Januari månads lästa böcker

Januari gick verkligen rasande fort, eller är det bara jag som tycker det? 😅

Den här månaden inleddes med världens läsdipp i kombination med ingen skrivlust alls. Men så småningom kom både läs- och skrivlust tillbaka. Eftersom jag inte läste alls första halvan av månaden blev det bara 6st lästa böcker totalt. Jag säger ”bara” eftersom det är ovanligt få för mig. Men jag är egentligen väldigt nöjd för läslusten kom ju tillbaka till slut. 🥰

⭐️Ristmärken av Johan Theorin
⭐️Jag vill riva upp himmel och jord av Marie Lok Björk
⭐️Den mestadels sanna historien om Tanner & Louise av Colleen Oakley
⭐️Med bergens andetag av Therese Widenfjord
⭐️Floden sjunger ditt namn av Eleanor Shearer
⭐️En sista helg av Charlotte Wood

Böckerna har låtit mig resa runt i många länder: Sverige, Norge, Danmark, USA, Barbados, Guyana, Trinidad och Australien.

Alla böckerna har varit väldigt bra och jag kan varmt rekommendera varenda en. Om jag bara får välja EN favorit blir det fantastiska Med bergens andetag av Therese Widenfjord. HELT fantastisk.

För februari hoppas jag på fortsatt läslust. Jag försöker fokusera på att läsa vad jag vill, kravlöst och så läser jag bara när jag verkligen har lust. Förra året pressade jag mig för mycket och det var det som dödade läslusten.

En sista helg av Charlotte Wood

Den här boken gillade jag. En stillsam, lågmäld och annorlunda läsupplevelse som fick tankarna att kicka igång. I den här boken kunde jag inte låta bli att studera, och imponeras av, hur författaren mejslade fram dessa kvinnor för läsaren. Att en blick i och jämförelse av två necessärer kan säga läsaren massor om dess ägare, både innehållet i sig men också hur betraktaren tänker kring det. Mycket intressant!

”Tre kvinnor i 70-årsåldern samlas under en livsförändrande helg i sin avlidna väninnas strandhus. Deras långa vänskap har alltid präglats av respekt, värme och lojalitet. Men efter väninnans död tycks allt förändrat.

När de återförenas i Sylvies strandhus – så som de gjort vid jultid varje år – är det inte för att fira utan för att städa ut allt innan huset ska säljas. Gräl, missförstånd, en gammal, döv hund, ovälkomna gäster och alltför mycket vin leder till en urladdning som river upp gamla sår och hotar att förstöra deras vänskap för all framtid.”

Egentligen är det väl känslan mer än själva händelserna som gör den här boken. För det händer inte så mycket. De befinner sig i huset och vi får genom tillbakablickar och minnen samt saker de säger, veta vad som har skett tidigare. Deras vänskap är i fokus och deras egen syn på hur det att befinna sig i 70-årsåldern, både kroppsligt och själsligt. En kropp som inte längre gör som man vill, diverse krämpor samt tankar kring att åldras. Eftersom de befinner sig i sin döda väninnas hus som de ska rensa ur, är det också en hel del tankar kring döden.

Jag ville läsa den här boken eftersom författaren är från Australien och boken utspelar sig där. Jag kommer ju ha lite Australien-tema under året inför vår resa. Det visade sig bli ett lyckokast för jag trivdes med den här boken. Som sagt, något med känslan och författarens språk fångade mig. Fin, sorglig och intressant berättelse.

Tomtarnas tävling av Johanna Thydell och Lisa Moroni

Vi har i flera år läst Rabén & Sjögrens kalenderböcker. Vissa har vi tyckt väldigt mycket om och andra har vi inte ens läst klart eftersom barnen tröttnat innan slutet. Men den här! Den går upp i toppen som klar favorit. Sonen, 9 år, sa efteråt att ”det här är den absolut bästa kalenderboken av alla vi har läst”. Kan det bli ett bättre betyg än så?

Jag kan bara hålla med honom i hans omdöme. Jag vill att kalenderböckerna ska vara tydligt juliga, gärna lite spännande så att man vill fortsätta läsa och så klart med stämningsfulla och detaljerade illustrationer. Den här boken bockade av alla punkter. Vid något tillfälle tjuvläste jag faktiskt flera dagar för att få veta hur det skulle gå. 😅

Kalenderböckerna från @rabensjogren brukar rikta sig mot ca 3 år och uppåt. Vi kan verkligen varmt rekommendera vidare den här julens version.

Den mestadels sanna historien om Tanner & Louise av Colleen Oakley

Den här boken bjöd verkligen på en vindlande och annorlunda läsupplevelse. Boken handlar om en bilresa men själva berättelsen i sig är också som en bilresa och man vet aldrig vad som väntar bakom nästa krök.

”Tjugoettåriga Tanner Quimby behöver någonstans att bo. Så när hon erbjuds husrum mot att hon tar hand om en åttiofyraårig dam tackar hon motvilligt ja.

Ett litet ynka fall. Det var allt som behövdes för att Louise Wilts dotter skulle kräva att Louise skaffar en sköterska på heltid. Strunt samma att Louise fortfarande kan ta sig fram för egen maskin, lösa korsord utan minsta problem och hälla upp två fingrar vodka åt sig varje eftermiddag.

Tanner och Louise gör sitt bästa för att ignorera varandra, men det dröjer inte länge förrän Tanner börjar lägga märke till saker. Märkliga saker. Varför är trädgårdsskjulet låst som rena rama fängelset? Varför pratar lokalnyheterna om jakten på en brottsling som är kusligt lik Louise? Och varför dyker Louise plötsligt upp i Tanners rum, klockan ett på natten med väskorna packade, och säger att de måste fly stan?”

Jag är väldigt förtjust i att läsa om vänskap över generationsgränserna och det bjuds jag verkligen på här. Det börjar inte med vänskap, men ju mer de lär känna varandra desto mer växer vänskapen och förståelsen dem emellan. Samma sak är det för oss som läsare. Jag tror att jag har förstått och listat ut, bara för att inse att det inte alls var rätt. Den här boken var mycket mer oförutsägbar och nyckfull än förväntat, och det gillade jag.

Boken bjöd också på mycket humor, särskilt sms-konversationerna mellan Louises barn fick mig att skratta. Och Louise med sina rappa, ofta bitska och träffande repliker. Snacka om cool 84-åring!

Jag hade förväntningar på att detta skulle vara en rätt mysig feelgood, men den var så mycket mer. Det var mycket mer svärta i den och både Tanner och Louise har blivit tilltufsade av livet, fast på väldigt olika sätt. Deras berättelser smälte samman fint och bjöd på underhållande, sorglig, rolig och spännande läsning. Kan verkligen varmt rekommendera den här boken.

Och kan detta vara snyggaste boken någonsin?

Floden sjunger ditt namn av Eleanor Shearer

Det här är en skönlitterär bok, men den bygger på verkliga personer och händelser. Författaren har själv sina rötter i Karibien, och det var genom en utställning som hon först hörde talas om kvinnorna som, när slaveriet var slut, lämnade plantagerna för att hitta barnen som tagits ifrån dem och sålts.

”Året är 1834 och den brittiska kolonialmakten har beslutat att slaveriet ska upphöra i Karibien. Beskedet tas emot med glädje bland slavarna på plantagen Providence på Barbados. Lyckan blir emellertid kortvarig då plantageägaren meddelar att slavarna måste arbeta i ytterligare sex år innan de blir fria på riktigt. En av slavarna, Rachel, är fast besluten att ta reda på vad som hänt de fem barn som tagits ifrån henne och sålts vidare till andra plantager. Hon kan inte vänta i flera år till. Rachel bestämmer sig för att fly och ger sig ut på en farofylld resa för att hitta sina barn. Sökandet tar henne bort från Barbados, längs en flod djupt in i brittiska Guyana och över havet till Trinidad. Rachel drivs av en obestridlig känsla av att hon inte kan bli fri förrän hon vet vad som har hänt barnen – Mary Grace, Micah, Thomas Augustus, Cherry Jane och Mercy. Lever de fortfarande? Är de lyckliga? Och kommer hon klara av att få veta svaret?”

Ibland fick jag pausa läsningen och tänka att det här har hänt på riktigt. Barn togs ifrån sina föräldrar och såldes. Familjer fick ibland aldrig mer återförenas. Slavägarna såg inte dem som människor, de var ren handelsvara. Det är ibland svårt att ta in människans ofattbara grymhet.

Även om boken rymmer mycket grymhet är det ändå en bok om hoppfullhet, familj, kärlek och stort mod. Rachel gör det som krävs för att ta sig fram till sina barn och på vägen möter hon både hjälpsamma och modiga människor. Hon tar sig över hav och genom tuffa landytor och överger aldrig hoppet om att hitta sina barn och få återförenas med dem igen.

Jag ska erkänna att jag har dålig koll på Karibiens historia och genom den här boken fick jag lära mig mycket. Rachel är baserad på en verklig person, Mother Rachael, och jag imponeras av hennes stora mod och beslutsamhet. Det är gripande och berörande läsning från början till slut.

Den här boken är säkert bra att bokcirkla om och på Historiska Medias hemsida finns en intressant intervju med författaren samt frågor till boken. Kan varmt rekommendera att spana in det. Och läs boken!

Saltstigen av Raynor Winn

Den här boken blev jag nyfiken på redan när jag såg den engelska utgåvan. Det var något med både omslag och titel som lockade. Sedan glömde jag bort den lite innan den dök upp i flödet och påminde mig igen. Det fick bli en julklapp till mig själv.

”Bara dagar efter det att Raynor Winn och hennes man Moth mottagit beskedet att han lider av en dödlig sjukdom, förlorar de hela sitt hem och sitt levebröd. Tomhänta och med tiden utmätt fattar de ett impulsivt beslut: De ska vandra den 100 mil långa och vindpinade South West Coast Path Englands längsta vandringsled som sträcker sig från Somerset i norr, går västerut längs med hela Cornwalls kust och slutar i södra Dorset.

De har knappt pengar till vare sig mat eller boende. Med bara det absolut nödvändigaste på ryggen ger de sig av. De sover i tält i det väderbitna, uråldriga landskapet med klippor, hav och himmel som väggar. Men genom varje steg, varje möte och varje prövning längs vägen utvecklas deras vandring en tänkvärd och livsbejakande resa.”

På papperet har den här boken allt som jag faller för i en bok. Det är naturupplevelse, vandring, gripande handling samt baserat på verkligheten. Jag tyckte om boken men den blev inte den där stora läsupplevelsen som jag hade förväntat mig. Jag tror att det helt enkelt beror på att jag läste den helt fel tid. I december tappade jag läslusten helt men tvingade mig igenom några böcker ändå, utan att känna någon direkt läsglädje. Väldigt dumt gjort.

Det är som sagt en sann berättelse och efteråt var jag tvungen att googla för att få veta hur Raynor Winn och hennes man Moth har det i dag. Och även om boken kanske inte blev en fullpoängare för mig var det ändå gripande läsning. Att förlora allt man har och varken ha hem eller jobb – vad gör man?

Det här är definitivt en tänkvärd bok som får en att uppskatta och värdesätta det man har och kanske tar för givet, både när det gäller hälsa och materiella ting. En påminnelse om vad som är viktigt.

Med bergens andetag av Therese Widenfjord

Vilken fantastisk bok det här är. Jag tror minsann att jag har läst en av årets bästa böcker redan nu.

”Den New York-baserade fotografen Nick Turner återvänder till sin barndoms fattiga bergstrakter i Appalacherna när hans far blir sjuk. Det är hans sista chans att försonas med sitt förflutna. Men Nicks svek visar sig inte vara glömda. För hur mycket kan en familj egentligen förlåta?

I samma trakt finns även Ellie, en äldre kvinna som förlorat sitt hem och måste kämpa för att överleva. När Nicks och Ellies vägar korsas, förändras deras liv för alltid.”

Jag hade väldigt höga förväntningar på den här boken. Det var något med både titel och omslag som lockade mig och fick mig att känna att här väntar en stor läsupplevelse. Och så blev det verkligen. Jag försökte läsa boken långsamt, för att njuta både av det vackra språket och de målande miljöbeskrivningarna men mot slutet var jag tvungen att snabbläsa för att få alla svar. Jag kunde inte lägga ifrån mig boken när slutet närmade sig. Jag var så oerhört berörd och innästlad i både Nicks och Ellies historia att de inte kändes fiktiva.

När jag började läsa boken visste jag inte riktigt vad boken skulle handla om, och det gjorde läsupplevelsen bara större. Att få följa Nick och Ellie utan att veta så mycket om dem innan. Baksidetexten avslöjar egentligen inte så mycket, utan ger bara en liten känsla och hint. Mycket föredömligt! Alldeles för många böcker avslöjar för mycket av handlingen genom baksidetexten.

Utan att själv avslöja för mycket är detta en bok med stort fokus på natur, det handlar om familjeband och tillhörighet, om hem och djurs läkande kraft. Jag levde mig så starkt in i berättelsen att jag nästan kände mig förvirrad när jag slog igen boken och tittade upp och upptäckte att jag var i mitt eget hem.

Missa inte denna pärla till bok! Så stark och gripande läsning.

Jag vill riva upp himmel och jord av Marie Lok Björk

Det här är verkligen precis min typ av bok. Jag älskar att läsa historiska romaner och kunna förena nytta med nöje, lära mig något medan jag njuter av en bra historia. Lite extra faller jag för när det är kvinnornas historia. Kvinnor som plöjt vägen för oss andra som kommer efter.

Jag tyckte väldigt mycket om den här boken. Det var lärorik, underhållande och fängslande läsning. Så himla intressant att läsa om vardagslivet, kvinnan vs mannens roll, skillnaden mellan olika klasser. Läsningen bjöd på ett brett känsloregister. Ibland blev man arg för att i nästa stund känna hopp och glädje. Ibland var det gripande och sorglig läsning. Så många känslor och tankar kring både karaktärer och händelseförlopp.

Vilken otroligt fascinerande kvinna hon var. Full av mod och energi, men också ödmjuk och medmänsklig. Hon vågade stå upp när något var fel, men vågade också erkänna sina egna brister och lära av dem. Hon stärkte och pushade även andra i sin kamp. Så imponerad av denna kvinna och vad hon lyckades driva igenom.

Gillar man historiska romaner får man absolut inte missa den här. Jag vill även slå ett slag för Marie Lok Björks förra bok ”Att välja ett liv” som också bjuder på en fantastisk läsupplevelse.

Ristmärken av Johan Theorin

Årets första utlästa bok blev den här. Passande eftersom Johan Theorin är en av mina favoritförfattare. Det är något med hans berättarstil som tilltalar mig. Han är verkligen skicklig i berättandets konst, och det gäller även muntligt. Jag har haft förmånen att få lyssna på honom vid flera tillfällen och jag blir alltid lika trollbunden.

”Polisinspektör Tilda Davidsson är höggravid när hon går in för att hjälpa en knivhuggen kollega i den mörka kustgården på norra Öland. På övervåningen hittar hon ett äldre par, döda i en dubbelsäng.

Tildas gamle släkting Gerlof minns att den isolerade gården ligger intill ett av andra världskrigets mest hemliga försvarsprojekt. Gradvis förstår Gerlof att de gåtfulla dödsfall som drabbade soldaterna inte är glömda och att en mördare från det förgångna fortfarande går lös.”

Jag tycker så mycket om Ölandssviten och jublade när han efter flera års paus plötsligt gav ut en ny del. Nu har det alltså kommit ytterligare en ny del och det är med stor glädje jag återigen får möta sjökapten Gerlof Davidsson. Numera har hans barnbarn, polisen Tilda, fått ta över en stor del av berättandet, men Gerlofs närvaro i fallen är stark. Det gillar jag.

Det enda jag saknar i båda dessa nyare delar är det där nästan övernaturliga draget som fanns i de första delarna. Ölands natur och dess myter har alltid haft en stor del i serien och det är en av de saker jag uppskattar mest. De första delarnas titlar vittnar om just detta fokus på Ölands speciella natur.

Lite extra roligt var det att läsa boken efter att vi tillbringade en sommarvecka på ön förra året. Nu kan jag se vyerna han målar upp, känna dofterna och vara med där på ön tillsammans med karaktärerna. Boken bjöd som vanligt på både spännande och intressant läsning och jag hoppas verkligen på fler delar. Jag vill ha mer av både Tilda och Gerlof.

Jag vill verkligen varmt rekommendera hela serien. Välskriven, med stor berättarkonst och fantastiska miljöbeskrivningar.

Bokåret 2023

Under 2023 läste jag 131 böcker, vilket är lite färre än året innan. Det var också min förhoppning att det skulle bli färre. Jag vill göra annat än bara läsa. 😅 Jag lyssnade inte lika mycket på ljudbok vilket också drog ner antalet.

Som vanligt läser jag mest kvinnliga författare. Det blev 122 kvinnliga författare och bara 17 män. Jag har räknat alla böcker som en vilket gör att samma författare återfinns flera gånger. Jag har alltså inte läst 122 olika kvinnliga författare.

Det är inte så att jag planerar att läsa kvinnligt. Det blir bara så utefter hur jag väljer vilka böcker som lockar.

Precis som föregående år läste jag från ett 40-tal olika förlag. Jag upptäckte att jag oftast läser väldigt olika varje månad. Om jag läser 10 böcker på en månad är det ofta från just 10 olika förlag.

De sex mest lästa förlagen var @bokforlagetforum @printzpublishing @bazarforlag @norstedts_forlag @modernistared och @bookmark_forlag

Jag tycker det är kul med lite koll på vad jag läser men det är inget som påverkar när jag väljer bok. Jag är väldigt mycket känsloläsare som läser vad jag känner för i stunden. Så fort jag börjar planera min läsning dör läslusten. Jag önskar att jag kunde planera mer, men det funkar helt enkelt inte.