Det här är den tredje boken av Liane Moriarty som jag har läst och jag tycker mig ana ett mönster i hennes sätt att skriva. Den första boken jag läste var Öppnas i händelse av min död och med den tyckte jag att det saknades en del info i baksidestexten. Det kom in en massa karaktärer som jag först hade svårt att ta till mig, hur de passade in i berättelsen. Nu efter tre böcker förstår jag att just det här är hennes grej. Hennes böcker börjar lite klurigt och det är svårt att få grepp om vad som händer, vem som är vem och hur de passar in i berättelsen. När det gäller den här boken var det väldigt svårt att komma in i den. Jag fick kämpa rätt bra de första hundra sidorna innan det började lätta något, men den sista halvan belönades min ihärdighet.
Boken handlar om föräldrarna i en förskoleklass i en villaförort, där vi får inblick i liven hos framför allt tre karaktärer: Madeline, Celeste och Jane. Madeline och Celeste är vänner sedan tidigare och när den mycket yngre Jane flyttar dit med sin son Ziggy tar de henne under sina vingars beskydd. Ziggy blir beskylld för att vara mobbare redan första dagen, något Jane verkligen inte kan tro är sånt. Ziggy själv är undvikande i frågan och de andra föräldrarna dömer genast ut dem och tar Renatas parti, hon vars dotter är den som blev utsatt.
Madeline bor med sin nya man och deras två barn, tillsammans med hennes tonårsdotter. Hennes ex lämnade henne när dottern bara var några veckor gammal men numera är han omgift och har en dotter som självklart går i samma förskoleklass som Madelines barn. Hans nya fru Bonnie är yogainstruktör och alldeles för helig i Madelines tycke. När tonårsdottern väljer att flytta hem till pappan går hennes hjärta i tusen bitar. Hennes erfarenhet som ensamstående mamma gör henne extra benägen att stå på Janes och Ziggys sida.
Celeste är rik och oerhört vacker. Hon bor med man och tvillingpojkar i ett stort, dyrt hus och bär på en hemlighet som hon är rädd för ska komma ut. Tänk om någon visste sanningen om henne?
Även Jane bär på en hemlighet. Hon vägrar avslöja vem som är pappa till Ziggy och hon har en alldeles speciell anledning till varför hon flyttade till just Pirriwee.
Det är dessa hemligheter som så småningom leder fram till en hemsk händelse under en föräldraträff där alla föräldrar har fått i sig alldeles för mycket alkohol…
Det låter spännande och det är det också, till viss del. Jag har hört flera som har haft svårt att komma in i boken och jag tror att det bästa tipset är att försöka läsa första delen i ett enda sjok, ostört, för att komma in i storyn och lära känna karaktärerna så mycket som möjligt. För belöningen kommer mot slutet.
Precis som namnet antyder handlar den här boken mycket om hemligheter, sådana som inte ens alltid vänner vet något om. Människor går omkring med demoner som vi inte vet något om och det är lätt att döma en människa när man inte vet något om vad hen bär på. I den här boken blir det väldigt tydligt. Vi bär alla på våra ryggsäckar och agerar utifrån sådant vi upplevt och som har format oss. I slutet av boken blev jag väldigt berörd av de sanningar som kom fram och jag var glad över att jag kämpade mig förbi den första svåra delen.
Det är inte den bästa boken jag har läst och inte heller årets bok som den är nominerad till. Men den är både läsvärd och tänkvärd och jag vill ändå rekommendera den.
Läs mer om boken här.
*malins bokblogg* 