Livet går så fort. Och så långsamt. av Martina Haag

Den här boken satte griller i huvudet på mig. Vad tyckte jag egentligen om den? Jag låg och funderade på den länge efter att jag hade gått och lagt mig.

Boken handlar om högstadiets grymma värld på 80-talet och Sonja är den som berättar. Hon har det jobbigt hemma med föräldrar som ska skilja sig och mamman som är deprimerad. Samtidigt kämpar hon för att snygga Alexander ska se henne och för att hon inte ska falla neråt i hierarkin och hamna bland de töntiga.

Jag ska erkänna att jag blev chockad av Sonjas verklighet. Så mycket röka, supa, sniffa, våld och sexuella inviter. Jag tyckte att min högstadietid var HEMSK, men i jämförelse var den rena drömmen. Jag kan inte relatera till den här boken och jag känner att när det blir så där rått och brutalt stannar det liksom på ytan. Jag blir chockad men inte får veta mer, man dras upp till ytan för tidigt. Kanske är det meningen att det ska vara så, men jag klarar inte av de tvära kasten.

Boken inleds lite roligt och jag skrattar igenkännande och därför blir sedan läsningen motsträvig när det visar sig vara en brutal historia som målas upp. Jag ångrar nästan att jag läste boken. Omslaget får mig att tänka på hennes förra bok som jag tyckte så mycket om. Men de båda böckerna är så olika de bara kan bli.

Jag vet inte varför jag reagerar så starkt. Kanske för att jag hade andra förväntningar, kanske blir jag ändå berörd av historian. Jag vet inte. Jag slog igen boken med tankar i virrvarr och en oklar tanke om vad det var jag precis hade läst. Jag vet som sagt inte vad jag tyckte om boken, men den lämnade ju efter sig en massa funderingar och det brukar ju vara sådana böcker som som stannar kvar i minnet länge. Men ändå. Väldigt annorlunda mot mina förväntningar.

Det är något som inte stämmer av Martina Haag

  
Jag brukar inte kunna lyssna på ljudbok. Det slutar alltid med att jag somnar inom 5 minuter. Och om jag testar att lyssna när jag promenerar slutar det med att jag går 1 timme utan att ha hört ett enda ord.

Trots det bestämde jag mig för att just lyssna på den här boken. Jag testade Nextory i en månad lagom till att vi skulle åka till Australien och jag tänkte att just ljudbok vore bra att ha till flyget. Nu blev det inte så att jag lyssnade på flyget. Vår 1-åring krävde liksom total uppmärksamhet under hela 21 timmarsresan. Puh… I stället lyssnade jag på kvällarna innan läggdags. Det var bara ca 4 timmar, så det var en rätt kort ljudbok. Perfekt för mig som har lite svårt för ljudbok.

Det är Martina Haag själv som läser och det gjorde upplevelsen än mer drabbande. För den här boken är just det. Den är smärtsamt stark och jag behövde ta den i små bitar för att andas lite mellan lyssningarna. Den ruskade verkligen om mig och gjorde mig både arg och ledsen på samma gång. 

Jag tror knappast någon kan ha missat den otroligt uppmärksammade skilsmässan mellan Martina och Erik Haag. Jag vet inte hur mycket som är verklighet i den här boken, men det är ju svårt att läsa den utan att känna att man läser om den riktiga skilsmässan. Särskilt som Anders i boken säger till Petra att hon ju kan skriva en bok om allt det här, att han är helt ok med det. 

I boken är det som sagt Petra och Anders det handlar om. Vi får följa Petra i nutid när hon drar till en avlägsen fjällstuga för att jobba som fjällvärd och samtidigt skriva en bok om sin skilsmässa. Parallellt med det får vi följa skilsmässan, hur det startade med en misstanke och slutade med vetskapen om att han varit otrogen och senare lämnar familjen. Vi får följa Petras kamp för att helt enkelt överleva smärtan, att ta sig tillbaka till livet igen. Det är en brutal och ärlig skildring.

Läs, eller lyssna, men missa inte den här boken. Det är ganska långt ifrån hur Martina Haags böcker brukar vara, men den är samtidigt bland det bästa hon har skrivit.

Heja, heja! av Martina Haag

Jag har aldrig varit en löpartyp, men jag har haft perioder då jag har försökt bli en. Under högstadiet och gymnasiet brukade jag ibland springa i elljusslingan i närheten där vi bodde, för att upprätthålla mitt betyg i idrott. Senare år har jag gjort halvhjärtade försök att börja springa som hobby, alla med samma resultat. Nja, det där är inte för mig. Det är så tråkigt.

Ändå lånade jag den här boken som enbart handlar om löpning. Någonstans inom mig finns alltså fortfarande viljan att bli en löpartyp, att komma förbi den där spärren som bara tycker det är tråkigt. För det låter ju så himla roligt när folk säger att de ska ut och springa en sväng, särskilt när de gör under semestern och får se nya vyer de kanske hade missat annars.

Som sagt, boken handlar om löpning. Martina berättar om sin egen resa att gå från att stappla sig fram några minuter till att springa maraton i Venedig. Som hon säger själv – det tog henne 45 år att hitta sin hobby. För det är vad det har blivit nu – en hobby.

Det är otroligt peppande och rolig läsning. Hon börjar springa så himla kravlöst och sedan rullar det bara på. Några trevande steg blir snart till 5 km och deltagande i flera olika lopp. Steget till milen känns först stort, men när den är tagen känns även det självklart.

Jag vet inte vad jag väntade mig av boken, men den blev en trevlig överraskning. Det var inspirerande att följa hennes resa och att hon bjuder på sig hela boken igenom. Det är roligt, och jag kan inte låta bli att själv ryckas med och tänka heja, heja! Och minsann, när jag hade läst ut boken och skulle gå till gymmet bestämde jag mig för att faktiskt springa på löpbandet (som brukar vara ett gåband för mig). Jag körde korta intervaller, och när jag hade kommit till den fjärde började lyckoruset i kroppen flöda och jag ville nästan inte sluta. Tidigare har jag haft så höga krav på mig och blivit besviken när jag inte klarar att springa så lång sträcka eller tid som jag satt upp som mål. Det är ju faktiskt bättre att följa Martinas sätt – att helt enkelt springa så mycket man kan/orkar i början och sedan utgå från det. Därifrån kan man ju bara bli bättre, eller hur?

En riktigt glad, härlig och rolig bok som inspirerar till träning. Kan jag annat än gilla?

Läs mer om boken här. Och här delar hon med sig av sina bästa börja-springa-tips.