Ojojoj, vilken stark, gripande och i vissa fall även omskakande bok det här är. Den här boken bevisar återigen det där med att de tunna böckerna ofta är de starkaste, med sin korta och kärnfulla text på drygt 200 sidor. Att så mycket kan rymmas inom så få sidor är verkligt imponerande.
Den här boken är en känslosam vildmarksroman med fokus på faderskap och mänsklighet. Liam lever med sin familj ute i vildmarken och han är ofta iväg på jaktturer, vilket betyder att han ofta är hemifrån. Det är efter en sådan tur som han kommer hem och hittar sin fru Ava dödad av en björn, och under hennes kropp ligger sonen Aru skyddad men vettskrämd. Liam ville aldrig ha sonen, det var Avas önskan. Nu står han ensam med en 5-åring som han inte känner så väl, en bottenlös sorg efter Ava och ett vardagsliv som han inte vet hur han ska lösa.
Han tar med sonen på deras två hästar och ger sig av och det är under denna ritt i vildmarken som vi får följa dem. Liam våndas över sin nya livsuppgift, minns tillbaka på sin egen barndom och brottas med känslor av både ilska och sorg. Hur är man far när man inte vill vara en? Hur gör man med ett barn man inte vill ha och som mest i vägen? Förbjudna men verkliga tankar.
Språket i boken är skrivet i tankeform, med ofta långa meningar. Det bidrar till känslan i boken. Det är mörk läsning, en minst sagt strapatsfylld och känslosam resa och jag har en klump i magen över hur han behandlar sin son, samtidigt som jag när ett hopp att han ska hitta sin fadersroll.
Lilla fina 5-åriga Aru som kämpar på där på sin egen häst, i tystnad och bakom den far han knappt känner. Som mitt mammahjärta klappar för denna lilla pojke och hans ovissa framtid.
Så oerhört stark läsupplevelse! Vill verkligen varmt rekommendera att läsa denna fantastiska bok. En bok om mänsklighet, faderskap, naturens kraft och kärlek.
*malins bokblogg* 
Den verkar mycket intressant! Tack för det tipset!