Det bästa mötet

Det fanns en författare jag väldigt gärna ville träffa på Bokmässan; Cecilia Samartin. Jag kunde inte hitta henne på söndagens program, så jag inledde besöket med att gå till Bazars monter. Till min stora lycka var hon där just då! Jag fick en pratstund och en signerad bok och efteråt var jag tvungen att sätta mig ner en stund för att smälta intrycken. Hon var så himla trevlig och mysig och jag blev helt rörd av vårt möte.

Efter det mötet kändes hela Bokmässan som ren lycka. Jag gick omkring och bara njöt, shoppade och lyssnade på diverse författare. Förutom de böcker ni kan se i gårdagens inlägg blev det också en hel del shopping till dottern. Jag fick också ytterligare några böcker signerade samt mötte en blogg-vän. Mer om detta i senare inlägg!

Bokmässan 2013

Det här blev årets skörd av böcker från Bokmässan:

Dan före dan

Dagen före Bokmässedagen – den första av dem. Och tror ni att jag har gått och blivit sjuk?! Mest halsen än så länge, och jag hoppas att det inte blir värre än så… Vi ska ju bo på hotell i helgen, för första gången utan dottern. En riktig myshelg är inplanerad, med bio, shopping och god mat på lördagen och så Bokmässan på söndagen. Då kan man inte gå och bli sjuk, eller hur?

Bara några timmar kvar innan det är dags att ge sig in i myllret av folk och böcker!

Bokmässan

Jag ska till Bokmässan i år – ska ni?

Jag kommer att vara där på torsdag och söndag. Om ni ser mig – kom gärna fram och säg hej! Och om jag ser er ska jag försöka vara modig och gå fram och säga hej. Jag har hittills aldrig vågat göra det. Eller jo, en gång. Förra året när Enligt O vann bloggpris sa jag faktiskt hej till Linda. Det är nog mitt enda bloggmöte.

Så säg hej! Jag ska nog försöka hitta något (typ klisterlapp) där jag kan skriva Malins bokblogg och sätta på tröjan.

Tips på högläsningsböcker?

Jag har ruskigt lite kunskap om böcker för yngre åldrar, som t.ex. för min dotter som är 2,5 år. Har ni några tips på bra högläsningsböcker? Både böcker som kan passa vid nattning, men även som passar i övrigt. Hon har tidigare varit mest intresserad av att själv hålla i boken och att själv bläddra och kommentera, men nu är hon intresserad av själva bokstäverna och att man läser högt för henne. Men just de böckerna saknar vi hemma. Jag behöver hoppa upp på nästa nivå nu, men jag är som sagt inte särskilt hemma i den bokvärlden…

Tips tas tacksamt emot!

Fjärde riket av Maria Nygren

Den här boken har mötts av idel lovord och många verkar rörande överens att den borde ingå i undervisningen på högstadiet. Klart att man blir nyfiken på en sådan bok.

Blenda flyttar till ny skola och det dröjer inte många minuter förrän hon har klart för sig hur hierarkin på skolan fungerar. När Hedvig äntrar klassrummet, försenad och med nonchalans, får hon genast all uppmärksamhet. Det är hon som styr skolan och som alltid får alla röster, oavsett prestation. Hon har t.o.m. lärarna i sin makt. Ingen sticker upp mot henne, det är hennes spelregler som gäller. Men Blenda vill förtvivlat gärna vara den som står i centrum och hon tror sig veta hur hon ska göra för att få makten på skolan. När hon gör ett grupparbete om Hitler tillsammans med Hedvigs forna bästis Penny, och hackkycklingen LSD, får hon dem med sig. Tillsammans studerar de Hitlers sätt att få makt och försöker använda sig av hans sätt att tala och övertyga för att ta över skolan. De lyckas ganska snart få folk på sin sida genom att förena alla och skapa en positiv anda på skolan. Men Blenda kan inte släppa taget och den nya makten påverkar henne. Hon vill ha ännu mer och är beredd på att gå långt för att få det.

Det här är helt klart en intressant bok, med många saker att diskutera och fundera kring. Men jag är ändå inte helt positivt inställd till den efter läsningen. Jag har sagt det förr och jag säger det igen – jag är skitless på lärare som porträtteras som mähän i böcker. Lärare som bara jamsar med, som inte vågar säga ifrån, som blundar, som helt enkelt inte gör sitt jobb. I den här boken gäller det i och för sig alla vuxna. Här är det tonåringarna som har makten och de vuxna vågar inte sätta sig emot – de följer med den som leder för tillfället.

Den negativa bilden av lärare gör att läsningen blir lite seg för min del. Jag försöker bortse från det och i stället titta på det som boken försöker visa på – grupptryck och makt. Det intressanta med den här boken är att man får följa alla de inblandade i deras liv och tankar, vilket ger läsaren en helt annan bild av personerna än den som syns i skolan. Blenda, Hedvig, Penny och LSD har hemligheter som de inte vill ska läcka ut. Som läsare ser man hur alla fyra tänker om det som händer och hur skolans grupptryck påverkar dem. Alla är mycket väl medvetna om hur hierarkin ser ut och vilken deras egen roll är. Problemen kommer när gruppens indelning ändras, när några vill ändra på systemet.

Jag gillar tanken bakom boken; att diskutera övertygelser och grupptryck. Att vara övertygad att det man gör är rätt, oavsett hur det påverkar andra människor. Det finns mycket att ta upp och diskutera i en klass kring den här boken. Det är en bra bok att använda i undervisningen och resonera kring. Däremot kommer jag aldrig ifrån den negativa känslan kring karaktärerna i boken. Det gör att omdömet av den här boken blir lite blandat från min sida. Det sammanfattande omdömet blir att det är en tankeväckande bok som tar upp viktiga frågor ur ett intressant perspektiv. Jag önskar att den inte hade varit så svartvit när det gäller hur vuxna och ungdomar skildras. Den är hur som helst en bok jag kommer att rekommendera till elever. Framför allt för att lyfta fram andra världskriget ur en modern synvinkel – det är så oerhört viktigt att fortsätta prata om.

Läs mer om boken här.

Sonjas hemlighet av Åsa Hellberg

Det här är fortsättningen på den otroligt mysiga Sonjas sista vilja. Den boken lämnade efter sig en sådan där härlig känsla i magen, en känsla man bara får efter att ha läst riktigt bra feel good. Därför kunde jag så klart inte missa fortsättningen, att återigen få träffa de tre huvudpersonerna och få veta vad som hände sedan.

Rebecka, Maggan och Susanne har bestämt sig för att skriva en bok om Sonjas liv och anlitar därför journalisten Kicki och fotografen Fredrik för att hjälpa dem med detta. Det visar sig att de båda har ett gemensamt förflutet, något som kommer att påverka deras arbetsrelation rätt rejält. I sitt arbete hittar de spännande fotografer på Sonja och Frankrikes president Mitterand, och de spekulerar i vilken relation de kan ha haft. Det finns några år i Sonjas liv som vännerna vet väldigt lite om, och fotografierna verkar vara tagna under just dem. Uppgiften bli att forska vidare och få veta mer om Sonjas liv, att få svar på alla frågor.

Parallellt med deras forskning kring boken löper historien om Julie som flyttar från London till Paris. Hennes mamma Edith är en kontrollerande och dominant kvinna och hon fasar för tanken att Julie kanske kommer att träffa en fransman när hon är där. Mycket riktigt träffar Julie kärleken, men inte i en fransman. Dessutom visar det sig att hennes mamma kände Sonja en gång i tiden, men var och hur och varför vill ingen berätta. Det blir Kickis och Fredriks uppgift att försöka lösa gåtan.

Julie och hennes historia är egentligen huvudspåret i den här boken, och alla de andra karaktärerna och handlingen kretsar kring henne. Som läsare förstår man ganska snart vart det är på väg, eller man tror det i alla fall, och den ena ledtråden efter den andra nystas upp kring Sonjas hemliga år som hennes vänner vet så lite om. Under tiden pågår de tre vännernas liv som vanligt, och en av dem råkar ut för en motgång som sätter både förhållande och vänskap på prov.

Precis som i förra boken är det här charmig, mysig och mycket underhållande läsning. Jag gillar karaktärerna och jag tycker att de är befriande vanliga. De känns som vänner vid det här laget och att återse dem är roligt. Det handlar mycket om relationer, både vänskapliga och mer kärvänliga sådana. Det finns också en uppmaning att det aldrig är för sent, att livet hela tiden kan förändras och nya saker och personer komma in. Det gillar jag.

Det här är en bok att läsa för att få njuta av en härligt positiv lässtund. Jag behöver sådana här böcker ibland, för att få läsa något som ger positiva känslor. En bok som lämnar en med ett leende på läpparna när man slår ihop den. Båda böckerna lämnar efter sig den reaktionen. Jag hoppas därför på en tredje bok. Det borde ju kunna hända ännu mer i de tre vännernas liv?

Båda böckerna rekommenderas, så läs! De finns dessutom att låna som e-bok, så klick, klick!

En varm vinter av Christina Wahldén

Det här är den tredje boken av Christina Wahldén jag läser, och i jämförelse med de två andra är den här väldigt annorlunda. Jag har fått för mig att hon mest skriver rätt starka skildringar om aktuella ämnen, oftast mörka i tonen. Men så är inte den här boken. Här är det snarare ljust, varmt och lätt. Och det beror inte bara på att den utspelar sig i mitt favoritland Australien.

Alex är rätt less på sina skilda föräldrar som i hennes tycke beter sig som barnungar. Hennes pappa har träffat en ny, yngre tjej som han drar till Egypten med. Samtidigt bestämmer sig hennes mamma för att åka till Indien och hitta sig själv. Kvar hemma är Alex, som visserligen är myndig, men som blir mer än trött på sina föräldrars handlingar. Därför bestämmer hon sig för att göra likadant – att sticka. Hon lägger en lapp på köksbordet där hon berättar att hon har åkt till Australien. Och så åker hon.

Hennes dröm är att lära sig att surfa, men först måste hon jobba ihop pengar. Hon lär känna Ed och de börjar båda två att jobba på ett sockerplantage. När det är dags för henne att resa till Bali en månad och ta den där surfkursen, inser hon att hon har känslor för Ed. När hon kommer tillbaka till Australien söker hon återigen upp honom för att ta reda på vad det är mellan dem. Under tiden har hennes föräldrar hunnit komma hem från sina resor och hennes pappa skickar arga mail och sms och försöker tvinga henne att komma hem igen.

Det här är riktigt mysig läsning, feel good som man njuter av. Jag gillar att hon bestämmer sig för att skita i sina föräldrar och dra iväg på något hon själv alltid drömt om, att hon förverkligar sin dröm. Och jag tokgillar hennes underbara mormor. Jag önskar att alla hade en sådan mormor, eller annan vuxen, i sitt liv. Någon som alltid står på ens sida och som finns där i vått och torrt. Mormorn förgyller berättelsen.

Alex är en rätt tuff tjej, som vågar stå upp för sig och känna efter vad som är rätt. Hon erkänner för sig själv att hon är rädd, men sedan ser hon till att göra det ändå. Jag önskar att jag hade varit lika modig som hon och tagit mig till Australien efter gymnasiet. Jag var där och hälsade på en kompis några år efter studenten, och hon försökte få mig att komma tillbaka och plugga där en termin. Tyvärr, säger jag nu i dag, gjorde jag inte det. Australien är ett fantastiskt land och jag drömmer fortfarande om att få bo där ett tag. Kanske blir det så i framtiden, kanske inte.

Jag tror att jag gillar den här boken lite extra mycket just för att den utspelar sig i Australien. Men också för att den innehåller så fina karaktärer och för att den är rätt så vardaglig. Jag gillar vardagligt. Det är befriande att läsa vardagliga beskrivningar, att känna igen sig och att få läsa enbart för njutnings skull. Det är definitivt en bok jag vill rekommendera vidare. Och även om man passerat 18 år för många, många år sedan kan man ändå läsa den här. För att njuta av miljön, för att kanske drömma sig tillbaka till när man var 18 år eller för att få en glimt av hur det är att vara tonåring i dag. Om inte annat blir man väldigt sugen på att göra som Alex och köpa första bästa biljett till Australien.

Läs mer om boken här.

Fem frågor kräver fem svar

Jag blev utmanad av Lotten för ett tag sedan, och här kommer nu mina svar:

Vem inspirerade dig/uppmuntrade dig att börja blogga?

Jag började följa dåvarande Husmusen, numera Trendenser när hon började blogga 2005. Där någonstans började mina fingrar klia och jag började blogga själv, fast inte med böcker till en början. Först var det inredning, men där fick jag lite prestationsångest och lade ganska snart ner. Jag antar att det var i samma veva några av oss lärare började använda Lunarstorm, och där fanns en slags dagbok som jag började skriva. Det var så himlans roligt så jag bestämde mig för att i stället starta en ny blogg, så i mars 2007 startade jag den här bloggen. Den var till en början en personlig blogg om lite allt möjligt, men så började jag skriva lite om böcker och det växte så mycket att jag till slut delade upp bloggen i två delar. Böckerna fick bo kvar på den här sidan och allt det personliga, med fotograferandet, fick flytta till en annan blogg.

Hur väljer du ämnen att blogga om?

Tja, här är ju allt om böcker så… Till att börja med skrev jag mest bara recensioner, men så småningom har jag börjat skriva lite allt möjligt om just böcker. Hur jag väljer? Det gör jag inte. Jag skriver det som poppar upp i huvudet för stunden. Böckerna jag skriver om har jag nästan uteslutande fått nys om på andra bokbloggar. Jag är ruskigt dålig på att hålla koll på vilka nya böcker som är på g. Däremot har jag ju som specialintresse att läsa böcker om träning och hälsa, så när det gäller just de böckerna försöker jag själv kolla upp vad som finns och vad som kan vara intressant för mig att läsa.

Vad vet de flesta inte om dig?

Det beror på om man menar ”de flesta” som i bloggläsare eller som i folk i min närhet? Jag är inte särskilt öppen med att jag bloggar och det är först det senaste året jag har börjat ta mod till mig och faktiskt berätta för folk att jag bokbloggar. Det har varit rätt skönt att få ha det lite hemligt, slippa prestationsångest. Jag har flera gånger fått höra att jag är så himla hemlig av mig, så jag antar att en del tycker att det finns mycket de inte vet om mig. Jag är rätt blyg, även om jag tydligen inte uppfattas som det. Men jag avskyr att prata inför folk, i vissa sammanhang ska jag tillägga. Jag säger aldrig något i större grupper med kollegor t.ex. Det tycker jag är skitläskigt rent ut sagt. Jag ska tydligen ställa mig upp inför alla kollegor på måndag och prata om biblioteket och jag får ångest och ont i magen bara jag tänker på det. Usch… Jag tycker inte om att vara i centrum och få all uppmärksamhet. Däremot har jag inga problem med att sätta på mig en mikrofon och leda Body Pump inför en grupp, eller prata inför en skolklass eller så. Konstigt det där egentligen. Jag vet inte själv var gränsen går.

Vilka tre ord beskriver din stil bäst?

Stil som i bloggande eller stil som klädstil eller vad? Jag kör med klädstil för det är lättare. Jag har alltid kjol eller klänning, och jag är uppriktigt glad över att vi har dress code på jobbet. Jag gillar inte jeans, eller ens byxor. Den enda gången jag gillar byxor är när jag har träningskläder på mig. I övrigt gillar jag smycken, även om jag numera har mindre (storleksmässigt) örhängen är tidigare. Färgmässigt är turkos en stor favorit, även rosa. Fast av någon anledning har jag köpt en massa svara kläder den senaste tiden. De flesta på jobbet går omkring med kavaj, men jag föredrar lite snyggare koftor. Jag har svårt att hitta kavajer som passar mig då jag tydligen har för muskulösa axlar. Jag har spräckt en hel del kavajer, och jackor. 🙂

Vad tycker du om att göra när du inte bloggar?

Nu sitter jag ju inte och bloggar flera timmar om dagen så… På fritiden vill jag umgås med min familj först och främst. Gärna hitta på utflykter tillsammans. I övrigt tränar jag, antingen på gym eller hemma, eller tar PW:s. Innan fotade jag mycket, men av någon anledning har kameran varit relativt oanvänd i år. Jag hittar ingen lust och kreativitet just nu, men det kanske kommer. Och så vet ni ju redan att jag gillar att läsa.

Jag vet inte vilka som har gjort den här, så jag skickar en allmän uppmaning till er att göra den om ni inte har gjort den. Hojta här så kommer jag och läser!

Fördelen med vab

Jag har varit hemma med sjuk dotter hela den här veckan. Jag försöker låta bli att få dåligt samvete över jobbet, att jag inte är där. Första dagen gick det rätt ok, men sedan kom rastlösheten. Det känns som om jag borde göra något, inte bara sitta här hemma och glo på barnfilm.

Så vad göra?

Jag har faktiskt jobbat, i form av att ha läst böcker. Det är ju tur att jag har den där jättehögen med böcker från bibblan liggandes här hemma. Jag har lyckats beta igenom en hel del av dem den här veckan och är nu sugen på att komma tillbaka till bibblan och få tipsa om dem. Det känns skönt att ha fått plöja i alla fall en liten del av bokhögen. På så sätt känns det som om jag har gjort lite av båda mina plikter; tagit hand om sjuk dotter och jobbat.

Och som extra bonus för er har jag äntligen tagit mig i kragen och skrivit en massa recensioner. Det kommer att komma en hel rad av dem varje dag ett tag framöver nu. Eftersom jag har läst så mycket den här veckan blev det ett tag plus minus noll, men målet är att jag ska skriva alla recensioner innan veckans slut.

Så det här med att vabba har också haft sina fördelar. Och så har det varit väldans mysigt att få vara hemma och pussas med dottern. Måhända lite snoriga pussar, men mysiga ändå.

För alltid… av Ingelin Angerborn

Boken Rum 213 är en av de mest populära böckerna på biblioteket där jag jobbar. Eleverna lånar t.o.m. om den och läser den flera gånger. Eftersom jag inte fått chansen att norpa den än tog jag i stället hem en annan bok av samma författare; För alltid… Eleverna frågar ofta efter lite läskiga böcker och jag ville kolla om den här kunde vara något att rekommendera.

Nora ska fylla 13 år det här sommarlovet. Hennes mamma ska vara borta hela sommaren och därför ska Nora bo ho hos mammas vän Vanja som bor i ett hus på landet. Hon tycker om Vanja och ser fram emot att få umgås med henne, men kommer samtidigt att sakna pojkvännen Sebastian och de andra kompisarna. När hon kommer fram skämtar Vanja om att det spökar i huset, och ganska snart inser Nora att det kanske inte alls är ett skämt. Hon vaknar av konstiga ljud, musik som spelas och hon känner sig iakttagen. Dessutom får hon mystiska sms från ett okänt nummer, från någon som säger sig sakna henne. I byn där de bor finns ett grått gammalt hus som drar till sig Noras uppmärksamhet. Utan att ens ha varit inne i huset kan hon beskriva precis hur det ser ut därinne. Hon dras mot huset och något eller någon vill hon ska gå in i det och försöker locka henne dit.

Sådana här böcker gör att nackhåren reser sig, det ska jag erkänna. Jag måste läsa ut på en gång för att få svar och kunna lägga undan alla tankar. För det är riktigt kuslig läsning ibland. Spöken och konstiga ljud och sms och allt vad det är. Jag gillar den typen av skräck, och det är precis lagom dos i den här boken. Det är definitivt en bok att tipsa om när någon frågar efter en lite läskig bok.

Det är lättläst utan att bli barnsligt, och jag gillar att den där lite övernaturliga tonen håller i sig hela boken igenom. Jag tycker inte om när det hintas om övernaturligt en hel bok igenom för att i slutet få helt realistiska förklaringar. Det får gärna fortsätta vara lite mystiskt, oförklarligt. Och jag gillar slutet, jag måste bara säga det. Jag tokgillar det. De sista raderna ger boken en liten twist.

Som sagt, en bok att tipsa om när läskigt/lite skrämmande efterfrågas. Passar dessutom bra om man är lite läsovan eftersom den är så pass kort och lättläst. Nu hoppas jag att Rum 213 snart kommer in på bibblan så att jag kan få läsa även den.

Musselstranden av Marie Hermanson

Som ni kanske kommer ihåg fick ni tipsa om era favoritböcker i en tävling. Jag fick en riktigt härlig lista med tips som jag ska beta av allt eftersom. Ett av tipsen kom från min f.d. kollega och det var just den här boken. Eftersom jag har fått för mig att vi har ganska lika smak blev det också just hennes tips som jag tog mig an först. Och ja, säger jag bara. Det här är verkligen en fantastisk bok!

Boken skildrar två olika berättelser som så småningom väver in i varandra. Vi får bakgrunden till det som inträffar och förstår ganska snart vart berättelsen är på väg. Huvudpersonen är 4-åriga Maja. Hon adopteras från Indien till en familj med äldre syskon. Det tar inte lång tid förrän familjen inser att Maja har svårt med relationer, att hon inte vill ha närhet och är stum. Hon lever i sin egen lilla värld. En natt får hon följa med sina äldre syskon ut och campa på en ö, men på morgonen är hon försvunnen. Sex veckor senare återfinns hon en bit därifrån, långt uppe på en svårtillgänglig klippa. Eftersom hon inte pratar får man aldrig veta vad som har hänt, var hon har varit. Många år senare återvänder Ulrika, en vän till familjen, till platsen och gör ett märkligt fynd som kanske kan förklara vad som hände Maja under de där veckorna.

Samtidigt som vi får följa Maja och hennes familj, samt Ulrika, får vi också följa Kristina. Hon bor ensam i en liten stuga inte långt därifrån och hon samlar på udda föremål som hon bygger konstverk av. Hennes historia är inte tillgänglig för många, men tack vare Ulrikas fynd kommer även hennes sanning fram.

Det är en helt fantastisk historia som byggs upp och jag kan förstå att den här boken nämns som favoritbok. Jag kan bara hålla med. Det är en riktig pärla som jag är tacksam över att ha hittat och få läsa, och jag kan varmt rekommendera den vidare. Berättelsen, karaktärerna och sättet allt skildras på bildar gemensamt det jag gillar med boken.

Visst är det härligt när man hittar äldre böcker man gillar? Det är så lätt att stirra sig blind på nykomlingarna och glömma bort alla de pärlor som har några år på nacken. De skildras ju oftast inte någonstans. Det är när man blir tipsad, när någon rekommenderar eller nämner ordet favoritbok som de uppmärksammans igen. Och det är alltid lika extra speciellt att ta sig an en bok som någon benämner favoritbok. Det är lite av ett förtroende.

Jag är nyfiken på att läsa mer av Marie Hermanson. Tyvärr tror jag att hennes Svampkungens son blev utgallrad när jag rensade böcker inför flytten. Det var mammas bok som jag ärvt, och jag fick för mig att den inte skulle passa mig. Där ser man vad fördomar kan påverka ens val i helt fel riktning. Om jag hittar boken i någon av flyttlådorna lovar jag att ge den bättre uppskattning.

Tack för tipset Johanna!

Ingen du känner av Christina Wahldén

Christina Wahldén är känd för att skriva böcker som berör. Lättlästa, tankeväckande och med alltid aktuella ämnen som passar både tonåringar och vuxna.

I den här boken möter vi Fatma som precis slutat nian. Hon ska åka till Turkiet med sin familj och under tiden de är borta ska hennes bästa vän Aida passar lillasysterns kanin. Aida är rädd för att Fatma inte ska komma tillbaka, att hon ska bli bortgift precis som en del andra vänner de sett åka iväg och sedan inte kommit tillbaka. Men Fatma bara skrattar åt henne, för hennes familj är inte sådan. Det skulle inte kunna hända henne. Väl i Turkiet blir hon ganska omedelbart misstänksam och det visar sig att Aida haft rätt. Familjen återvänder till Sverige utan Fatma som blivit bortgift med en mycket äldre man och som nu befinner sig i ett hus tillsammans med honom och hans familj. Hon är ensam, rädd och arg. Till sin hjälp har hon sin medsmugglade mobiltelefon, men huset saknar el och batterierna kommer snart att dö. I Sverige får Aida veta vad som hänt och försöker hjälpa Fatma utifrån den lilla information hon har.

Det här är en klart uppskakande historia och det är svårt att inte bli berörd. Boken har fått kritik för att vara väldigt svartvit – att alla i Sverige är snälla och alla i Turkiet elaka. Eftersom boken skildras ur de båda tjejernas perspektiv tänker jag att det måste bli så. Fatma är helt utelämnad åt sitt öde och träffar inte en enda vänlig människa i Turkiet. Hon blir misshandlad och våldtagen av sin man, och ingen av de andra i huset hjälper henne. Det är svårt att få annat än en svart bild av landet och människorna när hon inte har någon ljuspunkt där. Hennes ljus finns i kompisen i Sverige som söker hjälp hos myndigheterna för att hjälpa Fatma hem. Fatmas familj berättar inte vad som har hänt. Det är endast tack vare den gömda mobilen Fatma lyckas meddela Aida vad som har hänt.Och Aida visar sig vara den bästa vän man kan ha.

Jag är tacksam över att berättelsen inte går på djupet när det gäller de våldsamma delarna. Som läsare förstår vi vad som händer men får inte bevittna det i detalj. Hade den gjort det hade jag nog inte kunnat läsa ut den. Nu går det i alla fall att värja sig mot det som händer, även om det är tillräckligt för att man ska må illa.

En klart läsvärd och mycket tankeväckande bok. Den riktar sig mot ungdomar, men som vanligt tycker jag att en vuxen också kan läsa den och ta till sig innehållet. Rekommenderas!

Läs mer om boken här.

Tipshjälp

Jag har redan märkt att det är två typer av böcker som ofta efterfrågas av eleverna; roliga och skrämmande/läskiga böcker. Rätt diffust frågat i form av ”vet du någon rolig bok?” eller ”vet du någon läskig bok?”. Läskig och rolig är ju väldigt individuellt. Menar de roligt som i haha eller roligt som i underhållande? Och ska det vara läskigt så att håret reser sig i nacken eller så att man inte vågar läsa boken när man är hemma ensam?

Jag har tipsat om några böcker som jag tror och hoppas ska passa, men jag tänkte kolla om det är någon mer som har tips? Gärna tips som passar yngre läsare, högstadiet, mer eller mindre läsvana.

Kan inte bli bättre

En filt nere vid sjön, solsken, familjetid, grilla (vegetarisk) korv och så läsa bok. Kan en söndag bli bättre än så här?