Den här boken lockade mig på många sätt. Titeln, det oerhört vackra omslaget och det faktum att det är en sydkoreansk författare. Det blev nämligen första sydkoreanska författaren för min del. Jag har faktiskt över huvud taget läst mycket lite av asiatiska författare.
Huvudpersonen i den här boken är Park So-nyo. Hon försvinner på Seouls centralstation när hennes make för ett kort ögonblick släpper hennes hand i trängseln. Hela familjen ägnar sig åt att söka efter henne och sätter upp flygblad, frågar runt och försöker gå till ställen där de tror att hon skulle ha kunnat ta sig. Folk hör av sig och säger att de har sett henne, och det är alltid vid ställen där barnen har bott – men när de kommer dit är hon redan borta.
Boken är indelad i fyra delar där berättarrösten skiftar. Det är äldste sonen, äldsta dottern, maken och slutligen mamman själv som berättar. Nutidens sökande blandas med minnen där man som läsare får en bild av mammans och familjens liv. Ett liv som inte alltid varit enkelt. Familjen tar på sig stor skuld över att ha försummat mamman med åren, tagit henne för given och inte uppskattat henne tillräckligt. När de ska sätta upp flygbladen upptäcker de att de inte ens har ett nytaget foto att sätta dit.
Det är en sorglig historia. En historia om en mamma som har fått kämpa, som gör allt hon kan för att ge sina barn mat på bordet och en utbildning. Hon sätter alltid sig själv sist. Vi får en tydlig bild av hennes liv och barnens uppväxt. Hur deras förhållande skiftar från att vara helt beroende av en mammas hand till att bli självständiga vuxna som inte tycker sig ha tid att hälsa på hemma. Och i deras egna berättelser märker man en tydlig ånger över att de kanske har missat chansen att verkligen lära känna sin mamma – att fråga henne alla de där frågorna som plötsligt dyker upp i huvudet efter hennes försvinnande.
Jag blir lite ledsen när jag läser. Över att mamman inte riktigt verkar ha fått leva sitt eget liv utan alltid ha fått leva för någon annans skull. Hon har inte blivit sedd som någonting annat än en mamma, någon som alltid finns där och som ska göra det en mamma ska. Lite undanskuffad på något vis. Men det finns också mycket kärlek i berättelsen och jag önskar hela tiden att de ska hitta henne och kunna säga allt det där till henne som de önskar att de hade gjort innan hon försvann. Så som alla alltid önskar när någon man älskat försvinner ur livet.
Det är en otroligt vacker och finstämd bok, mycket läsvärd. Definitivt en bok att rekommendera vidare och ta till sitt hjärta. Språket, detaljerna och det sydkoreanska landskapet – allt är så skickligt presenterat.
Läs mer om boken här.
*malins bokblogg* 