Hoppas av Åsa Anderberg Strollo

Usch, säger jag bara. Det här är en riktigt tung bok, jobbig läsning som kryper in under skinnet. Jag var faktiskt tvungen att lägga ifrån mig den ett tag och fundera på om jag ens ville läsa ut den. Om jag orkade. Men så kände jag att jag inte skulle få någon ro om jag inte fick veta hur det gick för Jonna och de andra, att jag hade någon slags skyldighet mot dem att läsa färdigt. Jag plöjde sista biten, men usch.

Boken handlar om Jonna, 16 år och från Kolsva. Hon längtar som allra mest till den här julen eftersom hennes mamma faktiskt har tagit ledigt några dagar för en gångs skull. En jul med mamma, och inte bara med mormor. Men så sviker hennes mamma igen när hon blir medbjuden till Mallorca av pojkvännen och lämnar Jonna och mormor hemma. Jonna tar ett impulsivt beslut att helt enkelt dra hemifrån. Hon sticker till Stockholm där hon ska hitta jobb och egen bostad, visa att hon kan klara sig utan dem. Men det visar sig bli svårare än hon trott. I Stockholm möter hon också Alex och Elina, som redan gett upp hoppet.

Samma författare har också skrivit boken Bryta om, som blev nominerad till Augustpriset 2007. Även den en oerhört stark bok om en ung tjej som kämpar för överlevnad. Samma sak gäller för den här boken. Det handlar om överlevnad, att kämpa i sin vardag, att hålla sig flytande. Och framför allt – att aldrig sluta hoppas.

Det är som sagt tung läsning. Det är många vuxna som sviker och inte fixar sin föräldraroll, vilket lämnar barnen åt ett utsatt öde. Jag blir särskilt illa berörd av bebisen som blir rufft behandlad av sin fulla mamma, som i sin tur blir slagen av sin man. Och sedan tar de bebisen i bilbarnstolen, sätter sig i bilen och kör fulla…

 

 

Annonser

Bryta om av Åsa Anderberg Strollo

Vilken bok! Jag kan inte släppa den ifrån mig trots att jag mår både psykiskt och fysiskt dåligt av att läsa den. Jag får dåligt samvete varje gång jag pausar i läsningen för att äta något eftersom huvudpersonen inte har samma möjlighet. Jag inser att jag inte ska gnälla över att jag ligger hemma däckad i influensa. Det finns andra som har det värre. Jag kan inte klaga.

Minna är 16 år och ska precis börja gymnasiet, en ny chans för henne. Hela sommaren har hon bott ensam i lägenheten tillsammans med sin till-och-från pojkvän som bor hos henne eftersom han saknar familj. Hennes mamma är psykiskt sjuk och inlagd på sjukhus och hennes pappa som lämnade dem när Minna var 5 år, bor med sin nya familj – fru och två barn, inte långt därifrån. Men inte ens han vet vilken misär Minna lever i. För Minna har ett ansvar. För mamma. Inget ska få hända henne och hon klarar sig inte utan Minna. Men hela sommaren har hon bott själv, stulit mat för att överleva och tagit hand om allt hemma.

Men så kommer hösten och Minna ser fram emot att komma till en ny skola där hon kan låtsas vara någon annan och där hon får mat i skolan varje dag. Till sin stora sorg hamnar hon i samma klass med en tjej från förra skolan, Emma ”Miss Perfect” Larsson. Och mitt i allt kommer dessutom mamma tillbaka till lägenheten och kräver uppmärksamhet och omvårdnad. Det är inte så lätt att kämpa för överlevnad, hålla fasaden och betygen uppe i skolan och samtidigt oroa sig över sin mamma.

Det är en oerhört stark bok och olik allt annat jag har läst tidigare. Eftersom den utspelar sig i Stockholm känns den så nära inpå. Man kan inte riktigt slå obehagskänslan ifrån sig. Att det finns folk som har det så här. Hon är bara 16 år men har redan sett och hört mer än många gör under ett helt liv. Trots den mörka handlingen är den också ljus. Det är en bok om överlevnad.

Åsa Anderberg Strollo är nominerad till årets Augustpris , i klassen Årets svenska barn- och ungdomsbok, som delas ut idag. Jag håller tummarna för att hon ska vinna det. Och ni som inte har läst den här boken – gör det!