En ocean av kärlek av Tahereh Mafi

Det här är verkligen en stark berättelse som berörde mig. Det handlar om utanförskap, rasism, rädslor men också om den allra första kärleken, vänskap och familj. Det är många känslor som ryms i den här boken och jag blir rädd för alla påhopp huvudpersonen får utstå, men samtidigt imponerad av hennes styrka och mod.

Det är 2002, året efter terrordådet mot World Trade Center. Shirin kommer till ännu en ny skola och hon går in i det tillstånd hon har lärt sig särskilt det senaste året – hålla sig för sig själv, undvika folk, bara ta sig igenom skoldagen utan alltför mycket hat och påhopp. Hon bär slöja, något som gör att folk ofta antingen undviker henne eller säger hatiska kommentarer. Efter terrordådet har det blivit värre. Men så lär hon känna Ocean, som behandlar henne som en normal människa och som verkar uppriktigt intresserad av henne som person. Hon blir helt förbryllad, så ovanligt är det. Hon försöker först stöta bort honom, men det är svårt när känslorna tar över och de båda blir kära i varandra. Men omvärldens dom mot det udda kärleksparet är inte nådig.

Shirin är en tjej med skinn på näsan och som har byggt upp ett hårt skal runt sig, för att skydda sig. Hennes bror Navid ses däremot som exotisk och snygg och han har aldrig några problem när de byter skola så ofta. Det är en väldigt läsvärd och tänkvärd bok som skulle vara perfekt att läsa i en klass och diskutera, säger den f.d. läraren i mig. Jag kan inte låta bli att tänka på det under tiden jag läser. Det finns massor att diskutera kring innehållet.

Det här är en bok som passar för både vuxna och ungdomar. En bok som jag kände att jag lärde mig något av. Den kommer definitivt stanna kvar i tankarna länge.

Recex från B|Wahlströms

Rör mig inte! av Tahereh Mafi

Den här boken är otroligt populär bland eleverna, och alla exemplar är ständigt utlånade. Även uppföljaren Rädda mig inte! är poppis. Boken heter Rör mig inte! där inte alltså är överstruket, ett skrivknep som används frekvent genom hela berättelsen. Det var en av de saker som gjorde att jag inte riktigt föll för den, kan jag avslöja med en gång.

Juliette, 17 år, har en förmåga eller förbannelse beroende på hur man ser det. Hennes hud och därmed beröring är farlig och t.o.m. dödlig för andra. Återetablissemanget har satt henne i en cell där hon har suttit helt isolerad från omvärlden i nästan ett år. Och långt innan dess har hon också varit isolerad från andra människor, eftersom hennes beröring är så farlig. Men så plötsligt kommer en annan fånge in i cellen, en kille som hon känner igen från tidigare. Frågan är bara om han känner igen henne och vet vem hon är och vad hon kan göra? Långsamt börjar hon bygga upp ett förtroende för honom och försöker hjälpa honom att anpassa sig till livet i cellen. Men ganska snart ändras allt och hon blir ett vapen för Återetablissemanget som ser potentialen i hennes förmåga.

Det här är återigen en dystopi. Det känns som om jag har läst en hel del sådana det här året, men så är det också en väldigt populär genre just nu. Just den här boken har jag varit väldigt icke-sugen på att läsa faktiskt. Jag har hållit i den flera gånger för att sedan avfärda den. Men just för att den är så populär kände jag att jag nog borde ha läst den, så jag gav den slutligen en chans.

Man förstår ganska snart att det här är något av en kärlekshistoria och det är en klassisk kamp mellan det goda och onda, precis som det ska vara i en dystopi. Som jag redan har nämnt är det en hel del överstrukna passager i texten och till en början tyckte jag att det kändes väldigt intressant och att det gav en extra dimension. Efter tag tröttnade jag dock på det och tyckte att det blev lite för mycket av det. Storyn börjar bra, griper tag och är riktigt spännande ett bra tag. Framför allt porträttet av Juliette är intressant, och tiden när hon är ensam i cellen avslöjar mycket om vad som har hänt tidigare, hennes känslor kring det och hennes utsatthet. Någonstans i mitten tappar storyn farten och jag fick kämpa mig igenom den sista halvan. Det är mer intressant och gripande läsning att få följa Juliette när hon är i cellen, framför allt återblickarna till vad som har hänt innan. Det är när hon kommer ut som det där unika tilltalet försvinner. Det blir faktiskt rätt tråkig läsning mot slutet och jag lägger igen boken med en besviken känsla.

Det finns som sagt en uppföljare och det kommer ännu fler om jag har förstått det rätt. För min del blir det däremot ingen mer läsning av serien. Men jag kan förstå att det är en serie som tilltalar eleverna och jag kommer definitivt att rekommendera dem att läsa den.

Läs mer om boken här.