Den vita liljan av Elisabet Nemert

Det här är den andra boken jag har läst av Elisabet Nemert. Nyligen läste jag Vindarnas ö, som jag tyckte väldigt mycket om. På bokmässan köpte jag Den vita liljan för bara 25 kr eftersom jag hade hört av andra att Nemert skriver bra historiska böcker.

Den vita liljan utspelar sig under 1400-talet, främst på Sicilien. Boken handlar om Catherina vars mor dör vid hennes födsel. Hennes far är en grym och hård man som många fruktar, inklusive hans egna hustru. När hon dör låter han sin bror Antonio och hans fru Anna ta hand om Catherina. För Catherinas far är det bara söner som räknas och det har han redan tre. Catherinas liv går smärtfitt och lyckligt fram tills den dag hennes far bestämmer sig för att gifta bort henne till en grym och elak man, enbart för hans fina släkts skull.

Boken fokuseras helt på denna Catherina som är otroligt vacker och en mästare på att måla, fäkta och rida. Alla som möter henne påverkas av hennes skönhet och styrka och hon ändrar folks liv till det bättre vart hon än kommer. Hon har en stryka som kvinnor på den tiden inte skulle ha.

Ja, ni hör kanske hur smetigt det låter. De första 200 sidorna var ok, men de sista 50 fick jag skumma mig igenom för jag höll på att kräkas på hur braaa allting blev och underbaaar denna Catherina är och bla. bla. bla. Jag är superbesviken för Nemerts andra bok tyckte jag bra om och jag hade stora förväntningar på den här boken. Men det känns som en Harlequinbok light. Usch. Någon liknade den här boken vid Påven Johanna Av Donna Woolfolk Cross och det är verkligen att häda. Det är en fantastisk bok, det är inte Den vita liljan.

Jag ska ge Nemert en chans till. Hennes debut Bortom Stjärnan ska vara bra, enligt vad jag har hört.

Vindarnas ö av Elisabet Nemert

Det här är den första boken jag har läst av Elisabet Nemert. Jag köpte en annan bok av henne, Den vita liljan, på bokmässan men den har jag inte hunnit läsa än. Min bokklubb hade Vindarnas ö som månadsbok för ett tag sen och jag valde att tacka ja till den. Och det är jag glad för nu. Jag älskar historiska berättelser och att få en inblick i hur livet var förr, även om inte allt är sanningsenligt i böckerna.

Boken utspelas i Babylonien för 3500 år sedan och senare på Kreta, därav namnet på boken. Sargon är son till härskaren för Babylonien. Han är pga sin styrka och oerhörda grymhet fruktad av både sina landsmän och sin egen familj. Fadern är rädd att han ska ta över makten från honom och bröderna är oroliga över att de ska bli snuvade på tronen av honom. För att undanröja honom bestämmer fadern att han ska gifta sig med faraos dotter och bosätta sig i Egypten. Men resan dit blir komplicerad och Sargon kommer aldrig fram. Istället hamnar han efter mycket om och men på Kreta, där han upplever att det liv han dittills levt inte är det liv han vill leva.

Vi får också följa Astarte, som är en frigiven slav. Hon är modig, självständig och stark. Hon är en av Kretas främsta tjurakrobatörer. Hennes och Sargons vägar korsas redan från början, men då i förhållandet slav-härskare. Så småningom möts de åter då Sargon kommit till insikt om vem han är som människa och först då händer det saker…

Usch, det låter hur banalt som helst när jag berättar handlingen. Saken är den att jag tyckte väldigt mycket om den här boken. Nemert har ett väldigt poetiskt och vackert språk som tilltalar mig. Min blick fastnar flera gånger på rader som innehåller citat som jag vill skriva ner och spara. Även om boken låter banal så har den mycket att ge. Den handlar mycket om makt och vilken påverkan den har på människor. Vissa människor kan göra vad som helst för att få makt. Makt berusar, urholkar och skadar. Det är inte förrän man har förmågan att skåda sin egen person i andras ögon som man inser vem man är som person. Sargons stigande insikt är fascinerande att följa. Och som jag sa tidigare älskar jag att läsa historiska romaner. Eftersom jag själv har varit på Kreta och besökt Knossos är det särskilt intressant att läsa om livet där.

Nu har jag redan satt igång med att även läsa Den vita liljan av Nemert. För mig är det perfekt läsning nu när man är så trött och sliten så här i slutet av terminen. Jag måste ha litteratur som inte kräver alltför mycket av huvudet samtidigt som det ska vara njutning och avslappning att läsa. Och vad kan då vara bättre än en historisk roman så man får fly till en helt annan tid och plats?