Livbåten av Charlotte Rogan

Jag var egentligen inte särskilt nyfiken på den här boken, men så började den få hyllningar lite här och där och då väcktes så klart min nyfikenhet. När jag läste en intervju med författaren blev jag ännu mer lockad att läsa boken.

Året är 1914 och ett stort passagerarfartyg sjunker. Passagerare och besättning tar plats i livbåtar och i boken får man följa en av dessa livbåtar med deras 39 överlevare. Grace är huvudpersonen och den som främst berättar storyn. De tror först att räddningen kommer snart, men de får tillbringa flera veckor i livbåten i väntan på att bli räddade. Under tiden tvingas de ta svåra beslut i form av att mota bort människor som vill ta sig upp båten, att samsas om den knappa maten samt att bestämma vilka som får vara kvar i livbåten. När de slutligen räddas ställs några av dem inför rätta för mord.

Självklart är det snudd på omöjligt att tänka på Titanic när man läser den här boken, och faktiskt så nämns också Titanic i boken, av passagerarna själva. Själva storyn går ut på att lära känna dessa passagerarna samt att ta del av de hemskheter de tvingas utstå/göra under tiden i livbåten. Det blir många konflikter ombord och för att överleva måste vissa beslut tas. För vissa passagerare är dessa beslut omöjliga, och det är tydligt att en del får stiga fram som ledare för gruppen.

Boken har som sagt hyllats av många som har beskrivit den som spännande och fängslande, men personligen tyckte jag faktiskt att den var rätt tråkig. Det är meningen att man ska få en förståelse för passagerarna, förstå att man inte kan döma om man inte varit med om situationen själv. Människor tvingas göra hemska saker för att överleva, saker man inte kan förstå om man inte har upplevt det själv. Och ja, det köper jag helt. Det är tydligt att de måste ta hemska beslut för att överleva. Däremot hängde jag inte riktigt med på biten om varför de blev anklagade för mord. Det känns som om jag missade en del av berättelsen där.

Det är många stora frågor som behandlas i den här boken, men för mig når den ändå inte riktigt ända fram. Jag blir inte engagerad i passagerna, får ingen större förståelse av dem som personer. Storyn biter helt enkelt inte i tag i mig. Det är med en viss känsla av besvikelse som jag läser sista sidan, en känsla av att ha velat ha så mycket mer än vad jag fick. Å andra sidan läste jag boken under en period då flera böcker kändes tråkiga och intetsägande, så kanske var jag inte helt mottaglig för boken när jag läste den. Så kan det ju vara ibland. I vilket fall så blev det ett nja från min sida. Det är ingen bok jag kommer att rekommendera vidare.

Läs mer om boken här.

 

Jag är ju så jävla easy going av Jenny Jägerfeld

Jag har tidigare läst och tyckt om Jenny Jägerfelds debut Här ligger jag och blöder, så när den här boken kom ut satte jag genast upp den på att-läsa-listan. Att den ges ut av Gilla böcker brukar ju också vara en garanti för kvalitet.

Joanna har adhd, och det är hon väldigt medveten om. Bara när hon tar sin medicin känner hon att hon har någorlunda kontroll på tillvaron, och när hennes mamma säger att de inte längre har råd med medicinen får Joanna panik. Mamman bidrar inte till familjens ekonomi utan sitter hemma och skriver böcker som refuseras på löpande band. Samtidigt har pappan drabbats av depression och tillbringar sina dagar framför tv:n. Familjen har det svårt ekonomiskt och när de inte har råd att köpa medicin bestämmer sig Joanna för att ta saken i egna händer. Genom att lura till sig en stor mängd droger hoppas hon kunna sälja dem och tjäna stora pengar. Det visar sig inte vara ett jättesmart drag eftersom hon blir påkommen. Samtidigt har hon blivit kär i Audrey, hopplöst och fullkomligt kär. Det är delvis för hennes skull hon vill ha sin medicin, för att inte riskera att förlora henne.

Den här boken tog lite tid för mig att läsa, och ärligt talat tog det ibland emot att plocka upp och läsa vidare. Inte för att den var dålig, utan för att den var så himla intensiv. Det kändes som att befinna sig inuti Joannas hjärna och det sprudlade och blixtrade och hände grejer precis hela tiden. Jag blev helt matt av läsningen, som om jag sprungit maraton. Den här boken ger en väldigt bra bild av hur det är att leva med adhd, och Joanna själv är så himla medveten om sig själv och hur hon är och varför.

Det är en väldigt intressant bok, träffsäker och välskriven. Den kräver nog sin läsare just för att den är så intensiv, men också för att ha en förståelse för Joanna och det hon går igenom. Det är en bok som jag gärna rekommenderar vidare.

Läs mer om boken här.

Dagboksanteckningar från ett källarhål av David Wiberg

Det var några veckor sedan jag läste den här boken nu, och ärligt talat har mycket av den försvunnit ur minnet. Det kan bero på att jag inte alls förstod mig på den här boken, något jag verkar vara rätt ensam om. Alla recensioner jag har läst om den är så översvallande positiva om hur träffsäker och bra den är, hur mycket man kan känna igen från sin egen tonårstid o.s.v. Själv känner jag mig som ett stort frågetecken. Den här dagboken är väldigt långt ifrån min egen från när jag var 16 år. Visst finns det småsaker som jag kan känna igen mig i, men på det stora hela – nej. Det känns inte alls som en dagbok från en 16-årig tjej.

Boken ska alltså föreställa en dagbok skriven av 16-åriga Linnea. Texter varvas med serier, eftersom det är något hon brinner för att göra. Det finns också en del foton. Eftersom det är en dagbok får vi följa Linnea och hennes vänner i vardagen, med allt vad gäller skola, vänskap, ensamhet och allt annat som hör tonåren till.

Nja, det här var inte alls min grej. Jag ska sätta den i händerna på mina elever för att se vad de tycker om den. Jag köpte in den till biblioteket strax innan jul så det är ingen som har fått chans att läsa den än. Kanske kommer de att tycka bättre om den. Jag hoppas det, för av mig får den knappt ett godkänt. Jag gillade inte innehållet och jag gillade absolut inte språket med en massa påhittade ord som bara störde läsningen. Tyvärr, det här var inget för mig.

Läs mer om boken här.

Mellan vinter och himmel av Elin Bengtsson

Det här är en bok som handlar om det svåraste som finns: döden. Och för att göra det ännu svårare och tyngre; en ung människas död.

Den här boken har främst tre olika berättarperspektiv. Det är Andreas som är 15 år och ska dö. Alla vet det, och han har bara några få månader kvar innan det är dags. Det är hans storebror Martin som lever för musiken, och som helst av allt vill skrika till sin bror att göra något viktigt av den sista tiden. Och så är det Sara, Martins flickvän. Sara som brottas med komplex och som inte riktigt klarar av situationen hemma hos Martin. Det är ofta en något krystad stämning hemma hos bröderna. Många tänker mycket, men de säger inte högt vad de egentligen vill säga. Alla tassar på tå kring sådant ingen säger. Och så mitt i alltihop tickar tiden nedåt, mot döden som alla vet kommer att komma.

Till att börja med har jag lite svårt att komma in i boken, att skilja bröderna åt. Men ju mer jag läser desto mer fastnar jag och berörs. Det är ofta rätt jobbig läsning, särskilt när allt det som inte säga bara tänks hela tiden. Jag vill hoppa in i boken och ruska om alla och få dem att ta tillvara på den sista tiden. Säga allt det där de egentligen vill. För tiden är så skör, och de har så lite tid kvar. Och samtidigt är det ju så det är. Martin är arg på sin bror för att han inte tar tillvara på den sista tiden, och han känner en massa ilska mot honom och mot hela situationen. Mot familjen. Och så skuldkänslorna. För han älskar ju honom, samtidigt som han är arg på honom. Det är så himla fint skildrat, och det gör ont att läsa.

Det är så himla bra när Andreas till slut sätter sig ner och skriver en lista på saker han ska göra innan han dör: 1. Säga till Martin vilken jävla idiot han är. 2. Säga till Martin att jag älskar honom!! 3. Göra något som finns kvar när jag är borta. Dessa tre punkter säger rätt mycket om hur brödernas relation är, och hur tankarna går.

Den här boken påminner lite om Johanna Thydells I taket lyser stjärnorna (en av mina absoluta favoritböcker). Just det där med ungdomars sörjande, att vrede och sorg ligger väldigt nära varandra på känsloskalan. Att livet fortsätter med allt det innebär att vara tonåring, samtidigt som någon man älskar håller på att dö. Ilska, maktlöshet, sorg, kärlek och fester. Alla bitar finns med.

Det är definitivt en bok som jag vill rekommendera vidare. Den är rätt tunn, men det är ett starkt innehåll och den kräver ändå en någorlunda läsvan läsare. Det är en bok som berör, utan att vara en snyftare. Den är snarare stark och rak i sin framtoning. Och även om den riktas mot unga vuxna funkar den precis lika bra att läsa för oss inte så unga vuxna.

Läs mer om boken här.

Fjärilseffekten av Karin Alvtegen

En av mina absoluta favoritfilmer heter The Butterfly Effect, och har ni inte sett den vill jag passa på att tipsa om den. Den handlar om konsekvenser, om att små förändringar kan ge stora effekter. Något som kan verka så litet och obetydligt kan ändra framtiden på ett katastrofalt sätt. Och det är också vad den här boken handlar om, därav namnet Fjärilseffekten. När jag fick höra talas om den var det nästan ett måste för mig att läsa den, eftersom den påminde om min favoritfilm.

Själva poängen med den här boken är ju att man inte vet vad som händer eller vad som har orsakat det. Därför tänker jag bara väldigt kort kommentera innehållet. Storyn inleds med en allvarlig tågolycka när en bil krockar med ett tåg. Elva personer dör i olyckan. Men vad orsakade den? Genom att gå tillbaka i tiden får vi läsare möta några karaktärer och få bakgrunden till varför olyckan skedde. Den första personen vi möter i berättelsen är Bodil, som i 50-årsåldern drabbats av en obotlig sjukdom och bestämmer sig för att lämna sin man. Därifrån börjar sedan historien och alla trådar nystas upp, fram till själva olyckan. För vad har Bodil med olyckan att göra? Eller, har hon ens något med olyckan att göra?

Det tar tar lite tid att komma in i berättelsen eftersom några olika personer presenteras inledningsvis, och jag har först svårt att skilja dem åt. När jag väl har fått en bild av vem som är vem börjar min hjärna direkt att leta ledtrådar för att se hur allt hänger ihop. Vem hör ihop med vem och varför och vad har hänt o.s.v. Jag vet ju att allt kommer att leda fram till olyckan, och jag försöker lösa pusslet med de ledtrådar som jag får. Det är själva grejen med den här boken, det som gör den spännande och för handlingen framåt. Man vill veta varför och man vill veta vem det är som orsakar olyckan.

Det är en bra bok med ett intressant tema och starka karaktärer. Jag tycker att det är intressant hur människor kommer in i andras liv och påverkar dem, ibland helt omedvetet. I de här människornas liv är det mesta medvetet, och de val de gör/har gjort påverkar i flera generationer. Det är värt att tänka på.

Som sagt, det är svårt att skriva om den här boken utan att avslöja för mycket. Det är en rätt tragisk bok, med många sorgliga livsöden som berättas. Det är en bok jag kan rekommendera vidare då den är tänkvärd och ger spännande läsning för stunden.

Läs mer om boken här.

 

Fulast i världen av Ingrid Olsson

Det här är en rätt så tunn bok med en väldigt stark titel. Och det är en bok som jag hoppas ska hitta fler läsare, för det är mycket innehåll i den här lilla boken.

Siw går i nian och umgås med klassens (och skolans) populäraste tjejer. Särskilt Evelina är den som bestämmer och den som alla vill vara med och vara som. När Simon kommer ny till deras klass sätter Evelina direkt en tönt-stämpel på honom och Siw tvingas hålla med för att få vara kvar i gruppen. Problemet är bara att denne Simon egentligen är hennes stora sommarkärlek. Simon ger henne frågande blickar, men inser snart att det de hade inte kommer att fortsätta. Innerst inne vill Siw egentligen säga ifrån, vara med Simon, våga fortsätta tävla med sin kanin i hoppning, våga vara sig själv. Hon vill vara den hon var innan hon hamnade i Evelinas gäng, men hon vet att om hon säger ifrån blir hon ensam. Hon måste följa spelets regler om hon vill vara med, även om det innebär att göra Simon illa.

Det här är en väldigt bra bok om relationer och identitet, om att våga stå upp för sig själv. Det är en bok som får en tänka till, att vad är rätt och vem har rätt? Vem är det som bestämmer reglerna och varför just den personen? Det är definitivt en bok att sätta i händerna på tonåringar, och jag kommer att rekommendera den så mycket jag kan. För det är ett viktigt ämne och det skildras väldigt bra i den här boken. Siw är så extremt olycklig, men ändå fortsätter hon att umgås med Evelina och det gänget, och fortsätter göra saker som hon egentligen inte alls vill göra.

Det är en lättläst och rätt tunn bok, med ett stort innehåll. Rekommenderas för både vana och ovana läsare, och innehållet gör också att den passar de flesta. Jag hoppas att den här boken når många läsare.

Läs mer om boken här.

Flyt som en fjäril, stick som ett bi av Elin Nilsson

Den här boken gjorde mig främst nyfiken eftersom huvudpersonen lever för sin idrott; ett ämne som jag inte kan minnas ha läst om i en ungdomsbok tidigare.

Miranda går på högstadiet och simning är hela hennes värld. Där kan hon lägga allt fokus, känna att hon är bäst och där vet hon spelreglerna. Hemma har hon det jobbigt efter hennes storebror försvunnit in i ett spelberoende. Han sitter hela dagarna på sitt rum och spelar på datorn och föräldrarna har tappat makten att kunna påverka honom, att få honom att delta i livet. Miranda känner sig osynlig hemma, trots att hon är den som faktiskt deltar i livet, som sitter vid köksbordet och äter, som hjälper till att duka fram och som finns där och pratar. Men allt fokus ligger på brodern. I skolan brottas hon med vänproblem, och hennes f.d. bästa kompis och hon går skilda världar när kompisen dras alltmer mot sin pojkvän och bort från Miranda. Kvar finns simningen.

Det här är en väldigt välskriven och träffsäker bok, både vad gäller innehåll och språk. Den förmedlar verkligen den där jobbiga tiden som tonåren ofta är, att känna smärtan omkring sig. Den har många bra ämnen att fundera kring och ta till sig. Det är många rätt tunga ämnen, men de flyter naturligt in i berättelsen. Och jag gillar att huvudpersonen lever så för simningen, utan att det för den sakens skull blir en sportbok. Det handlar mycket om simningen, men det är genom simningen vi får lära känna Miranda som person. Hennes tankar, personlighet, drömmar och vilja kommer fram genom hur hon beter sig under träningspassen.

Jag tror att den här boken skulle passa väldigt många eftersom ämnena som behandlas egentligen är väldigt träffande för alla tonåringar. Man måste absolut inte vara intresserad av simning för att gilla boken. Det är definitivt en bok som jag kommer att rekommendera till mina elever. Och själv vill jag väldigt gärna läsa mer av samma författare.

Läs mer om boken här.

Gul utanpå av Patrik Lundberg

Jag har många vänner som har adopterat barn, med hela den process och väntan som det innebär. Inget av den processen finns med i den här boken, däremot vad som händer efteråt och då sett ur det adopterade barnets perspektiv.

Jong Dae adopterades från Korea till Sverige 1983 och fick då namnet Patrik Lundberg. Under uppväxten fick han många frågor var han kom ifrån ”från början”. Han blev något av klassens clown för att väga upp det han inte var. När han blev äldre fick han möjlighet att studera i Korea och det är framför allt vistelsen där som boken handlar om. Väl där blev han plötsligt den populäre killen, den som både tjejer och killar ville umgås med. Han var västerlänningen som var så annorlunda, ”the awesome guy”. I Korea träffade han också sin biologiska familj, och han fick chansen att ställa alla de frågor han undrat över under uppväxten.

Det är en väldigt intressant skildring, särskilt om tiden i Korea och de kulturkrockar han så ofta ställs inför. Det är svårt att skriva vad man tycker om en sådan här bok för den är ju så oerhört personlig. Han delar med sig om sina innersta tankar och alla känslor och tankar han brottas med innan, under och efter resan. När han kommer hem hamnar han också i adoptionsdebatten.

Det är som sagt en väldigt personligt skriven bok, nästan som att läsa någons dagbok. Ibland blir det lite för intimt för min smak, vissa saker vill jag faktiskt inte veta… Men samtidigt är det just det så personliga tilltalet som gör den så bra. Jag har aldrig läst något liknande, fått en sådan inblick som han ger. Jag har som sagt sett adoptionsprocessen på nära håll, men väldigt sällan hört/läst något om problematiken efteråt.

Boken riktas mot ungdomar, enligt förlaget 15+. Jag vet inte varför den anses vara just en ungdomsbok? Innehållet och debatten som han gick in i efter resan borde tilltala även äldre läsare. Med tanke på en del av innehållet blir det svårt för mig att placera boken i händerna på mina elever. Det är det enda minuset med boken; att jag tror att den inte funkar för en del av målgruppen. Det blir lite för intimt, lite för närgånget. Däremot rekommenderar jag verkligen boken till äldre läsare. För att få en insyn i hur adopterade upplever sin livssituation. Där har boken en viktig inblick att ge.

Läs mer om boken här.

Yoga – ett livsval av Malin Berghagen

När jag fick hem den här boken började jag med att bara bläddra igenom den för att njuta av de fantastiskt vackra fotona av Katarina di Leva. De är så oerhört vackra, med en så pricksäker känsla. Fotografi är ett av mina största intressen och att se fotona i den här boken fick mitt fotograf-hjärta att slå lite, lite snabbare av glädje.

När det var dags för andra rundan av boken kröp jag upp i favoritfåtöljen för att kunna njuta även av texten i lugn och ro. Precis som hennes förra bok Yoga med Malin är det här inspirerande och positiv läsning. Den här gången får vi följa med henne till de olika platser som betyder mycket för henne, och fotografierna är tagna på alla dessa platser vilket bidrar till upplevelsen.

Boken blandas med fakta och övningar om yoga och hennes mer personliga berättelse. Jag tycker att båda delarna är lika intressanta. Det är konstigt egentligen för jag har gjort väldigt lite yoga i mitt liv. Jag har en önskan om att bli en yogi, men jag har svårt att få till det. Sådana här böcker får mig att drömma mig bort och kanske, kanske ta ett litet steg närmare min önskan.

Det här är en mycket vacker och inspirerande bok för alla med åtminstone ett litet intresse för yoga. Eller perfekt som present? Rekommenderas, och missa inte de vackra bilderna.

Läs mer om boken här.

Livet efter dig av Jojo Moyes

Jag kan säga att den här boken avslutade mitt läsår 2013 med ett riktigt dunder och brak. Vilken bok! Det är en bok som jag kan relatera till på ett mycket personligt plan.

Will är en mycket aktiv och levnadsglad kille med ett toppjobb, som en dag blir totalförlamad när han blir påkörd av en motorcykel. Lou är en några år yngre tjej som blir erbjuden jobb som hans sällskapsdam. Hon har nyligen mist sitt jobb på ett café, och eftersom hennes föräldrar har väldigt ont om pengar är ett nytt jobb ett måste för familjen. Trots att hon är 27 år bor hon fortfarande hemma och bidrar med sin lön för att få familjen att klara sig.

Det visar sig ganska snart att Will inte är särskilt intresserad av att ha en sällskapsdam. Han är bister och argsint och Lou får svårt att knyta kontakt med honom. När hans mamma avslöjar för henne att Will bestämt sig för att ta sitt liv med hjälp av en klinik i Sweiz, bestämmer sig Lou för att få honom att ändra sig. Hon gör upp en plan för att få Will att hitta livsglädjen igen, för att inse att livet fortfarande har mycket att erbjuda honom.

Den här boken kommer väldigt nära inpå mig. Den 16 december 1995 åkte min mamma och jag 30 meter rakt nerför ett stup med vår bil, voltade och landade upp och ner. Jag kunde krypa ut helt oskadd medan mamma förlamades från midjan och ner. Hon hamnade i rullstol och efter ett halvår på en specialavdelning för ryggmärgsskadade på Sahlgrenska sjukhuset, kom hon hem igen. Till en början hade hon gott mod, tränade hårt och hade siktet inställt på ett liv som gående igen. Sakta med säkert sjönk dock modet när hon insåg att rullstolen hade kommit för att stanna. Hon skulle aldrig mer kunna gå igen. Under åren som gick blev hon alltmer hemmabunden, av egen vilja. Hon tackade nej till vännerna som mer än gärna lyfte och hjälpte för att hon skulle kunna komma hem till dem eller ut på restaurang och andra evenemang. Men någonstans inom henne hade livsgnistan sakta börjat ta slut. Hon tyckte att rullstolen var ett fängelse, att allt blev så komplicerat. Ibland när hon bestämt sig för att gå ut på stan en runda fick hon vända tillbaka när hon insåg att hissen, igen, var trasig. Då kom hon helt enkelt ingenstans.

Ganska exakt 5 år efter olyckan, den 9 december 2000, dog hon av en propp som hade satt sig mitt emellan båda lungorna. Hon blev 50 år. När man sitter stilla hela dagarna i en rullstol får man lätt proppar som vandrar genom blodet och som kan fastna, såsom det gjorde på mamma.

Trots saknaden och den oerhörda sorgen hennes död medförde, visste vi som stod henne nära att döden på något sätt ändå var en lättnad för henne. Visst hade hon velat se sina barn växa upp, få lära känna sitt barnbarn. Men till vilket pris? Efter 5 år i rullstol hade hoppet om att kunna gå slocknat och därmed också en del av hennes livsgnista.

Med det sagt, denna långa historia, kan jag förstå Will. Jag har sett på nära håll hur en människa kan påverkas av ett liv i rullstol. I hans fall dessutom som totalförlamad. Att läsa boken var delvis som att kastas tillbaka i tiden, även om mamma aldrig pratade om att avsluta sitt liv. Men smärtan, att minnas den man var och det liv man levde; det kan jag känna igen.

Det här är definitivt en bok som jag vill rekommendera vidare. Inte bara på grund av innehållet utan även för de härliga karaktärerna. Hela Lous familj gör boken värd att läsas. För även om boken innehåller mycket smärta, innehåller den precis lika mycket kärlek och glädje. Det är en oerhört vacker berättelse om medmänsklighet, vänskap, familj och livet i stort. Helt klart en av årets absolut bästa böcker. Läs!

Den här recensionen kom visst att handla mer om mina egna erfarenheter än om själva boken. Så är det ibland: vissa böcker kommer nära. Riktigt, riktigt nära.

Läs mer om boken här.

Kvinnan han älskade av Dorothy Koomson

När vi var i Göteborg i helgen var jag bara tvungen att lyxa till det och gå in på Pocketshop och köpa en bok. Jag hade faktiskt glömt att packa ner en bok och då måste man ju köpa en. Eller hur?

Boken börjar väldigt dramatiskt med att en bilolycka precis har skett. Huvudpersonen Libby är svårt skadad och i återblickar får vi veta hur hon träffade sin make Jack som också var med i olyckan, men utan att skadas. Efter olyckan misstänks Jack för att ha orsakat den och en polis som sköter utredningen säger rent ut att han även är misstänkt för sin förra frus död. Eve, hans förra fru, dog i deras gemensamma hem, genom ett misstänkt fall nerför trappan. Omständigheterna är oklara och även om Jack är misstänkt kan inget knytas till honom. Ganska snart efter olyckan hittar Libby Eves gamla dagböcker som har legat gömda under alla år. Dagböckerna börjar redan i hennes tonår och hon berättar sin oerhört tragiska och mörka historia. Libby blir som trollbunden och kan inte sluta läsa. Kanske kan hon få svar på vem hennes mördare är, om det är Jack?

Den här boken har egentligen flera olika ingredienser som borde göra att jag inte gillar den. Den har två parallella berättelser: den om Eve (från hennes tonår och fram till hennes död) och den om Libby och Jack (i nutid). Hela Eves berättelse består av en dagbok, dessutom i kursivt, och jag brukar avsky att läsa dagböcker/brev och liknande i böcker. Det saktar ner berättelsen. Men här är det precis tvärtom. Det är dagböckerna som driver berättelsen och som avslöjar detaljer om karaktärerna, bit för bit. Och att det är två parallella berättelser som sedan knyts samman bidrar också till spänningen i boken. För spännande är det – oerhört.

Det här är en riktig bladvändare och jag kunde inte släppa den ifrån mig. Den började något segt och en tidig scen med Libby och Jack fick mig att tveka inför fortsättningen, men ju mer jag läste desto mer fastnade jag. Eves berättelse var oerhört fängslande och frågorna kring hennes död och vem/vad som orsakade den fick mig att läsa, läsa, läsa. Det var länge sedan jag läste en så spännande och fängslande bok.

Jag kan varmt rekommendera den här boken vidare. Ta er förbi den lite, lite tråkiga inledningen och låt Eve få komma till tals i sina dagböcker. Därefter är det bara att sträckläsa.

Läs mer om boken här.

Årets bästa 2013

I år har det blivit 103 böcker lästa, vilket är nytt rekord för mig. Förra året toppade jag med 84, men det slog jag ju med råge i år. Inför nästa år ska jag i alla fall inte försöka slå rekord igen. Med husflytt i sikte blir det nog något mindre läsning under 2014. Att det blev så många lästa under 2013 beror på att jag för första gången i mitt liv inte haft någon häst att åka till. Dessutom har vi bott i lägenhet hela året och därmed haft mycket fritid över, vilket i mitt fall har spenderats på läsning och träning.

Trots att jag har läst så många böcker har jag haft svårt att hitta de där riktiga topparna. Förra året hade jag svårt att välja ut bara 10 favoriter, men i år var det nästan svårt att hitta 10. Undrar vad det beror på? Dessutom har jag läst oerhört få tränings- och wellnessböcker, vilket känns jättetråkigt. Det vill jag läsa mer av under 2014. Och gärna mer om naturligt/ekologiskt liv.

Här kommer mina favoriter för 2013, utan inbördes ordning:

En man som heter Ove av Fredrik Backman. Kommentarer är egentligen överflödiga. Så himla bra!

Livet efter dig av Jojo Moyes. Alltså herre jösses vilken bok! Jag sträckläste den, totalt oförmögen att lägga den ifrån mig. En av de sista böckerna jag läste i år, och det känns bra att kunna avsluta året med en sådan riktig höjdare.

Fågelbarn av Christin Ljungquist. Jag läste både denna och debuten Kaninhjärta, men den här var snäppet bättre. Otroligt spännande, läskig och välskriven.

Sju jävligt långa dagar av Jonathan Tropper. Det här var en ny författarbekantskap för mig, och efter att ha läst och älskat den här boken plöjde jag ytterligare 3 böcker av Tropper. En ny favoritförfattare som jag vill läsa mer av.

Musselstranden av Marie Hermanson. Efter tips från en f.d. kollega läste jag och verkligen älskade den här boken. Jag vill gärna läsa mer av författaren.

För mycket lycka av Alice Munro. Åh, vilken underbar novellsamling. Jag var lyrisk redan efter första novellen. Det har tyvärr inte blivit mer läst av henne under året, men det ska det bli under nästa år.

Kvinnan han älskade av Dorothy Koomson. Även den här boken läste jag i slutet av året och det känns skönt att avsluta året med en riktigt spännande bok, en riktig bladvändare.

De skandalösa av Simona Ahrnstedt. Jag tyckte väldigt mycket om hennes debut Överenskommelser, men av någon anledning har jag fortfarande inte läst tvåan Betvingade. När den här kom som en överraskning på posten läste jag och tokgillade. Det blir definitivt fler böcker av henne framöver.

Sonjas hemlighet av Åsa Hellberg. Jag bara måste ha med den här på årets topplista. Det är fortsättningen på charmiga Sonjas sista vilja och det är feel good när det är som bäst.

Det goda inom dig av Linda Olsson. Jag upptäckte henne först förra året då jag äntligen läste Nu vill jag sjunga dig milda sånger, och hennes böcker är riktiga pärlor att älska och ta till sig.

Och så vill jag också nämna Elly Griffiths lite utanför listan. Hennes serie om Ruth Galloway platsar inte riktigt in på topp-listan, men är starka bubblare. Samma gäller för Hans Koppel, vars böcker jag har hittat och gillat under året.

Viktig: från matmissbrukare till träningsförebild av Terese Alvén

Den här boken är svår att skriva om. Den är väldigt ärlig och uppriktig i sin ton, och jag fick läsa den i omgångar för att kunna smälta mina intryck.

Terese Alvén driver träningsbloggen Spark i baken, och i den här boken berättar hon om hur hon blev sjuk i anorexia. Hon berättar om sin uppväxt, vägen mot anorexia och sedan den svåra vägen tillbaka för att bli frisk. Anorexia är verkligen en fruktansvärd sjukdom, och jag tycker att hon lyckas förmedla känslorna och tankarna genom sjukdomen väldigt väl.

Det är en viktig bok, precis som titeln antyder. Att vara smal är lika med att vara snygg i dagens samhälle. Läskigt nog fick hon också väldigt många positiva kommentarer om sitt utseende när hon var som smalast (=sjukast) och dessutom flera erbjudanden om att bli fotomodell. Det är svårt att förstå att man är sjuk när omvärlden talar om hur snygg man är. Då hjälper det inte att människor som älskar en, som står en närmast, försöker få en att inse att man är sjuk.

Det är en mycket berörande bok som jag tar till mig och gärna vill rekommendera vidare. Och jag gillar att den slutar med en positiv ton, att det finns en väg ut från sjukdomen och att man kan lära sig från hennes resa. Läs, säger jag bara!

Läs mer om boken här.

Wallflower av Stephen Chbosky

Den här boken är tydligen en nyutgivning, det hade jag missat. Jag har sett den hyllas på en hel rad bokbloggar och därför hamnade den på min att-läsa-lista.

Huvudpersonen i boken är Charlie, som är en s.k. wallflower. Han är en sådan som gärna iakttar andra, men som inte deltar själv. I det här fallet gäller det hela livet, han är med som betraktare men inte som deltagare. Men under hans första år på High School ändras detta och han börjar för första gången delta i det som händer runt omkring honom. Han får uppleva vänskap på ett sätt han aldrig upplevt förr och han får uppleva smärta och hur svårt livet kan vara. För honom blir det verkligen en förändring för hela honom som person.

Boken berättas i brevform, och det är Charlie själv som skriver breven där han berättar vad som händer. Det tar några sidor att komma in i detta och förstå, men sedan känns det helt naturligt. Charlie är en betraktare och just att han skriver brev och själv berättar om det som händer visar ännu mer på det. Jag som vanligtvis inte alls brukar gilla brevberättade, köper det här helt. Jag tycker att det bidrar till berättelsen i det här fallet.

Den här boken har så många olika bottnar att fundera kring. Charlie har en väldigt naiv livssyn och som läsare ser man många saker som han själv inte har förstått. Det handlar väldigt mycket om hur det är att växa upp, om vänskap och kärlek och relationer. Hur svårt relationer kan vara, hur ont det kan göra. Det finns en hel massa intressant att diskutera kring den här boken. Boken är ibland väldigt rå för att på andra ställen bli rolig och sedan sorglig. Den har kallats gränsöverskridande, och det kan jag verkligen förstå. Det är svårt att sätta in den i ett fack, eller ens att beskriva den för den delen.

Filmatiseringen av boken kom förra året och det är en film som jag gärna vill se. Den läggs till den redan så långa listan med filmer jag ska njuta av under jullovet. Det ser jag fram emot!

Läs mer om boken här.

Jag börjar på måndag av Charlotta Lithman

Den här boken fick jag tips om genom att någon la ut en bild på Instagram under läsning pågår. Boken kändes som en sådan där lagom lättläsning om ett ämne jag brinner för: träning. Eller rättare sagt; hur man tar tag i och kickar igång träningen.

Charlotta Lithman fick erbjudande från DN om att bli coachad av två experter som skulle hjälpa henne att komma igång med träning och ett mer hälsosamt liv. Vägen dit och resultaten för detta skulle redovisas i tidningen i en följetong. Experterna som skulle hjälpa henne var Gunilla Eldh och Martin Ingvar som bl.a. har skrivit boken Hjärnkoll på vikten (som jag gärna tipsar om att läsa!).

I boken får vi följa hennes resa i dagboksform, från den rätt tuffa starten till att sedan fortsätta även efter att själva projektet är över. Tanken är ju att det här ska göras till hennes livsstil; att hon ska träna och äta bra som en livsstil och inte bara ett kortsiktigt projekt. Hon är väldigt ärlig och öppen med hur det går. Ibland är det tungt, ibland blir det bakslag och ibland tappar hon helt lusten och orken. Men budskapet är tydligt; kan jag kan alla.

Det är ofta väldigt rolig läsning och hög igenkänningsfaktor. Samtidigt som man får följa henne bjuder hon också på tips för hur andra kan lyckas, recept på bra mat och allmän pepp och råd. Om man vill göra som hon är det bara att följa råden i boken och göra samma sak själv. Det är en mycket läsvärd och peppande bok som rekommenderas till alla som vill ha lite pepp och inspiration. Passar bra nu lagom till nyår när så många gör upp nyårslöften om att börja ett nytt liv, precis som titeln antyder.

Läs mer om boken här.