Mintgrodornas återkomst av Karin Brunk Holmqvist

Det kom ett paket förra veckan, från Kabusa böcker. Lyxigt värre att få önska böcker och sedan få dem hemskickade bara så där! Tack, tack!

En av böckerna var Mintgrodornas återkomst av Karin Brunk Holmqvist. Det är en liten pocket med 36 kåserier under diverse olika teman. Och även om vi inte alls tillhör samma generation kan jag känna igen mig i många situationer och skratta högt åt en del saker.

Min absoluta favorit är hennes rädsla för åska, något som jag själv lider av. Så fort åskan kommer springer hon ut och sätter sig i bilen för att vara i säkerhet. De första åren fick hon med sig både man och barn ut men numera får hon sitta där själv medan de andra sover vidare sin nattsömn. Hennes hysteri smittar inte direkt av sig: ”Nu kommer den”, halvskriker jag åt min man, fast jag fortfarande nästan är i sovande tillstånd. ”Vem kommer?” undrar han, halvvägs uppe ur sängen. ”Åskan! Hör du inte?” ” Vilken Oskar?”

Det här är en bok som är perfekt att läsa något kapitel ur precis innan man ska sova. Då har man en sån härlig känsla när man somnar och drömmer inga mardrömmar. Det är rätt skönt att få avsluta dagen med att fnissa lite åt diverse vardagssituationer. Och framför allt är det skönt att få veta att det finns fler människor som klantar sig ibland och gör pinsamma saker…

Stardust

Till skillnad från mitt förra inlägg är det här en film som verkligen kan avnjutas en fredag kväll som härlig underhållning för hela familjen. Filmen Stardust är baserad på boken av Neil Gaiman.

Tristan (Charlie Cox) bor i det lilla samhället Wall och är hopplöst förälskad i Victoria (Sienna Miller) och gör allt för att vinna hennes hjärta. När de ser en stjärna falla lovar han henne att ge henne den som present lagom till hennes födelsedag om en vecka. Problemet är bara att runt hans lilla by går en mur som ingen får gå över eftersom man då kommer till det magiska kungariket Stormhold. Till sin hjälp har han dock sin egen pappa som en gång lyckades ta sig förbi vakten och stiga in den magiska världen. Tristan lyckas med sin fars hjälp ta sig till den fallande stjärnan som visar sig vara en vacker kvinna vid namn Yvaine (Claire Danes). Men han är inte ensam om att vilja finna henne och han slåss mot häxor, elaka prinsar och råkar ut för andra faror. Den fruktansvärda häxan Lamia (Michelle Pfeiffer) vill döda Yvaine och därmed vinna tillbaka sin ungdom. Ska han lyckas skydda Yvaine och ska han hinna hem till Victorias födelsedag?

Filmen är späckad med kända skådisar och förutom de som redan nämnts syns också Robert de Niro i en helt underbar roll. Det är en otroligt rolig och härlig film om magi, kärlek och klassiska prinsar och prinsessor. Ni måste bara se den här filmen!

The Kingdom

Filmen The Kingdom är baserad på en verklig händelse och är väldigt realistiskt skildrad. Lite för bra ibland. Men verkligheten är ju sån.

Filmen börjar vid en terroristattack i Saudi Arabien, mitt under en basebollmatch. Många civila amerikanska dödas och bland dem många barn. FBI åker dit för att leta reda på de skyldiga bakom bombattacken. Styrkan består av fem man: specialagent Ronald Fluery (Jamie Foxx) som leder uppdraget, och hans 4 kollegor som spelas av Jennifer Garner, Chris Cooper och Jason Bateman. Men uppdraget är inte enkelt. De får inte gå utanför området och de får inte röra bevismaterial. Hur de ska kunna lösa uppdraget utan att få arbeta aktivt blir ett problem. Det är inte heller självklart vem man kan lita på. Det finns många som vill hindra dem i arbetet och hellre se dem döda.

Det är en ruskigt bra film som inte lämnar en oberörd. Om ni vill se mer av filmen, kolla in trailern här nedanför. Den är lite missvisande dock. Enligt trailern verkar det här som en vanlig actionfilm men det är den inte. Det är en klart sevärd film, men kanske inget man slår på en fredag kväll som avkoppling.

Bokfemman vecka 9

Den här veckans tema bygger lite på förra veckans och en del av har kanske redan klurat ut vad som kommer. Eftersom vi körde sorg förra veckan måste vi ju köra glädje den här veckan. För er som tyckte förra veckan var svår eftersom ni inte läser så mycket sorgliga böcker, kanske det blir lättare den här veckan?

Temat kommer alltså att vara glädje. Det kan vara böcker som handlar om glädje, som fått er att känna glädje eller tom som hjälpt er att finna glädje. Böcker som fått er att skratta rakt ut eller som skänkt er glädje pga att det var en gåva från någon som betyder mycket för er. Ni kommer säkert på fler varianter.

Veckans tema är glädje. Nämn din topp 5 som du tycker berör ämnet.

• Mintgrodornas återkomst av Karin Brunk Holmqvist. Jag fick den här av Kabusa förra veckan och den kändes som lagom läsning om kvällarna när man är för trött för djupare tänkande. Jag är inte riktigt färdig med den ännu men jag har redan skrattat högt flera gånger. Jag ska bjuda er på några härliga citat imorgon när jag recenserar den.

• Linas kvällsbok av Emma Hamberg. Jag måste ha med den igen. Det fanns vissa händelser som gjorde att jag brast i skratt i rent igenkännande i form av pinsamhet…

• Marley och jag av John Grogan. Inte heller ny på listan men herrejösses vad jag skrattade åt den här boken. Härligare bok får man leta efter. Jag saknade boken när jag la den ifrån mig. Den gav mig många skratt.

• Grabben i graven bredvid av Katarina Mazetti. Ytterligare en bok som fått mig att skratta. Den är så där mys-skrattig på något sätt, samtidigt som den ju också är sorglig. Men det finns en hel del roliga repliker i den här boken: ”Det sa inte klick precis”, säger han. ”Det kändes mera som när jag råkade luta mej mot elstängslet.”

• Pride and Prejudice av Jane Austen. Det här är glädje i bokformat! Jag börjar le bara jag ser boken. Roliga, härliga dialoger och en underbar Mr. Darcy mitt i allt. Det kan ju inte sammanfattas annat än med ordet glädje. Har du inte läst den än? LÄS!

Nu är det din tur! Vilken är din topp 5 som berör begreppet glädje?

*Malin* på besök

Om ni vill läsa en intervju med mig så kan ni titta in hos Hans och Du är vad du läser. Hans har en liten serie där han intervjuar olika bloggare och nu hade turen kommit till mig.

Och nu ska jag bege mig hem från jobbet. Jag blev tvungen att stanna över, men nu är det dags att bege sig. Hästen vill nog ha sin mat snart om inte annat. Jag återkommer senare med Bokfemman för den här veckan.

På återseende!

I morgon…

… kommer Bokfemman på kvällen!

Jag ska för en gångs skull _inte_ tillbringa kvällen på gymet eftersom jag ska hålla lite extrapass senare i veckan i stället. Jag kan ju inte träna hur mycket som helst heller. Mina händer har börjat säga ifrån av de tunga vikter som de tvingas bära upp under passen. De kan behöva vila lite imorgon. På grund av alla spanska funderingar under kvällen (se föregående inlägg) är min hjärna rätt slut nu. Normalt sett brukar jag ju skriva Bokfemman på söndag kväll och sen publicera den på måndag morgon. Men trots att ämnet redan är valt och klart blir det ingen publicering förrän imorgon kväll för det är först då jag hinner (läs orkar) plita ner det.

Och vet ni – jag har fått en maaaaaassa tips på ämnen nu i mailen så jag har så det räcker för hur många veckor som helst ju. Det där med 5-6 veckor verkar spricka. Å andra sidan påpekade ju Johanna att jag borde köra så det blir 52 Bokfemmor (=1 år) i stället för att gå på vecka 14 då det är ett år enligt datumräkning istället för mängdräkning. Jag tror det var vecka 14 förra året som Bokfemman såg dagens ljus för första gången.

Ja, vi får se hur många veckor till det blir. Innan dess får vi i alla fall köra på lika hårt som vanligt! 🙂

Ses imorgon igen!

Efter attentatet av Yasmina Khadra

Yasmina Khadra är en pseudonym för Mohammed Moulessehoul. Eftersom han var yrkesmilitär krävde hans arbetsgivare att en militär kommitté skulle läsa och censurera hans böcker innan de gavs ut. Han vägrade tillåta det och hans fru föreslog att han i stället skulle publicera böckerna i hennes namn. Sedan fortsatte han använda hennes namn som pseudonym.

Efter attentatet handlar om Amine som arbetar som framstående kirurg på ett sjukhus i Tel Aviv. En dag skakas sjukhuset av skalvet från en bomb som detonerar bara några kvarter därifrån. Snart väller det in skadade och de opererar på löpande band. Väl hemkommen stupar han i säng men väcks genast av telefonen där hans polisvän beordrar honom att komma tillbaka. Frågande anländer han bara för att upptäcka att de vill att han ska identifiera kvarlevorna av hans egen fru. Det är hon som var självmordsbombaren. Chockad försöker han nu ta reda på saninngen. Han vägrar tro på att hans fru utan hans vetskap har kunnat bli en självmordsbombare. De levde i hans ögon ett bra liv, hade mycket pengar och många vänner. Han kan inte förstå vad som drivit henne till detta. Men hans eftersökningar uppskattas inte av omgivningen och det är inte lätt att få fram sanningen.

Det är en otroligt dramatiskt bok att läsa och väldigt välskriven. Dessutom får man flera gånger en knäpp på näsan av de fördomar man faktiskt har. Amine blir hårt utsatt av omgivningen, av hans grannar tex, eftersom alla är övertygade att även han är inblandad i attentatet. Ingen tror att Amines fru har kunnat genomföra ett sånt attentat utan hans vetskap. När man själv läser om ett sådant attentat tänker man främst på de som fallit offer för bomben och deras familjer. Men den som utför det har också en familj som drabbas. Den här boken ger en nyans till den bilden. Och det är det som gör den så intressant.

Den här boken finns på Adlibris bokrea för 59 kr. Ett tips inför årets bokrea!

Beatriz och himlakropparna av Lucía Etxebarria

Det är lika bra att erkänna det med en gång – jag gillade inte alls den här boken. Jag vill knappt skriva om den här för jag vill bara lägga den bakom mig nu, glömma och gå vidare. Lucía Etxebarria får ursäkta, men jag orkade knappt ta mig igenom boken.

Boken handlar mycket om droger och det är väl största anledningen till varför jag inte gillar den. Jag tycker det är totalt ointressant och jag bryr mig inte ett skvatt om hur det går för karaktärerna. En kort summering i alla fall: Beatriz har flyttat från Madrid till Edinburgh där hon träffat Cat som hon lever med. Hon kan inte glömma Mónica och när hon bestämmer sig för att åka tillbaka till Madrid tar hon kontakt med Mónica som ligger inlagd och bara är en spillra av sitt forna jag. Sedan får vi en återblick på hur det var förr när de umgicks och sålde knark osv. Jättetråkigt verkligen. Och det funkar inte alls att dra in temat feminism i en värld full av knark. Inte för mig i alla fall.

Nä, det finns inget i den här boken som intresserar mig och det ska bli skönt att lämna tillbaka den till biblioteket. Här kan ni läsa en annan recension av den. Den är mer ingående, men jag vill faktiskt inte ens skriva mer än så här om boken.

Bokfemman vecka 8

Veckans tema är baserat på en bok. En bok som jag håller på mig just nu och som rörde upp så otroligt många känslor i mig att övriga böcker till listan bara bubblade fram hur lätt som helst. Det är ett ämne som ligger mig väldigt varmt om hjärtat eftersom det ligger så nära samt att det är ett ämne som skulle behövas tas upp till ytan mer. Något som boken jag läser just nu verkligen gör. Det är en bok som jag hade velat läsa för flera år sedan egentligen, men då fanns den ju inte ens.

Som vanligt kan ni tolka temat hur ni vill. Ni kommer att få ett enda ord av mig igen, men min tanke är att man också kan tänka i motsatser när det gäller ordet. Veckans ord är sorg. Och sorg för de flesta innebär oftast död, att förlora någon närstående. Men sorg kan också innehålla tröst, hopp, liv och kärlek. Men som sagt, sorg behöver ju inte betyda död. Sorg kan innehålla så mycket och det är också väldigt personligt. Något som betyder sorg för det ene behöver inte betyda det för någon annan. Så tolka på så mycket ni kan eller tolka det helt enkelt bokstavligt och lista böcker med sorg som handling eller tema.

Veckans tema är sorg. Nämn din topp 5 som du tycker berör begreppet sorg.

• Ett magiskt år av tänkande av Joan Didion. Det är den här boken som startade allt. Genom tips från någons blogg fann jag den här boken och den berör så starkt att det gör fysiskt ont i kroppen. För första gången någonsin lyssnar jag på en bok utan att somna och just lyssnandet gör den bara starkare. Det känns ännu mer personligt och ännu starkare att höra orden än att läsa dem själv. Efter att bara ha lyssnat igenom 2 av 6 skivor kan jag säga att detta är en av årets starkaste läsupplevelser. Och då är det ändå bara februari än.

• I taket lyser stjärnorna av Johanna Thydell. Den här boken speglar det där konstiga med sorg: att hur ledsen man än är över något går livet vidare parallellt med sorgen. Man skrattar, älskar och lever trots att man samtidigt sörjer. Och det är helt ok att göra det. Det är det bästa med den här boken. Sorg betyder inte att precis allt i livet är svart. Övriga livet fortsätter som vanligt och det är en tröst i det.

• Bröderna Lejonhjärta av Astrid Lindgren. Det finns något så tröstande i den här boken. När någon man älskar dör går de vidare till en annan värld, där man kommer att återse varandra efter döden. Livet fortsätter efter döden.

• Tisdagarna med Morrie av Mitch Albom. Den här boken rymmer både sorg och kärlek. Det är en sorg i sig att Mitch inte tar sig tid att besöka sin gamla lärare förrän han får veta att han bara har en kort tid kvar att leva. Han har inte tagit sig för att göra det tidigare trots att han hade lovat det. Men alla människor får inte möjligheten att ta farväl och verkligen samtala om allt viktigt innan det är försent. Den här boken förmedlar just hur viktigt det är att leva livet medan det är här, medans vi kan och att ta vara på alla stunder med våra närstående.

• Du är hos mig ändå av Suzanne Sjökvist. Jag har haft med den här boken innan men den är väl värd att vara med igen. En antologi full av berättelser av barn och ungdomar som mist en förälder. Det är otroligt sorgligt och gripande att läsa alla berättelser men det är också väldigt hoppfullt. Många av de som berättar har också en stor känsla av hopp och glädje inför livet. De vill verkligen leva livet fullt ut eftersom de vet att man inte alltid har lång tid här.

Jag hade kunnat ha med många fler böcker på listan den här veckan, särskilt om man får in begreppet hopp inom temat också. En bok som i alla fall hamnar på sjätte plats, precis utanför listan, är P.S. Jag älskar dig av Cecelia Ahern. En bok som verkligen behandlar ämnet att förlora en närstående men att sen ta sig upp och leva vidare. Riktigt bra bok i ämnet.

Nu är det din tur! Vilken är din topp 5 av böcker inom begreppet sorg?

Bokfemmans sista veckor

Bokfemman börjar gå mot sitt slut nu. Det blir kanske 5-6 veckor till innan det är dags att säga farväl. Imorgon publiceras den 40:e Bokfemman. Från början trodde jag att det skulle hålla kanske 10 veckor eller så. Det blev rätt mycket mer än så. Jättekul verkligen! Vi får se om jag drar igång något annat i stället för Bokfemman efteråt. Det finns lite idéer, men vi får se.

Om ni har något tema ni vill ha med innan vi slutar är ni välkomna att maila. malin-7@hotmail.com är adressen.

Hoppas ni hänger med imorgon igen! Förra veckan var svår, men imorgon är det rätt så enkelt tycker jag nog, beroende på hur man väljer att tolka så klart.

Nu ska jag slå mig ner i soffan med maken och se en film. Helgen har varit lång men fantastiskt roligt (om man bortser från fredagens incident…). Lena och Orups show var helt underbar och den kan jag verkligen rekommendera om det nu finns biljetter kvar.

Hasta mañana!

Film A-Ö

Min kollega och jag fortsätter filmtåget från A till Ö. Han valde Love Actually för bokstaven L och nu är det alltså min tur igen med bokstaven M. Och den här gången var det lättare än någonsin! Efter veckans Bokfemma som för min del vimlade av Shakespeare, blev valet enkelt – Much Ado About Nothing. En helt underbar filmatisering som kan ses om och om igen. Klippet är från början av filmen, precis när männen kommer hem igen.

Esperanzas dotter av María Amparo Escandón

Den här boken är lite udda och speciell och man höjer ögonbrynen i förvåning flera gånger under läsningen. Eller vad sägs om följande handling:

Esperanzas tonåriga dotter Blanca dör i en mystisk virussjukdom. Hon ligger på sjukhus efter en lättare operation och när Esperanza kommer dit på besök meddelar de att Blanca dött hastigt utan förvarning. Eftersom det enligt läkarna rör sig om ett aggressivt virus får Esperanza inte ens se kroppen. Efter ett tag får Esperanza en uppenbarelse av ett helgon i sin flottiga ugn (!) som säger att Blanca inte är död. Esperanza får för sig att läkarna ljugit för henne och att de har sålt Blanca till någon bordell. Hon ger sig av genom Mexiko för att leta reda på sin dotter och för att hitta henne får hon själv ta jobb på bordeller.

Det låter självklart fruktansvärt, men det konstiga är att det här är en komedi, eller som en fars. Det är oerhört roligt och karaktärerna är härliga stereotyper och precis vad man förväntar sig av en person i dess ställning. Kan man lite spanska är också boken ännu roligare eftersom karaktärerna har symboliska namn som visar hur och vad de är. Esperanza betyder tex hopp, sen finns Flaca (mager) Angel (ängel), Soledad (ensamhet) osv.

Det är svårt att gå in för mycket på den här boken eftersom man lätt avslöjar för mycket. Den är i alla fall väldigt rolig och läsvärd och jag tycker att den skiljer sig från det som jag brukar läsa. Den är som en frisk fläkt och har glimten i ögat. Den har några år på nacken nu (1999) och jag kunde inte hitta det svenska bokomslaget på bild. På baksidan står det beskrivet att det är ”en magisk berättelse om kärleken mellan mor och dotter – och mellan man och kvinna”.

Det har gjorts en filmatisering av boken, Santitos, som jag inte har sett. Den skulle vara intressant att se nu när man har läst boken. Boken kan jag rekommendera vidare i alla fall. Filmen får jag återkomma om, ifall jag nu hittar den och kan se den.

I am a real F.R.I.E.N.D.

I stort sett varje dag citerar jag ur den underbara, fantastiska serien Friends. Vid minsta händelse kan jag säga ja, men det är ju precis som i det där Vänner-avsnittet och sen dra en dialog från någon episod. Alltid. Jag är helt skadad vad gäller Friends. Och det fick jag verkligen veta idag. Det kom ett mail från en före detta kollega som skrev att hon saknade mig och:

”Varenda gång det uppstår ett ”Friendsmoment” så är det ingen som förstår om jag börjar skratta och citerar Ross.”

Jag vet vännen, jag saknar också någon som man kan dra Vänner-skämt med. Berätta något kul ur serien och sen bara asgarva åt det… 🙂 Det är verkligen jag i ett nötskal.

Bokfemman vecka 7

Bättre sent än aldrig heter det ju… Jag får be om ursäkt för förseningen. Som sagt, mucho viktigt möte igår som tog upp mina tankar större delen av dagen. Allt gick i alla fall superbra så nu kan jag fokusera på att leverera den kära Bokfemman i stället.

Och det har tagit tid att skriva den här veckans Bokfemma eftersom min internetuppkoppling strular och bara stängs av hela tiden. Jag hatar Tele 2…

Jag skrev ju igår att det skulle bli ett lite svårare ämne, men det beror egentligen på intresse, om man läser sånt här eller inte. För min egen del var det svårt eftersom jag egentligen vill fylla min lista med en enda författare, en man vars verk jag avgudar och har totaldille på. Jag bryr mig inte om det verkligen är han som har skrivit verken eller om det är flera stycken. Bra är de och mina favoriter är de både för det fantastiska språket och för innehållet.

Vem mannen är? Shakespeare…

Och nu vet ni ju veckans tema då! Pjäser. Och som vanligt tolkar ni temat hur ni vill. De bästa, mest intressanta, konstigaste, mest sevärda, mest läsvärda osv. Ni kommer säkert på andra varianter. För min egen del blir det mest läsvärda eftersom jag hellre läser än ser pjäser. Eller så är det så att jag helt enkelt inte har fått den där magiska upplevelsen på en teater än.

Veckans tema är pjäser. Nämn din topp 5 inom ämnet.

• Much Ado About Nothing av William Shakespeare. Min absoluta favorit av alla. Så otroligt härlig, kvick dialog och humor. Jag är även förälskad i filmatiseringen av Kenneth Branagh där han själv spelar tillsammans med bl.a. Emma Thompson, Robert Sean Leonard, Keanu Reeves, Denzel Washington m.fl. Helt underbar!

• Romeo and Juliet av William Shakespeare. Jag behöver väl knappast motivera?

• Twelfth Night av William Shakespeare. Här är det framför allt handligen som jag gillar. Härliga förväxlingar och så där väldigt typiskt för Shakespeare där karaktärerna ofta misstar sig och detta sedan får stora konsekvenser.

• Ett dockhem av Henrik Ibsen. En kompis och jag fick i uppgift att göra ett arbete om Ibsen under gymnasiet och det var då jag fick upp ögonen för just Ett dockhem. Extra bra blir pjäsen just för att Strindberg sedan skrev en motpjäs till den. Jag fascinerades av att en teaterpjäs kunde väcka så mycket uppståndelse.
• The Glass Menagerie av Tennessee Williams. Att så mycket handling och symbolism kan rymmas i en så kort och enkel handling med så få karaktärer. Jag älskar verk där man kan diskutera symbolism och handling i evigheter efteråt. När man sedan läser dem igen är det som att läsa en helt ny berättelse.

Egentligen borde listan bestå av en massa gamla grekiska dramer också, men istället för att glömma de bästa får alla vara bubblare här nedanför. Ingen nämnd ingen glömd.

Nu är det din tur! Vilken är din topp 5 av pjäser?

Veckans Bokfemma…

…är lite försenad.

Jag har ett viktigt möte idag och sen är det träning hela kvällen så kanske kommer Bokfemman seeent ikväll eller i morgon fm.

Det är ett lite svårare ämne den här veckan, bara så ni är förberedda mentalt. 🙂