*Malin* i pressen

Japp, så var man i pressen då. Förra veckan blev jag intervjuad av Kommunalarbetaren om det här med bokbloggande och Bokfemman. Tidningen kommer ut nu i veckan men redan nu kan man läsa artikeln på nätet.

Vad töntigt det känns när man läser vad man själv har sagt… Ja, men sååå sa jag ju inte. Jag har blivit intervjuad förr, i helt andra sammanhang, och varje gång känns det nästan som om man står utanför och tittar in på någon annan. Det känns inte alls som en själv när man läser det i tryck. Det måste vara supersvårt att intervjua någon och få med allt som sagts helt korrekt.

Men vad tycker ni – varför bokbloggar just du? Eller varför läser du andras bokbloggar?

Och jag kan svara på frågan hon ställer i slutet: Hur hinner de läsa allt de skriver om? Svar: det är ju bara att försumma sin man! Han är rätt trött på mitt läsande och bloggande vid det här laget. Ibland får jag faktiskt skippa både blogg och läsning helt några dagar och bara umgås med min man. Det är inte lätt vara bloggänkling… eller läsänkling heller för den delen…

If You Could See Me Now av Cecelia Ahern

Det här är den tredje boken av Cecelia Ahern som jag läser. Hennes första böcker är P.S Jag älskar dig (som går på bio nu) och Där regnbågen slutar. Hon har även kommit ut med en fjärde bok: A Place Called Here som jag inte har läst än, men som jag ska beställa.

If You Could See Me Now handlar om 6-årige Luke och hans moster Elisabeth. Hon tar hand om honom eftersom hans mamma Saoirse inte ens kan ta hand om sig själv. En dag får Luke en ny vän; Ivan. Problemet är bara att han är osynlig. Snart får även Elisabeth en ny vän som också heter Ivan och det verkar som Lukes osynliga vän då försvinner. Han kanske bara baserade sin osynlige vän på hennes Ivan? Ivan lär henne att släppa sitt oklanderligt perfekta liv där inget får rubbas och han lär henne att leva och skratta. Men det konstiga är att hon inte vet något om honom, inte varifrån han är, var han bor eller vad han arbetar med. Och så fort hon försöker presentera Ivan för någon verkar alla tycka att hon är konstig. Det är bara Luke som förstår henne och tar Ivan på allvar. Vem är han egentligen? Och varför kan ingen mer än hon och Luke se honom?

Det här är verkligen en mysig bok. Även om den kanske låter rätt banal till handlingen finns det också mycket djup i den och man får sig många tankeställare om vad som är viktigt i livet. En perfekt feel good-bok. Cecelia Ahern är en författare som jag kommer att fortsätta följa och läsa. Den kommer dessutom på film med Hugh Jackman, men det finns inget releasedatum än.

Och en annan sak – hur kommer det sig att utländska pocket alltid har så mycket finare omslag än svenska pocket? De har ofta härliga, roliga omslag med utbuktande bokstäver. Bara själva omslaget i sig är en upplevelse. Jag älskar omslaget till den här boken. Man blir liksom glad redan där, innan man ens börjat läsa.

Pride and Prejudice

Pride and Prejudice (BBC version) (Musik: Howie Day – Collide)

Bättre än så här blir varken en bok eller en film… Min favorit alla kategorier, både vad gäller bok och film. Se och njut av Mr. Darcy.

Bokfemman vecka 5

Den här veckans Bokfemma kan kanske bli svår för en del, beroende på vilka intressen man har. Däremot är det ett ämne som ligger mig själv väldigt varmt om hjärtat. För min egen del ligger läsning och film lika nära till hands. Jag älskar att läsa men jag älskar också att se på film och jag ser helt klart fler filmer än jag läser böcker. Sen kan jag inte skriva om alla filmer här på bloggen för det skulle bli för mycket tycker jag. Film är lite mer privat för mig av någon anledning. Jag håller hellre tankarna inom mig där.

Temat för den här veckan kommer alltså att vara film, eller rättare sagt filmatiseringar. När man läser en bok fångas man av beskrivningarna och målar upp en inre bild av både karaktärer och miljö. Om (eller när) boken sedan filmatiseras kan det bli krockar. Antingen lyckas de fånga känslan av boken som man själv fick genom läsningen eller blir det precis tvärtom. Man känner inte ens igen boken i filmen.

I flera fall har filmerna bara förstärkt intrycket av boken för min del. Vissa förändringar får man kanske leva med. Allt kan inte finnas med från boken. Men det är själva känslan från boken som är det absolut viktigaste att fånga. Personligen har jag några favoriter där jag känner att boken och filmen hör ihop som ett. Och det är just dessa böcker/filmer vi ska resonera kring den här veckan.

Om du behöver hjälp att komma ihåg vilka filmer som blivit böcker kan du titta in på Based on the Book där du kan välja att leta via filmens eller bokens namn.

Veckans tema är filmatiseringar. Nämn dina fem favoriter av filmatiseringar av böcker.

  • Pride and Prejudice av Jane Austen. Japp. Ytterligare en gång på listan! Men nu pratar jag alltså inte om den senaste versionen för den vägrar jag se. Det ska vara den förra filmatiseringen som gjordes som en serie i 2 delar med den absolutely gorgeous Colin Firth som Mr. Darcy. Allt annat går bort! En fantastisk filmatisering som verkligen fångat bokens charm och humor. Skådespelarna är perfekta i sina roller.

  • About a Boy av Nick Hornby. Jag tror faktiskt att jag såg filmen först och sen blev så kär att jag var tvungen att läsa boken. Och så lånade jag ut boken till någon men har inte fått tillbaka den. Jag kommer inte ihåg vem som lånade den heller. Jag kan förstå att denna någon behöll boken för den är helt underbar och filmatiseringen likaså. Jag vet inte hur många gånger jag har sett filmen och jag brukar visa den i skolan varje år. Den är bara så charmig och rolig. Me love!

  • Message in a Bottle av Nicholas Sparks. Jag läste boken och grät floder och när filmen kom tvekade jag. Skulle de lyckas förmedla den starka känsla som boken gett mig? Svaret blev ja utan att tveka. Kevin Costner, Robin Wright Penn och Paul Newman gör alla tre sitt för att få fram stämningen. Det är så starkt och så sorgligt och jag gråter floder även till filmen.

  • The Horse Whisperer av Nicholas Evans. När boken kom blev den snabbt en av mina absoluta favoritböcker. Jag grät mig igenom första delen och avslutade boken på samma sätt. Jag var dönervös inför filmen. Tänk om de skulle paja en av mina största läsupplevelser? Men med Robert Redford, Kristin Scott Thomas och Scarlett Johansson i rollerna kunde det inte gå fel. De ändrade förvisso slutet så det blev lite sämre, men det kan jag bortse från eftersom de lyckades med allt annat. Det är en storslagen film som berör och griper tag, precis som boken gjorde.

  • The Silence of the Lambs av Thomas Harris. Tyvärr är det bara den första filmen som är en bra filmatisering. I övrigt tycker jag böckerna är mycket bättre än filmerna. Men del ett med Jodie Foster och Anthony Hopkins är så äckligt spännande och tom bättre än boken ibland. Första gången jag såg filmen var jag ensam hemma och var tvungen att stänga av ljudet ibland för att klara av att se den. Ett mästerverk.

Nu är det din tur! Vilken är din topp 5 av filmatiseringar av böcker?

Jag valde att fokusera på själva stämningen i böckerna och hur väl de lyckats förmedla den i filmatiseringen. Man kan ju också välja att se det från andra håll: enbart karaktärerna, miljön eller själva storyn. Valet är fritt! I efterhand kan jag konstatera att de fyra första filmerna också tillhör mina absoluta favoritfilmer oasvett om de är baserade på bok eller inte. Det kanske är så att de allra bästa filmerna faktiskt är baserade på böcker? Och det är väl därför i stort sett alla bästsäljande böcker så småningom blir film, mer eller mindre bra sådana…

I am Legend

Min kollega och Peter och jag har bestämt oss för att fortsätta genomgången av alfabetet för filmer. Istället för att skicka vidare till en massa andra kör vi varannan gång. Jag körde G och gav sedan H till honom. Nu var det alltså min tur igen och då på bokstaven I. Och då väljer jag I am Legend med Will Smith. Ruskig film med en av mina absoluta favoritskådespelare. Klart sevärd och rysligt spännande!

Nu ska jag bege mig ut i trädgården till min man. Långpromenad i solsken nästa!

Bitterfittan av Maria Sveland

Överallt där jag har läst om den här boken har det varit positiva omdömen. Alla lovordar den och säger att den är tankeväckande. Och fast att jag hade på känn att det här inte är min typ av bok, gick jag och köpte den igår.

Jag lär mig aldrig. Jag borde veta att jag ska lita på mina instinkter. För jag hade rätt i mina första tankar. Jag gillar inte den här boken alls. Den får mig bara att bli deppig eftersom huvudpersonen är så gnällig och bitter hela boken igenom. Och eftersom det enligt den här boken inte finns lyckliga par vill jag bara tala om att här har du ett! Jag är gift och lycklig. Det känns nästan som om jag borde skämmas över att jag känner så, enligt den här boken. Och det känns som om man måste avguda den här boken om man är kvinna. Jag gör visst bara allting fel. 🙂

Den här boken får mig att vilja spendera hela dagen med min man och bästa vän. Så, bort med den här deppboken nu. Nu tänker jag tillbringa resten av dagen med ett leende på läpparna och nu ska jag skriva 2 inlägg på bloggen om roliga, glädjande saker!

Bokfemman vecka 4

Förra veckans Bokfemma måste ha varit rekord i antal deltagare! Härligt att ni var så sugna på att köra igång igen efter uppehållet.

Inför veckans tema hade jag lite huvudbry. Jag har flera teman liggande på lager, men jag hittade inget som jag kände lockade. Men så när jag stod och mockade i stallet igår, där de bästa idéerna alltid kommer, slog det mig vilket ämne vi skulle ha den här veckan. Ett ämne som ligger mig mycket varmt om hjärtat och som är anledningen till att jag älskar att läsa. Och att jag inte har haft det innan är ju snudd på skandal. Fy skäms på mig!

Berättelser och intriger i all ära, men det som är främsta anledningen till mitt bokmaleri är just – skriften. En bok kan ha hur bra story som helst men blir ändå inte min favorit om inte språket är med. Och tvärtom för den delen. Om språket är så där sprudlande levande kan det få mig totalt på fall, även om storyn i sig är svag. Värst var det när jag var yngre. Då satt jag med penna och papper i handen när jag läste och fyllde flera sidor med citat ur böckerna jag läste. Sedan var det bara att gå tillbaka och läsa dessa citat och låta språket flöda fram. Jaja, lite töntigt, jag vet. 🙂

Veckans tema är, som ni kanske har listat ut, språk. Men som vanligt tänkte jag att ni får tolka temat lite hur ni vill. Jag själv kommer att välja 5 böcker där språket har fått mig på fall. Man kan ju välja författare också. Eller helt enkelt andra språk. Ibland kan ju läsning på bokens orginalspråk vara en upplevelse. Eller varför inte välja böcker om språk? Och om man inte vill hylla böcker kan man ju istället dissa och välja de 5 sämsta. Din Bokfemma – du bestämmer.

Temat för veckans Bokfemma är språk. Nämn 5 böcker med ledordet språk.

  • Pride and Prejudice av Jane Austen. Äntligen får jag ha med den här boken på Bokfemman igen! Den här boken ska man läsa på engelska förstås så den får vara med den här veckan dels för Austens fantastiska, humoristiska och fängslande språk, men också för det engelska språket i sig.

  • Onåd av J. M. Coetzee. Jag är egentligen en sucker för lite mer poetiskt språk, men den här boken fick mig att tänka om. Klockrent, utan krusiduller lyckades han fånga mitt intresse. Inte ett ord för mycket någonstans.
  • I taket lyser stjärnorna av Johanna Thydell. En gång hörde jag någon beskriva Johannas språk som ”rinnande vatten”. Och det är verkligen på pricken. Johanna fixar att vara rolig, trovärdig och fängslande på en och samma gång. Hon har ett unikt och träffsäkert språk som är väldigt typiskt just för henne. Det märks också i hennes krönikor, som hon tyvärr har slutat skriva. Och det roliga är att när jag läser hennes texter kan jag både se och höra henne. Det är verkligen så hon, på något sätt.

  • Norwegian Wood av Haruki Murakami. En ny kärlek från min sida. Så vackert språk och det är nästan så jag skulle ta och lära mig japanska bara för att kunna läsa boken på dess ursprungliga språk. Om det är så här vackert på svenska – vad är det då inte i orginalspråket?

  • Romeo and Juliet av William Shakespeare. Eller vad som helst av Shakespeare. Den här kanske skulle stå först egentligen, men, men. Om man inte fascineras av dessa pjäser och deras ordvitsar och charm vet jag inte vad man ska göra. Det blir inte bättre så här i mitt tycke.

Nu är det din tur! Vilken är din topp 5 av böcker för ordet språk?