Sömmerskan och friheten av Karin Härjegård

Det har gått nästan två veckor sedan jag läste denna underbara bok. Jag har väntat med att skriva om den i hopp om att hitta de rätta orden, för att kunna förmedla precis den fina läsupplevelse den bjöd på. Men orden har inte dykt upp så jag får ge mig på ett försök att skriva om den ändå.

”Livet har blivit ljusare för Helena, som tog sin tillflykt till Härjedalen när hennes liv kraschade. Nu gräddar hon våfflor i det mysiga våffelbruket om dagarna, men hon längtar efter mer. Och så får hon upp ögonen för det gamla gula huset, där Hilda – kvinnan som förr i tiden drev våffelbruket – en gång bodde. Men vem var Hilda egentligen?

I början av 70-talet lever Hilda och hennes man på den stora gården i Fjällnäs. Men äktenskapet är inte lyckligt, och det enda som håller Hilda vid liv är våffelgräddningen och mötet med gästerna. Det hon helst av allt vill göra är att sy.

När ett filmteam från Stockholm plötsligt dyker upp, och Hilda lär känna skådespelarna och de andra i produktionen, vänds allt upp och ner. Har Hilda det mod som krävs för att våga förändra sitt liv?”

Det här är uppföljaren till Kallbaderskan bland fjällen, boken som mycket välförtjänt utsågs till förra årets bästa feelgood. Det bäddar för höga förväntningar men jag var aldrig orolig. Det är något med Karin Härjegårds fina, träffsäkra och varma ton i skrivstilen som gör att berättelsen känns så nära. Karaktärerna känns så verkliga och miljöbeskrivningarna är så lockande att jag vill flytta till Härjedalen med en gång.

Jag älskade förra boken men den här boken är faktiskt ännu bättre. När jag hade läst sista sidan satt jag med boken i famnen en stund och bara funderade över vad jag precis läst. Det känns som om båda böckerna är mer än skönlitteratur, att de förmedlar någon slags livsvisdom. Jag har känt att jag har lärt mig något om livet efter att ha läst. Det går inte att förklara på något annat sätt.

Den här boken kommer hamna på min topplista i år och det skulle inte förvåna mig om den kammar hem titeln årets feelgood. Och jag hoppas på fler böcker om Helena och alla de andra.

Medan livet pågår av Jenny Fagerlund

Varje gång jag läser en bok av Jenny Fagerlund tänker jag att det är den bästa hon har skrivit. Och precis så är det även den här gången för det är den HÄR som är den bästa. Jag njöt verkligen hela boken igenom. Så fina karaktärer som gick rakt in i hjärtat och med en story som berörde.

”Julia är helt nöjd med tillvaron. Hon har ett jobb som hon älskar och tjänsten som byråchef är inom räckhåll. När hon är med om en olycka förändras allt och livet sätts på paus. Utan det sammanhang hon är van vid kämpar hon med att hitta rätsida i tillvaron och det sista hon vill är att släppa in nya människor i sitt liv. Men när Agnes – en envis och smått enerverande granne – dyker upp dröjer det inte länge förrän hon har lyckats nästla sig in i Julias liv. Fast allt är inte så enkelt som Agnes vill få det att låta som, och livet kommer med fler överraskningar än vad Julia har räknat med.

Hemligheter och gamla sanningar kommer fram och en gång för alla måste Julia ta itu med sitt förflutna och det hon så länge flytt ifrån. Kan hon, tillsammans med Agnes och de nya människorna i sitt liv, reda ut röran hon hamnat i?”

Alla hennes böcker präglas just av de fina karaktärerna som känns varma och äkta, och jag gillar att det ofta handlar om vänskap över generationsgränserna. Vänskapen mellan Julia och Agnes är så himla fin, men även de två sopåkarna berör. Jag älskar scenen där de får hjälpa till med en grej – den fick mig att skratta.

Jag tänkte läsa boken långsamt för att få njuta av den länge, men det var ju omöjligt. Det finns ett litet spänningsmoment som jag var nyfiken på att få svar på så jag inhalerade de sista hundra sidorna i min iver att få veta. Sträckläsning de luxe.

Kan varmt rekommendera denna ljuva pärla till bok. Fin, underhållande och hjärtevärmande feelgood när den är som allra bäst.

Flykt av Emmy Walt

När jag fick frågan om att läsa den här boken tvekade jag först. Var det verkligen en bok för mig? Men jag bestämde mig för att testa och det är jag väldigt tacksam för så här i efterhand.

”Journalisten Mila är i Frankrike för att skriva ett reportage om flyktingkrisen. Plötsligt lamslås Europa av flera samordnade terrorattentat. Milas tolvåriga dotter Sophia blir ett av terrorns offer och när Mila får kontakt med pappa Marcus ligger Sophia i koma. Det går snart upp för Mila att alla flyg är inställda. Europa stängs, gräns för gräns, samtidigt som Marcus vakar på sjukhuset hemma i Sverige.

Mila, som nyligen har återhämtat sig efter en utmattning blir alltmer desperat av oro för sin dotter. Men hon inser också att hon har mycket att vinna på att rapportera från ett Europa i brand.”

Visst är det här spännande läsning, men den är också både gripande och sorglig. Det handlar om terrorism, men framför allt om människorna bakom. Emmy Walt skildrar skickligt rasism, utanförskap, rädsla och hur det är att vara på flykt.

Vi får följa flera personer under bokens gång och det är ur deras olika synvinklar som berättelsen målas upp. Terrordåden, bakgrunden till dem, flykt. Det är flera olika människoöden och det är just deras livsöden som gör berättelsen så gripande. Jag levde mig in så i deras värld och jag sträckläste boken för den gick inte att lägga ifrån sig.

Det här är verkligen en oerhört intressant och välskriven spänningsroman och att det är första delen i en serie bådar gott. Det är korta kapitel och ett bra driv i texten som gör att sidorna vänder sig av sig själva. En riktig bladvändare.

Kan varmt rekommendera denna spännande och engagerande bok. Läs!

I södra Norrland väntas regn av Cecilia Klang

Åh, vad jag tyckte om den här boken. Det är andra boken av Cecilia Klang jag läser och jag tycker så mycket om hennes sätt att skriva. Det handlar om den vanliga människan i småstaden, med alla drömmar, livsval, hemligheter och förväntningar som kommer med det. Vi som är uppvuxna i en småstad känner igen oss i allt – det där med att alla tror sig veta allt om alla. Man får höra saker om sig själv som man inte ens visste själv. Och så den där stora kärleken och tryggheten man har till sin lilla stad. Alla vill inte bort. En del har redan hittat hem.

”Femtiotreåriga Susanne Åkesson har ägnat hela sitt liv åt att ta hand om hemmet, sambon Lars, barnen och sin ensamstående mamma. Men när sönerna sedan länge är utflugna, mamman plötsligt dör och Lars förtidspensioneras från chefsjobbet på fabriken är det ingen som behöver henne längre. Susanne funderar över vad hon ska göra med sitt liv, utan egna pengar och ett riktigt jobb och med Forshammarbornas dömande blickar i ryggen.

I sin mammas nedgångna sommarstuga hoppas hon på att få vara ifred och hitta sig själv, men det enda hon hittar är minnen från sin egen barndom och från mammans till synes innehållslösa liv. Och när termometern stadigt visar trettio grader, väderleksrapporten är den enda underhållningen och den lokala butiksinnehavaren Lotta ständigt flåsar henne i nacken undrar Susanne om hon fattat fel beslut.

Kanske borde hon bara ha fortsatt som förut? Eller är det så att livet, till skillnad från vädret, inte alls går att förutse? När man minst anar det kan det komma en storm, ett solsken eller en man som vill paddla kanot.”

I den här boken får vi följa Susanne, och har man läst förra boken känner man igen flera av bikaraktärerna som susar förbi. Vi befinner oss på samma ställe, men nu med andra karaktärer i fokus.

Jag var och lyssnade på ett samtal mellan Cecilia Klang och hennes förläggare då de pratade om förra boken, huruvida den är feelgood eller diskbänksrealism. De tyckte det senare och jag är beredd att hålla med. I den här boken är det ännu mer så tycker jag. Det är en rätt sorglig historia, om liv som levs lite på rutin utan att ta för sig och ta plats. Att följa Susannes utveckling i boken är så härligt. Och precis som i verkliga livet är det svårt och tar tid innan man kan formulera för sig själv vad det är man egentligen vill och söker. Jag har själv varit där en gång och tappade talförmågan helt. Man kan liksom känna att man lever fel liv, men hur tar man steget mot något man inte ens kan formulera för sig själv?

Samtidigt som det är melankoliskt är det också fullt av humor. Igenkänning, familjehemligheter, en längtan efter att hitta sig själv och så den där hatkärleken till småstaden. Vissa hatar den, andra älskar den.

Så himla fin lässtund den här boken bjöd på. Jag njöt av känslan och stämningen som målades upp, de fina mänskliga karaktärerna och att vara tillbaka i den lilla bruksorten Forshammar. Jag återvänder gärna dit fler gånger.

Expeditionen – Min kärlekshistoria av Bea Uusma

Första gången jag läste den här boken var 2014, efter att ha hört en så inspirerande intervju med Bea Uusma. Jag blev helt knockad av boken, kände verkligen hennes fascination och kärlek sippra ut från sidorna. Samma år åkte jag till Andrée-museet i Gränna och såg utställningen om expeditionen. Sedan dess har den här boken levt kvar i mina tankar. Jag avskyr kyla, men blev så uppslukad av expeditionen att jag ville göra en egen polarexpedition. 😅

Som tur är har den där polarexpeditionen bara stannat vid en tanke, men jag blev så glad när jag hittade den här boken på loppis för ett tag sedan. Signerad dessutom.

I fredags var vi i Gränna för ett matevenemang och passade då på att besöka museet. Barnen tyckte det var SÅ spännande. De har gjort en jättefin kortfilm som förklarar expeditionen på ett lättförståeligt och engagerande sätt och den var guld värd för barnen.

Besöket lockade att läsa boken igen och ännu en gång försvann jag in i det omhuldande intresse och kärlek som Bea Uusma har för denna polarexpedition. Med text och bild följer hon i dess fotspår, levandegör expeditionen och dess tre medlemmar och försöker få svar på det alla undrar – vad hände? Vad dog de av?

Det här är verkligen fantastisk läsning och att den tilldelades Augustpriset är lätt att förstå. Har du läst? Om inte – gör’t! (Men välj den illustrerade utgåvan) Och åk sedan till Grenna museum och se utställningen.

Lova mig tystnad av Mattias Edvardsson

Mattias Edvardsson är en favoritförfattare hos mig och när han kommer ut med en ny bok är jag aldrig orolig att jag inte ska gilla. Han levererar alltid och bjuder på välskriven, spännande och fängslande läsning.

”Jari och Maria befinner sig mitt i livet med lyckade karriärer och en välordnad tillvaro på vackra Stavstensudde i Trelleborg. Deras tonårsdöttrar Isabella och Amanda gör bra ifrån sig både i skolan och sina idrotter. På andra sidan stan bor Sasho och Linda i skuggan av den gamla gummifabriken. Egentligen hade de inte tänkt att bli långvariga på ICA, men nu har de passerat fyrtio och sitter fast. Sonen Niko är det stora glädjeämnet, duktig och disciplinerad. En sommarkväll träffas Amanda och Niko och det slår omedelbart gnistor om dem, men föräldrarna tycks inte lika nöjda med sina tonåringars förälskelse. Familjerna delar ett mörkt förflutet och det dröjer inte länge förrän livet vänds upp och ner, och snart är katastrofen ett faktum.”

I den här boken tar han oss till Trelleborg som är hans egen barndomsstad. Jag är själv uppvuxen i en småstad och känner så väl igen mig i det här med att sin barndoms stämpel blir man aldrig av med. En gång si, alltid så. Och det är väldigt intressant hur han jobbar med just dessa stämplar och förväntningar i boken. Trelleborg blir nästan som en egen karaktär i boken.

Upplägget av boken känns igen sedan tidigare. Det inleds med brottet och sedan får vi via flera olika karaktärer veta vad som har hänt genom att hoppa fram och tillbaka i tiden. Mattias Edvardsson är så skicklig på att bygga upp ett psykologiskt drama med helt vanliga människor, karaktärer som känns så verkliga. Ofta handlar det om familjer, vänner, grannar och efter varje bok har jag känt att jag vill flytta ut i skogen med min familj och aldrig mer träffa någon. 😅

Det här är så oerhört bra. Jag sträckläste boken och även om jag försökte läsa den långsamt tog den slut alldeles för fort. Det är utan tvekan en av årets bästa böcker för mig. En riktig bladvändare som jag varmt vill rekommendera att läsa.

Tack Mattias Edvardsson för läsning i världsklass! 🌟

Croissanter och kuriosa av Camilla Thelander

Den här boken tyckte jag väldigt mycket om. Jag har följt författaren under en del av arbetet med boken och var nyfiken på hur slutresultatet blev. Det blev precis så bra som jag hoppats och trott.

”När Hannas äktenskap sätts på paus, och maken tar med sonen till andra sidan jorden, står hon ensam kvar i Stockholm. En lång vinter väntar, och Hanna inser att hon behöver förändring, samt att slicka såren efter flera års kamp mot utbrändhet.

Hon packar sina väskor och kör ner till vackra Gränna i Småland, där hennes älskade moster bor. Vid Vätterns strand hittar hon ett lugn hon länge saknat och kreativiteten väcks till liv. En dag när hon hjälper sin moster att rensa ur ett dödsbo tänds idén om att starta en liten antikbod med tillhörande kafé.

Dödsboet väcker också en nyfikenhet på mannen som bodde i huset före mostern. Han sägs ha levt ett tillbakadraget liv i ensamhet, men varifrån kom intresset för antika franska möbler? Om vem är kvinnan som skrivit breven som Hanna hittar i en låda på vinden?”

Det var två saker som lockade mig att läsa boken. Dels att den utspelar sig i Gränna och dels att den tar upp utmattningssyndrom. Det sistnämnda har jag brottats med det senaste året så det var lätt att känna igenkänning med huvudpersonen Hanna. Den där totala orkeslösheten, men också att försiktigt komma tillbaka och kunna se ljusglimtarna i livet igen. Det var hoppfull läsning och jag kände starkt med Hanna under hela läsningen.

Jag sträckläste verkligen den här boken för jag kunde inte lägga den ifrån mig. Jag tyckte så mycket om att hänga med alla härliga karaktärer och blev dessutom sugen på att åka till Gränna snart igen.

Det här är första delen i en serie och det bådar gott för jag vill läsa mer. Det här är feelgood när det är som bäst – en bra blandning mellan ljus och mörker, sorg och glädje. Om att följa sin inre röst och våga göra en nystart i livet. Riktigt härlig läsning.

Lyckliga gatan tur och retur av Cassandra Brunstedt

Det här är uppföljaren till Cassandra Brunstedts En enkel till Indien, en bok som var i final till titeln Årets Feelgood 2022. Den boken berörde mig starkt eftersom den handlar om utmattningssyndrom och jag precis hade blivit sjukskriven i det. I denna del är Ella tillbaka, med de nya insikter och drömmar hon fick i förra boken. Det känns lite som om Ella och jag är på samma plats i livet med tankar på hur utmattning påverkar en och hur lätt det är att trilla dit i gamla vanor och tankemönster.

”Amits ankomst till Sverige närmar sig. Gården är så gott som färdigrenoverad, Shirin har hyrt ut sin lägenhet i stan och skärgårdsretreatet är fullbokat hela sommaren. Ella kan knappt förstå hur bra allt blev till slut!
Men när Amit anländer möts de inte alls i den himlastormande återförening som Ella sett framför sig. Hon har svårt att tyda hans signaler samtidigt som hon själv har fullt upp med att planera dagarna på gården. Ella stöter dessutom allt oftare på journalisthunken Ruben. Han är inte bara nyseparerad och kontaktsökande utan också väldigt snygg. Varför bryr hon sig om honom nu när Amit äntligen är här?
En sak är säker. Det var inte så här Ellas nya harmoniska skärgårdsliv, efter den livsomvälvande resan till Indien, skulle bli.
Lyckliga gatan tur och retur är uppföljaren till den rosade debuten En enkel till Indien och handlar om den ädla konsten att omfamna nuet och lära sig leva mitt i det kaos som vi ibland kallar livet. Om naturens läkande krafter och att alla vägar, förr eller senare, leder oss hem.”

Båda böckerna bjuder på mer än ”bara” en skönlitterär berättelse. Här ryms mycket att använda sig av – såsom tankar kring döden, skogsbad, tankesätt och också hur vi påverkas av andras liv genom sociala media. Det har väldigt tankeväckande läsning, och jag har som sagt känt att Ella och jag har befunnit oss på samma plats i livet. De här böckerna har faktiskt varit ett stöd för mig under utmattningen.

Jag tycker väldigt mycket om att känna att jag lär mig något medan jag läser. Båda Cassandras böcker har gett mig nya insikter, tankar kring hur jag vill leva mitt liv och en påminnelse om vikten av att vara här och nu. Det är så lätt att bara snurra med i allt runt omkring en som pågår.

Det här var både inspirerande och underhållande läsning som jag tyckte mycket om. Kan varmt rekommendera båda böckerna som jag tycker bör läsas i ordning.

Lycka till av Malin Stehn

Wow, det här var en riktig bladvändare full av teasers som drev läsningen vidare. Bara ett kapitel till… Ja, jag sträckläste den i går för den var helt omöjlig att lägga ifrån sig.

Jag tyckte väldigt mycket om Malin Stehns förra bok Ett gott nytt år, men den här är faktiskt snäppet bättre. Lite vassare, lite mer spännande och alla dessa karaktärer som man inte riktigt vet var man har.

Men det här är inte bara en spänningsroman. Det är en skicklig studie i det mänskliga psyket – hur vi reagerar, vad vi vill visa upp och vad vi vill dölja. Vi får följa fyra familjemedlemmar i boken, men genom dem möter vi också de övriga och det är minst sagt en skara intressanta karaktärer.

Boken inleds direkt med att någon hittas död på ett bröllop och sedan får vi följa karaktärerna i både dåtid och nutid tills allt slutligen nystas upp och avslöjas. Vi får inte veta förrän i slutet vem som är död och varför och jag lyckas inte lista ut något förrän jag får svaret.

Otroligt bra spänningsroman! Underhållande, intressant och med väldigt bra driv. Läs!

Sweet dreams Öxnehaga av Anna Agrell

Vilken härlig nostalgiresa den här boken bjöd på! År 1988 var jag 11 år och jag minns så väl Dallas, luktsuddis, axelvaddar, videobandspelare och OKEJ. Och hur många ”kaktusar” i form av gurka med tandpetare och geléhallon har man inte fått/gett bort?

”Det är slutet av 1980-talet. Bästa vännerna Sara och Mia bor i miljonprogramsområdet Öxnehaga. De lever sina liv i centrum eller vid rampen, drömmer om märkesjeans och videobandspelare. På hemmaplan brottas vännerna med egna svårigheter, men tillsammans är de oövervinneliga och söker sig till allt som ger tillvaron nerv. De säljer lotter utan vinst, klättrar över staketet till byggarbetsplatsen och hoppar från hustak. Vänskapen kommer att hålla livet ut, det är Sara övertygad om.

Men drygt trettio år senare får hon veta något som omkullkastar allt hon trott sig veta om Mia, och deras relation sätts på prov. Hur långt sträcker sig egentligen vänskapen – och vilka handlingar går att förlåta?”

Jag tyckte väldigt mycket om Anna Agrells förra bok och även om ämnet skiljer sig i denna, kan jag känna igen hennes fina berättarstil. Hennes text är en ren njutning att följa och jag sveps med av hennes målande beskrivningar av 80-talet, den där nästan berusande känslan av lämna barndomen och äntligen ta klivet in i tonåren. Det är så träffsäkert skildrat.

Jag växte upp i Värnamo, inte jättelångt från Öxnehaga, och jag känna igen mig så mycket i deras tankar och känslor. Att växa upp i en småstad och känna att den stora världen där utanför är nästintill onåbar. Att vännerna här och nu är allt.

Den här boken tyckte jag väldigt mycket om. En uppväxtskildring om vänskap, klass, drömmar, begränsningar och om vuxna som sviker.

En av fyra av Jessika Devert

Jag har läst flera av Jessika Deverts böcker och hon är en av mina favoritförfattare. Med den här boken bjöd hon på ett större allvar än vanligt och ett viktigt ämne – kvinnomisshandel.

”På ett bibliotek i staden Blomdala jobbar fyra kvinnor med olika härkomst, familjeförhållanden och syn på livet. En bär på en livsfarlig hemlighet, men hur ska man veta det när hon inte vågar berätta om sina mörka hemförhållanden? Det kan vara vem som helst av de fyra.

Eva är närmare sextio år och nybliven chef för biblioteket. Hon verkar ha ett till synes lugnt och trevligt liv med maken, men ingen vet att hon en gång i tiden flydde Blomdala. För Malin är familjen det viktigaste och hennes liv är i det närmaste Instagram-perfekt. Men hennes man har ingen aning om att hon ibland fantiserar om en annan. Märta är den alternativa tjejen som äntligen träffat kärleken på Tinder. Men känner hon honom verkligen? Städerskan Sadiha drömmer om att ta plats och om andra arbetsuppgifter, men motarbetas av sin familj. Ska hon våga ta chansen till ett nytt liv?

När Eva börjar riva ner de hierarkiska murarna på biblioteket kommer de fyra kvinnorna allt närmare varandra. Men det sätter farliga bollar i rullning …”

Boken skildras ur alla fyra kvinnornas perspektiv och vi får följa dem både på jobbet och hemma. Insprängt mellan dessa perspektiv kommer ibland också en dagbok, skriven av någon av de fyra kvinnorna. Det är en dagbok som vittnar om fruktansvärd misshandel. Det är verkligen hemsk läsning som gör ont att läsa.

Men vem av de fyra kvinnorna lever så här? När Eva börjar som chef för biblioteket jobbar hon för att få en gemenskap vilket leder till att kvinnorna lär känna varandra och får starka band. De börjar öppna upp och berätta om sina liv.

Under hela läsningen undrar man ju vem det är och jag får tidigt en känsla som visar sig stämma. Det är stark och berörande läsning, särskilt mot slutet när allt avslöjas. Det här är en bok om kvinnomisshandel men också om relationer, fasader, fördomar, familj och vänskap. Vilka är vi egentligen bakom de murar vi har byggt upp och hur formas vi av vårt bagage?

Mycket intressant bok. Läs!

Familjen Winther – Tillbaka till Rosenlyst av Katrine Wessel

Att läsa en serie blir efter ett tag som att hänga med gamla vänner. Man känner dem, vet hur de är och vad de har gått igenom. Man vet t.o.m. deras innersta tankar så egentligen känner man fiktiva karaktärer bättre än verkliga vänner. 😅

Detta är nionde delen i den storslagna och beroendeframkallande serien om familjen Winther och nu är vi framme vid 1900-talets början.

”Familjen Winther är samlad på Rosenlyst, släktens sommarbostad och herrgård vid Trondheimsfjorden, där de tillbringar dagarna med att cykla i kapp, spela tennis, bada i fjorden och dricka te på terrassen. Gitte är fortfarande irriterad på Fredrik för att han skickade hennes bror Karsten till ett sanatorium, men annars är sommardagarna både ljusa och långa. Den idylliska tillvaron slås dock i spillror när Babette Hartmann plötsligt gör entré.”

Vad kan jag ens skriva om nionde delen i serien? Kanske att det händer massa saker i den här delen som jag verkligen har väntat på. Det bäddar för framtida invecklingar och eventuella konflikter.

Jag älskar att följa den här serien. Det är en historisk feelgood fylld med familjehemligheter, drama, vänskap, bråk och romantik. Men det är också en tidsskildring av en tid som präglas av förändringar. Kvinnor kräver att ta plats och arbetare kräver rättigheter. Det är en intressant mix av ämnen hela serien igenom.

Och fler delar kommer! Det ser jag fram emot att läsa.

För allas bästa av Anna Charlotta Wikman

Åh, den här boken bjöd verkligen på ljuvlig läsning. Rolig, sorglig, romantisk och med fantastiska karaktärer. Jag har läst så många hyllningar av boken och hade höga förväntningar, men jag hade inte behövt vara orolig. Jag stämmer också in i hyllningskören.

”Jenny tillbringar sportlovet i fjällen med sin man Niklas, sina tonårssöner och de jobbiga släktingarna som kommer på köpet med fjällstugan. Att hon måste följa med på skoterturer som ger henne dödsångest och att hennes man ger mer kärlek och uppmärksamhet till sin skoter och telefon än till henne är mer regel än undantag. Men när Niklas inte dyker upp till den romantiska hotellnatten som Jenny bokat för att väcka liv i deras förhållande får hon nog.

Av en händelse börjar hon umgås med coverbandet som spelat på hotellets afterski och har oväntat nog roligare än på länge. Men dagen efter vaknar hon till sin förskräckelse inte upp i sitt hotellrum utan i bandets rosa turnébuss på väg till Norge …”

Boken inleds med mycket humor för att sedan djupna och gå in på tyngre ämnen. Jag föll som en fura för alla karaktärer, inte bara för Jenny och Matte utan verkligen alla. Jag har nog aldrig hejat så på några som jag gjorde för just dessa människor.

Det här är verkligen feelgood när det är som bäst. Jag njöt under hela läsningen, levde mig så starkt in i handlingen att det kändes som om jag var där. Jag skrattade och sörjde med dem.

Vill verkligen rekommendera denna hjärtevärmande och fina bok. Den förgyllde min semesterläsning. 🥰

Solsystern av Lucinda Riley

Vilken härlig läsupplevelse den här boken bjöd. Ett riktigt maffigt familjeepos som spände över både tid och rum. En tegelsten på 750 sidor som jag tålmodigt har tuggat mig igenom.

Detta är sjätte delen i serien De sju systrarna, och jag är nog beredd att hålla med om att detta är en av de bästa delarna. Kanske att man hade kunnat korta ner den något, men de sista 200 sidorna fullkomligt inhalerade jag i min iver att få alla svar. Jag gillade både den nutida och den dåtida delen.

Nästa del handlar om den försvunna systern och jag är lite sugen på att kasta mig över den direkt, men jag ska nog ändå läsa något emellan för att låta denna smälta lite först.

Lydias liv av Gabriel Francke Rodau

Vissa böcker kräver lite mer eftertanke, att läsas långsamt för att hinna smälta och ta in. Den här boken tar upp frågeställningen kring hur väl vi egentligen känner våra föräldrar och vår bakgrund? Vi tänker ofta inte ens på de där frågorna som man borde ställa medan tid finns. Efteråt, när det är försent kan frågorna inte längre få svar.

”Aleks är en medelålders svensk-judisk man med framgångsrikt företag och ett välordnat familjeliv. Hans tvillingsyster Tami bröt för länge sedan kontakten med deras mamma. När mamman är döende inser syskonen att de inte riktigt vet vem kvinnan som ligger för döden är. Med ett svartvitt inramat foto som en av få pusselbitar startar den subtila jakten på sanningen om deras familjehistoria.

Mer än ett halvsekel tidigare får vi följa Lydias liv i ett hårt och kallt Leningrad. Ensam med sin mor växer hon upp i andra världskrigets skugga. Pianot och baletten är Lydias allt och snart inser hon att det är konsten som kan vara hennes biljett till ett bättre liv. Men hennes judiska arv smyger sig på och skapar en alltmer ohållbar situation.”

Det här en vackert skriven och sorgsen berättelse. En mor ligger för döden och de vuxna barnen samlas för att ta farväl. Men vad vet de egentligen om henne? För mig blev det ibland rätt tuff läsning då jag själv önskar att jag hade frågat min mamma om henne, när tiden fanns. Jag blev så påmind om alla de där funderingarna.

Det är fint att som läsare få följa både själva avskedet i nutid och Lydias liv i dåtid. Som läsare får man veta vad som hänt, hur hon tog sig från Sovjet till Sverige. Den dåtida berättelsen tyckte jag flera gånger var spännande läsning.

Precis som i författarens förra bok är texten vacker, stämningsfull och med stor själ. Det är en berättelse som dröjer sig kvar och verkligen berör. En läsupplevelse utöver det vanliga.