Det här var spännande läsning, som alltid när det är Susanne Schemper som har hållit i pennan. Psykologisk spänning med krypande obehag, precis som jag gillar.
Detta är en fristående uppföljare till Svinstian som jag tyckte väldigt mycket om. Det är en bok som har stannat kvar i tankarna och nu får man alltså veta vad som hände sen.
”Sommaren står för dörren men i vackra Solinge rullar mörkret in över de blommande rapsfälten och hotar idyllen.
Det har gått åtta år sedan Tina gjorde vad hon trodde var det enda rätta. Hon kunde inte längre se på när grannen Mats gjorde illa sin gravida fru Sanna och sonen Noa – och hon agerade.
Efter den dramatiska hämnden har lugnet åter lagt sig över fridfulla Solinge i Halland. Tina har gjort sitt bästa för att förtränga den där sommaren. Vill inte erkänna för sig själv vad hon var kapabel till.
När Noa – som nu har kommit upp i tonåren – visar tecken på att må dåligt, tar Tina genast på sig skulden. Hon var den som splittrade hans familj. Hon överväger att bekänna vad hon gjort, men rädslan för konsekvenserna är stor. Och när Sanna på nytt hamnar i ett utsatt läge ställs allt på sin spets.”
Den första delen var både brutal och hemsk läsning. Den här har mer som ett krypande obehag. Det handlar om hemligheter. Mörka hemligheter för att skydda både sig själv och andra men som också får en att må dåligt. Susanne Schemper är så skicklig på att bygga upp den där mörka stämningen samtidigt som hon gör karaktärer man känner starkt för. Jag kände väldigt starkt för framför allt Sanna och Noa i den förra boken pga vad de utsattes för och det var nästan lite skönt att få återse dem och veta hur det har gått. Jag tycker nog att man ska läsa Svinstian först för att få hela bilden av vad som hände och varför.
Gillar man psykologisk spänning vill jag varmt rekommendera båda de här böckerna. Perfekt läsning nu i höstmörkret.
*malins bokblogg* 