Vi måste sluta ses på det här sättet av Johanna Lindbäck och Lisa Bjärbo

vimasteslutasesNär Johanna Lindbäck och Lisa Bjärbo går ihop och skriver en bok hamnar den direkt på min att-läsa-lista. Förväntningarna blir också höga, skyhöga till och med. Kan det bli annat än bra när de skriver ihop?

I boken får vi följa Jens och Hanna, och de berättar i vartannat kapitel. Hanna går sista året på gymnasiet och längtar till efter studenten då hon och en kompis ska åka till Paris. Där ska de bo ihop, plugga franska och njuta av caféer och franska bakverk. Jens är 24 år och nyseparerad. Han bor kvar i deras f.d. gemensamma lägenhet där också tvååriga dottern Ruth bor ibland. Hanna och Jens träffas under en utekväll där de nästa blir osams. På vägen hem hamnar de på samma tunnelbana och börjar prata med varandra, på riktigt den här gången. Efter en gemensam natt tror de att de kanske aldrig mer kommer att ses, men Jens får jobb som assistent åt en elev i Hannas klass och plötsligt möts så deras vägar igen. Egentligen vill ingen av dem alls träffa någon och bli kära just nu. De är dessutom på så olika ställen i sina liv. Men vad gör man när man dras ohjälpligt mot varandra?

Jag var tvungen att sträckläsa den här boken eftersom jag hade norpat den från skolan och en elev ville ha den. Å andra sidan hade jag nog sträckläst den ändå, för det är en underhållande och väldigt mysig bok. Både Bjärbo och Lindbäck brukar lyckas väldigt bra med särskilt två saker; karaktärer och dialog. Och i den här boken märks just det. Jag gillar karaktärerna som efter en bit in känns som nära vänner. Och lilla Ruth är helt perfekt – jag bara älskar henne. Som mamma till en 2,5-åring kan jag känna igen mycket av det hon gör och säger.

Det skiljer lite i ålder mellan Hanna och Jens, och därmed även i livssituation, och det är det som är fokus i boken. Jens känner lojalitet mot sitt ex som är mamma till hans dotter. Alldeles nyss var de en familj och nu är de splittrade och bor på olika håll. Det är inte helt lätt för honom att gå vidare när han innerst inne önskar att de kunde vara tillsammans som en familj. Och för Hannas del som har längtat efter resan och livet i Paris, är en romans inte alls vad hon önskar just nu. Att dessutom träffa någon som har familj, en familj Hanna inte tillhör, gör inte saken lättare. Det blir slitningar mellan dem, och livet drar dem åt olika håll.

Som vanligt när det gäller de här författarna är det underhållande, snyggt skrivet och väldigt trevlig läsning. Jag tror däremot inte att mina elever kommer att gilla den lika mycket eftersom de nog är lite för unga. Däremot kan jag tänka mig att den äldre målgrupp den riktar sig till kommer att gilla den. Själv uppskattade jag också att få läsa något som ligger i alla fall lite närmare min egen målgrupp än deras tidigare böcker. Det hade varit riktigt, riktigt roligt att få läsa något om ännu äldre karaktärer. Jag tror att de båda tillsammans skulle kunna få till en riktigt bra feel good-bok om 30 plussare. Och jag hoppas att de kommer att skriva ihop fler gånger, för de är en väldigt bra kombo tycker jag.

Jag kan varmt rekommendera den här boken. Läs och njut av en trevlig lässtund så här i höstmörkret! Om du inte har läst något av Bjärbo och Lindbäck tidigare eftersom du inte brukar läsa ”ungdomsböcker” ska du passa på att läsa den här. Den passar definitivt även en lite äldre läsarskara.

Läs mer om boken här.

Annonser

Allt jag säger är sant av Lisa Bjärbo

Åh, vilken läsupplevelse den här boken bjuder på! Det är en sådan där bok då man önskar man kunde sätta upp en stör-mig-ej-skylt på dörren, glida ner djupt i läsfåtöljen och sedan sträckläsa hela boken i ett svep.

Vi möter Alicia som går första året på gymnasiet och tycker att det är sådär kul ärligt talat. Hon vill uträtta stordåd, men hon vet inte vad och hon vet inte hur. Hon tar i alla fall beslutet att hoppa av skolan, något som inte gillas av varken föräldrar eller bästa vännen. Men de stöttar henne i beslutet att komma på vad hon egentligen vill göra med sitt liv. Hon skaffar jobb på ett café och där möter hon Isak, som ser ut som en grekisk gud men som tyvärr har flickvän. Fast det där med flickvännen ser Alicia som en obetydlig parentes.

Hon flyttar hem till sin mormor, för att komma bort från familjen som hon tycker är för jobbig att hantera just nu. Mormor som hon alltid haft en bra relation med, som förstår henne och som man kan prata med utan att det blir en massa tjat. Och så ska hon då bara komma på vad det är hon vill med sitt liv i fortsättningen.

Så vad är det då som gör den här boken så bra? Först och främst språket. Alla som följer författarens blogg Onekligen kan känna igen sig i bokens härliga, flödande språk med små finesser här och där som är så typiska för hennes språk. Det är som godis för ögonen. Och förutom språket är handlingen och karaktärerna så pricksäkert gjorda. Jag gillar Alicias tonåriga sida med att både vilja vara vuxen och samtidigt bli omhändertagen. Att känna sig vilsen samtidigt som man är helt klar med vissa saker. Att veta och samtidigt inte veta alls. Så är det ju att vara tonåring – tvära kast åt alla håll.

Och jag gillar jättemycket relationen mellan Alicia och hennes mormor, en relation som är så fint skildrad och som man önskar att alla borde få uppleva med en egen mormor.

Jag har aldrig varit i Alicias situation att hoppa av skolan. Jag var alldeles för plikttrogen och feg för att våga göra något så drastiskt. Mina föräldrar hade definitivt inte varit så förstående som Alicias. Hur hade jag själv reagerat om min Mini skulle komma och säga att hon vill hoppa av? Det kan inte vara lätt som förälder att stötta samtidigt som man kanske ligger sömnlös av oro.

Jag rekommenderar den här boken varmt! Läs och njut, säger jag bara. Stäng av telefonen, lås in dig med boken på en ostörd plats och bara låt läsningen ta tag i dig. Jag kan garantera att en riktigt härlig lässtund väntar dig.

Vill du veta mer om boken så kolla här, där kan du också klicka dig vidare för att få provläsa en bit ur boken.