Jag vann den här boken och blev riktigt glad för jag hade spanat på den en del. Jag var dock lite osäker på om jag skulle våga läsa den. Var den för läskig? Otäck? Det där är ju inte riktigt min grej, fegis som jag är. Men, men. Jag bestämde mig för att ge den en chans och att helt enkelt sluta läsa om den blev för läskig.
Greta tar båten tillsammans med sin man Alex och deras dotter Smilla till en ö. Alex och Smilla stiger i land och Greta sitter kvar i båten. Efter en stund börjar hon fundera på hur lång tid de egentligen har varit borta och om det inte är dags att komma tillbaka snart. Hon bestämmer sig för att leta efter dem men de är spårlöst försvunna. Hon tar båten tillbaka till deras stuga och där börjar man som läsare få pusselbitar till vem hon är, om hennes och Alex relation och varför hon reagerar som hon gör.
Det är svårt att beskriva bokens handling utan att spoila för mycket, men man kan väl säga att det rör sig mycket i huvudet på Greta. Som läsare kan man rätt snart börja lägga pusselbitarna på plats, även om det är rörigt många gånger.
Jag är väldigt kluven till vad jag egentligen tycker om den här boken. Den var lite spännande, javisst, och jag märkte att jag ivrigt läste fortare för att få svar på alla frågor. Samtidigt var den inte alls som jag trott och jag blev lite besviken. Den var inte alls så där spännande och mystisk som jag trodde och hoppades på. Jag förstod mig inte på de där mystiska typerna i skogen och jag tyckte att Greta var en rätt jobbig karaktär att följa. Jag hade förväntat mig mer mystik, mer gåta, mer övernaturligt som det faktiskt styrde in på lite ett tag i början. I stället blev det mer en resa i Gretas huvud.
Så nja, det här var inte riktigt min grej. Det är ingen bok som jag kommer att rekommendera. Å andra sidan har den fått väldigt mycket beröm så om man är sugen på att läsa den tycker jag man ska göra det.
*malins bokblogg* 