I skymningen sjunger koltrasten av Linda Olsson

  
Linda Olssons böcker bör läsas i större delar åt gången för att verkligen komma till sin rätt. Det är en speciell stämning i hennes böcker, berättade med ett lika speciellt språk och det är just det som är så typiskt för hennes berättarstil, och det är också det som jag har tyckt så mycket om. Hon har varit lite av en favoritförfattare och jag har sparat på den här boken just av den anledningen. Tyvärr tror jag att jag förstörde den eftersom jag har pluttläst för mycket. Det har blivit några sidor då och då, för lite för att kunna sjunka in i den och för lite för att fånga stämningen. 

I den här boken möter vi tre grannar som endast har gemensamt att de bor i samma hus. Deras vägar korsas när Elias får ett paket som egentligen skulle till Elisabeth. Han går upp och ringer på, men hon öppnar inte så han ropar i brevinkastet att han ställer paketet utanför. Han har tidigare bara fått en snabb skymt av henne när hon flyttade in. Hon gömmer sig i sin lägenhet och går aldrig ut, men när Elias lämnat paketet går hon senare ner och lämnar en bok utanför hans dörr, som ett tack. Och där någonstans börjar deras vänskap. 

Ovanför Elias bor Otto, en änkeman som Elias brukar gå upp till för att äta middag med. Han brukar hjälpa Elias att läsa eftersom han har svårt med det. Snart får även han kontakt med Elisabeth och en vänskap växer fram mellan dem. 

Temat och stilen påminner väldigt mycket om hennes tidigare böcker och allt är egentligt upplagt för att bli en ny favorit hos mig. Men så blir det inte. Jag fattar inte tycke för någon av karaktärerna, förstår mig inte alls på dem och bryr mig inte om dem. Jag förstår inte alls varför Elisabeth är så knäckt av det som hänt, varför hon måste gömma sig i en lägenhet och aldrig gå ut. Och slutet? Vad hände? Jag läste sista sidan flera gånger för att förstå. Men nej, tyvärr. 

Jag vet inte om det var jag själv som förstörde boken, med mitt pluttläsande. Jag har bara läst positiva omdömen av den så det kanske är så. Som alltid när jag är besviken på en favorit känner jag mig lite snuvad på en fin läsupplevelse. 

Annonser

Det goda inom dig av Linda Olsson

detgodainomdigHennes debut Nu vill jag sjunga dig milda sånger var smått fantastisk läsning. Och när jag lånade ut den till min kompis kom hon tillbaka med den helt lyrisk även hon. Klart att man vill läsa mer av samma författare då! Därför satte jag upp Linda Olsson på min Författarfemman för i år, för att läsa mer av henne.

Huvudpersonen i den här boken är Marion, som bor ensam i ett litet hus i Nya Zeeland. En av hennes besökare är Ika, en liten tystlåten pojke som inte verkar ha det så bra hemma. De knyter ett starkt vänskapsband, och den lille pojkens närvaro väcker gamla minnen vid liv. Marions tidigare historia vävs in parallellt med den nutida historien. Hennes minnen från Åland med morfar, mamman som så abrupt ryckte henne därifrån för ett liv i Stockholm med henne och en styvfar. En lillebror som föddes och blev så viktig i hennes liv, och en hemsk händelse som gjorde att de båda syskonen adopterades bort och tappade varandra. Händelsen och adoptionen då hennes bror och hon togs ifrån varandra har satt djupa spår i henne. Men ödet för dem samman igen, på ett väldigt speciellt sätt.

Jag känner igen stilen från förra boken. Lågmält, vackert och en långsamt berättande historia. Små pusselbitar som läggs fram en och en tills hela bilden slutligen kommer fram. Det är skickligt och så snyggt gjort.

Jag är så himla glad att jag tog mig för att läsa hennes förra bok, för den fick mig att få upp ögonen för henne. Jag hade lätt kunnat missa dessa pärlor till böcker annars. De låter inte särskilt lockande när man läser vad de handlar om, snarare lite småtråkiga och inte särskilt intressanta alls. Baksidetexten har fått mig att tveka flera gånger. Men efter att ha läst två av hennes böcker är jag beredd att anmäla mig till hennes fanclub. För det här gillar jag, riktigt mycket. Det blir definitivt fler böcker av henne lästa.

Rekommenderas! Missa inte!

Läs mer om boken här.

 

Nu vill jag sjunga dig milda sånger av Linda Olsson

Den här boken har jag velat läsa länge. Den fantastiskt vackra titeln i kombination med ett lika vackert och lockande omslag har flera gånger fått min blick att dras mot boken. Men varje gång jag har läst baksidetexten, om vad boken handlar om, har jag lagt tillbaka den. Den har verkat så tråkig och därför har det inte blivit av att jag läst den. Men så har jag hört så mycket positivt om den och bestämde mig för att faktiskt ge den en chans. Jag satte upp Linda Olsson på min Boktolva bland författare jag ville läsa. För att pusha mig själv till att läsa den.

Så? Var den då så tråkig som jag trodde?

Nej, nej, nej. Verkligen inte. Tvärtom. Det är en oerhört vacker historia, berättad på ett språk fullt av värme och kärlek. Finstämd, enkel och berörande. En bok man tar till hjärtat.

Vi möter två kvinnor – Veronika och Astrid. Veronika är författare med en önskan om lugn och ro för att kunna skriva och för att bearbeta en stor sorg. Hon tar sin tillflykt till en stuga i Dalarna, och i huset bredvid bor Astrid, en enstöring som inte verkar ha varken vänner eller familj. De båda kvinnorna kommer att bli vänner, lite trevande, men vänskapen växer sig allt starkare. De anförtror sig åt varandra om sina liv och båda två bär på sorger som de aldrig tidigare har berättat för någon annan om.

Alla har en historia inom sig, det gäller bara att ställa de rätta frågorna för att få ta del av den. Eller att visa att man är förtjänt av höra den. Både Astrid och Veronika har gått igenom tragiska förluster. Astrid har aldrig haft någon att dela sina tankar med, men ingen har heller tagit sig tid till att göra det. Som läsare blir man så oerhört berörd av hennes historia och jag blir glad ända in i hjärtat att hon finner en vän i Veronika. De behöver varandra båda två, och de träffar varandra när de behöver det som mest.

Jag är så glad att jag äntligen läste den här boken för den ger verkligen en stor läsupplevelse. Jag kan bara stämma in i alla lovsånger den här boken redan har fått och jag är nyfiken på att läsa fler böcker av Linda Olsson.

Vad härligt när man kan få en knäpp på näsan ibland! Bli överbevisad på ett positivt sätt. När boken man trodde var kanske bara sådär visade sig vara en pärla utöver det vanliga.

Ha DU läst boken? Om inte – gör det!