April månads böcker

April blev en hejdundrande läsmånad för mig och jag slog rekord i antal lästa böcker – 16st. Så många har jag aldrig läst på en månad. Jag har haft bra läsflow, har inte kollat på varken tv eller tv-serier plus en veckas vab. Och så har jag dessutom för första gången kunnat lyssna på skönlitteratur vilket har gjort att jag kunnat omväxlande läsa och lyssna på flera av böckerna. Jag har gått 4-6 mil per vecka under april och då blir det många timmars lyssnande.
Absolut bäst blev helt fantastiska Älskade barn av Ashley Audrain som också blev månadens sist lästa. Jag har inte ens hunnit recensera den än, men det kommer i veckan.
Mest inspirerande var Nyfiken av Ulrica Norberg, en bok som var både lärorik och intressant.

⭐️De bortglömda namnens bok av Kristin Harmel
⭐️Kärlekspsykosen av Frida Andersson
⭐️Pärlfarmen av Liza Marklund
⭐️Fristad av Anna E Wahlgren
⭐️1%-metoden av James Clear
⭐️Knäckta ägg och brustna hjärtan av Maria Ernestam
⭐️Nyfiken av Ulrica Norberg
⭐️Hormonstark av Martina Johansson
⭐️Som en fjäder i vinden av Sofia Lundberg
⭐️Var inte rädd för mörkret av Kristina Agnér
⭐️Drakar lyfter i motvind av Frida Moisto
⭐️Dina färger var blå av Marcus Jarl
⭐️När bergen sjunger av Nguyen Phan Que Mai
⭐️Hoppets tåg av Viola Ardone
⭐️Älskade barn av Ashley Audrain
⭐️Napalm av Frida Moisto

Nu hoppas jag mitt läsflow håller i sig även i maj. Jag har massa härliga böcker i läshögen, så det ser i alla fall lovande ut. 📚

De bortglömda namnens bok av Kristin Harmel

Den här boken sparade jag till påskhelgen för att kunna sträckläsa. Jag hade väldigt höga förväntningar. Skulle boken hålla för den pressen?

Boken inleds i Paris 1942. Eva Traube bor med sina föräldrar i en lägenhet när pappan förs bort av nazisterna. Eva förstår att hon och modern måste fly och förfalskar nya resehandlingar till dem. De tar sig efter tips till den lilla staden Aurignon där motståndsrörelsen får nys om hennes konstnärliga kunskaper och anlitar henne att tillverka falska resehandlingar. Hundratals judiska barn förs över gränsen till trygghet. Tillsammans med sin nyfunne vän Rémy, som också är förfalskare, skriver de barnens namn i koder i en bok, för att inte deras verkliga identitet ska försvinna. Många, många år senare får Eva syn på boken i en artikel och återvänder.

Det här är en både intressant och gripande berättelse men jag kände mig ändå lite besviken när jag slog igen boken. Boken fokuserade inte på det som jag trodde. Fokus ligger på Evas liv och det som sker runt henne, och både barnen och boken finns där liksom mer i periferin. Jag trodde det skulle handla om hur barnen återfanns tack vare boken, men så var det ju inte alls. Den biten hade jag nog mest sett fram emot så det blev lite platt fall för min del.

Dessutom blir jag tokig på Evas hemska, osympatiska mamma. Så fort hon dök upp i boken var jag tvungen att snabbläsa för att slippa henne. Det kanske fanns skäl för hennes reaktion, men jag klarade inte av att läsa om henne.

Sammanfattningsvis är det här en bok som berättar en historia jag inte visste mycket om, trots att jag läst många böcker om den här tiden. Jag kan förstå alla hyllningar den fått och om jag inte hade missuppfattat handlingen så hade jag definitivt tyckt mer om den. Nu satt jag och väntade på något som aldrig kom.

Jag säger inte att den är dålig – långt ifrån. Men för mig är den mer godkänd än en fullpoängare.