En hemlighet för mycket av Jenny Fagerlund

Äntligen en ny bok av Jenny Fagerlund! Hennes böcker har blivit måste-läsning för mig. Hon är en mästare på att skildra varma och fina karaktärer som känns äkta, vänskap i alla dess former, mysiga miljöer samt en underhållande story med ett stråk av allvarlig underton. Precis det där som jag gillar med feelgood.

”När Annas sambo, Fred, dör inser hon att deras liv tillsammans var baserat på en lögn. Den stora våningen på Strandvägen är belånad till max, likaså bilarna och alla fastigheter utomlands. Dessutom har Fred tagit Annas besparingar och hon står både barskrapad och utan hem.

Efter att ha rasat ner på botten får Anna veta att det finns en lokal hon kan bo i. Den är sliten och den tidigare hyresgästen, ett hunddagis, har lämnat den i all hast men Anna har inget val utan försöker anpassa sig efter den nya situationen.

Hon lär känna flera av grannarna och börjar ta hand om tre hundar som får hennes dagar att bli mindre ensamma. Men trots att Anna försöker starta om på nytt är det omöjligt när flera saker inträffar som gör att hon en gång för alla måste ta itu med sitt förflutna och det liv hon levt med Fred. Snart inser hon också att Fred inte var den enda med hemligheter …”

I den här boken får huvudpersonen Anna verkligen en nystart i livet, om än en oplanerad och minst sagt ovälkommen sådan. När hennes sambo dör lämnas hon barskrapad med den nya vetskapen att hennes liv var baserad på en lögn. Hemligheter och svek finns det mer av än hon ens kunnat ana. Ny bostad, nytt jobb, nya upptäckter och även nya vänskaper. För vilka vänner finns kvar när hennes liv raseras och den fina ytan inte längre finns kvar?

Jag gillade den djupare undertonen i den här boken. Den där putsade ytan som visas utåt är inte den som är viktig. Anna tvingas se inåt, samla kraft och fundera på hur vägen framåt ska se ut. Samtidigt som det är lättsam och underhållande läsning bjuder det också till en tankeställare om vad som är viktigt i livet.

Det här är första delen i nya serien Gärdetböckerna och jag ser fram emot att få följa med på den resan. Jenny Fagerlund har en så fin ton i sina böcker som jag tycker så mycket om. En känsla av värme, medmänsklighet, hoppfullhet och ljus som får en att trivas i läsningen. Jag blir alltid glad av att läsa hennes böcker. Kan varmt rekommendera både denna och tidigare böcker.

Syskonfejden av Moa Herngren

Perspektivsviten är namnet på denna trilogi där just perspektiv står i fokus. I den här boken utforskar Moa Herngren syskonrelationen, och som vanligt gör hon det med bravur.

”Efter pappans död samlas de tre syskonen, Ullis, Andrea och Rasmus hemma i barndomshemmet. Det är mammas födelsedag och familjen som är kvar strävar efter att försöka hitta sina roller. Men det är lättare sagt än gjort.

Mellansystern Andrea kämpar nu med att komma in i den närhet mamma och hennes storasyster Ullis alltid har haft. Det verkar inte spela någon roll hur mycket hon anstränger sig, hon känner sig ändå utanför. Ulrika i sin tur ser en lillasyster som fått allt, varit pappans ögonsten och jämt får sin vilja igenom, men verkar trots det aldrig nöjd. Och hur har sladdisen Rasmus liv egentligen påverkats av att stå i skuggan av systrarnas kamp om uppmärksamhet och bekräftelse.

När det upptäcks att saker mystiskt försvunnit ur barndomshemmet ställs allt på ända. Tre vitt skilda barndomsupplevelser brakar samman. Men vem äger egentligen den rätta bilden av en barndom? Vilka händelser har man hållits utanför? Kan man alltid lita på sitt minne? Och vad är man egentligen skyldig sina syskon?”

Vi känner igen upplägget från de tidigare böckerna: vi får först följa den ena karaktärens perspektiv för att sedan växla över och ge även de andras. Den här gången är jag beredd på upplägget och jag märker att jag inte litar stenhårt på Andreas berättelse utan i stället försöker klura ut hur de andra ser på det som händer, vad som sker i det där mellanrummet då inget sägs. När sedan Ulrika och Rasmus får berätta är jag så nyfiken på vad som kommer att skilja berättelserna åt.

Andrea, mellanbarnet som alltid är den som fixar och styr. Ulrika, äldsta barnet som alltid fått kämpa sig fram i livet och så sladdisen Rasmus som försöker vara neutral och tillmötesgående mot alla. Deras dynamik tillsammans och var för sig, deras olika relation till föräldrarna och deras oförmåga att förstå och kommunicera med varandra. Som läsare blir jag smått tokig på att de inte bara sätter sig ner och pratar ut. Så många missförstånd, plumpa kommentarer och sårade känslor som skulle kunna undvikas om de bara fick igång kommunikationen.

Den här boken prickar av så mycket av det jag älskar att läsa om – psykologi, relationer, kommunikation, familj, olika perspektiv. Det är lite skavigt och snårigt, man menar väl men det blir så fel. Det är så träffsäkert skildrat och det blev sträckläsning de luxe för min del. En av årets bästa böcker!

Upptäck naturen Mina första hästar av Emma Jansson

Det här är en favoritserie här hemma, både hos mig och hos barnen. Vi fightas alltid när en ny bok kommer – vem ska få läsa den först? 😅 Första rundan letar vi gömda äpplen och först därefter läser vi.

Senaste boken handlar om hästar, detta fantastiska djur. Jag har haft flera egna hästar och är väldigt känslig och petig med hästar som tecknas. Det märks när någon inte riktigt känner till en hästs anatomi. Det behövde jag inte vara orolig för när Emma Jansson har hållit i pennan. Alldeles ljuvligt tecknade hästar i diverse färger och format.

Den här serien riktar sig mot ca 3 år och uppåt men flera av böckerna finns också som pekböcker för de allra minsta. Perfekta presentböcker eller att ha i sitt hemmabibliotek. De här böckerna har ett bestående hem i vår bokhylla och de är nog våra mest lästa barnböcker. De tas ofta fram för att läsa och lära eller för att bara bläddra i och njuta av bilderna.

En av oss kommer dö ung av Astrid Billengren

Åh, kan vi prata om den här boken en stund? Denna starka och omtumlande läsupplevelse som är lika mycket en bok om sorg som om vänskap. Den där allra första vänskapen i barndomen, när man delar uppväxten och spenderar all ledig tillsammans. Så mycket igenkänning i den här bokens skildring av dåtiden, då jag är nästan jämngammal med huvudpersonerna.

”Matilda står och kokar gröt åt sin son när hon får telefonsamtalet. Hennes bästa vän Ellen har kastat sig ut från sin balkong. Ellens självmord blir början på en sorgeresa i högt tempo där Matilda tvingas konfrontera sina egna skuldkänslor – och den dolda sanningen om ett familjedrama hon blundat för.”

Tyvärr kan jag också känna mig i sorgbearbetningen, hur det känns att förlora någon i alltför unga år. En person som alltid har funnits där men som plötsligt är borta. Hur ska man gå vidare i livet när allt bara kastats omkull? Ingen runt omkring förstår på allvar och jag kan verkligen känna igen mig i Matildas frustration över det där att ingen fattar. Svårigheten att fortsätta med vardagen och göra saker som vanligt, med vetskapen att de aldrig kommer få uppleva någon mer vardag.

Det är så stark och gripande läsning. Berättelsen pendlar mellan nutiden då Matilda hanterar sin vardag som är full av småbarnsliv, graviditet och jobb. I dåtid följer vi Matildas minnen av sin uppväxt med Ellen, från första mötet och genom uppväxten fram till nutidens vuxenliv. Hon försöker förstå varför. Hur kunde det hända?

Språket i den här boken är så målande och fångar upp de där små detaljerna som säger så mycket. Det är så träffsäkert skildrat och det känns som om man är där med Matilda och de andra.

Jag hade läst så många lovord om den här boken och hade höga förväntningar, men jag behövde verkligen inte oroa mig. Den höll för förväntningarna och mer därtill. En oerhört stark debutbok som lovar mer inför framtiden.

Pianisten vid fjällsjön av Karin Härjegård

Det här är tredje delen i den så omtyckta serien ”Våffelbruket på fjället”. De två första delarna var så otroligt fina läsupplevelser så det var nästan lite läskigt att ge sig på den här boken. Förväntningarna blir ju skyhöga.

”Emily närmar sig trettio, men livet känns inte alls utstakat. Hon bor i Uppsala där hon studerar vid universitetet, eftersom det alltid varit viktigt för hennes välbärgade familj. Men fingrarna kliar av oförlöst kreativitet, något som Emily snart förstår att hon ärvt från sin bortgångna farmor, Hilda.

Helena har fullt upp med renoveringen av sin nyinköpta gård i Fjällnäs och planerar samtidigt för fullt invigningen av sin restaurang. Kärleken till Rikard finns där och är stark, men hur ska de kunna foga samman sina liv utan att förlora den nyväckta självständigheten?

När Emily tar mod till sig och reser till Härjedalen träffar hon på Helena. Mötet leder till att Emily flyttar in i en av gäststugorna på Helenas gård, och tillsammans utforskar de fjällen och skogarna samtidigt som Emily kommer allt närmare sitt ursprung. Men att lyssna till sitt hjärta visar sig vara svårt …”

Det tog ett tag för mig att komma in i boken och få klart för mig vilka de nya personerna var, att få berättelsen att flyta. Till en början kände jag mig lite besviken och tänkte att det inte skulle en så stark läsupplevelse, men jag hade inte behövt oroa mig. Den andra halvan av boken kom känslorna över mig och jag blev så berörd av det jag läste. Det är något med Karin Härjegårds sätt att skriva, det är så mycket klokhet och visdomar och lärdomar om livet. Det känns inte som ”bara” skönlitteratur, man får också en dos livskunskap och mycket tänkvärt att begrunda. Jag känner mig berikad och lyft efter att ha läst en bok av henne.

Jag hoppas verkligen att det kommer fler böcker framöver, om inte i den här serien så något annat. För jag vill läsa mer av Karin Härjegård, mycket mer!

Har du fortfarande inte läst någon av dessa tre böcker vill jag varmt rekommendera att göra det. Underhållande, berörande och tänkvärd läsning som lämnar en känsla av värme i kroppen.

För kärleks skull av Rosie Walsh

Det här är en bladvändare av rang! En blandning mellan thriller och relationsroman, fylld av hemligheter och som verkligen får en att tänka ”bara ett kapitel till”. I stället blir man sittandes med boken till sista sidan är läst, och man äntligen har fått svar på alla de miljoner frågor som huvudet fylls av under läsningen.

”Vad gör du om det visar sig att den du lever med inte är den du tror?

Den framstående marinbiologen Emma Bigelow skulle göra vad som helst för sin man Leo och deras dotter Ruby, men allt de tror sig veta om henne är en lögn. Leo jobbar med att skriva nekrologer och när Emma blir allvarligt sjuk börjar han nedteckna hennes livs­historia. Snart upptäcker han att ingenting av det som hans fru har berättat om sig själv är sant – inte ens hennes namn.

När de mörkaste delarna av Emmas förflutna kommer upp till ytan, måste hon på något sätt bevisa att hon visst är den kvinna han känner och älskar. Men för att göra det måste hon först berätta om sin andra stora kärlek.”

Det här är precis min typ av bok. Det är spännande utan att vara läskigt. Spänningen ligger i de där hemligheterna som framför allt Emma verkar bära på, men också i det oklara kring en annan kvinnas försvinnande. Hur hör allt ihop? Vem kan man som läsare lita på? Jag älskar att försöka klura ut hur allt hänger ihop med hjälp av de ledtrådar som ges, innan Leo gör det. En del lyckas jag klura ut, annat har helt gått mig förbi och det är inte förrän sista sidan är läst som jag har fått alla svar.

En psykologisk spänningsroman kanske man skulle benämna den, samtidigt som den är en kärlekshistoria. Det är intressant det där med hemligheter, vad vi väljer att berätta och vad vi väljer att bevara för oss själva. Måste man berätta allt om sig själv för den man älskar? Håller kärleken om man får veta sin kärestas innersta hemligheter? Många intressanta tankegångar.

Jag är så glad att jag läste boken för jag höll på att strunta i den pga en negativ recension som jag läste. Det gäller att komma ihåg att vi gillar olika och det är ju tur för tänk så tråkigt om alla skulle tycka exakt lika om allt. Den här boken var en fullpoängare för mig. En spännande bladvändare som verkligen fick mig på fall.

Vi var vargar av Sandrine Collette

Ojojoj, vilken stark, gripande och i vissa fall även omskakande bok det här är. Den här boken bevisar återigen det där med att de tunna böckerna ofta är de starkaste, med sin korta och kärnfulla text på drygt 200 sidor. Att så mycket kan rymmas inom så få sidor är verkligt imponerande.

Den här boken är en känslosam vildmarksroman med fokus på faderskap och mänsklighet. Liam lever med sin familj ute i vildmarken och han är ofta iväg på jaktturer, vilket betyder att han ofta är hemifrån. Det är efter en sådan tur som han kommer hem och hittar sin fru Ava dödad av en björn, och under hennes kropp ligger sonen Aru skyddad men vettskrämd. Liam ville aldrig ha sonen, det var Avas önskan. Nu står han ensam med en 5-åring som han inte känner så väl, en bottenlös sorg efter Ava och ett vardagsliv som han inte vet hur han ska lösa.

Han tar med sonen på deras två hästar och ger sig av och det är under denna ritt i vildmarken som vi får följa dem. Liam våndas över sin nya livsuppgift, minns tillbaka på sin egen barndom och brottas med känslor av både ilska och sorg. Hur är man far när man inte vill vara en? Hur gör man med ett barn man inte vill ha och som mest i vägen? Förbjudna men verkliga tankar.

Språket i boken är skrivet i tankeform, med ofta långa meningar. Det bidrar till känslan i boken. Det är mörk läsning, en minst sagt strapatsfylld och känslosam resa och jag har en klump i magen över hur han behandlar sin son, samtidigt som jag när ett hopp att han ska hitta sin fadersroll.

Lilla fina 5-åriga Aru som kämpar på där på sin egen häst, i tystnad och bakom den far han knappt känner. Som mitt mammahjärta klappar för denna lilla pojke och hans ovissa framtid.

Så oerhört stark läsupplevelse! Vill verkligen varmt rekommendera att läsa denna fantastiska bok. En bok om mänsklighet, faderskap, naturens kraft och kärlek.

Bidrottningen av Veronica Linarfve

Vissa böcker talar till en lite extra. Det här var en sådan. Jag har läst med igenkännande skratt och gråt vartannat, med en klump i magen och hoppfullhet på samma gång.

”En dag hittas Gabriella Lind under ett skrivbord fast övertygad om att hon är ett bi. Före det var hon en fullt fungerande projektledare, fru och kapabel mamma som till och med gjorde barnens läxor. Dessutom tog hon – trots insektsallergi – hand om sin hemtjänstvägrande farfar och hans sexhundratusen bin.
En dag är kollapsen oundviklig.
För att få möjlighet till vila flyr hon till farfars gård och med bina som guider börjar hon se på livet ur ett nytt perspektiv.”

Vårt moderna liv kan ibland bli för mycket och så blir det för Gabriella som är huvudpersonen i den här boken. För mycket jobb i kombination med vardagspusslet och en gammal farfar som behöver hennes hjälp blir en ohållbar kombination som slutar i kollaps. Det är just det där med att alla behöver Gabriella men att hon aldrig funderar på vad hon själv behöver. Allt snurrar snabbare och snabbare tills kroppen gör det enda den kan göra för att rädda sig själv – den stänger ner och kollapsar.

Jag kan så väl känna igen mig i Gabriellas tankar om att ”bli bäst på att vila” och att vilja veta hur den där vilan ska redovisas. Den där perfektionisten som hela tiden vill göra rätt, prestera, vara duktig. Det var precis det som orsakade min egen kollaps. Och jag känner så starkt med Gabriella hela boken igenom, att i början vilja vara ensam och stänga ute allt och allt för att stilla huvudet och tankarna. För att hitta en väg tillbaka till livet och kunna fungera som människa igen.

Jag tyckte väldigt mycket om samspelet mellan Gabriella och bina, jämförelsen och insikterna från binas värld. Det finns ju en anledning till varför bin anses vara flitiga och hårt arbetande.

Det här var tankeväckande och samtidigt underhållande läsning som bjöd på både svärta och humor. Extra läsvärd för den som själv drabbats av utmattning eller har någon i sin närhet som har det. Alla har vi en Gabriella i vår närhet, eller så är vi det själva.

Om uträkning av omfång 1 av Solvej Balle

Tänk att fastna i tiden, att uppleva samma dag om och om igen. Det är vad Tara, huvudpersonen i den här boken råkar ut för då hon fastnar i den 18 november.

Det är lätt att föreställa sig en bombastisk science fiction-bok där huvudpersonen genom heroiska uppdrag lyckas lösa mysteriet och ta sig ut ur tidsloopen. I stället är det precis tvärtom. Vi bjuds på en stillsam, eftertänksam och filosofisk bok där vi får följa Tara den 18 november som verkar fortsätta i en evighet. Hon är den enda som vet att tiden har fastnat. Alla andra vaknar upp i tron att det är en ny 18 november. Tara gör försök att berätta för sin man men dagen efter, dvs 18 november igen, har han glömt allt.

Vad gör det med en människa att vara ensam i denna vetskap, en verklighet som ingen annan känner till och som hon trots försök inte verkar kunna lämna? Dessutom verkar hon lämna spår i tiden trots att den verkar ha fastnat. Purjolöken hon drar upp ur landet är borta dagen efter, matvaror hon köper gör att butikshyllorna börjar gapa tomma. Men ibland är det tvärtom att saker hon köper inte finns kvar nästa dag.

Om man väntar sig actionspäckad spänning är det här definitivt fel bok. Det är spännande läsning, men i form av frågor och tankar som dyker upp under läsningen. Det är intressant att följa hennes försök att bringa klarhet och skapa struktur, att lösa ett mysterium och samtidigt leva mitt i det. Huvudet bubblar av frågor efteråt och nu bara måste jag ju läsa vidare i kommande böcker för att få veta hur det ska gå för Tara. Kommer hon någonsin få uppleva 19 november?

Kärleken är död av Ashley Poston

Åh, vad jag tyckte om den här boken! Jag visste egentligen inte vad jag skulle förvänta mig när jag började läsa. Jag blev glatt överraskad när jag bjöds på en berättelse med både humor och djup, svärta och romantik. Det var njutläsning från början till slut och jag sträckläste boken.

”Florence Day är spökskrivare åt en av USA:s mest älskade romanceförfattare. Men det enda hon kan tänka är att kärleken är död, och hennes manus är i lika dåligt skick som hennes krossade hjärta. I hopp om att få sin deadline framflyttad söker hon upp sin nya redaktör. När han vägrar förbereder sig Florence på att karriären är över. Så får hon det värsta samtalet hon kan tänka sig och tvingas återvända till sin hemstad för att begrava sin älskade pappa. Florence har inte varit hemma på tio år, inte sedan stadens invånare vände henne ryggen. Hennes pappa är borta, men allt annat känns som vanligt. Och hon hatar det. Ända tills ett spöke dyker upp på tröskeln till familjens begravningsbyrå, och hon finner sig hemsökt av en väldigt attraktiv, och väldigt död, redaktör.”

Det låter kanske lite konstigt det här med att det är ett spöke i boken men det funkade alldeles utmärkt. Berättelsen är både underhållande och tänkvärd om sorg, familjeband, om att vara annorlunda och om att hitta sin väg i livet. Jag älskade karaktärerna och dialogerna dem emellan. Det är mycket humor och djupa samtal blandat i en perfekt mix.

Det här är en bok som verkligen fick mig på fall. Jag gillade precis allt med den. En riktig pärla!

Som en vind genom Ådala av Åsa Liabäck

Vissa böcker vill man BÅDE läsa direkt och spara på för att läsa senare. Det här är en sådan. Jag ville kasta mig över den när den kom men samtidigt visste jag att det är sista delen och jag ville inte ta farväl av alla karaktärer jag lärt känna så väl. Jag var inte riktigt redo att läsa när den släpptes. Men nu! Jag fick ett sådant otroligt sug efter att få bege mig till Ådala igen, att få känna blomdoft och återse karaktärernas.

”Våren spirar i koloniområdet i Linköping, och Anna är helt förälskad i sin nykomna bebis. Men det känns som att något är fel med Patric? Stephanie kämpar på med sin musikkarriär – men räcker musiken för att livet ska kännas fulländat? Marcus håller på att rota sig i Linköping igen, men minnena från New York gör sig ständigt påminda. Kanske kan en ny vänskap vara lösningen?

Ådalas favoritgubbe Ragnar funderar mycket på kärlek, och oväntad förälskelse vänder plötsligt upp och ner på hans liv. Och så har vi Rigmor, som alltid varit säker på sin position i koloniområdet. Men ett besked från en familjemedlem får hennes självförtroende att vackla. Går det att förändra sig själv så sent i livet?”

Det här är ju fjärde och sista delen i serien om koloniområdet Ådala och jag tänker inte spoila eller avslöja något. Jag nöjer mig med att säga att det varit helt underbart att följa med i den här serien. Dessutom har jag haft lyckan att få guidad visning av Åsa Liabäck i just Ådala. Hon visade vilka hus som hon har hämtat inspiration ifrån, vi fikade nere vi ån vid kaffestugan och minsann – var det inte Ragnar som kom gående där? 😉 Nä, Ragnar finns tyvärr inte i verkligheten men Åsa har gjort sina karaktärer så verklighetstrogna att det är snudd på omöjligt att ta in att de inte finns där i Ådala på riktigt. Jag spanade för fullt efter dem när vi var där.

Serien om Ådala kommer alltid ha en speciell plats i mitt hjärta. Berörande, härlig och underhållande läsning i ljuvliga miljöer, och med de mest fantastiska karaktärer. Det här är en serie jag nog måste läsa om någon gång, inte minst för att få en dos av Ragnar.

Har du inte läst serien har du en väldigt fin läsupplevelse framför dig.

Kallt nog för snö av Jessica Au

Det här var en väldigt fin läsupplevelse, om en mor och en dotter och deras minnen. Lågmäld, vacker och tankeväckande läsning.

”En kvinna besöker Japan med sin åldrande mor. De går på konstmuseer, äter middagar och tar skydd undan regnet. De samtalar om livet, om banala saker, och mellan samtalen råder en svårtolkad tystnad. Under ytan tar en berättelse form, om migration, avstånd och den eviga gåta som en familj innebär.”

Den här boken skulle lämpa sig väl som bokcirkelsbok för det är en bok som bjuder på mycket att diskutera. Trots sina få sidor rymmer den mycket, eller är det tack vare? Jag tycker ofta att det är just de tunna böckerna som lockar till eftertanke och stora funderingar. Att med få, precisa och väl valda ord mejsla fram sin berättelse kräver sin ordkonstnär.

I den här berättelsen möter vi en åldrad mor och hennes dotter som är på resa i Japan. Modern är från Hongkong och dottern är uppvuxen i Australien. Trots att de tillhör samma familj har de därför kulturkrockar. En väldigt talande scen är när de är på restaurang och ska beställa mat. Dottern har svårt för de japanska tecknen och mamman tar över och gör beställningen. När de äter använder mamman ätpinnarna med en elegans medan dottern känner hur hon får kämpa och att pinnarna aldrig ligger riktigt rätt i sin hand. En mor och en dotter – från skilda kulturer. De når inte helt fram till varandra, det ligger alltid en hinna av utanförskap och främlingskap runt dem.

Det finns SÅ mycket att prata om kring den här boken. Jag kände när jag slog igen boken att jag hade velat samtala kring den, läsa den igen och grotta ner mig i deras minnen och upplevelser en gång till. Jag kände mig inte riktigt färdig med boken.

Missa inte den här pärlan till bok!

Jessica Au är en australiensisk författare och jag valde boken som mars månads Australien-bok, även om den som sagt utspelar sig i Japan.

Inget av det här är sant av Lisa Jewell

Lisa Jewell är en favoritförfattare och med den här boken befäster hon den titeln än mer. För wow så spännande det här var! Jag började lyssna i fredags och sedan hade jag svårt att sluta. Den sista halvan lyssnade jag non stop för det var omöjligt att pausa.

”När den populära podcast-stjärnan Alix Summer är ute på den lokala puben och firar sin 45-årsdag, träffar hon Josie Fair. Det visar sig att även Josie är ute och firar sin 45-årsdag. När de några dagar senare stöter ihop igen utanför Alix barns skola, berättar Josie att hon lyssnat på Alix podcast och föreslår att hon själv skulle vara ett bra intervjuobjekt. Alix känner sig tveksam till en början, men Josie påstår sig bära på en stark livshistoria och till slut går Alix med på förslaget.

Men snart går det upp för henne att Josie bär på mörka hemligheter, och steg för steg nästlar hon sig in i Alix liv – och in i hennes hem.

Och plötsligt försvinner Josie. Och handlingen i Alix true crime-podcast kretsar nu kring henne själv. Vem är egentligen Josie Fair? Och vad döljer hon?”

Jag vet inte om det här är nionde eller tionde boken jag läser av Lisa Jewell men jag kan konstatera att hon bara blir bättre och bättre. Hon är en mästare på att skildra mänskliga relationer, psykologisk spänning och bladvändare. Först saknade jag när hon gick över till mer mörka berättelser, men nu har jag helt accepterat det och jag älskar när hon håller sig just till den psykologiska, lite krypande otäcka, spänningen.

I den här boken är det personerna mer än berättelsen i sig som är otäcka. Flera obehagliga, opålitliga och lite skumma typer tar plats i den här berättelsen. Vem kan man lita på? Vem talar sanning? Lisa Jewell håller oss på halster från början till slut och mot slutet vill jag nästan snabbspola för att få svaren jag söker.

Jag hade äran att träffa Lisa Jewell på bokmässan förra året och det var så intressant att få höra henne berätta om sitt skrivande. Hon var dessutom så otroligt trevlig mot oss läsare.

Gillar du psykologisk spänning får du inte missa den här boken. En riktigt spännande, välskriven och intressant bladvändare som får tankarna att snurra i huvudet. Definitivt en av hennes bästa böcker.

Ta min hand av Dolen Perkins-Valdez

Det här är en imponerande roman. Den är skönlitterär men bygger på verkliga händelser och den griper tag, ruskar om och väcker frågor. Hur kunde detta få ske?

”Montgomery, Alabama, 1973. Den nyutexaminerade sjuksköterskan Civil Townsend kommer från en välbärgad familj och drömmer om att förändra världen. Hennes första jobb blir på en familjeplaneringsklinik där hon äntligen får göra det som ligger närmast hjärtat: att ge kvinnor friheten att ta kontrollen över sina kroppar och styra sina liv.

Hennes första patienter blir två unga systrar som bor tillsammans med sin farmor och pappa på landsbygden. Vid första hembesöket chockas Civil över den misär flickorna lever i. Det fallfärdiga skjulet där familjen bor består av ett enda litet rum utan rinnande vatten, och stanken är kväljande. Hon tar sig an systrarna och hjälper dem, men börjar snart fatta misstankar. Varför ska så unga flickor få preventivmedel, trots att de inte ens varit i närheten av pojkar ännu? När Civil inser att hon och hennes kollegor utnyttjas i en hänsynslös konspiration, tvingas hon välja mellan att lyda order eller riskera allt för att göra det rätta.”

Jag tycker om att lära mig av böcker, även om kunskapen ibland gör ont som i den här. Men samtidigt som vi återigen får ta del av människans ofattbara grymhet, är det också en hoppfull berättelse. En enda persons mod och styrka kan göra skillnad. En enda person kan starta något, öppna andras ögon och få folk att gå samman och göra stora förändringar.

Författaren tillbringade tre år med att göra research och det märks att boken har en stark grund. Hon skriver att hon tror på romanens makt att påverka. Jag tror också på det. Jag tror att historiska romaner har en viktig roll i att utbilda och påminna oss om saker som har hänt, så att det inte händer igen. En skönlitterär bok har förmågan att kunna nå ut till många.

Det här var verkligen en gripande, berörande och upprörande bok med en mix av mod, systerskap, familj och en hoppfullhet om att nå fram till något bättre. Definitivt en av årets bästa böcker.

Bokpost med blurb

Bokpost! 💕 Bästa Sofia på Lavender lit skickade den här boken till mig och om ni zoomar in kanske ni förstår varför. Jag har en BLURB på framsidan längst upp. 🥰

Jag läste den här boken förra året när vi var i Spanien och jag älskade den. Det var njutläsning från början till slut och som det står i min blurb är det här verkligen feelgood när det är som bäst. Den var rolig, sorglig, romantisk och med fantastiska karaktärer.

Vill verkligen varmt rekommendera den här boken!