På årets Bokmässa valde jag främst böcker som jag tyckte verkade relativt lättlästa och lättsmälta, underhållande utan att kräva för mycket. Min gravidhjärna är absolut inte upplagd för några tyngre litterära mästerverk. De får vänta. Finns inte på kartan verkade passa in på mina kriterier, plus att jag skulle få chansen att upptäcka en ny författare.
Frida Fors är 23 år, studerar till journalist och är tillsammans med snygge, självsäkre Peter som går i samma klass. Han är kaxig och en blivande stjärnreporter, både enligt honom själv och många andra. Frida känner sig lyckligt lottad som har blivit utvald, även om hon tycker att det är lite jobbigt att han vill låtsas som om de inte är ihop när de är i klassen. Hon är osäker på hur hon ska bete sig, och framför allt hur han vill att hon ska bete sig. När det är dags att få praktikplatserna för nästa termin drar Peter så klart vinstlotten och hamnar på den stora kvällstidningen i Stockholm medan hon själv får bottennappet att hamna på en liten lokaltidning i Bruseryd, utanför småländska Eksjö. Just när hon tror att saker och ting inte kan bli värre gör Peter slut med henne så att ”de båda kan vara fria och obundna under praktiken”. Och inte nog med det, hennes allra första artikel om Bruseryd orsakar folkstorm i den lilla byn och hon lyckas få hela byn emot sig i ett svep.
Början av boken känns lite småseg och jag hade först svårt att komma in i handlingen och lära känna karaktärerna. Men, något lockade mig ändå att läsa vidare och så småningom bet historien tag i mig och blev både charmig och underhållande. När de lösa trådarna, som kändes alldeles för lösa ett tag, började knytas ihop blev handlingen så mycket intressantare. Det är en hel del parallella handlingar i boken och när dessa börjar nystas upp och knytas ihop blir det till en härlig blandning. Det visar sig att de parallella handlingarna som först var det som kändes segt, är det som gör boken läsvärd. Det är livshistorier som skildras med stor värme och hela boken genomsyras av temat relationer, av alla de slag.
Sammanfattningsvis är det underhållande läsning, charmigt och lite småmysigt. Extra roligt är det ju också att min egen hemstad faktiskt nämns i boken och att den utspelas i Småland. En hel del stereotyper skildras, men det är förlåtet. Den här boken är ingen stor litterär upplevelse, men helt klart godkänd och läsvärd.
*malins bokblogg* 