
Det här är en av de nominerade till Årets bok. Jag hade den redan innan på läslistan och den var därför en av de nominerade jag sett fram emot mest att läsa. Tyvärr blev inte läsningen alls så som jag förväntat eller hoppats på. Jag hade faktiskt svårt att ens ta mig igenom den och jag fick tvinga mig igenom andra halvan av boken.
Boken handlar om 14-åriga Adunni. Hon bor tillsammans med sina två bröder och pappa. Mamman är död. Hon drömmer om att få utbilda sig och jobba som lärare, men så blir det inte. Hennes pappa beslutar att sälja henne till en äldre man som redan har två fruar och flera barn. Den ena frun är elak mot henne, men den andra försöker hjälpa henne. Något händer och hon flyr. Hon hamnar hos en rik familj där hon jobbar som hembiträde, men hon behandlas inte väl. Drömmen om att utbilda sig och leva ett liv hon själv har valt lever kvar i henne.
Den här boken är till viss del skriven på talspråk. Tanken är att man kan följa Adunnis utveckling genom språket, men jag hittade ingen struktur i hur det används och därför störde det i stället min läsning hela boken igenom.
Jag tyckte inte heller att jag verkligen lärde känna någon av karaktärerna i boken på djupet. De förblev relativt anonyma. Big Madam framställdes som någon slags seriefigur i sin beskrivning, vilket kändes väldigt märkligt. Dessutom gick handlingen lite väl snabbt framåt ibland. Hopp, och så var det visst något nytt på gång.
Jag tyckte att första halvan av boken var mest intressant, men när hon hamnade hos Big Madam sjönk mitt intresse och därifrån fick jag kämpa med läsningen.
Det är med visst vemod jag säger att jag känner mig väldigt kluven till den här boken och den förväntade läsupplevelsen som uteblev. Jag hade hoppats på något helt annat med läsningen.
Recex från Piratförlaget