Brinn mig en sol av Christoffer Carlsson

Här kommer ännu en recension som jag missat att publicera här tidigare.

Det här är en av de nominerade till Årets bok, och det är enda anledningen till att jag läste den. Det här är inte alls min genre, jag känner mig inte hemma i den och förstår den inte riktigt. Jag har läst många hyllningar av Christoffer Carlssons språk, och det hade jag i bakhuvudet när jag läste. Att försöka fokusera på och se språket och låta handlingen vara en bikaraktär.

Ja, det är ju det där med kriminalroman. Jag tycker det är en så himla tråkig genre. Det är snarktråkigt att läsa om polisutredningar och jag blir bara illa till mods av beskrivningar av brottet/mordet/våldet. Och att gissa den misstänkta? Nä. Inte ens det lockar. Jag kan läsa deckare om det inte är så mycket av själva polisarbetet, när det är andra personer det handlar om. Då funkar det bättre. Men av någon anledning tappar jag allt intresse när det handlar om att följa poliser som följer spår, intervjuar personer, tar lagen i egna händer osv.

Det jag faktiskt gillade med boken och som gjorde att den fick en trea i stället för en tvåa i betyg, var just språket. Det är oerhört snyggt språkligt sett från början till slut. Där stämmer jag in i hyllningarna som boken har fått. Jag uppskattade även att känna igen mig i en del av miljön den utspelar sig i. Och jag tyckte väldigt mycket om det där med sädesärlorna i boken. Sådant älskar jag.

Jag tror att om man gillar deckare tycker man säkert väldigt mycket om den här. Jag säger inte att jag tycker den är dålig för det handlar inte om det. Det är hela genren som går bort för min del. Jag läser gärna spänning, även skräck funkar – så det handlar inte om att det är för läskigt. Jag tycker mest bara att det är tråkig läsning.

Och med detta har jag nu bara två böcker kvar av de nominerade att läsa. 🌟

Hundra år med Lenni och Margot av Marianne Cronin

Jag upptäckte att jag missat att publicera den här recensionen, så här kommer den.

Den här boken har blivit väldigt hyllad vilket gjorde att jag hade höga förväntningar. Jag läste den under lite fel tid då jag hade annat att fundera på, och det blev därför ingen fullpoängare för min del, men strax under. Det är en mycket fin och stark debut.

I boken får vi följa 17-åriga Lenni som tillbringar sin sista tid i livet på ett sjukhus i Glasgow. När hon påbörjar konstterapi möter hon 83-åriga Margot och de blir snabbt vänner. Tillsammans är de 100 år och de bestämmer sig för att göra ett konstprojekt och måla 100 tavlor ur sina liv samtidigt som de berättar för varandra om vad de upplevt.

Det här är en bok om livet, trots att huvudpersonerna båda två närmar sig döden. Det är en blandning av humor, sorg, kärlek och vänskap. Sådant som gör livet svårt och sådant som skänker glädje. Man kan tro att det är Margot som pga sin höga ålder som bidrar med flest berättelser, men Lenni har trots sin unga ålder gått igenom sin beskärda del av sorg och svårigheter. Hennes historia är den som gör mest ont att läsa.

Lenni har förresten en koppling till Sverige då hon är född här och fortfarande pratar svenska.

Det bästa i den här boken är de fina karaktärerna. Lenni och Margot så klart, men även sjukhusprästen Arthur samt flera ur personalen. Sjukhuset är som ett eget litet universum.

Även om det inte blev en fullpoängare tyckte jag väldigt mycket om boken. Det är en varm, berörande och tänkvärd bok om vad som är viktigt i livet och att göra/säga allt man vill innan det är försent. Kan varmt rekommendera att läsa denna fina bok.

Livskoden enligt hjärnan av Lena Skogholm

Årets sista lästa bok blev den här, passande nog. För är det något jag behöver så är det att stärka min hjärna som verkar vara helt ur balans. Den här boken har gett mig både nya insikter och redskap på hur jag ska göra.

Det har tagit mig lång tid att läsa boken. Jag har läst lite då och då för att kunna ta in och smälta texten. En sak ur boken fick jag träna på redan i dag. Författaren skriver om ”solskenshjärnan” vs ”grådaskhjärnan” vilket beskriver hur vi ser på världen. Naturen har gjort att vi behöver grådaskhjärnan för att skydda oss mot faror, men i dagens samhälle behövs inte det på samma sätt. Vi kan lätt fastna i det negativa tänket men kan träna oss i att tänka positivt. På min skogspromenad i dag märkte jag hur jag gick och ältade och blev negativ i tankarna och eftersom jag precis läst om detta kunde jag vända mina tankar till det positiva, vilket gjorde hela promenaden till en härligare upplevelse. Kom hem full av energi. 🌟

Jag ska fortsätta ha denna bok i åtanke och bygga starka hjärnmuskler. Jag är expert på att skjuta ner mig själv, säga till mig själv att jag är oduglig. Jag måste jobba på att vara snällare mot mig själv, tänka mer på återhämtning och bli medveten om vad min hjärna behöver. Inte bara köra på fullt framåt hela tiden. Det här med högfokus – lågfokus – vila måste jag få in i min vardag. Det blir lätt att jag scrollar sociala medier under raster på jobbet och jag har förstått att det snarare stressar min hjärna mer.

”En airbag mot stress” – vi är nog många som skulle behöva det.

En svårfångad dröm av Sofia Ymén

Vad sägs om ett somrigt omslag mitt i vintern? Det här omslaget får mig verkligen att längta efter blommor och gräs.

Det här den andra delen i Kungsbackakvartetten om Fors gård. I första delen hade Madeleine huvudrollen då hon tog över Fors gård. I den här delen är det hennes vän Filippa vi främst får möta. Hon tackar ja till erbjudandet att jobba på gården med att hjälpa ryttare och hästar till samarbete. I samma veva kommer tävlingsryttaren William till gården. Han har spenderat lång tid på tävlingsbanorna men har nu tappat både syfte och motivation och hans föräldrar skickar honom och hästen Eldorado till Fors gård för en paus. Filippa tar sikte på honom som sin första kund, men det blir inte riktigt som hon trott och hoppats.

Den här boken bjuder på vänskap, relationer, nystart och romantik. Jag gillar verkligen idén med att man får följa en av vännerna i varje bok, med gården som binder allt samman. Samma miljö och karaktärer, men med olika fokus.

Jag är ju hästtjej, eller var kanske är mer korrekt att säga. Jag hade egen häst i ca 25 år men har nu varit hästlös i ca 9. Att läsa den här boken fick mig att känna mig hemma, känna hästdoften och drömma mig tillbaka till härliga galopper. Man behöver dock inte vara hästtjej för att läsa och tycka om den här serien. Här är människorna i fokus.

Det här är en varm och mysig feelgood med härliga miljöer och karaktärer man tycker om. Näst på tur i serien är julboken och den ser jag väldigt mycket fram emot att läsa.

Benvittring av Johan Theorin

Få kan berätta en historia så som Johan Theorin kan. Han är verkligen en mästerlig historieberättare. Jag läser och njuter av hans berättarkonst och jag är så glad att det kommit en ny del i Ölandssviten.

Här möter vi återigen sjökaptenen Gerlof. Hans brors barnbarn Tilda jobbar som polis och när hon ber Gerlof om hjälp i ett fall kan han inte låta bli att dra igång en egen utredning för att hitta svar. Tilda sköter polisens utredning, men ibland hittar de pusselbitar på varsitt håll som behöver sammanfogas.

En man dör när stenblock vräks ner över honom, på en öländsk strand. På platsen hittas en bunt brev och en krans rosor och under det hittas benresterna av en människa. Den döda visar sig vara en sedan länge försvunnen man och den sista person som såg honom i livet var Gerlof. Men vem var han? Och varför vågar ingen prata?

Jag tycker så mycket om Gerlof och är så glad att få återse honom. Han är en karaktärer som är lätt att tycka om. Man följer med i hans tankegångar, jakten på ledtrådar och när han söker upp människor i jakt på svar. Det är lågmäld spänning, precis som jag vill ha det.

Precis som i tidigare delar får det Öländska landskapet en stor roll i boken. Miljöbeskrivningarna är helt fantastiska och det känns som om man är där på plats när man läser. Det karga, steniga och ofta lite kusliga landskapet bidrar starkt till bokens känsla. Den här gången var det inga övernaturliga drag, vilket har funnits i tidigare böcker, och jag saknade det. Jag gillade det där lite spökliga det bidrog till.

Jag hoppas att Johan Theorin med detta tänker att det blir ännu fler delar i serien. Jag vill verkligen läsa mer!

Den här boken kan läsas fristående men eftersom övriga delar är så bra och ger värdefull bakgrundsinfo tycker jag att man bör lösa de andra först. Lyllos er som har den här serien oläst. Där har ni bra läsning som väntar.

I befintligt skick av Karin Wallén

Jag gillar egentligen inte snö, men efter att ha läst den här boken funderar jag på om en stuga i fjällen kanske vore något? 😆

Elsa har förlorat både jobb och lägenhet i Stockholm och beger sig till familjens gamla stuga i Jämtland. Det är en nedgången stuga utan vatten men med en massa bråte. Hon ska röja och göra i ordning den så att familjen sedan kan sälja den. På vinden hittar hon en dagbok där inga namn skrivs ut och Elsa funderar över vilka personerna är. Har de någon koppling till hennes familj? Samtidigt lär hon känna byns invånare och får hjälpa till med allt från att ta hand om kinesiska turister till att köra hundspann.

I boken får vi följa Elsa i nutid samt dagboken under 1978. Det tog ett tag för mig att komma in i dagboken och förstå. Personerna benämns t.ex. räven och lodjuret och jag hängde först inte alls med. Men så småningom lossnade det och då blev det i stället spännande läsning och en klurig gåta man ville ha svar på.

Det här är en vintrig feelgood om familjehemligheter, vänskap och kärlek. Om att hitta sin plats i livet. Elsa är ung och har många gånger svårt att säga nej och säga ifrån. Hon godtar andras åsikter lite för lätt. Men hon har hjärtat på rätt ställe och man hejar på att allt ska falla på plats och lösa sig för henne.

Som sagt, den här boken får en att längta till fjällen. Miljöbeskrivningarna är målande och träffsäkra och tillsammans med det där mysiga värdshuset med dess härliga karaktärer – ja, jag är redo att åka dit.

Det här var verkligen en mysig och underhållande vinterbok som var svår att släppa. Rekommenderas varmt.

Plundringstider av Ewa Klingberg

Det är något speciellt med att läsa en bok som utspelar sig i sin egen hemstad. När man känner igen vyer och gårdar som nämns. När man kan se allt framför sig under tiden man läser. Det bidrar definitivt till läsupplevelsen.

Det här är den andra delen i serien Värnamord och vi möter än en gång journalisten Niklas. Han och hans vuxna dotter bor nu i pappans hus, och det är både givande och lite besvärligt för dem att dels bostad. När Niklas kommer hem efter en resa har det varit inbrott i huset. Inget värdefullt verkar vara borta men någon har letat efter något. Har det att göra med det fall han nystar i? Julgranskriget 1966 då två ungdomar dog?

Niklas fortsätter gå igenom sin fars olösta fall och i denna är det alltså julgranskriget som är i fokus. Boken utspelar sig både i nutid och under 1966 där vi som läsare får följa med i det beryktade julgranskriget som leder till att två personer dör. I den här boken tycker jag att den nutida delen är mest intressant. Vi får lära känna Niklas mer och få en tydligare bild av honom som person. För mig var inte själva julgranskriget så intressant att läsa om och jag är för ung för att känna till något om det. Däremot tycker jag om att läsa om detaljerna för den tiden och framför allt när miljöer och gatunamn nämns. Jag kan tydligt följa med i cykelturer när det nämns vilken gator de åker på. Jag gick på Apladalsskolan och hade inte koll på den gamla skolan som låg där tidigare.

Det här är egentligen fel genre för mig och jag ska erkänna att jag läser serien enbart för att den utspelar sig i Värnamo. Men trots att det är fel genre finns det saker jag gillar. Jag gillar miljöbeskrivningarna, de tidstypiska detaljerna och karaktärerna. Det är underhållande läsning och jag kommer definitivt fortsätta följa den här serien.

Nu bor jag ju inte i Värnamo längre. Vi flyttade strax innan dottern skulle fylla två år och jag har lovat henne att åka dit och verkligen göra staden tillsammans. Det får bli en vårutflykt dit med hotellövernattning och sightseeing och spana in en del av de platser som nämns i boken.

Alltid din dotter av Caroline Säfstrand

Den här boken har jag lyssnat på, trots att jag har den som fysisk bok här hemma. Caroline Säfstrands böcker brukar nämligen vara ett fint sällskap på promenader och den här boken var inget undantag.

I den här boken möter vi tre generationer – Jill och hennes tonårsdotter Nellie samt Jills mamma Miriam. Jills dörr står alltid öppen och folk kommer och går, pratar och fikar. En dag kommer en släktforskare och hävdar att hon har information om Miriam. Det hon påstår låter väldigt märkligt och svårt att tro, och Miriam vägrar lyssna. Jill och Miriam har redan en komplicerad relation och den blir inte bättre av denna information som lockar fram familjehemligheter.

I den här boken finns en dåtida historia som utspelar sig på Landskrona citadell. Där var vi förra sommaren och det var roligt att ha den utflykten i minnet när jag lyssnade på den här boken. Det var inte svårt att föreställa sig berättelsen när jag hade besökt platsen. Platsen är väl värd ett besök om ni har vägarna förbi någon gång.

Precis som i alla Caroline Säfstrands böcker handlar det här om mänskliga relationer och livsöden. Vi formas till de människor vi är utifrån våra upplevelser och hon är så skicklig på att skildra just detta i sina böcker. Det är varma, äkta karaktärer som man tar till hjärtat.

Här ryms stora tankar och känslor, familjehemligheter och sorg, framfört med värme och äkthet. Man berörs och lever sig in i dessa karaktärers liv och hoppas på att allt ska få ett lyckligt slut.

Nu har jag läst alla Caroline Säfstrands böcker, vilket var ett av årets läsmål. Jag ska skriva ett eget inlägg om detta lite senare och presentera min absoluta favorit. Det har varit många timmars trevlig läsning/lyssning tack vare dessa böcker. ❤️

Magic vegan julbord av Camilla Danilda och Barbara Kjellström

När alltfler väljer att bli vegan är den här boken bra att ha nu till jul. Ett tag var jag ensam i familjen med att inte äta kött, men nu är vi flera stycken. De har dessutom tagit steget mot vegan – där är inte jag än. På vårt julbord finns numera flera vegetariska och veganska alternativ och mina matval får inte längre någon att chockat höja på ögonbrynen.

I den här boken har den klassiska julmaten omvandlats till växtbaserade recept som passar alla. Enkla, lättlagade recept.

Jag har länge tänkt testa att göra veganska maränger på aquafaba, och nu har jag äntligen gjort det. De är ju faktiskt godare än vanliga maränger! Vilken överraskning att den där illaluktande vätskan kan bli till något så gott. 👌🏻Av kikärterna gjorde jag chokladbollar och de blev också godkända av familjen.

Ett annat recept som jag har testat är päron- och fikonmarmelad. Alltså hjälp, så gott! 😋

Jag har flera recept som jag vill testa att göra. Tyvärr hade de inte hirs i min affär, annars är vegobollarna något jag verkligen vill göra.

Den här fina kokboken vill jag varmt rekommendera. Funkar finfint även om man inte är vegan.

Thornhill av Pam Smy

Det här var en kuslig och ryslig grafisk roman som var en annorlunda läsupplevelse.

Boken har två olika berättelser, en ordlös som berättas helt i bilder och den andra i form av en dagbok. Det är Ella som vi får följa i nutid i bildform. Hon bor granne med ett förfallet gammalt flickhem där hon märker att det finns en hemsk historia att berätta. Hon smyger omkring runt och i huset för att leta ledtrådar.

Dagboken är skriven 1982 av Mary som bodde på flickhemmet. Vi får följa hennes tankar om livet där och de saker som pågår. Något står inte rätt till…

Illustrationerna är mörka och kusliga och ger kalla kårar. Vissa små detaljer sätter tonen för ett helt uppslag och ger pusselbitar till vad det är som pågår. Illustrationerna förmedlar en så stark känsla och jag tänker inte ens på att det inte finns text.

Det här var både spännande och läskig läsning. Jag gillade upplägget med en ordlös del och en i dagbok. De kompletterade varandra väl.

Jag gillar ju kusliga böcker med en spöklig underton och det här var en bok helt i min smak. Lagom läskigt men ändå så att man vände sida med viss försiktighet inför vad som komma skulle. Boken rekommenderas tydligen för ca 12 år och uppåt och det här en bok jag hade kunnat sätta i handen på flera elever under min tid som skolbibliotekarie. Och den funkar precis lika fint för vuxna läsare.

En välgjord och intressant bok med ett både rysligt och lite sorgligt innehåll. Rekommenderas!

Jul i rubinrött av Amanda Hellberg

Hur vackert omslag har inte denna bok? Precis som förra boken i Ulltunasviten lockas jag av omslaget.

Vi möter Nina Swartensköld som bor på Dackesta herrgård tillsammans med maken och sonen Anton. Hennes man är djupt religiös och förespråkar ett enkelt leverne utan överflöd, vilket innebär ett kallt hus, torftig mat och allmänt glädjelöst. När sonens nye informator Johan Mahler anländer informeras han om att Anton inte får ha studier i onödigheter som t.ex. målning.

Både Nina och sonen är olyckliga och längtar efter glädje och mer frihet. När Johan Mahler kommer in i bilden väcks både glädje och passion till liv, men frågan är hur mycket Nina vågar släppa fram? Är hon beredd att offra allt?

Jag skulle säga att det här är mer en historisk roman än julroman. Den utspelar sig i slutet av 1800-talet och bjuder på historiska miljöer och het romance. Amanda Hellberg har en fin känsla för detaljer, målande miljöbeskrivningar och trovärdiga dialoger. Det enda jag saknar i den här boken är det där lite spökliga och kusliga som hon är känd för. Hade inte den där kalla herrgården kunnat inhysa ett litet, litet spöke?

Även om jag saknade ett spöke tyckte jag om den här boken. Den är välskriven, har bra handling och driv med både mörker och värme, familjehemligheter och spirande kärlek. Här har Amanda Hellberg tagit ännu ett kliv mot just romance, så gillar man det får man inte missa denna. Passar fint att läsa nu i vintermörkret.

Tomten är vaken av Astrid Lindgren med illustrationer av Kitty Crowther

Jag tycker väldigt mycket om idén om gårdstomtar. En liten tomte som går runt på gården nattetid och tittar till allt, sköter om och pratar med djuren, men som är osynlig för människan.

I den här boken får vi följa en liten gårdstomte under en natt, från det att han vaknar tills han går och lägger sig igen. Han går runt och pratar med djuren på tomtevis, ett tyst litet språk som de kan förstå. Han smyger även in till barnen och står där länge och tittar och önskar att de kunde vakna så han fick prata med dem. På morgonen syns hans små fotspår i snön efter nattens rundvandring.

Så fin och stämningsfull och med så mycket omtanke om både människor och djur. Sonen och jag läste tillsammans och tyckte mycket om denna fina bok.

Texten till boken skrevs av Astrid Lindgren redan 1960, och den här boken gavs ut 2012 efter att originalmanuset hade varit bortglömt i många år. Så fint att flera av hennes texter fått nytt liv igen med nya illustrationer.

Boken rekommenderas från ca 3 år och uppåt.

Ett gott nytt år av Malin Stehn

Vad har hänt med försvunna 17-åriga Jennifer?

Det är nyårsafton och Smilla ska få ha fest hemma hos sig och hennes barndomsvän Jennifer kommer också dit. Smillas föräldrar Fredrik och Nina ska på traditionsenlig fest till Jennifers föräldrar Lollo och Max. De har varit vänner länge och barnen har vuxit upp tillsammans. Men Jennifer lämnar festen innan tolvslaget och försvinner. Först dagen efter uppmärksammas hennes försvinnande och mardrömmen börjar.

Vi får följa berättelsen ur Fredriks, Ninas och Lollos perspektiv, ett grepp som gör att man får veta många tankar om skuld, misstankar och dolda sanningar. Ju mer man läser desto mer spännande blir det. Familjehemligheter kommer upp till ytan, det där perfekta livet kanske inte alls är så bra bakom stängda dörrar och vänskapen mellan familjerna inte längre så stark. Här är relationer i fokus, både inom familjerna och mellan dem. Man får små pusselbitar här och var men som läsare är man osäker på vem man egentligen kan lita på.

Jag såg att den här boken någonstans jämfördes med min stora favorit Liane Moriarty, och det kan jag till viss del förstå. Här finns samma psykologiska spänning, en djupdykning in i relationer och osäkerheten kring dem. Hur väl känner man varandra efter många års äktenskap? Finns det dolda sidor man inte känner till?

Det här var spännande och till viss del otäck läsning. Att som förälder läsa om en försvunnen tonåring är obehagligt och gör ont i hjärtat. Utan att spoila handlingen tyckte jag att sista halvan av boken var bäst. Jag började nästan skumma i slutet för att snabbt få de sista svaren. Jag gillade att storyn känns oförutsägbar och bjöd på en del vändningar.

Vill du avsluta det här året med en välskriven, aktuell och psykologisk spänningsroman är det här ett hett tips. Men har du tonårsbarn kanske du inte låter dem gå på egen fest efter att ha läst.

Att välja ett liv av Marie Lok Björk

Det här är en otroligt fin och välskriven historisk roman som utspelar sig i Sverige 1921. Kvinnlig rösträtt har införts och kvinnor blir nu också myndiga vid 21 års ålder och får behålla det även vid giftermål. Men fortfarande får kvinnor inte leva sina liv som de själv önskar, vilket huvudpersonen Ottilia blir varse.

Vi möter Ottilia när hon ska fylla 21 år, vilket gör henne myndig och hon ska avslöja för sina föräldrar att hon är kär och ska gifta sig. Men hennes familj är lanthandlare och Åke anses inte värdig. Hon får trots allt inte bestämma själv och föräldrarna ger henne ett omöjligt val.

Några år senare är hon tvåbarnsmamma, ensamstående och utkastad av familjen. Hon går från välstånd till att bli statare, vilket betyder kost och logi men nästan ingen lön. Ska hon aldrig få välja och styra över sitt eget liv?

Den här boken är ett stycke svensk historia och det är ibland svårt att förstå att det faktiskt bara är hundra år sedan detta hände. Boken är verklighetsbaserad och Ottilia är författarens morfars mor. Genom noggrann research och via släktingar har Marie Lok Björk lyckats mejsla fram Ottilias starka och gripande livsöde. En historia om viljan att få välja sitt eget liv, kärleken till sina barn men också om kvinnans utsatthet. Jag är otroligt imponerad över Ottilias mod och beslutsamhet.

Det här är en känslosam och stark skildring av ett livsöde som går rätt in i hjärtat. Jag hade svårt att lägga ifrån mig boken när jag börjat läsa. Jag ville bara läsa vidare och få veta hur det skulle gå för Ottilia och barnen. Efter läsningen lyssnade jag på ett väldigt intressant samtal på Bazars fb-sida där Marie Lok Björk och Karin Linge Nordh samtalade om boken. Rekommenderar både bok och författarsamtalet varmt.

Jag firar inte jul av Therése Johansson

Den här julboken lyssnade jag på och den visade sig vara både mysig och hjärtskärande på samma gång.

Lizzie firar inte jul. Efter föräldrarnas skilsmässa tyckte mamman synd om sig själv och hade alltid fest hemma med kompisar på julafton, vilket gjorde att Lizzie växte upp med att avsky julen. Hennes storasyster Ellen firade alltid jul med pappan i fjällen, men Lizzie har aldrig riktigt talat om hur hon har känt.

Hon jobbar på café i Gränna och när den ensamstående Marcus och hans dotter Elin kommer dit, kan hon inte låta bli att notera hur snygg han är. Elin har i sin tur i hemlighet önskat sig en bonusmamma i julklapp och hon tycker att Lizzie verkar vara ett bra val.

Lizzies historia med en mamma som är alkoholist och en pappa som varit frånvarande har förklarligt nog satt sina spår och gör ont att höra. Jag förstår att hon inte firar jul med tanke på hennes historia. Men det är också värmande att höra om hur positivt mötet med Marcus och Elin påverkar henne. Lizzie är en karaktär man vill att det ska gå bra för och man vill ge henne romantik, julglädje och att få se hur en familj kan vara.

En del av berättelsen är ur Elins perspektiv vilket jag tyckte var fint. Det passade in bra i handlingen.

Jag lockades att lyssna på den här boken eftersom den utspelar sig i grannstaden Gränna. Trots att den heter ”Jag firar inte jul” bjöd den på julkänsla eftersom alla andra runtom Lizzie firar jul. Det är liksom svårt att undvika, särskilt när man jobbar på café. Det här är en underhållande och härlig julbok med allvarlig underton som jag varmt kan rekommendera.