December månads läsning

Det blev 5st lästa/lyssnade böcker i december. Färre än vanligt, pga den där jobbiga läsdippen men jag är nöjd att det ändå blev några. Tack vare ledigheten blev det många och långa promenader och det är när jag promenerar som jag lyssnar på ljudböcker. Ibland gör jag det även när jag lagar mat, men det är inte alltid det funkar. Och så är det faktaböcker/biografier som gäller. Inte skönlitteratur. Jag har faktiskt gett upp att försöka lyssna på skönlitteratur. Min hjärna vill helt enkelt inte. 😅

⭐️Bergtagen av Camilla Sten

⭐️Nämn inte de döda av Christina Wahldén

⭐️Jag kan ha fel av Björn Natthiko Lindeblad

⭐️Herrarna satte oss hit av Elin Anna Labba

⭐️En oönskad julklapp av Sara Molin

Av månadens böcker vill jag verkligen lyfta fram Herrarna satte oss hit och jag vill också varmt rekommendera att just lyssna på den. Att det är Elin Anna Labba själv som läser gör boken ännu starkare.

Jag kan ha fel och andra visdomar från mitt liv som buddhistmunk av Björn Natthiko Lindeblad

Jag lyssnar inte på Sommarpratarna, men det har inte gått att undgå att Björn Natthiko Lindeblad var en av dem. Så många av mina vänner på fb som har tipsat om hans prat. Trots det har jag inte lyssnat, men när hans bok kom ut kände jag att den lockade.

Jag har lyssnat på den under mina promenader och det är en perfekt promenadbok. Under mina promenader brukar jag tänka som bäst och den här boken ger positiva tankar. Jag kan egentligen inte säga nu i efterhand exakt vad den handlade om, men jag vet att jag tyckte om den när jag lyssnade. Den fick mig att tänka och fundera kring livet i stort och hur vi människor bemöter varandra.

Jag tycker att titeln är väldigt talande för är det något som många har svårt för så är det just att säga ”jag kan ha fel”. Det är så lätt att stirra sig blind på sina sanningar och inte ens överväga tanken att man kanske faktiskt har fel.

När jag bläddrade i boken på läsplattan såg jag att det fanns foton i slutet. Det är ju en nackdel när man lyssnar att man inte ens vet att man missar foton. Det är Björn Natthiko Lindeblad själv som läser boken och det gör att den känns ännu mer personlig.