Det här är den fjärde delen i serien om ett Sverige där nästan alla har dött av en mystisk feber. Del ett heter En sekund i taget, tvåan heter Spring så fort du kan och trean Som om jag vore fantastisk. Jag har tydligen inte recenserat de två sistnämnda, vilket beror på att de lästes när jag inledde min bloggtorka 2014. I februari det året flyttade vi till vårt hus med allt vad det innebar och strax därefter blev jag gravid, en supertuff graviditet som ledde till sjukskrivning. Och sedan föddes ju Lilleman 2015, med allt vad det innebär med en nyföding en hemma. 🙂
Jag har väntan länge på att det skulle komma en fortsättning och hade nästa gett upp hoppet när jag såg den dyka upp i mitt flöde på Instagram. Äntligen! Om man inte har läst de första tre delarna så bör man göra det innan man läser vidare här, för att undvika spoilers.
I den här fjärde delen möter vi en del av de tonåringar som vi har lärt känna i de tre första delarna. Berättarröst den här gången är Esmael som bestämmer sig för att följa efter Ella som sticker ensam till Umeå. Hon har hört en radiosändning därifrån och vill kolla om det finns flera samlade överlevare där eller inte. Esmael känner sig sviken över att hon stack utan att säga till, men han är fast besluten att ta sig dit, hitta henne och att hon ska inse sitt misstag. När han kommer till Umeå blir det inte alls som han tänkt och hoppas.
Precis som i övriga delar är det mycket känslor inblandade. Även om i stort sett alla man känner är döda fortsätter ju livet och vardagen. I många andra liknande böcker är det ofta en kamp för överlevnad och karaktärerna måste slåss för överlevnad. Här lever de väldigt fridfullt (förutom alla döda kroppar överallt…) och de kan fortfarande hitta mat i övergivna hus och matbutiker. Eftersom det bara är tonåringar och de lever tillsammans blir det situationer av vänskap, kärlek och ibland svartsjuka som uppstår. Det är en hel del fokus på just kärlekskänslor. Böckerna är ju egentligen riktade till tonåringar, men även som vuxen tycker jag att de är intressanta att läsa, mycket för att de utspelar sig i just Sverige. Jag skulle vilja säga att den här serien är en rätt snäll version av en postapokalyps, återigen om man bortser från alla döda kroppar. Men trots kropparna finns inte så många läskiga beskrivningar av dem eller annat hemskt. Jag som inte gärna läsa deckare just av den orsaken, tycker att det här blir rätt behaglig läsning. Det är inte så mycket våld, blod eller hemskheter. Det passar mig bra.
Den första delen av den här serien använde på mitt förra jobb i svenskundervisningen (åk7 VT) och den funkade väldigt bra. Böckerna är relativt lättlästa och tunna och det finns massor att diskutera kring. Att det nu dessutom finns fyra delar i serien är ju perfekt.
Den här boken slutar med världens cliff hanger, men jag har hört att det här ska vara sista delen vilket i så fall känns lite märkligt. Jag vet inte alls om det stämmer, men jag har sett flera olika personer skriva just det. Om det är så måste jag säga att det drar ner helhetsintrycket av serien. Alla fyra delar har ungefär samma fokus och det kommer inga svar på vad som egentligen har hänt och varför. Det kan jag sakna. Jag hade valt se mer av en story där det leder framåt mot något, någon form av lösning. Det är synd på en i övrigt bra serie.