Filmatiseringar att se fram emot

Min stora favorit Jonathan Tropper har fått en av sina böcker filmatiserade – This is where I leave you (Sju jävligt långa dagar). Den kommer i höst, med Jason Bateman i rollen som Judd. Enligt imdb kommer den i september och jag kan säga att den är ett måste att se för mig! Den åker rätt upp på bio-i-höst-listan. Och ni som fortfarande inte har läst något av Tropper måste se till att göra det. Just den här boken är en av favoriterna, men å andra sidan har jag ju hittills gillat allt jag läst av Tropper.

En annan filmatisering jag ser fram emot är If I stay, av Gayle Forman (Om jag stannar). Den kommer inte förrän i december så det är ju ett tag till dess, men den hamnar absolut på listan över filmer jag bara måste se i höst. Det är en bok jag gärna rekommenderar till elever och den brukar gå hem. Även andra delen är fin, berörande. Filmen tror jag kan bli riktigt, riktigt bra om de får till känslan från boken.

Men redan nu i vår och sommar finns det filmatiseringar att checka av på listan. Först ut är Divergent av Veronica Roth, som går just nu på bio. Jag har läst boken, men ännu inte recenserat den. Recension kommer framöver Jag måste bara få med mig någon som vill se filmen. Frågan är om sambon är så lockad?

I juni kommer Filmen med stort F – Förr eller senare exploderar jag. Det kan ju bli hur som helst att se sin favoritbok på film. Kommer det att lyckas eller kommer jag att avsky? Den här filmen kan jag tänka mig att gå på helt själv, för det finns risk att jag kommer sitta där och lipa i salongen. Jag kanske kan be sambon hämta mig i alla fall, om jag nu inte skulle klara att köra bil efteråt.

Sist, men inte minst, kommer en film som inte verkar komma. Först skulle den komma redan i mars, sedan fanns inget datum och numera står det inte ens att den kommer till Sverige. Den kommer tydligen till Danmark den 25 september, men inte till Sverige. Hur ska de ha det? Innan jag somnar har favoriten Colin Firth och Nicole Kidman i huvudrollerna. En sådan film måste väl komma till Sveriges biografer?

Och – sedan kommer också några filmatiseringar vars böcker jag ännu inte har läst. De måste förstås upp på att-läsa-listan innan de går upp på bio. Gillian Flynns Gone Girl, med Ben Affleck i huvdrollen, kommer i oktober. Den har ju hyllats av många, och den tänker jag plöja i sommar. The Maze Runner av James Dashner är jag grymt nyfiken på. Jag köpte in boken till bibblan, och den hann inte komma in förrän en elev norpade den. En elev som hade stenkoll på att den kommer som film snart. Den ska jag norpa hem över sommaren i alla fall. Jag är också nyfiken på både boken och filmen Wild av Cheryl Strayed. Huvudrollen spelas av Reese Witherspoon, och hon brukar vara bra. En elev frågade faktiskt efter just den boken bara härom dagen, så den ska införskaffas och läsas. Filmen kommer i år någon gång, inget datum satt än.

Icke att förglömma – Hungerspelen fortsätter ju även i år. Första delen av sista delen, så att säga, kommer i november. Jag har ju läst och tyckt om alla tre delarna så att se dem på film är ett måste.

Ett mastigt bok-blir-film-år, definitivt. Nu hoppas jag på många härliga biobesök, och även många härliga lässtunder när det gäller böckerna jag ska läsa innan filmatiseringen kommer. Bara några veckor kvar på terminen nu, sedan väntar sommarlovet med en massa läsning på schemat.

Årets bästa 2013

I år har det blivit 103 böcker lästa, vilket är nytt rekord för mig. Förra året toppade jag med 84, men det slog jag ju med råge i år. Inför nästa år ska jag i alla fall inte försöka slå rekord igen. Med husflytt i sikte blir det nog något mindre läsning under 2014. Att det blev så många lästa under 2013 beror på att jag för första gången i mitt liv inte haft någon häst att åka till. Dessutom har vi bott i lägenhet hela året och därmed haft mycket fritid över, vilket i mitt fall har spenderats på läsning och träning.

Trots att jag har läst så många böcker har jag haft svårt att hitta de där riktiga topparna. Förra året hade jag svårt att välja ut bara 10 favoriter, men i år var det nästan svårt att hitta 10. Undrar vad det beror på? Dessutom har jag läst oerhört få tränings- och wellnessböcker, vilket känns jättetråkigt. Det vill jag läsa mer av under 2014. Och gärna mer om naturligt/ekologiskt liv.

Här kommer mina favoriter för 2013, utan inbördes ordning:

En man som heter Ove av Fredrik Backman. Kommentarer är egentligen överflödiga. Så himla bra!

Livet efter dig av Jojo Moyes. Alltså herre jösses vilken bok! Jag sträckläste den, totalt oförmögen att lägga den ifrån mig. En av de sista böckerna jag läste i år, och det känns bra att kunna avsluta året med en sådan riktig höjdare.

Fågelbarn av Christin Ljungquist. Jag läste både denna och debuten Kaninhjärta, men den här var snäppet bättre. Otroligt spännande, läskig och välskriven.

Sju jävligt långa dagar av Jonathan Tropper. Det här var en ny författarbekantskap för mig, och efter att ha läst och älskat den här boken plöjde jag ytterligare 3 böcker av Tropper. En ny favoritförfattare som jag vill läsa mer av.

Musselstranden av Marie Hermanson. Efter tips från en f.d. kollega läste jag och verkligen älskade den här boken. Jag vill gärna läsa mer av författaren.

För mycket lycka av Alice Munro. Åh, vilken underbar novellsamling. Jag var lyrisk redan efter första novellen. Det har tyvärr inte blivit mer läst av henne under året, men det ska det bli under nästa år.

Kvinnan han älskade av Dorothy Koomson. Även den här boken läste jag i slutet av året och det känns skönt att avsluta året med en riktigt spännande bok, en riktig bladvändare.

De skandalösa av Simona Ahrnstedt. Jag tyckte väldigt mycket om hennes debut Överenskommelser, men av någon anledning har jag fortfarande inte läst tvåan Betvingade. När den här kom som en överraskning på posten läste jag och tokgillade. Det blir definitivt fler böcker av henne framöver.

Sonjas hemlighet av Åsa Hellberg. Jag bara måste ha med den här på årets topplista. Det är fortsättningen på charmiga Sonjas sista vilja och det är feel good när det är som bäst.

Det goda inom dig av Linda Olsson. Jag upptäckte henne först förra året då jag äntligen läste Nu vill jag sjunga dig milda sånger, och hennes böcker är riktiga pärlor att älska och ta till sig.

Och så vill jag också nämna Elly Griffiths lite utanför listan. Hennes serie om Ruth Galloway platsar inte riktigt in på topp-listan, men är starka bubblare. Samma gäller för Hans Koppel, vars böcker jag har hittat och gillat under året.

Fördelarna med en kollaps av Jonathan Tropper

Det här är Jonathan Troppers allra senaste bok, och den fjärde som jag läser av honom. Jag satte upp honom på årets Boktolva eftersom jag hade läst så mycket positivt om hans böcker. Och efter den där första boken var jag fast! Han har under året seglat upp som en av mina absoluta favoriter. Gissa hur glad (och förvånad!) jag blev när jag såg att den här redan gick att låna som e-bok. Klick, klick och så var paddan laddad med ännu en härlig Tropper-bok!

Den här gången möter vi Silver som drabbas av en stroke. Hans dotter, ex-fru och hennes blivande make, som råkar vara läkare, tar alla för givet att han ska opereras för att överleva. Om han inte gör det kommer han att dö, och han chockar alla med att säga nej till operationen. Hans liv är inte vad han drömt om att det ska vara. Efter skilsmässan har han haft dålig kontakt med sin nu i stort sett vuxna dotter, han har inte hittat någon ny kärlek och han lever i en ganska sunkig ungkarlslya. Han är minst sagt missnöjd med sitt liv och den människa han har kommit att bli. Men så kommer hans dotter och anförtror honom att hon är gravid, något hon inte vågar berätta för sin mamma. För första gången på länge känner han att han har kontakt med henne och han ger sig själv ett löfte; han ska ställa tillrätta en del av det han har gjort fel i livet. Och han vill göra det innan han dör.

Den här boken går inte direkt in till mitt hjärta, såsom Troppers tidigare böcker har gjort. I stället blir det en försiktig uppbyggnad där jag först inte riktigt känner igen mig, för att senare känna att boken växer och blir större och avslutas på topp. Tropper brukar blanda livets svåra ämnen med sorg och glädje i ett, med lite udda karaktärer som försätter sig i minst sagt konstiga situationer. Visst gör Silver en hel del konstigheter, förutom att inte operera sig då, och det roligaste är väl att han tappar filtret mellan mun och hjärna. Han kommer på sig själv med att säga precis vad som faller honom in, även om situationen och platsen kanske egentligen borde stoppa honom.

Även om den här boken skiljer sig lite från hans tidigare finns där också en del kännetecken. Fokus ligger på familjen, som det alltid gör i hans böcker. Relationer, kärlek, vänskap och livets svåra ämnen; allt det som brukar vara centralt finns även här. Det som saknas är som sagt humorn, men när jag kommer in i berättelsen känner jag att det är helt ok att det är så. Det här är en djupare berättelse, väldigt naken och ärlig och när jag lär känna Silver kan jag inte låta bli att känna med honom.

Boken växer för varje sida och när slutet kommer är berättelsen på topp. Sista sidan var jag tvungen att läsa om för att fundera lite till. Det kanske inte är en av hans bästa böcker, men den har definitivt en historia som får en att tänka till. Den är lite mörkare, lite djupare och lite mer allvarlig. Och bra, den är bra. Den tar bara lite längre tid på sig att ta till sig.

Om man inte har läst något av Tropper tidigare tycker jag inte att man ska börja med den här, för den är alltså inte en riktigt typisk Tropper-bok. Då tycker jag i stället att man ska börja med någon av hans andra böcker, för att få det där humoristiska. När man har läst dem, då ska man definitivt ge även den här en chans. Och kom ihåg att den alltså går att låna som e-bok. Klick, klick!

Så, är Tropper fortfarande min favorit? Ja, självklart ja. Jag borde även läsa något av honom på engelska. Det får kanske bli ett mål inför nästa års läsning.

Läs mer om boken här.

Konsten att tala med en änkling av Jonathan Tropper

Jag har sagt det så många gånger nu, men här kommer det igen; Jonathan Tropper har blivit en av mina stora favoriter. För hans sätt att skildra stor sorg blandat med humor och hans sätt att skildra karaktärer som kryper rätt in i hjärtat. Och för hans sätt att krydda sina berättelser med de mest fantastiska små anekdoterna.

Huvudpersonen är Doug som vid inte ens 30 års ålder är änkling. Han bor kvar i huset där han och Hailey skulle skapa sin framtid, och han har svårt att gå vidare i livet. I huset bor också Russ, Haileys tonårsson som hellre bor hos Doug än hos sin egen far vilket ger en del bekymmer. För vilken relation har de nu när Hailey är död? Är Doug och Russ fortfarande familj? Doug har en tvillingsyster som försöker sparka igång honom ut i livet och till sin hjälp har hon en hel drös singelkvinnor (och även icke-singlar) som mer än gärna vill se Doug ute på marknaden igen. Men hur går man vidare när ens livs kärlek är död och den framtid man har byggt upp tillsammans raseras i ett enda slag?

Återigen har Tropper skapat en historia där sorg är det genomgående temat. Och återigen är det så skickligt gjort att man gråter och skrattar om vartannat. Det man skrattar åt i boken är en del lustiga situationer som uppstår, men även åt karaktärerna. Min favorit i boken är Dougs pappa. Han är en helt fantastisk karaktär som det inte går annat än att älska. Sedan fler år tillbaka är han dement vilket gör att han ibland glömmer att Hailey är död och frågar efter henne. Men så uppstår ögonblick av klarhet då han minns allt, om vem han är och var han är och de ögonblicken öppnar en hel värld av känslor hos familjen.

Det är en fantastisk bok; varm och gripande och rolig och sorglig på samma gång. Det handlar om relationer mellan människor, kärlek, vänskap, familj, sorg och glädje. Det handlar om livet helt enkelt. Jag har läst tre av Troppers böcker och alla håller samma jämna kvalitet. Alla har gett mig en härlig lässtund med både skratt och tårar, och alla lämnar efter sig en mer-känsla. Jag vill läsa mer av Tropper, helt klart!

Läs mer om boken här.

Boken om Joe av Jonathan Tropper

Jonathan Tropper har det här året intagit tronen som min stora favorit. Jag har läst 3 av hans böcker under året, och för varje bok har han plockat alltfler pluspoäng. Böckerna är smarta, roliga, sorgliga och underhållande på samma gång. Karaktärer som man tar till hjärtat, ibland lite speciella men alltid minnesvärda.

I Boken om Joe möter vi just Joe. Han är 34 år och har skrivit en mycket uppmärksammad och populär debutbok som även har blivit filmatiserad, med Leonardo DiCaprio i huvudrollen. Boken heter ”Bush Falls” och handlar om hans eget liv, hur det var att växa upp i den lilla staden Bush Falls. Förutom detaljer om sitt eget liv har han också frikostigt delat med sig av historier, anekdoter och tankar om övriga invånare. Ofta rätt pinsamma och avslöjande sådana. När hans bror ringer och berättar att deras far ligger på sjukhus efter en stroke, måste han återvända till sin hemstad. Han har aldrig varit tillbaka efter att han flyttade därifrån och han har därför aldrig behövt bry sig om hur boken (och filmen) togs emot av stadens invånare. Trots att han aldrig tänkt återvända beger han sig dit för att finnas vid sin fars sjuksäng, och ganska snart blir han varse om vad de tycker om hans avslöjanden och därmed även om honom. Eftersom han inte har varit där på 17 år har han också missat mycket vad gäller relationen till sin egen familj. Relationen till pappan och den äldre brodern är minst sagt ansträngd och väldigt knapphändig. Det blir ett återseende där han tvingas konfrontera flera olika demoner, både i form av människor och minnen.

Den här boken är så himla bra. Den behandlar ämnet relationer på ett så fint sätt. Tropper är mästerlig på att teckna karaktärer, att få dem levande. I boken får man följa Joes liv i form av återblickar till uppväxten, och snart växer en hel historia fram med kärlek, vänskap, utanförskap och hur det är att växa upp i en liten småstad och känna sig helt annorlunda. Att vilja passa in men inte kunna. Det är egentligen en väldigt tragisk berättelse som växer fram, men Tropper har en förmåga att väva in komiska drag. Och det är ju precis så livet är; man kan leva i en stor sorg och ändå skratta åt dråpliga saker eller kommentarer. Sorg och glädje, tårar och skratt – allt blandas i en enda stor mix. Jag skrattar ena stunden under läsningen för att i nästa stund börjar gråta. På något sätt lyckas han också få stora, tunga ämnen att få en lättsam text. Det är smått briljant, och det är därför han har kommit att bli min stora favorit.

Alltså, Tropper. Jag säger bara det; Tropper. Har du inte läst något av honom än måste du sätta upp honom på att-läsa-listan. Men läs inte hans böcker i ett svep eftersom de har liknande drag. De mår bäst av att läsas för sig, med andra böcker emellan. Då blir de som bäst.

Läs mer om boken här.

Sju jävligt långa dagar av Jonathan Tropper

This is where I leave you, heter boken i original. En briljant titel som fick mig att vilja läsa på studs, innan jag fattade att det faktiskt var den här boken. Svenska titeln är inte riktigt lika klockren, men ändå bra. Över huvud taget tycker jag att hans titlar alltid lockar blicken. Det, och det faktum att han har hyllats lite överallt, fick mig att sätta upp honom på årets Boktolva. Och jag kan redan nu säga – jag kommer att läsa fler böcker av honom.

”Mitt äktenskap slutade på det gamla vanliga sättet: med cheesecake och ambulans.” Den raden sammanfattar faktiskt ganska väl vad boken handlar om. När Judd ska överraska sin fru på hennes födelsedag är det i stället han som får en överraskning. För han hittar henne i sängen – med hans chef. Och vad cheesecake och ambulans har med den scenen att göra måste ni själva läsa för att få veta. En minst sagt intressant scen presenteras för läsaren.

Livet blir helt upp och ner efter den incidenten, och dessutom dör hans pappa. Hans pappas sista vilja var att hela familjen skulle sitta shiva, en judisk sorgevecka då alla vänner och bekanta kommer för att visa sin sorg. I sju dagar måste han och syskonen med respektive samlas med deras mamma i deras gamla barndomshem. Det blir minst sagt några omtumlande dagar för familjen. Och när man lever så nära inpå varandra kommer naturligtvis alla dolda hemligheter fram.

Boken beskrivs som både tragisk och komisk, och det kan jag bara hålla med om. Dessutom är den skriven på ett flödande språk med många så träffsäkra och ofta udda detaljer, vilket gör att läsningen är ett rent nöje från pärm till pärm. Den här boken botade min lästorka väldigt effektivt, för med den här i nävarna gick det inte att sluta läsa.

Det kan låta lite småtråkigt att följa en familj under en shiva, men det är precis tvärtom. Med de här karaktärerna är det inte en lugn stund. Och deras mamma är sådär härligt pinsam att jag kan förstå hur deras tonårstid måste ha varit plågsam ibland. Och om inte syskonen och mamman är nog så kommer dessutom Judds fru och hälsar på mitt under shivan. Bara för att berätta att hon är gravid – med hans barn.

Alltså, jag tokgillar den här boken. Karaktärerna, handlingen, språket, detaljerna – allt. Jonathan Tropper är definitivt en författare jag vill läsa mer av och jag har beställt två av hans andra böcker som jag ser fram emot att läsa. Om de bara är en bråkdel så bra som denna är jag mer än nöjd.

Rekommenderas!

Läs mer om boken här.