Än klappar hjärtan av Helena von Zweigbergk

  Hon har gjort det igen. Fått mig att leva mig in i sin berättelse så pass att det känns som om jag är en del av den. Varje gång jag läser en av Helena von Zweigbergks böcker är det samma sak. Jag fastnar i stämningen och kommer inte ur den förrän boken är utläst. När jag läste böckerna om Anna och Mats gick jag omkring och var sur på min man. Annas känslor smittade av sig på mig. Stackars min man – att få en sur fru utan att förstå vad han gjort fel…

I den här boken möter vi systrarna Astrid, Lena och Sandra. När Astrids son Victor ska ta studenten kommer hans amerikanske pappa Michael för att fira honom. Och det besöket rör upp känslor. Michael och Astrid bröt upp när sonen bara var bebis, och Astrid har aldrig kommit över Michael – trots att hon är omgift med Henrik som hon fått två barn med. Hon har aldrig fått veta varför Michael lämnade dem, och hon undrar fortfarande vad som hände den där sommaren. 

Vi får följa systrarnas egna berättelser i olika kapitel. Sandra och hennes man har stora problem i förhållandet och dessutom stora ekonomiska problem. Dansskolan de driver går inte så bra som de hade hoppats. Samtidigt får Lena veta att hon har cancer och bara har en kort tid kvar att leva. Alla tre systrarna har sina egna demoner att slåss med, samtidigt som systerskapet i sig inte alltid är enkelt. Och så är det ju den där hemligheten kring Michael som behöver komma fram i ljuset. 

Det är en bok som verkligen är en typisk Helena von Zweigbergk-bok. Det handlar om relationer av alla de slag och som vanligt skildrar hon skickligt dialoger, stämning och detaljer så att man som läsare känner det som om man är där. Jag tycker väldigt mycket om att läsa böcker om relationer och det här är en bok helt i min smak. Handlingen låter kanske banal, men det är egentligen inte den som är den stora behållningen. Det jag gillar mest är alla de där pricksäkra detaljerna, små nyanser i språket som sätter stämningen. Det är total inlevelse som gäller. När jag läser längre stunder blir jag nästan lite utmattad, så intensivt blir det. Känslorna kryper inpå, in under huden. Läsning när den är som bäst! Det här är definitivt inte sista boken av henne jag läser.

När jag skulle länka såg jag att jag bara hade recenserat Anna och Mats bor inte här längre, men jag läste också Ur vulkanens mun förra året. Jag läste dem i fel ordning, men det gick bra ändå. Vill passa på och tipsa om dem båda! 

Läs mer om bokenhär. 

Annonser

Anna och Mats bor inte här längre av Helena von Zweigbergk

anna-och-matsNär jag har läst recensioner om Helena von Zweigbergk har jag alltid fått känslan att jag skulle tycka om hennes böcker. Därför satte jag upp henne på årets Boktolva, och det var främst den här boken jag ville läsa.

Anna och Mats ska skiljas och vi dyker rätt in i handlingen när de packar ihop sin gemensamma lägenhet. Deras barn Molly, 10 år, och Sebbe, 14 år, ska bli varannan vecka-barn med allt vad det innebär. Anna och Mats har hittat varsin lägenhet där de ska börja sina nya liv.

Under bokens gång får vi följa båda Anna och Mats och deras tankar om skilsmässan och hur de trevande börjar sina nya liv. Anna kämpar med ekonomin som ensamstående och brottas med skuldkänslor över att ha ryckt upp barnen, samtidigt som hon ser fram emot att få börja om. Hon har t.o.m. köpt nya kläder som hon ser framför sig ska användas som den nya, förändrade kvinna hon ska bli. Mats å sin sida brottas även han med skuldkänslor, men kanske ännu mer p.g.a. sitt förhållande med Johanna som redan har pågått en tid och som nu blir än mer seriöst när han får eget boende. Johanna vill att de ska berätta för barnen och att hon ska få bli en del av hans familj, men Mats tvekar hela tiden vilket gör henne både sur och ledsen.

Både Anna och Mats kämpar med sina nya liv. Det är många tankar och funderingar kring kärlek, att gå vidare, minnen, ilska och bitterhet. Att försöka träffas ibland och umgås tillsammans alla fyra utan att bitterheten och pikarna till varandra drar igång.

Helena von Zweigbergk är en mästare på att skildra dialoger. Det är så klockrent och snyggt gjort och det gör att läsningen flyter på med enkelhet. Och jag gillar att hon vågar stanna i sin berättelse, att låta det vardagliga samtalet och tankarna vara huvudpunkten – att det räcker bra som det är. För det är en väldigt gripande och intressant historia om det svåra att bryta upp och gå vidare. Om smärta och sorg och ansvar. Men också om kärlek, att gå vidare, att finna lyckan igen.

Jag gillar den här boken väldigt mycket. Den griper tag och berör. Jag kramar min sambo lite extra när jag har slagit igen boken, för känslorna den här boken lämnar efter sig är att kärleken är skör och att det gäller att vårda det man har. Rekommenderas varmt!

Egentligen är det här den fristående fortsättningen av Ur vulkanens mun, en bok som jag blir väldigt sugen på att läsa trots att det egentligen blir i fel ordning.

Läs mer om boken här.