Saker som aldrig händer av Johanna Lindbäck

När jag i somras fick ett mail av Rabén och Sjögren där de frågade om jag ville ha ett recensionsexeplar av Johanna Lindbäcks senaste bok, ja då blev jag så klart själaglad! För även om hon är en av mina absoluta favoritförfattare äger jag faktiskt ingen av hennes böcker. Jag har alltid lånat hennes böcker på skolbibblan och sedan lämnat tillbaka dem med en liten tagg i hjärtat. Men nu har jag alltså en av böckerna i min ägo!

Huvudperson i boken är Andreas, som sista terminen på gymnasiet får flytta till sin pappa utanför stan då hans mamma fått jobb i Stockholm. Granne med pappa bor Erik som var Andreas var bästa kompis när han var liten, men som nu känns totalt främmande. I Andreas liv finns också Hanna, flickvännen sedan ett år tillbaka men som på senaste tiden har börjat bete sig lite konstigt. Hon är tjurig, undvikande och inte alls lika mysig som hon brukar vara. Men Andreas vill inte ta snacket, det där snacket som kan avgöra saker som han egentligen inte vill avgöra. Inte nu.

Men efter en helg i Stockholm hos sin mamma förändras allt. Andreas känner sig sviken av Hanna som har gjort saker han aldrig trodde hon skulle göra. Även de s.k. bästa kompisar har svikit honom då de vetat vad som har pågått utan att ha berättat något för Andreas om det. Den enda person som han känner att han kan umgås med är Erik. Det som han aldrig trodde skulle hända har hänt och de människor han trodde han kunde lita mest på visade sig inte leva upp till förväntningarna. Men även med Erik visar det sig bli komplicerat. Saker han trodde absolut aldrig skulle hända händer och han vet inte hur han ska göra.

Temat för boken är som sagt ”när saker som aldrig händer faktiskt händer” och det återkommer i flera olika skepnader. Det som är så typiskt för Johanna Lindbäcks böcker är att hon hämtar berättelser direkt ur vardagen, vilket gör det lätt som läsare att känna igen sig och kunna leva sig in i boken. Det Andreas drabbas av skulle kunna hända precis vem som helst och det är lätt att känna med honom i hans situation. Det som är skönt här är att Andreas verkligen sörjer och att det visas. Han tillåts vara ledsen och att visa det även utåt och man slipper det där tuffa spelet som annars ofta är vanligt när tonårskillar är ledsna i litteraturens värld. Men han får också hjälp att ta sig ur det.

Det här är en typisk Johanna Lindbäck-bok. Den har en berättelse tagen direkt ur vardagen och den har ett fantastiskt språk. Varje gång jag läser hennes böcker vet jag vilken skön läsning som väntar mig och jag vill alltid sträckläsa böckerna för att verkligen kunna grotta in mig i världen hon har byggt upp. Så jag lägger mig på soffan, drar en gosig filt över mig och sedan försvinner jag bort några timmar. Och när boken är utläst tvingas jag ta farväl av mina vänner, och min första tanke är varenda gång samma: undrar när hennes nästa bok kommer?

Har du aldrig läst något av Johanna Lindbäck tycker jag att du ska skämmas lite, faktiskt. Så stick iväg till närmaste bibbla eller bokhandel och skaffa någon av böckerna, vilken som helst, och läs!

Tidigare recensioner: En liten chock, Tänk om det där är jag, Min typ brorsa

Annonser

Mycket mer än så av Sarah Dessen

Den här boken är ett recensionsexemplar från Rabén & Sjögren och jag vill bara säga ett stort tack för att jag fick den här fantastiska boken! Jag är rädd för att jag hade missat den om jag inte fått den hemskickad. Usch vilken hemsk tanke. Tänk om jag hade missat den här godbiten?!

Auden är huvudpersonen. Hon är superduktig i skolan och har höga mål i livet. Men där hon lyckas i livet lyckas hon inte lika bra med vad många tycker borde ingå i en ”normal” tonårings liv. Hennes föräldrar är båda två akademiker på hög nivå och de har aldrig riktigt behandlat henne som ett barn. Deras skilsmässa sitter fortfarande som en tagg i Auden, som delvis har tagit på sig skulden för den. Hennes bror Hollis är hennes raka motsats. Han har tillbringat de senaste åren med att planlöst resa omkring i världen, festa, byta tjejer efter humör och bara leva livet helt enkelt. En present till henne från en av hans många resor väcker plötsligt frågor inom henne. Hon känner rastlösheten komma och det känns som om hon behöver göra något drastiskt. Hon väljer att packa väskan för att tillbringa sista sommaren innan college hos sin pappa, hans nya fru och deras nyfödda dotter Thisbe.

Sommaren i Colby hos pappan blir en helt ny upplevelse för Auden. Inget var eller blev som hon trodde. Hon får lära sig det sociala samspelet mellan jämnåriga och framför allt träffar hon Eli. De två gör tillsammans upp en plan att hon ska ta igen allt det hon missat under sin uppväxt.

Det här är en helt underbar bok! Audens sökande mot den uppväxt hon aldrig haft blir inte till någon töntig tonårsrevolt. Hon är fortfarande sitt gamla, skötsamma jag och det känns uppfriskande att hon behåller sig själv samtidigt som hon faktiskt också gör upp med sitt förflutna. Man följer hennes resa med stort intresse och Sarah Dessens språk leder berättelsen så enkelt framåt. Det är bara så skön läsning. Luta-sig-tillbaka-och-bara-njuta-läsning.

Den här boken har så många olika bottnar. Vänskap, kärlek, familj, fördomar, rädslor, hopp. Listan kan göras lång. Men framför allt blir jag så glad av att läsa den. När jag slog igen boken hade jag en sådan härlig känsla i magen. Det kändes som om jag hade tillbringat sommaren där vid havet ihop med Auden och de andra. Och ja, jag saknade dem när sista sidan var läst.

Tyvärr har jag inte längre möjlighet att kolla hur böcker tas emot av tonåringar, en förmån jag hade i mitt förra jobb. Jag hade definitivt velat sticka den här boken i handen på några elever för att se vad de tyckte om den. Det hade varit spännande. I stället får jag nöja mig med att säga till alla bloggläsare att läsa den. Tonåring såväl som vuxen. Läs!

Själv vill jag gärna läsa mer av Sarah Dessen!

Stjärnfabriken av Clare Naylor och Mimi Hare

Den här boken fyndade jag på second hand för en tia, vilket ju måste anses vara ett fynd för en helt oläst inbunden bok. Jag lyckas alltid hitta en massa olästa böcker där. De verkar i alla fall olästa om man ser till skicket. Förra besöket där resulterade i 6 st nya böcker hem, för endast 45 kr. Härligt, härligt!

Boken är en tvättäkta chick-lit och beskrivs på baksidan att påminna om Djävulen bär Prada, men jag skulle vilja lägga till att huvudkaraktären även har vissa drag av Bridget Jones. Det är ett klassiskt upplägg: Lizzie har en gedigen universitetsutbildning och en bakgrund inom politikens värld när hon kanske lite oväntat tar ett jobb som andre assistent åt en berömd agent på The Agency, en av Hollywoods största filmagenturer. Där befinner hon sig längst ner på karriärstegen och hamnar i ett liv hon inte riktigt förstår sig på med sin bakgrund. Precis som Andrea i Djävulen bär Prada bär hon helt fel kläder och gör stora misstag i början. Och precis som Bridget Jones har hon en förmåga att försätta sig i lite udda situationer med minst sagt udda människor.

Det är många hollywoodkändisar med i boken, men då de bara nämns vid förnamn får man gissa lite, vilket inte är särskilt svårt om man har någorlunda koll inom filmvärlden. Det är en smårolig och lättläst bok, med några delar humor och några delar romantik. Det är inte den bästa chick-lit jag har läst, men den får helt klart godkänt betyg. Sedan när man läser slutet kan man ge sig den på att det finns en uppföljare, och mycket riktigt så gör det det. Namnet på den boken avslöjar en hel del om hur det går för Lizzie, men för min del räcker den stund vi hade tillsammans gott och väl.

Tack…

… för alla fina kommentarer och grattishälsningar! 😀

Större delen av sommaren har jag tillbringat på soffan eftersom jag har varit så extremt illamående och minsta ansträngning har gjort mig helt utknockad. De senaste dagarna har dimmat i huvudet och hulkningarna lättat och jag har faktiskt kunnat röra på mig lite, och åka iväg med T på lite saker utan att tillbringa resten av dagen i liggställning. Det är en befrielse kan jag säga.

Det är ju också anledningen till min bloggtystnad i sommar. Det går liksom inte att skriva när hjärnan är som en tjock dimma och man knappt kan tänka. Det har blivit mycket film och tv-serier i sommar kan jag säga! 😉 Det är lagom aktiviteter. Det har faktiskt blivit några böcker också, en del om graviditet och en del ”vanliga”, lättlästa sådana så klart. Jag ska ge er några recensioner här framöver och egentligen borde jag rekommendera lite filmer också eftersom jag har plöjt sådana mängder av den varan.

Och även om jag låter lite gnällig över graviditeten nu måste jag säga att jag står lätt ut med illamående och dimma! Det är värt allt för känslan att veta att vår lill* bebis växer och frodas i mig. Jag har helt kapitulerat över det faktum att min kropp nu först och främst tillhör bebisen och dess behov. Och i tisdags när jag vaknade och märkte att jag bara över natten hade fått en odöljbar baby bump, ja den glädjen går inte att beskriva. Det blir mer verkligt när det syns.

I går fick jag äntligen chansen att berätta för min pappa och bror också. Jag har försökt få hit dem tillsammans i flera veckor och det har inte varit det lättaste. Jag kunde ju liksom inte säga anledningen och de trodde att det rörde sig om en helt vanlig fika. Det var stört omöjligt att hitta en tid då alla kunde och till slut hade jag lust att berätta nyheten över telefon i stället. Men jag höll mig som tur var. Och min brors glädje över att bli kallad morbror framöver var så härlig att se. Det rörde mitt redan så lättrörda hjärta.

Så, nu ska T, Mini och jag tillbringa resten av dagen här hemma med att måla vidare och att kolla på lite film. Om ni har tips på böcker ni tycker att jag borde läsa (om graviditet och/eller barn) så tas det tacksamt emot!

Ha det bra!

*det stora avslöjandet*

Åh, vad stort det låter att säga så… Men det är så det känns… Det känns verkligen hur stort som helst att berätta, samtidigt som det känns lite overkligt. Jag har liksom inte fattat det än. Men ju mer det börjar synas desto mer börjar det sjunka in.

Har ni förstått vad det handlar om nu? 😉

Japp, T och jag ska ha barn!!! Vi är världens lyckligaste som ni kanske förstår. Och det känns lite som om hela livet satts på paus och man bara väntar och väntar på att den lill* ska komma ut till oss.

Men, men. Ni behöver inte oroa er för att det här ska förvandlas till en gravidblogg nu. T och jag har skapat en privat blogg bara för oss där vi har skrivit våra tankar och upplevelser av graviditeten som ett minne för vårt barn. Jag har tänkt skapa en fotobok senare och då använda mig av de texterna. Sedan kommer jag nog inte kunna hålla mig från att skriva lite graviditetstankar även här… 😉 Men bara liiite.

Så, det var allt för nu. Puh… Ni skulle bara veta hur otroligt stort det känns för mig att skriva det här inlägget.