1959 av Helena von Zweigbergk

Den här boken är verkligen ett tidsdokument om hur det var att leva 1959. Allt ifrån hur man bodde, hur man umgicks, vad man åt och vad man pratade om. Det är som om man är där på plats, får kika in genom gardinerna och ta del av deras vardag. Ens anseende var det viktigaste man hade under den här tiden och det var viktigt att allt skulle vara så korrekt. Man skulle delta i samtal på ett visst sätt, inte vara varken för mycket eller för lite. Barnen fick inte vara barn. De skulle vara rena och prydliga, uppföra sig och helst inte ens vara med när de vuxna umgicks. Tiderna har verkligen förändrats sedan dess.

”Stockholm i slutet av 50-talet. Ingrid bor med sonen Tom i ett liten lägenhet på Sankt Eriksplan. Hon är lärarinna på en flickskola och njuter av att bestämma över sitt eget liv. Hon är en välkommen gäst hos väninnan Britt och hennes man Ingvar, en känd filmproducent, som har fina bjudningar med spännande gäster.

Så träffar hon Georg, en ung ambitiös journalist, som just flyttat till stan och har stora drömmar om modernitet och ett samhälle som utlovar en bättre framtid för alla.

Ingen av dem har egentligen bråttom att binda sig, men när Ingrid blir gravid gör de vad som förväntas av dem, tar sitt ansvar och planerar för en gemensam familj. De delar hopp om gemenskap och kärlek, men hyser också båda en stark längtan efter ett friare sätt att leva. Men hur jämkar man sina förväntningar när man fortfarande lever i en tid av konventioner och traditioner? Och kan de vara lyhörda för sina egna och varandras föreställningar?”

Men samtidigt. Drömmarna om att få leva som man vill, göra det man helst vill och att få vara sig själv var lika starka då som nu. Det går att känna igen sig i karaktärernas tankevärld, även om vi är mer fria i dag i att få leva som vi vill. Då förväntades kvinnor sluta jobba när de fick barn och vid en graviditet var det giftermål som gällde.

Det är intressant och lärorik läsning samtidigt som det är underhållande. Jag vill veta hur det ska gå för Ingrid och Georg och det nya liv de försöker bygga upp tillsammans. De vill båda vara moderna, samstämmiga och sikta mot samma mål men de känner egentligen inte varandra särskilt väl. Det blir en hel del gupp på deras gemensamma resa.

Nu har nästa bok i serien släppts – 1979. Det är fortfarande Ingrid som är huvudpersonen och jag ser fram emot att läsa vidare och få veta vad som har hänt sedan sist. Eftersom jag är född -77 tycker jag det ska bli lite extra spännande att få läsa om hur vardagen såg ut då.

Juni månads lästa böcker

Tack och hej säger jag med sorg till min favoritmånad juni. 🙏🏻

Den här månad blev det mycket lästid, men konstigt nog kom jag bara upp i 9 lästa böcker ändå. Det är ju ingen dålig siffra, men det kändes som om jag läste det dubbla. Jag blev förvånad när jag skulle sammanställa och jag tror fortfarande att jag kanske har missat någon bok.

Det blev i alla fall många bra böcker och jag kan rekommendera varenda en av dem. Men om jag ska välja bara en så blir det Härifrån till dig som var en positiv överraskning. Recensionen av den kommer snart, men jag kan säga att det var charmig, underhållande och härlig läsning. Riktigt härlig sommarläsning! 👌🏻

🌟 Den fantastiska Ivan av Katherine Applegate

🌟 Perimenopower av Katarina Wilk

🌟 Totalskada av Helena von Zweigbergk

🌟 Den mitt hjärta slår för av Sofia Ymén

🌟 In i minsta detalj av Kristin Emilsson

🌟 Manhattan Beach av Jennifer Egan

🌟 Ett oväntat besök av Åsa Hellberg

🌟 Härifrån till dig av Albert Lindemalm

🌟 Nästan för alltid av Felicia Welander

Nu har jag bara 3 arbetsdagar kvar innan semestern kickar igång. Åh vad jag längtar! Då hoppas jag kunna plöja en massa härliga böcker. Jag har några som jag satt upp som måste-läsning men i övrigt tänker jag läsa precis vad jag känner för i stunden.

Totalskada av Helena von Zweigbergk

När jag läser Helena von Zweigbergks böcker fastnar jag alltid i huvudpersonens känsloläge. Eftersom de alltid handlat om äktenskapliga dispyter har jag gått omkring och varit sur på min man under läsningen. Hon skriver så otroligt bra, och känslorna i boken fastnar i mig. Stackars min man varje gång jag läser något av henne. Han undrar vad han har gjort för fel. 😅

Den här boken drog igång högsta dramat redan från början. Vi möter paret Agneta och Xavier. Han kom till Sverige med sin dotter Maria efter att hans första fru Ana dött. Han och Agneta gifter sig och får tvillingdöttrarna Hanna och Astrid. Men Ana och det gamla livet finns hela tiden kvar där i bakgrunden och Agneta känner aldrig att hon får ta del av den sidan av Xavier. En kort bit in i boken vänds deras liv verkligen upp och ner av en katastrof orsakad av Agneta och det avstånd som byggts upp mellan dem blir alltmer tydligt.

Xavier har gått i pension men Agneta har många år dit. Barnen är utflyttade och det är bara de två kvar. Det är så tydligt hur mycket osagt som finns i luften, hur långt ifrån varandra de har kommit. De pratar inte med varandra, eller grälar. Det känns som om det är de två lägena som finns numera.

Det är en väldigt stark, känslosam och rätt tung bok. Man blir inte direkt glad av att läsa den. Men jag gillar hur allt knyts ihop mot slutet, hur allt gammalt groll kommer upp till ytan och diskuteras och hur hela familjen kommer närmare varandra. Det som börjar med katastrof blir så småningom förenande.

Den här boken är klart tyngre än de tidigare jag läst av henne. Hon är en mästare på att skildra känslor och jag har som sagt svårt att slå dem ifrån mig. Det är tur att boken slutar hoppfullt så att jag kan bli sams med min stackars ovetande man. 😊

Nytt från bibblan!

Nytt från bibblan! 📚

Som vanligt trillar en massa reservationer in samtidigt. 😅 Så många bra böcker! Blir sugen på att läsa alla, samtidigt, i dag. Fast jag lutar mest åt antingen Totalskada eller Familjereceptet. De sju systrarna sparar jag hellre till helgen då sträckläsning av tjock bok känns mer realistiskt.

Alltså, det här med semester känns alltmer som ett måste. Bara 14 arbetsdagar kvar nu. 😍

Än klappar hjärtan av Helena von Zweigbergk

  Hon har gjort det igen. Fått mig att leva mig in i sin berättelse så pass att det känns som om jag är en del av den. Varje gång jag läser en av Helena von Zweigbergks böcker är det samma sak. Jag fastnar i stämningen och kommer inte ur den förrän boken är utläst. När jag läste böckerna om Anna och Mats gick jag omkring och var sur på min man. Annas känslor smittade av sig på mig. Stackars min man – att få en sur fru utan att förstå vad han gjort fel…

I den här boken möter vi systrarna Astrid, Lena och Sandra. När Astrids son Victor ska ta studenten kommer hans amerikanske pappa Michael för att fira honom. Och det besöket rör upp känslor. Michael och Astrid bröt upp när sonen bara var bebis, och Astrid har aldrig kommit över Michael – trots att hon är omgift med Henrik som hon fått två barn med. Hon har aldrig fått veta varför Michael lämnade dem, och hon undrar fortfarande vad som hände den där sommaren. 

Vi får följa systrarnas egna berättelser i olika kapitel. Sandra och hennes man har stora problem i förhållandet och dessutom stora ekonomiska problem. Dansskolan de driver går inte så bra som de hade hoppats. Samtidigt får Lena veta att hon har cancer och bara har en kort tid kvar att leva. Alla tre systrarna har sina egna demoner att slåss med, samtidigt som systerskapet i sig inte alltid är enkelt. Och så är det ju den där hemligheten kring Michael som behöver komma fram i ljuset. 

Det är en bok som verkligen är en typisk Helena von Zweigbergk-bok. Det handlar om relationer av alla de slag och som vanligt skildrar hon skickligt dialoger, stämning och detaljer så att man som läsare känner det som om man är där. Jag tycker väldigt mycket om att läsa böcker om relationer och det här är en bok helt i min smak. Handlingen låter kanske banal, men det är egentligen inte den som är den stora behållningen. Det jag gillar mest är alla de där pricksäkra detaljerna, små nyanser i språket som sätter stämningen. Det är total inlevelse som gäller. När jag läser längre stunder blir jag nästan lite utmattad, så intensivt blir det. Känslorna kryper inpå, in under huden. Läsning när den är som bäst! Det här är definitivt inte sista boken av henne jag läser.

När jag skulle länka såg jag att jag bara hade recenserat Anna och Mats bor inte här längre, men jag läste också Ur vulkanens mun förra året. Jag läste dem i fel ordning, men det gick bra ändå. Vill passa på och tipsa om dem båda! 

Läs mer om bokenhär. 

Årets bästa 2012

Det blev 84 lästa böcker under 2012 och det är rekordår sedan jag började blogga 2006. Och förutom att det var ett rekordår vad gäller antal känns det också som om det var ett rekordår när det gäller andelen riktigt, riktigt, bra böcker. Det känns som om jag läser alltfler bra böcker, men det beror nog också på att jag tack vare bokbloggandet har blivit mer medveten om vad jag tycker om och inte tycker om. Jag har lättare att välja vilka böcker jag ska läsa.

Det var rätt svårt att sålla bland årets böcker för att få fram en lista med de allra bästa, men efter funderande vill jag att följande 10 böcker ska få vara med på listan (endast skönlitteratur):

Nu vill jag sjunga dig milda sånger av Linda Olsson
Jag satte upp Linda Olsson på årets Boktolva och det är jag tacksam för, för det här är en oerhört varm och finstämd historia som jag är tacksam över att ha läst.

Fortfarande Alice av Lisa Genova
Det här är en sådan fantastisk och vacker bok att jag faktiskt skull kunna tänka mig att läsa om den, och jag läser aldrig om böcker. Men hela storyn och på sättet den vävdes fram gjorde det här till en mäktig och gripande berättelse om ett svårt ämne.

Tistelblomman av Amanda Hellberg
Jag har älskat allt jag har läst av Amanda Hellberg och det beror till stor del på hennes helt fantastiska språk som bidrar till storyn på ett väldigt speciellt sätt. Jag som egentligen är alldeles för feg för att läsa skräck läser ändå det här, och det med stor förtjusning. Det läskiga sitter i hjälp-vad-händer-nu och en övernaturlig ton som genomsyrar hela boken. Det är bra – ruggigt, rysligt, läskigt bra.

Tusen strålande solar av Khaled Hosseini
Efter all hype kring boken har jag dissat den i många år, men bestämde mig för att sätta upp Khaled Hosseini på Boktolvan för att ändå ge den en chans. Och det är jag tacksam för! För det här är en vacker, sorglig och hoppfull berättelse som man inte bör missa.

Anna och Mats bor inte här längre av Helena von Zweigbergk
Även Helena von Zweigbergk fanns med på årets Boktolva, eftersom jag någonstans fick för mig att hon skulle skriva på ett sätt som tilltalar mig. Mycket riktigt – hennes sätt att skildra dialoger och de naturliga reaktionerna karaktärerna mellan gör det här till behaglig och gripande läsning. Och jag gillar att hon vågar skriva en helt vardaglig roman utan att känna behov av att slänga in en massa tillskruvade saker i tron att vardagen inte skulle räcka till.

Niceville av Kathryn Stockett
En mycket intressant och engagerande bok som också berättar om en viktig och verklig del av vår historia, och sådant gillar jag. Att ta del av historia i en fiktiv värld, att få lära sig något samtidigt som man läser en skönlitterär historia. Gripande om mod, kärlek och hopp.

En sån där vidrig bok där mamman dör av Sonya Sones
Det jag gillar mest med den här boken är sättet den berättas på. Korta texter som vid en första anblick inte ser mycket ut för världen, men som visar att ord inte behöver komma i mängd för att kunna berätta en bra story. Rubrikerna är som små pusselbitar, en hint om vad som komma skall. En pärla för en språknörd.

Modershjärtat av Katerina Janouch
Jag slutar aldrig tjata om den här serien som nu är inne på femte delen. Vardagligt när det är som bäst, om relationer, livspussel, kärlek, svek och drömmar. Och det blir bara bättre och bättre för varje del som kommer ut. Och jag läser och njuter och vill bara ha mer.

Sonjas sista vilja av Åsa Hellberg
Charmigt och mysigt – det är nyckelorden för den här boken. Det här är feel good när det är som bäst. Om att våga drömma, våga leva livet fullt ut, kärlek, vänskap. En bok som lämnar en med ett leende på läpparna.

Förr eller senare exploderar jag av John Green
Den här boken hyllas överallt och det med all rätta. Den är bara så himla fin. Karaktärerna och alla fantastiskt träffande repliker dem emellan går rakt in i hjärtat. Helt underbar, det är det enda som behövs säga om den här boken.

Anna och Mats bor inte här längre av Helena von Zweigbergk

När jag har läst recensioner om Helena von Zweigbergk har jag alltid fått känslan att jag skulle tycka om hennes böcker. Därför satte jag upp henne på årets Boktolva, och det var främst den här boken jag ville läsa.

Anna och Mats ska skiljas och vi dyker rätt in i handlingen när de packar ihop sin gemensamma lägenhet. Deras barn Molly, 10 år, och Sebbe, 14 år, ska bli varannan vecka-barn med allt vad det innebär. Anna och Mats har hittat varsin lägenhet där de ska börja sina nya liv.

Under bokens gång får vi följa båda Anna och Mats och deras tankar om skilsmässan och hur de trevande börjar sina nya liv. Anna kämpar med ekonomin som ensamstående och brottas med skuldkänslor över att ha ryckt upp barnen, samtidigt som hon ser fram emot att få börja om. Hon har t.o.m. köpt nya kläder som hon ser framför sig ska användas som den nya, förändrade kvinna hon ska bli. Mats å sin sida brottas även han med skuldkänslor, men kanske ännu mer p.g.a. sitt förhållande med Johanna som redan har pågått en tid och som nu blir än mer seriöst när han får eget boende. Johanna vill att de ska berätta för barnen och att hon ska få bli en del av hans familj, men Mats tvekar hela tiden vilket gör henne både sur och ledsen.

Både Anna och Mats kämpar med sina nya liv. Det är många tankar och funderingar kring kärlek, att gå vidare, minnen, ilska och bitterhet. Att försöka träffas ibland och umgås tillsammans alla fyra utan att bitterheten och pikarna till varandra drar igång.

Helena von Zweigbergk är en mästare på att skildra dialoger. Det är så klockrent och snyggt gjort och det gör att läsningen flyter på med enkelhet. Och jag gillar att hon vågar stanna i sin berättelse, att låta det vardagliga samtalet och tankarna vara huvudpunkten – att det räcker bra som det är. För det är en väldigt gripande och intressant historia om det svåra att bryta upp och gå vidare. Om smärta och sorg och ansvar. Men också om kärlek, att gå vidare, att finna lyckan igen.

Jag gillar den här boken väldigt mycket. Den griper tag och berör. Jag kramar min sambo lite extra när jag har slagit igen boken, för känslorna den här boken lämnar efter sig är att kärleken är skör och att det gäller att vårda det man har. Rekommenderas varmt!

Egentligen är det här den fristående fortsättningen av Ur vulkanens mun, en bok som jag blir väldigt sugen på att läsa trots att det egentligen blir i fel ordning.

Läs mer om boken här.