Det var ett tag sedan jag läste något av Elisabet Nemert, men det tog inte många sidor för att jag skulle känna igen mig. Hon skriver berättelser som får mig att känna att javisst ja, det här är ju anledningen till varför jag började älska läsning en gång i tiden. Berättelsen är nästan som en saga, med en flytande gräns mellan verklighet och magi.
”En flod, en båt, ett annat liv. Noha, en oerhört framgångsrik affärsman, har lämnat det flotta kontoret på Wall Street och excesserna i New York för Amazonas regnskog. På flykt från den person han själv blivit och inte längre vill vara.
Kassandra, kvinnan han älskar, har gått ifrån honom och i hemlighet rest till Sverige där hon har sina rötter. Under färden på floden möter Noha utsatthet, fattigdom och vilda djur – och en gammal kvinna som guidar honom på förunderliga vägar. Parallellt, i Blekinge, upplever Kassandra sitt livs mest omtumlande tid.”
Den här boken tog mig bl.a. till Amazonas vackra regnskog, en plats som tyvärr har drabbats hårt av girighet. Både naturen och människorna som bor där har tryckts undan i jakten på makt och pengar. Något huvudpersonen Noah får ta del av och som sätter perspektiv på hans egen livssituation.
Det är en bok om att börja om och trampa nya vägar, få insikt och välja att göra gott för andra. Det är en berättelse med många bottnar och samtidigt handlar det om kärlek och vänskap. Om girighet och godhet. Om liv och död.
Jag tycker väldigt mycket om den här typen av bok, men jag tror också att man måste vara mottaglig för att kunna ta den till sig. Jag gillar det där lite magiska och andliga inslaget. Jag måste se till att läsa även de andra böckerna av henne, som står och väntar här hemma i bokhyllan.
*malins bokblogg* 