Årets bok 2021

⭐️Årets bok 2021⭐️

Jag har nu läst 11 av de 12 nominerade till Årets bok, och jag vet inte om jag ska strunta i den sista pga ämnet. Jag är rätt nöjd med att ha läst så många det här året eftersom jag tidigare år inte har gjort det.

Så här blir mitt val:

1. Älskade barn (har fått nästan alla mina röster)

2. Amerikansk jord

3. Stöld

4. Je m’appelle Agneta

5. Hoppets tåg

6. De kapabla

7. Flickan som fick en röst

8. Vänligheten

9. Brinn mig en sol

10. Rotvälta

11. Samtal från en ängel

Ej läst: Shuggie Bain

De tre första fick alla toppbetyg av mig. Så otroligt starka läsupplevelser alla tre. 🥰 Fyran kom inte långt efter i betyg.

Plats 5-8 hade alla något jag tyckte om, men också något jag saknade.

Plats 9 och 10 var traditionella deckare och det går inte hem hos mig. Plats 11 gillade jag inte alls.

Jag vet inte om jag är extremt kritisk för jag har sett andra sätta så mycket högre och jämnare betyg än vad jag har gjort. 😅 Men när de blir nominerade till Årets bok läser jag nog också med lite mer kritiska ögon och med en högre förväntan. Flera av böckerna stod på läslistan redan innan de blev nominerade men de som hamnade sist gjorde inte det. Jag har rätt bra koll på vad jag gillar att läsa och det är väldigt sällan numera som jag ogillar en bok. Jag gillar t.ex. inte att läsa deckare då de har ett innehåll som inte lockar så jag är inte förvånad att jag sätter låga betyg när jag väl läser en deckare.

Jag tycker fortfarande att Den sista migrationen saknades bland de nominerade. Den hade bidragit till en bredd bland genrer tycker jag. Och varför har Mattias Edvardsson aldrig nominerats? 🤷🏼‍♀️

Jag kommer fortsätta rösta på Älskade barn den röstningstid som är kvar. Jag tror inte att den blir årets vinnare, men det är MIN vinnare. 🥇Kanske Stöld vinner?

Rotvälta av Tove Alsterdal

Det här är en av de nominerade till Årets bok 2021 och det är också den enda anledningen till att jag läste den. Den blev också utsedd till Årets svenska kriminalroman förra året.
När Olof var 14 år erkände han mordet på en tonårsflicka, Lina Stavred. Nu har det gått 23 år och när han återvänder hem hittar han sin far mördad i duschen. Polisen Eira var bara 9 år när Lina mördades och när hon undersöker mordet på Olofs far kommer fallet Lina upp till ytan och hon börjar nysta i den gamla undersökningen.
Jag är ju som sagt en både ovan och motvillig deckarläsare och den här boken innehöll flera av de saker jag har svårt för med deckare. Det berättas så många, alldeles för ingående, vidriga detaljer om en våldtäkt och det är just sådant här jag inte förstår mig på. Varför vill man läsa sådant här? Få upp dessa bilder i hjärnan? Jag har svårt att skaka av mig det efteråt. Och för mig är resten av boken en väldigt klassisk deckare – något har hänt, polisen åker runt och pratar med folk, hittar nya ledtrådar, kollar upp fyndplatser och så är det en del om deras privata liv. Den här boken känns inte som något annorlunda i den mallen.
Jag lyssnade på den här boken under mina promenader och det var först mot slutet jag kände att det blev lite intressant. Efteråt gick jag in och läste vad andra skrivit om boken och det verkar ju som om många verkligen gillar den här boken. Jag är ju helt fel läsare av den här boken och gör den säkert inte alls rättvisa med den här recensionen, men samtidigt är det ju så här jag känner och tycker. Jag hade inte läst den om den inte varit nominerad och jag misstänkte redan innan att det här var långt utanför min comfort zone.
Ibland måste man gå utanför sin comfort zone och testa annat. Ibland hittar man nya favoriter och ibland funkar det inte alls. För mig blev det just det senare. Det här var inte alls en bok för mig, men nu när jag läst den kan jag kryssa av hälften av de nominerade till Årets bok.