Räkna savannens djur av Tinna Ahlander

Vidar och jag vann en bok i sommar från Triumf förlag och i paketet fanns även den här boken med som en glad överraskning. Min 2,5-åring har blivit väldigt förtjust i den här boken. Som förälder är jag glad att den innehåller lite mer ovanliga djur, som t.ex. surikater, och inte de ”gamla vanliga” bondgårdsdjuren. Vidar vägrar dock säga att det är tigrar – det är katter. Det går icke! att övertyga honom. 🙂 

Eftersom han just nu är väldigt intresserad av att lära sig räkna passar boken extra bra. Vi räknar djur för fullt här hemma. Vi fick även en målarbok till den, men den norpade dottern direkt. Hon älskar att måla djur så den passade henne perfekt.  Två mycket fina böcker med väldigt härliga illustrationer. Det finns många detaljer att kommentera kring djuren, t.ex. apan som tappar bananen eller strutsen som stoppar huvudet i marken. Ett boktips för de minsta!

Annonser

En kottesaga av Therése Granwald och Lisa Wool-Rim Sjöblom

Den här fina boken gillar båda min barn (2,5 och 6 år) och för mig som läser tycker jag att texten som är på rim ger ett behagligt läsflöde. Den är skön att läsa och det finns massor att peka på och prata om på bilderna. 

Boken handlar om en grankotte som trillar ner från sin gran och sedan hamnar i den stora världen. Där stöter hon bl.a. på både en ekorre och skogens konung. När hon är ledsen och rädd och längtar hem träffar hon en kottekompis som ser lite annorlunda ut eftersom den har guldspray och har hängt i en julgran. De blir fina vänner, för man är ju lika mycket värd oavsett hur man ser ut. Tillsammans ger de sig ut på fler äventyr.


Alltså, den här boken är så himla fin. Både bild och text är så fint gjorda och det är verkligen ett litet äventyr som presenteras. Dagen efter att vi hade läst den här första gången var vi ute i skogen och dottern letade upp en grankotte som hon pratade med. Nu ser vi på grankottar med helt nya ögon här hemma. Vi har t.o.m. räddat grankottar som har legat mitt på vägen och sett både rädda och ledsna ut. Då har vi sett till att kotten har hamnat hos andra små kottvänner, vid sidan av vägen. Ja minsann, en helt ny kottevärld har öppnat sig för oss tack vare den här fina boken. 

Recensionsex från Förlaget Hundra Hundar 

En ny biblioteksvana

hastfestenI går testade min dotter och jag på ett för oss helt nytt sätt att besöka ett bibliotek, nämligen bokbussen. Vårt samhälle kommer att bli av med sitt bibliotek framöver och då blir det bokbussen som gäller. Just den här gången hade jag dessutom testat att reservera böcker till just bokbussen, och eftersom de precis hade kommit blev det till att besöka bokbussen för första gången.

Dottern tyckte att det här med en buss var spännande, men lite besviken blev hon för att den bara stod stilla. Hon ville åka buss, hävdade hon bestämt. (Hon är snart 3 år) Men spännande var det ändå. Hon började direkt gräva bland alla böcker och hittade Hästfesten som hon genast ville låna. När vi kom hem satt hon och pappa och läste den ihop, fast pappa försökte hävda att han egentligen inte gillar hästar. ”Mamma gillar hästar och Mini gillar hästar, men pappa gillar inte hästar” bestämde hon då. Så sant, så sant. Jag kanske ska tillägga att dotterns högsta önskan just nu är att få en rosa häst. Pappa har lovat henne att så fort vi hittar en rosa häst ska hon få en…

Själv fick jag med mig 3 böcker hem, allihop inom området hälsa och träning. Det är ett område som av någon anledning blev alldeles för dåligt representerat bland mina böcker förra året. I år vill jag därför läsa mer om det. Och just de 3 böckerna jag lånade hem i går är jag ruskigt nyfiken på.

Så det här med bokbuss alltså. Det blir ett gilla för det. Att slippa ta sig in till city för att hämta reserverade böcker tycker jag är kanon. Det är mycket smidigare att hämta dem från bokbussen. Det får bli en ny biblioteksvana för min del.

Har ni lånat från bokbuss? Brukar ni göra det?

Allis Sprallis åker fort av Susanne MacFie och Sarah MacFie

allis-sprallis-omslag-aker-fortMin dotter är van vid att det kommer bokpaket hem till oss. Hon brukar öppna paketet, utbrista ”mammas bok” och sedan försiktigt sätta boken i bokhyllan. Gissa om hon blev glad när hon häromveckan öppnade ett bokpaket och hittade en bok till sig själv!

Det var Allis Sprallis åker fort som låg i paketet och hon ville genast att vi skulle sätta oss i fåtöljen och läsa boken. Den kvällen läste vi boken om och om igen, och när hon skulle sova ville hon ha boken bredvid sig i sängen. Det måste väl sägas vara ett bra betyg?

Boken handlar om Allis som ska åka kälke. Hon tar sin lilla kälke och sin röda tygkanin och beger sig till pulkabacken. Där åker hon fort nedför och får sällskap av flera olika djur på lite annorlunda kälkar i form av trädstammar och badkar. Djuren anländer en åt gången, och Allis knyter fast allihop i ett snöre så att de åker som ett långt tåg. Texterna med avslutande rim beskriver både vilket djur som kommer och i vilken ordning de hamnar. Bilderna är fulla av detaljer och dottern pekade och kommenterade åt minsta förändring mellan uppslagen. Den lilla tygkaninen ändrar t.ex. plats och håller i snöret ibland, även de andra djuren byter ordning. Det var helt enkelt mycket att titta på och kommentera under läsningen. Lite extra roligt är det att dottern har en egen röd tygkanin, och den har fått vara med och läsa boken så klart. Är man med i boken måste man ju också vara med och läsa den.

Den här boken är, som ni kanske redan förstått, en stor favorit här hemma. I går frågade dottern efter ”den fina boken” när hon skulle sova och vi läste den 2 gånger tillsammans innan hon var nöjd. I morse frågade hon efter boken så fort hon vaknade, och satt och bläddrade i den en stund innan hon steg upp ur sängen.

Som förälder uppskattar jag den lättlästa texten som flyter bra under läsningen. Jag är kanske lite gammaldags, men jag föredrar bilder som är rätt naturtrogna och det är de i den här boken. Visst har bävern mössa och älgen glasögon, men man ser ändå vilket djur det föreställer. Jag gillar bilderna i boken och att det finns så många detaljer att titta på och kommentera tillsammans med dottern. Det gör att boken håller så mycket längre.

Boken rekommenderas för åldern 2-4 år och dottern är 2,5 år. Hon har som sagt redan tagit boken till sitt hjärta, och jag funderar på att komplettera med de första delarna i serien. Det finns nämligen ytterligare två böcker om Allis Sprallis. Allis är helt klart en cool tjej som vi vill läsa mer om.

Läs mer om boken här.

 

Boktips till de minsta

wirsen-stina-hejDe flesta känner väl redan till Stina Wirsén och hennes otroligt populära böcker. Mini fick boken Hej i julklapp och den blev snabbt en stor favorit. Hon lever sig in i berättelsen och vinkar glatt när hela gänget står och vinkar hej i början. Sedan ska de leka kurragömma och alla figurer går och gömmer sig – ”borta!” säger Mini och letar sedan efter dem på nästkommande sidor. Som sagt, otroligt populär och omtyckt här hemma, så jag ska köpa fler till henne. Tyvärr finns inte längre den här boken att få tag på – varför kan ni läsa här. Men Stina Wirsén har ju gjort många fler, bl.a. den Augustnominerade Vem är arg?.

vem är arg vem bestämmer vem-bloder vem är bäst

 

De här böckerna har beskrivits som ”stor konst i litet format” och var man än tittar har de fått positiva omdömen. Det jag undrar är om böckerna är i vanligt papper eller i tjockare kartong? Hej-boken är i tjock kartong, och det är en klar fördel eftersom vår Mini är en riktig riva-sönder-böcker. Jag föredrar de tjockare böckerna, dels för att de håller längre men också för att de är lättare att bläddra i. Jag tycker det är svårt för Mini att bläddra i sidorna när de är i vanligt, tunnare papper. Hur tänker ni andra om det? Tjockt eller tunt?

Boktips till de minsta

Jag fick så himla många bra boktips för småttingar strax innan jul, och därför tänkte jag presentera dem i några egna inlägg så att även andra kan få ta del av dem. Och så har jag lagt till några själv också, några av mina och dotterns egna favoriter. Kanske hittar även ni andra lite tips? Till egna barn, eller som present. Som förälder blir jag jätteglad över böcker – hellre det än leksaker. Fast så kanske man bara resonerar om man är en boknörd?

imse vimselilla snigelbjörnen soversockerbagarenen elefant små grodorna

 

De här böckerna, och många fler, ingår i serien Ellen och Olle sjunger och är illustrerade av Catarina Kruusval. De är som små härliga godisbitar. Flera av dem finns på Minis förskola och så fort hon fick syn på dem satte hon sig i mitt knä med dem och ville bläddra och titta på de fina bilderna. Passar perfekt för henne eftersom de är i kraftigt material och inte riskerar att rivas sönder av ivriga små fingrar. Och det bästa av allt – man ska ju sjunga med i böckerna. Barnen lär sig fort att det är sång som gäller, och det är ingen idé att fuska och försöka läsa dem i stället. Ett av de andra barnen på förskolan gav mig en av böckerna med en uppfordrande blick. När jag började läsa i stället för att sjunga fick jag en suck och så tog hen med bestämdhet tillbaka boken och gick till en av pedagogerna i stället. Som sjöng. Så klart. Gör om, gör rätt = sjung.

Än så länge har vi ingen av dem här hemma, men jag ska köpa hem ett par av dem till Mini. Hon älskar att sjunga och jag tror att hon skulle bli jätteglad av att få Imse vimse spindel som är en av hennes favoritsånger. Ska jag vara riktigt ärlig tror jag att hennes pappa skulle bli ännu mer glad över böckerna. Han är nämligen urkass på texter och brukar hitta på egna varianter, men med dem här kan ju även han lära sig texterna. Kanske blir lättare för Mini när hon blir större om hon sjunger rätt text, och inte bajs-varianten som hennes pappa har hittat på…

Bokig julklapp till en liten

Såklart att även Mini ska få en bok i julklapp. Hon älskar böcker, men hon är inte särskilt rädd om dem och hon har inte så många hela böcker kvar nu. Många är sönderbläddrade, smakade på, rivna i, knäckta och ivägkastade. Stackars böcker. Men det är väl som det ska vara när man inte ens har fyllt 2 år.

Stora favoriten bland böckerna är fortfarande Knacka på av Ann-Clara Tidholm. Den vill hon läsa och knacka i varje dag. Och peka på bilderna och härma efter mig när jag säger vad vi ser på bilderna.

wirsen-stina-hejTill jul ska hon få en av Stina Wirséns böcker, Hej!, som jag har förstått är populära. Jag har bläddrat lite i den och gillar vad jag ser så det ska bli spännande att se vad Mini tycker. Å andra sidan har hon tyckt om alla böcker hon har fått av mig och hon bläddrar gärna även i mina böcker när hon får tillfälle. Och allra helst i tidningar där det finns så många spännande bilder att peka på och säga ord och namn till.

Kanske, kanske blir det ännu en bok i julklapp till henne. Om jag hinner ut och julshoppa något mer. Tips tas gärna emot!