Livbåten av Charlotte Rogan

LivbatenJag var egentligen inte särskilt nyfiken på den här boken, men så började den få hyllningar lite här och där och då väcktes så klart min nyfikenhet. När jag läste en intervju med författaren blev jag ännu mer lockad att läsa boken.

Året är 1914 och ett stort passagerarfartyg sjunker. Passagerare och besättning tar plats i livbåtar och i boken får man följa en av dessa livbåtar med deras 39 överlevare. Grace är huvudpersonen och den som främst berättar storyn. De tror först att räddningen kommer snart, men de får tillbringa flera veckor i livbåten i väntan på att bli räddade. Under tiden tvingas de ta svåra beslut i form av att mota bort människor som vill ta sig upp båten, att samsas om den knappa maten samt att bestämma vilka som får vara kvar i livbåten. När de slutligen räddas ställs några av dem inför rätta för mord.

Självklart är det snudd på omöjligt att tänka på Titanic när man läser den här boken, och faktiskt så nämns också Titanic i boken, av passagerarna själva. Själva storyn går ut på att lära känna dessa passagerarna samt att ta del av de hemskheter de tvingas utstå/göra under tiden i livbåten. Det blir många konflikter ombord och för att överleva måste vissa beslut tas. För vissa passagerare är dessa beslut omöjliga, och det är tydligt att en del får stiga fram som ledare för gruppen.

Boken har som sagt hyllats av många som har beskrivit den som spännande och fängslande, men personligen tyckte jag faktiskt att den var rätt tråkig. Det är meningen att man ska få en förståelse för passagerarna, förstå att man inte kan döma om man inte varit med om situationen själv. Människor tvingas göra hemska saker för att överleva, saker man inte kan förstå om man inte har upplevt det själv. Och ja, det köper jag helt. Det är tydligt att de måste ta hemska beslut för att överleva. Däremot hängde jag inte riktigt med på biten om varför de blev anklagade för mord. Det känns som om jag missade en del av berättelsen där.

Det är många stora frågor som behandlas i den här boken, men för mig når den ändå inte riktigt ända fram. Jag blir inte engagerad i passagerna, får ingen större förståelse av dem som personer. Storyn biter helt enkelt inte i tag i mig. Det är med en viss känsla av besvikelse som jag läser sista sidan, en känsla av att ha velat ha så mycket mer än vad jag fick. Å andra sidan läste jag boken under en period då flera böcker kändes tråkiga och intetsägande, så kanske var jag inte helt mottaglig för boken när jag läste den. Så kan det ju vara ibland. I vilket fall så blev det ett nja från min sida. Det är ingen bok jag kommer att rekommendera vidare.

Läs mer om boken här.

 

Annonser

Jag är ju så jävla easy going av Jenny Jägerfeld

jag är ju såJag har tidigare läst och tyckt om Jenny Jägerfelds debut Här ligger jag och blöder, så när den här boken kom ut satte jag genast upp den på att-läsa-listan. Att den ges ut av Gilla böcker brukar ju också vara en garanti för kvalitet.

Joanna har adhd, och det är hon väldigt medveten om. Bara när hon tar sin medicin känner hon att hon har någorlunda kontroll på tillvaron, och när hennes mamma säger att de inte längre har råd med medicinen får Joanna panik. Mamman bidrar inte till familjens ekonomi utan sitter hemma och skriver böcker som refuseras på löpande band. Samtidigt har pappan drabbats av depression och tillbringar sina dagar framför tv:n. Familjen har det svårt ekonomiskt och när de inte har råd att köpa medicin bestämmer sig Joanna för att ta saken i egna händer. Genom att lura till sig en stor mängd droger hoppas hon kunna sälja dem och tjäna stora pengar. Det visar sig inte vara ett jättesmart drag eftersom hon blir påkommen. Samtidigt har hon blivit kär i Audrey, hopplöst och fullkomligt kär. Det är delvis för hennes skull hon vill ha sin medicin, för att inte riskera att förlora henne.

Den här boken tog lite tid för mig att läsa, och ärligt talat tog det ibland emot att plocka upp och läsa vidare. Inte för att den var dålig, utan för att den var så himla intensiv. Det kändes som att befinna sig inuti Joannas hjärna och det sprudlade och blixtrade och hände grejer precis hela tiden. Jag blev helt matt av läsningen, som om jag sprungit maraton. Den här boken ger en väldigt bra bild av hur det är att leva med adhd, och Joanna själv är så himla medveten om sig själv och hur hon är och varför.

Det är en väldigt intressant bok, träffsäker och välskriven. Den kräver nog sin läsare just för att den är så intensiv, men också för att ha en förståelse för Joanna och det hon går igenom. Det är en bok som jag gärna rekommenderar vidare.

Läs mer om boken här.

Dagboksanteckningar från ett källarhål av David Wiberg

DagboksanteckningarDet var några veckor sedan jag läste den här boken nu, och ärligt talat har mycket av den försvunnit ur minnet. Det kan bero på att jag inte alls förstod mig på den här boken, något jag verkar vara rätt ensam om. Alla recensioner jag har läst om den är så översvallande positiva om hur träffsäker och bra den är, hur mycket man kan känna igen från sin egen tonårstid o.s.v. Själv känner jag mig som ett stort frågetecken. Den här dagboken är väldigt långt ifrån min egen från när jag var 16 år. Visst finns det småsaker som jag kan känna igen mig i, men på det stora hela – nej. Det känns inte alls som en dagbok från en 16-årig tjej.

Boken ska alltså föreställa en dagbok skriven av 16-åriga Linnea. Texter varvas med serier, eftersom det är något hon brinner för att göra. Det finns också en del foton. Eftersom det är en dagbok får vi följa Linnea och hennes vänner i vardagen, med allt vad gäller skola, vänskap, ensamhet och allt annat som hör tonåren till.

Nja, det här var inte alls min grej. Jag ska sätta den i händerna på mina elever för att se vad de tycker om den. Jag köpte in den till biblioteket strax innan jul så det är ingen som har fått chans att läsa den än. Kanske kommer de att tycka bättre om den. Jag hoppas det, för av mig får den knappt ett godkänt. Jag gillade inte innehållet och jag gillade absolut inte språket med en massa påhittade ord som bara störde läsningen. Tyvärr, det här var inget för mig.

Läs mer om boken här.

Mellan vinter och himmel av Elin Bengtsson

mellan vinter och himmelDet här är en bok som handlar om det svåraste som finns: döden. Och för att göra det ännu svårare och tyngre; en ung människas död.

Den här boken har främst tre olika berättarperspektiv. Det är Andreas som är 15 år och ska dö. Alla vet det, och han har bara några få månader kvar innan det är dags. Det är hans storebror Martin som lever för musiken, och som helst av allt vill skrika till sin bror att göra något viktigt av den sista tiden. Och så är det Sara, Martins flickvän. Sara som brottas med komplex och som inte riktigt klarar av situationen hemma hos Martin. Det är ofta en något krystad stämning hemma hos bröderna. Många tänker mycket, men de säger inte högt vad de egentligen vill säga. Alla tassar på tå kring sådant ingen säger. Och så mitt i alltihop tickar tiden nedåt, mot döden som alla vet kommer att komma.

Till att börja med har jag lite svårt att komma in i boken, att skilja bröderna åt. Men ju mer jag läser desto mer fastnar jag och berörs. Det är ofta rätt jobbig läsning, särskilt när allt det som inte säga bara tänks hela tiden. Jag vill hoppa in i boken och ruska om alla och få dem att ta tillvara på den sista tiden. Säga allt det där de egentligen vill. För tiden är så skör, och de har så lite tid kvar. Och samtidigt är det ju så det är. Martin är arg på sin bror för att han inte tar tillvara på den sista tiden, och han känner en massa ilska mot honom och mot hela situationen. Mot familjen. Och så skuldkänslorna. För han älskar ju honom, samtidigt som han är arg på honom. Det är så himla fint skildrat, och det gör ont att läsa.

Det är så himla bra när Andreas till slut sätter sig ner och skriver en lista på saker han ska göra innan han dör: 1. Säga till Martin vilken jävla idiot han är. 2. Säga till Martin att jag älskar honom!! 3. Göra något som finns kvar när jag är borta. Dessa tre punkter säger rätt mycket om hur brödernas relation är, och hur tankarna går.

Den här boken påminner lite om Johanna Thydells I taket lyser stjärnorna (en av mina absoluta favoritböcker). Just det där med ungdomars sörjande, att vrede och sorg ligger väldigt nära varandra på känsloskalan. Att livet fortsätter med allt det innebär att vara tonåring, samtidigt som någon man älskar håller på att dö. Ilska, maktlöshet, sorg, kärlek och fester. Alla bitar finns med.

Det är definitivt en bok som jag vill rekommendera vidare. Den är rätt tunn, men det är ett starkt innehåll och den kräver ändå en någorlunda läsvan läsare. Det är en bok som berör, utan att vara en snyftare. Den är snarare stark och rak i sin framtoning. Och även om den riktas mot unga vuxna funkar den precis lika bra att läsa för oss inte så unga vuxna.

Läs mer om boken här.

Fjärilseffekten av Karin Alvtegen

fjärilseffektenEn av mina absoluta favoritfilmer heter The Butterfly Effect, och har ni inte sett den vill jag passa på att tipsa om den. Den handlar om konsekvenser, om att små förändringar kan ge stora effekter. Något som kan verka så litet och obetydligt kan ändra framtiden på ett katastrofalt sätt. Och det är också vad den här boken handlar om, därav namnet Fjärilseffekten. När jag fick höra talas om den var det nästan ett måste för mig att läsa den, eftersom den påminde om min favoritfilm.

Själva poängen med den här boken är ju att man inte vet vad som händer eller vad som har orsakat det. Därför tänker jag bara väldigt kort kommentera innehållet. Storyn inleds med en allvarlig tågolycka när en bil krockar med ett tåg. Elva personer dör i olyckan. Men vad orsakade den? Genom att gå tillbaka i tiden får vi läsare möta några karaktärer och få bakgrunden till varför olyckan skedde. Den första personen vi möter i berättelsen är Bodil, som i 50-årsåldern drabbats av en obotlig sjukdom och bestämmer sig för att lämna sin man. Därifrån börjar sedan historien och alla trådar nystas upp, fram till själva olyckan. För vad har Bodil med olyckan att göra? Eller, har hon ens något med olyckan att göra?

Det tar tar lite tid att komma in i berättelsen eftersom några olika personer presenteras inledningsvis, och jag har först svårt att skilja dem åt. När jag väl har fått en bild av vem som är vem börjar min hjärna direkt att leta ledtrådar för att se hur allt hänger ihop. Vem hör ihop med vem och varför och vad har hänt o.s.v. Jag vet ju att allt kommer att leda fram till olyckan, och jag försöker lösa pusslet med de ledtrådar som jag får. Det är själva grejen med den här boken, det som gör den spännande och för handlingen framåt. Man vill veta varför och man vill veta vem det är som orsakar olyckan.

Det är en bra bok med ett intressant tema och starka karaktärer. Jag tycker att det är intressant hur människor kommer in i andras liv och påverkar dem, ibland helt omedvetet. I de här människornas liv är det mesta medvetet, och de val de gör/har gjort påverkar i flera generationer. Det är värt att tänka på.

Som sagt, det är svårt att skriva om den här boken utan att avslöja för mycket. Det är en rätt tragisk bok, med många sorgliga livsöden som berättas. Det är en bok jag kan rekommendera vidare då den är tänkvärd och ger spännande läsning för stunden.

Läs mer om boken här.

 

Fulast i världen av Ingrid Olsson

fulastDet här är en rätt så tunn bok med en väldigt stark titel. Och det är en bok som jag hoppas ska hitta fler läsare, för det är mycket innehåll i den här lilla boken.

Siw går i nian och umgås med klassens (och skolans) populäraste tjejer. Särskilt Evelina är den som bestämmer och den som alla vill vara med och vara som. När Simon kommer ny till deras klass sätter Evelina direkt en tönt-stämpel på honom och Siw tvingas hålla med för att få vara kvar i gruppen. Problemet är bara att denne Simon egentligen är hennes stora sommarkärlek. Simon ger henne frågande blickar, men inser snart att det de hade inte kommer att fortsätta. Innerst inne vill Siw egentligen säga ifrån, vara med Simon, våga fortsätta tävla med sin kanin i hoppning, våga vara sig själv. Hon vill vara den hon var innan hon hamnade i Evelinas gäng, men hon vet att om hon säger ifrån blir hon ensam. Hon måste följa spelets regler om hon vill vara med, även om det innebär att göra Simon illa.

Det här är en väldigt bra bok om relationer och identitet, om att våga stå upp för sig själv. Det är en bok som får en tänka till, att vad är rätt och vem har rätt? Vem är det som bestämmer reglerna och varför just den personen? Det är definitivt en bok att sätta i händerna på tonåringar, och jag kommer att rekommendera den så mycket jag kan. För det är ett viktigt ämne och det skildras väldigt bra i den här boken. Siw är så extremt olycklig, men ändå fortsätter hon att umgås med Evelina och det gänget, och fortsätter göra saker som hon egentligen inte alls vill göra.

Det är en lättläst och rätt tunn bok, med ett stort innehåll. Rekommenderas för både vana och ovana läsare, och innehållet gör också att den passar de flesta. Jag hoppas att den här boken når många läsare.

Läs mer om boken här.

Flyt som en fjäril, stick som ett bi av Elin Nilsson

flyt som en fjärilDen här boken gjorde mig främst nyfiken eftersom huvudpersonen lever för sin idrott; ett ämne som jag inte kan minnas ha läst om i en ungdomsbok tidigare.

Miranda går på högstadiet och simning är hela hennes värld. Där kan hon lägga allt fokus, känna att hon är bäst och där vet hon spelreglerna. Hemma har hon det jobbigt efter hennes storebror försvunnit in i ett spelberoende. Han sitter hela dagarna på sitt rum och spelar på datorn och föräldrarna har tappat makten att kunna påverka honom, att få honom att delta i livet. Miranda känner sig osynlig hemma, trots att hon är den som faktiskt deltar i livet, som sitter vid köksbordet och äter, som hjälper till att duka fram och som finns där och pratar. Men allt fokus ligger på brodern. I skolan brottas hon med vänproblem, och hennes f.d. bästa kompis och hon går skilda världar när kompisen dras alltmer mot sin pojkvän och bort från Miranda. Kvar finns simningen.

Det här är en väldigt välskriven och träffsäker bok, både vad gäller innehåll och språk. Den förmedlar verkligen den där jobbiga tiden som tonåren ofta är, att känna smärtan omkring sig. Den har många bra ämnen att fundera kring och ta till sig. Det är många rätt tunga ämnen, men de flyter naturligt in i berättelsen. Och jag gillar att huvudpersonen lever så för simningen, utan att det för den sakens skull blir en sportbok. Det handlar mycket om simningen, men det är genom simningen vi får lära känna Miranda som person. Hennes tankar, personlighet, drömmar och vilja kommer fram genom hur hon beter sig under träningspassen.

Jag tror att den här boken skulle passa väldigt många eftersom ämnena som behandlas egentligen är väldigt träffande för alla tonåringar. Man måste absolut inte vara intresserad av simning för att gilla boken. Det är definitivt en bok som jag kommer att rekommendera till mina elever. Och själv vill jag väldigt gärna läsa mer av samma författare.

Läs mer om boken här.