Rum 213 av Ingelin Angerborn

Det här är en av de mest utlånade böckerna på skolan där jag jobbar. Flera elever har läst den mer än en gång, och de tycker att den är spännande och sådär lagom läskig. Eftersom den nästan alltid är utlånad är den svår att norpa, men jag hittade den som e-bok och kunde med ett klick låna hem den till paddan. Det där med e-bok alltså – hur bra som helst.

Elvira ska åka på kollo, och där får hon dela rum med Meja och Bea. De får rum 213 och ganska snart börjar det hända mystiska saker. Saker försvinner mystiskt, lampor byter plats och på deras foton finns en vit skugga som ingen kan förklara. På kollot går rykten att det spökar, att en vitklädd flicka med rött hår har synts till. Tjejerna försöker hitta realistiska förklaringar till allt konstigt som händer. Det kanske är killarna som försöker skoja med dem? Under dagarna solar och badar de, umgås med killarna och flirtar. Men på nätterna blir de alltmer otrygga i rummet. Är det ett spöke? Eller är det någon annan som försöker spela dem ett spratt?

Boken börjar ganska omgående med att bygga upp spänningen. Själva anmälan till kollot är egentligen för sen men Elvira får ändå plats, hon ser en registreringsskylt på en bil med RUM213 o.s.v. Man förstår som läsare att det är mystiska, oförklarliga saker med i spelet och att något kommer att hända. Jag är som sagt en fegis, och sådana här böcker får nackhåren att resa sig. Jag tycker att det är läskigt att läsa om spöken, även om jag borde vara för gammal för att bli rädd för sådant. För jag blir faktiskt lite rädd när jag läser boken, det erkänner jag. Och nej, det är inte sådär superläskigt egentligen. Boken riktar sig mot läsare 9-12 år, så… Ja, jag är en fegis som sagt.

Det här är en rätt så klassisk spökhistoria och jag kan förstå att boken är omtyckt. Det är väldigt snyggt berättat, med alldeles lagom mycket mystik och spänning. Tillräckligt för att få mina nackhår att resa sig, men också så att de får chansen att lägga sig igen.

Nu börjar det närma sig julklappar och då vill jag tipsa om den här. Har ni barn 9-13 år som gillar att läsa är det här en bra bok att rekommendera. Om de inte redan har läst den då förstås. Den är som sagt väldigt populär, inte bara på ”mitt” bibliotek.

Läs mer om boken här.

För alltid… av Ingelin Angerborn

Boken Rum 213 är en av de mest populära böckerna på biblioteket där jag jobbar. Eleverna lånar t.o.m. om den och läser den flera gånger. Eftersom jag inte fått chansen att norpa den än tog jag i stället hem en annan bok av samma författare; För alltid… Eleverna frågar ofta efter lite läskiga böcker och jag ville kolla om den här kunde vara något att rekommendera.

Nora ska fylla 13 år det här sommarlovet. Hennes mamma ska vara borta hela sommaren och därför ska Nora bo ho hos mammas vän Vanja som bor i ett hus på landet. Hon tycker om Vanja och ser fram emot att få umgås med henne, men kommer samtidigt att sakna pojkvännen Sebastian och de andra kompisarna. När hon kommer fram skämtar Vanja om att det spökar i huset, och ganska snart inser Nora att det kanske inte alls är ett skämt. Hon vaknar av konstiga ljud, musik som spelas och hon känner sig iakttagen. Dessutom får hon mystiska sms från ett okänt nummer, från någon som säger sig sakna henne. I byn där de bor finns ett grått gammalt hus som drar till sig Noras uppmärksamhet. Utan att ens ha varit inne i huset kan hon beskriva precis hur det ser ut därinne. Hon dras mot huset och något eller någon vill hon ska gå in i det och försöker locka henne dit.

Sådana här böcker gör att nackhåren reser sig, det ska jag erkänna. Jag måste läsa ut på en gång för att få svar och kunna lägga undan alla tankar. För det är riktigt kuslig läsning ibland. Spöken och konstiga ljud och sms och allt vad det är. Jag gillar den typen av skräck, och det är precis lagom dos i den här boken. Det är definitivt en bok att tipsa om när någon frågar efter en lite läskig bok.

Det är lättläst utan att bli barnsligt, och jag gillar att den där lite övernaturliga tonen håller i sig hela boken igenom. Jag tycker inte om när det hintas om övernaturligt en hel bok igenom för att i slutet få helt realistiska förklaringar. Det får gärna fortsätta vara lite mystiskt, oförklarligt. Och jag gillar slutet, jag måste bara säga det. Jag tokgillar det. De sista raderna ger boken en liten twist.

Som sagt, en bok att tipsa om när läskigt/lite skrämmande efterfrågas. Passar dessutom bra om man är lite läsovan eftersom den är så pass kort och lättläst. Nu hoppas jag att Rum 213 snart kommer in på bibblan så att jag kan få läsa även den.