Den här boken låg i min brevlåds som en glad överraskning. Detär en fantastiskt fint skildrad betättelse om sorg och saknaf. Språket i den här boken är ett litet mästerverk i sig själv. Visst är storyn vacker och berörande, men sättet den berättas på lyfter boken ännu en nivå.
I boken möter vi Jonna vars storebror Johan dog för nästan ett år sedan. Hon brottas med saknaden och sorgen och har svårt för att gå vidare i livet utan honom. När hennes föräldrar bestämmer sig för att tömma hans rum försöker hon rädda en del av hans saker. Hon har redan innan flera av hans saker på sitt rum.
Jonna går till en terapeut varje vecka för att prata om sin brors död. Han säger till henne att det är viktigt att prata, att tala ut om sorgen. Men Jonna känner sig helt tom inuti, som om hon inte längre finns kvar på jorden. När hon hittar en lapp med Johans skrivstil leder den henne in på en skattjakt som tar henne till en stuga i fjällen. Där träffar hon människor som kände Johan och i samband med att hon lär känna människor som kände honom, börjar sorgeprocessen äntligen dra igång.
Det här är en stark och berörande bok om sorg. Sorg förändrar. Jag vet precis hur det är att förlora en familjemedlem och jag kan känna igen mig mycket i Jonna. Hon går igenom alla sorgens olika faser och jag tänker att det måste vara ännu svårare att förlora en närstående när man är tonåring och redan har ett berg av omtumlande känslor inom sig. Det är så träffsäkert skildrat hela boken igenom.
Jag tyckte väldigt mycket om den här boken och författarens sätt att skriva. När jag kommer över sådana här böcker saknar jag att inte längre få boktipsa till tonårselever. Det här är är sådan bok jag hade talat mig varm för till många elever. Och för den delen även vuxna. Rekommenderas till alla!
Recensionsex från Gilla böcker.