Club Dead av Charlaine Harris

Det här är tredje delen i serien om Sookie Stackhouse och de andra i Bon Temps. Det var ett tag sedan jag läste Dead Until Dark och Living Dead in Dallas. Jag hade True Blood-feber ett tag, men av någon anledning dog den ut och jag kom mig inte för att läsa vidare i serien, trots att jag köpte de fyra första delarna på en gång. Men nu var det dags att återigen besöka Sookie och henne lite annorlunda vänner och ovänner.

Den här gången får vi inte möta Bill så mycket. Han bestämmer sig nämligen för att åka iväg, och Sookie får inte veta så mycket om varför eller vart han ska. Men ganska snart efter att han åkt kommer Eric och ber om hennes hjälp. Ännu en gång behöver han ta hjälp av hennes telepatiska förmåga att ”lyssna” in för att se var Bill har tagit vägen. Eric misstänker att han har blivit kidnappad och fortfarande finns i livet.

Sookie får hjälp av varulven Alcide Herveaux, som Eric skickar till hennes hjälp. Tillsammans ska de låtsas vara ett par och ta sig till klubben Club Dead i Jackson, där de tror sig kunna få svar på var Bill befinner sig. Sookie känner sig bedragen av Bill, som har undanhållit en del av sanningen från henne, och det i kombination med en ensamhetskänsla som drar över henne gör att hon blir intresserad av Alcide. Och han i henne.

Som vanligt är det mycket humor i boken, precis som i tidigare böcker. Det är inte haha-roligt, utan mer någon slags känsla som genomsyrar böckerna. Det blir lite sådär myspysigt trots att det kryllar av blodtörstande vampyrer och varulvar, för att inte tala om mord. Det är egentligen inte alls särskilt trevlig läsning, men språket och karaktärerna gör att det ändå blir just trevlig läsning.

I den här boken får vi som sagt inte möta Bill så mycket. Däremot får vi stifta bekantskap med Alcide, och ska jag vara ärlig höll jag faktiskt en tumme för honom hela boken igenom. Jag kan förstå att Sookie dras till honom, och med tanke på allt hon hela tiden tvingas gå igenom kan hon behöva en pojkvän som inte får henne i klistret hela tiden. Sedan kan man ju alltid diskutera om det är bättre att ha en varulv än en vampyr som pojkvän…

Jag ligger lite efter i serien, med tanke på att del 13 kommer ut i år. Jag har alltså 10 böcker framför mig, eller kanske t.o.m. fler. Jag gillar definitivt den här serien och kommer helt klart läsa fler. Kanske tar jag även fjärde delen snart när jag ändå har den hemma och är inne på min engelska månad och allt. Det är en lätt beroendeframkallande värld där i Bon Temps. Sookie Stackhouse är en väldigt färgstark karaktär som är lätt att tycka om, och hon råkar ständigt ut för diverse mystiska figurer och händelser. Det händer alltid något kring henne sedan Bill kom in i hennes liv.

Du har väl inte missat den här serien? Se bara till att läsa böckerna på engelska, för just språket är halva nöjet med läsningen.

Living dead in Dallas av Charlaine Harris

Förra gången läste jag boken innan jag såg tv-serien, vilket inte visade sig vara bra. Den här gången gjorde jag därför tvärtom. Vi såg serien tidigt i våras och jag började läsa boken kort därefter, men den blev liggandes halvläst tills nyligen

Det är lite svårt att hålla böckerna och serien isär. De är lika, men de är också väldigt olika i vissa delar. Jag kom på mig flera gånger med att reagera på att det inte stämde överens med tv-serien, men jag kan inte säga om jag tycker den ena är bättre än den andra. Det är bara olika helt enkelt.

I den här boken, som alltså är del 2, återkommer så klart den telepatiska Sookie och Bill, hennes vampyr till pojkvän. Eric, den nordiske får en allt större roll både i boken och tv-serien. Det dyker upp ett annat överjordiskt väsen, en maenad, och betydelsen av den är rätt stor mellan bok och tv-serie. Där tyckte jag att det var lite svårt att tänka om, eftersom jag hade en sådan tydlig bild av den/henne från tv-serien.

Har man missat tv-serien tycker jag att det är ett måste att se den! T och jag älskar den båda två. När det gäller böckerna är de väldigt roliga (trots ämnet…), lättlästa och jag fullkomligt älskar alla attribut som hör amerikanska södern till!

Vill man hellre läsa böckerna på svenska ska man tydligen se till att man får ”rätt” översättning. Jag har läst en massa om hur otroligt dåligt översatta de är, men numera finns en nyöversättning i Månpocket, som ska ge ut fler delar under året. Hur den översättningen är har jag inte sett några reaktioner på, men den kan väl knappast vara sämre än den förra i alla fall. I vilket fall som helst, ovasett om du vill läsa dem på svenska eller engelska: läs dem!

Dead until dark av Charlaine Harris

När vi ändå är inne på ämnet True Blood: här är boken som serien baserats på. Jag köpte den på Landvetter och läste den under USA-resan. Sedan köpte jag även tre ytterligare böcker i serien på Barnes & Noble i Atlanta. För efter första boken var jag fast!

Boken handlar om servitrisen Sookie Stackhouse som bor med sin farmor i Bon Temps i Louisiana. Sookie har förmågan att läsa folks tankar, vilket inte alltid är så trevligt att kunna, men när hon möter Bill Compton upptäcker hon att hon inte kan läsa hans tankar alls. Det lockar henne. Bill är vampyr och i samband med hans ankomst till staden blir flera kvinnor dödade och självklart riktas misstankarna mot Bill. Sookie och Bill inleder ett förhållande, vilket inte uppskattas av alla. Sookie är övertygad om att Bill är oskyldig, problemet är bara att även hon verkar stå på tur. Vem är egentligen den skyldige?

Boken är så underbart charmig på något sätt. Kan man säga att vampyrer är charmiga? Det är bara så härlig läsning, med mycket humor och underbar slang. Det är southern så det bara osar om det i boken och jag älskar det. Boken ska definitivt läsas på engelska för efter vad jag har förstått är översättningen helt kass och förstör upplevelsen. Med tanke på all slang och alla roliga uttryck kan jag förstå att det är en bok som är svår att översätta.

Har man följt serien på tv kommer man att känna igen sig i boken. Mycket är helt identiskt, men det fattas faktiskt några personer i boken som är viktiga i tv-serien. Dessutom har en del lite annorlunda karaktärsdrag. Det ska bli spännande att se hur mycket resten av böckerna följer serien. I slutet av tv-serien kände jag inte igen något alls från boken längre. Rätt skönt faktiskt eftersom jag då kan njuta av båda delarna utan att den ena förtar spänningen av den andra.

Gillar man vampyrböcker är den här ett måste! Följer man True Blood på tv likaså. Gillar man bra, spännande böcker med humor och flytande språk: ja, då passar den också.