Inför Författarfemman 2014

Förra året testade jag att köra en helt ny utmaning: Författarfemman. Den visade sig vara precis lagom mycket för mig att hantera, och fick mig dessutom att återse kära gamla favoriter som fallit lite i glömska. I år kör jag den igen, med till viss del uppdaterade författare och till viss del samma som förra årets.

Jag har valt ut 10 författare, varav minst 5 ska bli lästa i år. Tanken med utmaningen är alltså att välja ut författare man redan har läst och tyckt om, och sedan läsa minst 1 bok av varje författare under 2014. En del är gamla favoriter som det var alldeles för länge sedan jag läste något av (som Dean Koontz), andra är helt nya upptäckter som jag vill plöja allt av (som Jonathan Tropper). Precis som förra året är tanken att jag ska läsa mer än bara en bok av varje, helst två vill jag att det ska bli.

Förra året hade jag den här listan. I år har jag valt de här författarna (en del är som sagt samma som förra årets lista):

1. Dean Koontz

2. John Green 

3. Kristin Hannah

4. Linda Olsson

5. Jonathan Tropper

6. Alice Munro

7. Joyce Carol Oates

8. Marie Hermanson

9. Isabel Allende

10. Jodi Picoult

Läs mer om utmaningen här. Om någon mer vill haka på utmaningen så är ni självklart välkomna att göra det! Ni får gärna låna bilden också, om ni vill.

Årets bästa 2013

I år har det blivit 103 böcker lästa, vilket är nytt rekord för mig. Förra året toppade jag med 84, men det slog jag ju med råge i år. Inför nästa år ska jag i alla fall inte försöka slå rekord igen. Med husflytt i sikte blir det nog något mindre läsning under 2014. Att det blev så många lästa under 2013 beror på att jag för första gången i mitt liv inte haft någon häst att åka till. Dessutom har vi bott i lägenhet hela året och därmed haft mycket fritid över, vilket i mitt fall har spenderats på läsning och träning.

Trots att jag har läst så många böcker har jag haft svårt att hitta de där riktiga topparna. Förra året hade jag svårt att välja ut bara 10 favoriter, men i år var det nästan svårt att hitta 10. Undrar vad det beror på? Dessutom har jag läst oerhört få tränings- och wellnessböcker, vilket känns jättetråkigt. Det vill jag läsa mer av under 2014. Och gärna mer om naturligt/ekologiskt liv.

Här kommer mina favoriter för 2013, utan inbördes ordning:

En man som heter Ove av Fredrik Backman. Kommentarer är egentligen överflödiga. Så himla bra!

Livet efter dig av Jojo Moyes. Alltså herre jösses vilken bok! Jag sträckläste den, totalt oförmögen att lägga den ifrån mig. En av de sista böckerna jag läste i år, och det känns bra att kunna avsluta året med en sådan riktig höjdare.

Fågelbarn av Christin Ljungquist. Jag läste både denna och debuten Kaninhjärta, men den här var snäppet bättre. Otroligt spännande, läskig och välskriven.

Sju jävligt långa dagar av Jonathan Tropper. Det här var en ny författarbekantskap för mig, och efter att ha läst och älskat den här boken plöjde jag ytterligare 3 böcker av Tropper. En ny favoritförfattare som jag vill läsa mer av.

Musselstranden av Marie Hermanson. Efter tips från en f.d. kollega läste jag och verkligen älskade den här boken. Jag vill gärna läsa mer av författaren.

För mycket lycka av Alice Munro. Åh, vilken underbar novellsamling. Jag var lyrisk redan efter första novellen. Det har tyvärr inte blivit mer läst av henne under året, men det ska det bli under nästa år.

Kvinnan han älskade av Dorothy Koomson. Även den här boken läste jag i slutet av året och det känns skönt att avsluta året med en riktigt spännande bok, en riktig bladvändare.

De skandalösa av Simona Ahrnstedt. Jag tyckte väldigt mycket om hennes debut Överenskommelser, men av någon anledning har jag fortfarande inte läst tvåan Betvingade. När den här kom som en överraskning på posten läste jag och tokgillade. Det blir definitivt fler böcker av henne framöver.

Sonjas hemlighet av Åsa Hellberg. Jag bara måste ha med den här på årets topplista. Det är fortsättningen på charmiga Sonjas sista vilja och det är feel good när det är som bäst.

Det goda inom dig av Linda Olsson. Jag upptäckte henne först förra året då jag äntligen läste Nu vill jag sjunga dig milda sånger, och hennes böcker är riktiga pärlor att älska och ta till sig.

Och så vill jag också nämna Elly Griffiths lite utanför listan. Hennes serie om Ruth Galloway platsar inte riktigt in på topp-listan, men är starka bubblare. Samma gäller för Hans Koppel, vars böcker jag har hittat och gillat under året.

100!

Jag klarade det! Jag har läst 100 böcker i år! Yay mig!

Inför nästa år kan jag nästan lova att det blir färre. Med flytt till hus och renovering av detsamma lär läsningen bli lite lidande. Men det är helt ok. Det får bli som det blir.

Nästa år tänker jag också bara köra en enda utmaning: Författarfemman. Hur rolig än Boktolvan må vara stressar den mig lite också. Därför får det bli ett år av färre utmaningar, kanske färre lästa böcker, och förmodligen även mindre bloggande. Eller, i alla fall inte varje dag.

Och kanske, kanske blir 2014 året då hyllvärmarna blir färre. Det vore verkligen på tiden… 2014 blir ju dessutom året då mina magasinerade böcker kommer upp ur flyttlådorna och får flytta in i nya bokhyllor. Det blir kul att äntligen få upp alla böcker igen.

Hur gick det med årets Författarfemman?

Jag startade en ny utmaning i år: Författarfemman. Jag känner ofta att jag hittar någon författare vars bok jag tycker väldigt mycket om, men sedan faller författaren lite i glömska. Nya böcker kommer ut, men jag läser dem inte. Därför körde jag i år Författarfemman där planen var att läsa mer av minst 5 utvalda författare, och gärna också mer än bara en bok.

1. Lisa Genova

2. Nicholas Sparks – Nätterna vid havet. Det blev tyvärr bara en bok av honom. De andra jag har i hyllan är på engelska och då kommer latmasken fram i mig…

3. Kristin Hannah

4. Linda Olsson – Det goda inom dig. Jag hade planer på att läsa mer av henne, men det blev bara en. Däremot ska jag läsa mer av henne i framtiden för hon är en stor favorit.

5. Sarah Dessen – Just listen, Blunda och hoppa. Det blev två böcker av henne i år, varav den sistnämnda var nyutkommen och den förstnämnda var den första jag läste av henne på engelska. Den har inte ens blivit recenserad, och ärligt talat var den bara sådär.

6. Jennifer Crusie

7. Joyce Carol Oates – En fager mö, Älskad, saknad. Den förstnämnda gillade jag inte, mycket på grund av ämnet. Den andra tyckte jag lite bättre om, även om den bitvis var väldigt seg. Så här i efterhand lever både storyn och karaktärerna kvar i minnet och bara jag tänker på boken får jag starka minnesbilder. Det här en sådan där bok som ger en ljummen läsupplevelse men som växer sig starkare efter läsningen.

8. Sonya Sones – Vad mina vänner inte vet, Vad min flickvän inte vet. Hon är en stor favorit tack vare hennes sätt att skriva och jag ser fram emot att läsa mer av henne.

9. Isabel Allende

10. Jodi Picoult

Den här utmaningen lyckades jag med! Det var roligt att kunna fokusera på författare jag redan vet att jag gillar, som att återse en kär vän. Vissa av dem får kanske vara kvar på listan även nästa år, särskilt av de som inte blev lästa i år. Tyvärr fick jag ju lite negativa läsupplevelser av Joyce Carol Oates, så henne vill jag ha kvar för att få återuppleva de bra sidorna av henne jag tidigare har sett. Och kanske att någon från det här årets Boktolva får flytta in på nästa års Författarfemman… Hmm. Dags att klura ut vilka 10 som ska kvala in på nästa års lista.

Hur gick det med årets Boktolva?

Planerna var att läsa minst tolv av följande 20 författare:

1. Alexandra Potter – jag påbörjade Going La La men av någon anledning fastnade jag inte och slutade därför läsa den ungefär halvvägs.
2. Jonathan Tropper – det här blev ett riktigt lyckokast! En av mina nya favoritförfattare, och jag har läst 4 av hans böcker i år.
3. José Saramago – nope
4. Doris Lessing – nope
5. Lionel Shriver – nope
6. Audrey Niffenegger – nope
7. Monica Ali – nope
8. Sonya Hartnett – jag läste Fjäril, en bok som blev något av besvikelse. Jag har inte ens recenserat boken faktiskt…
9. Barbara Voors – jag läste och gillade Emmy Moréns dubbla liv.
10. Nawal el Saadawi – nope
11. Siri Hustvedt – nope
12. Belinda Jones – nope
13. Bengt Ohlsson – nope
14. Jón Kalman Stefansson – nope
15. Donna Tartt – jag påbörjade Den hemliga historien men kom inte särskilt långt. Den kändes seg och faktiskt rätt så tråkig. Jag kommer nog att ge henne en ny chans ändå.
16. Alice Munro – även det här blev ett lyckokast! Jag läste och tokgillade För mycket lycka och lite roligt var det ju att hon tilldelades Nobelpriset i år. Jag läste alltså henne innan hon fick priset, och det är jag lite stolt över. Det är första gången jag har läst något av en författare innan hen får priset.
17. Josefine Sundström – nope
18. Agneta Sjödin – jag läste och gillade En kvinnas hjärta.
19. Margaret Atwood – nope
20. Majgull Axelsson – nope

Den här utmaningen gick inget vidare alls i år. Av någon anledning tog det emot varje gång jag tog upp en bok för att läsa av just dessa. Jag vet inte varför, för det är ju faktiskt författare som jag vill läsa. Några av dem kommer att få en ny chans igen nästa år, medan andra får stiga åt sidan åt nya. Eftersom jag inte lyckades slutföra listan i år vill jag inte ha samma ett år till, för då finns risk för ett nytt misslyckande.

Å andra sidan hittade jag två nya favoritförfattare tack vare listan, så helt misslyckad kan den ju inte anses vara. Jonathan Tropper och Alice Munro lär jag läsa mer av, utan tvekan.

Ok, nu ska jag fundera över nästa års kandidater. Är det någon på listan som jag verkligen borde ge en ny chans nästa år?

En kvar

Snart framme vid målet, bara en enda kvar till 100-målet!

Det har varit lite tyst härinne, på grund av julfirande och familjehäng och annat kul. Jag ska avsluta det här året med en sammanfattning av de bästa böckerna, utvärdering av utmaningarna samt planer för utmaningarna inför 2014. Det blir både Författarfemman och Boktolvan igen, även om den sistnämnda har gått åt skogen i år. Ja, ja. Så blir det ibland. Å andra sidan når jag ju mitt 100-mål! Hurra för det!

Hoppas ni har haft en riktigt härlig jul!

Viktig: från matmissbrukare till träningsförebild av Terese Alvén

Den här boken är svår att skriva om. Den är väldigt ärlig och uppriktig i sin ton, och jag fick läsa den i omgångar för att kunna smälta mina intryck.

Terese Alvén driver träningsbloggen Spark i baken, och i den här boken berättar hon om hur hon blev sjuk i anorexia. Hon berättar om sin uppväxt, vägen mot anorexia och sedan den svåra vägen tillbaka för att bli frisk. Anorexia är verkligen en fruktansvärd sjukdom, och jag tycker att hon lyckas förmedla känslorna och tankarna genom sjukdomen väldigt väl.

Det är en viktig bok, precis som titeln antyder. Att vara smal är lika med att vara snygg i dagens samhälle. Läskigt nog fick hon också väldigt många positiva kommentarer om sitt utseende när hon var som smalast (=sjukast) och dessutom flera erbjudanden om att bli fotomodell. Det är svårt att förstå att man är sjuk när omvärlden talar om hur snygg man är. Då hjälper det inte att människor som älskar en, som står en närmast, försöker få en att inse att man är sjuk.

Det är en mycket berörande bok som jag tar till mig och gärna vill rekommendera vidare. Och jag gillar att den slutar med en positiv ton, att det finns en väg ut från sjukdomen och att man kan lära sig från hennes resa. Läs, säger jag bara!

Läs mer om boken här.

Gone reading

Om ni undrar vad jag sysselsätter mig med så kan jag berätta att jag läser. Läser, läser, läser. Och sover. Icke att förglömma. Med betygsättning klar och julavslutningen bara om två dagar, har den stora tröttheten slagit till. Kan också bero på att jag låtsas att det är jullov och sitter uppe alldeles för sent om kvällarna. Tjuvstartar ledigheten lite, testar på det ljuva livet som snart väntar.

Det där 100-målet kommer definitivt att uppnås. Nu är det bara en knapp handfull böcker kvar, och tre redan halvlästa. Jo, slalomläsning pågår. Min trötta hjärna kräver olika läsning beroende på humör.

Och så har jag tagit med hem en alldeles för stor bokkasse från jobbet. Eftersom jag ska köra Book Club på Student Choice till våren vill jag läsa in mig på Bokjuryns böcker så mycket som möjligt. Som tur är finns det många rätt tunna böcker som jag hinner klämma innan det drar igång. Måste ju kunna tipsa om böcker när vi startar, och tanken är att främst läsa för att kunna rösta i Bokjuryn. Det blir nog kul! De av mina mentorselever som har valt det har redan börjat prata om det förväntansfullt. Ja, jag vet. Är man min mentorselev blir man indragen i böckernas värld. 🙂

Ok, tillbaka till läsningen.

Bokbloggsjerka – om författarduo

Veckans fråga i Bokbloggsjerkan är: Vilken författarduo tillhör dina favoriter? (Alternativt: finns det någon författare vars böcker du har gillat både under författarens riktiga namn såväl som dennes pseudonym)?

Jag tror att den här frågan passar bäst för deckarfantaster, för jag kan inte komma på någon författarduo som jag brukar läsa. Jag kan ju vända på frågan i stället och fundera över vilka jag skulle vilja läsa. Johanna Lindbäck och Lisa Bjärbo tillhör båda mina favoriter, och de har kommit ut med en bok tillsammans; Vi måste sluta ses på det här sättet. Eftersom de är rätt lika i sitt uttryckssätt funkar deras texter bra ihop. Det blir ett härligt flyt att läsa. De brukar dessutom båda två ha väldigt trevliga karaktärer, mysiga och charmiga sådana. Jag hoppas verkligen att de kommer att skriva mer ihop för det hamnar direkt på min att-läsa-lista i så fall!

En alternativ fråga den här veckan handlade ju om pseudonymer, och då måste jag nämna Dean Koontz som jag hade dille på för några år sedan. Han har ju skrivit mycket under pseudonym, och när jag hade som mest dille på honom gillade jag precis allt han någonsin skrivit. Sedan fick jag nog en överdos, för plötsligt slutade jag läsa honom helt och det har nog bara blivit en eller två böcker av honom de senaste 10 åren. För mycket av det goda, kanske?

Wallflower av Stephen Chbosky

Den här boken är tydligen en nyutgivning, det hade jag missat. Jag har sett den hyllas på en hel rad bokbloggar och därför hamnade den på min att-läsa-lista.

Huvudpersonen i boken är Charlie, som är en s.k. wallflower. Han är en sådan som gärna iakttar andra, men som inte deltar själv. I det här fallet gäller det hela livet, han är med som betraktare men inte som deltagare. Men under hans första år på High School ändras detta och han börjar för första gången delta i det som händer runt omkring honom. Han får uppleva vänskap på ett sätt han aldrig upplevt förr och han får uppleva smärta och hur svårt livet kan vara. För honom blir det verkligen en förändring för hela honom som person.

Boken berättas i brevform, och det är Charlie själv som skriver breven där han berättar vad som händer. Det tar några sidor att komma in i detta och förstå, men sedan känns det helt naturligt. Charlie är en betraktare och just att han skriver brev och själv berättar om det som händer visar ännu mer på det. Jag som vanligtvis inte alls brukar gilla brevberättade, köper det här helt. Jag tycker att det bidrar till berättelsen i det här fallet.

Den här boken har så många olika bottnar att fundera kring. Charlie har en väldigt naiv livssyn och som läsare ser man många saker som han själv inte har förstått. Det handlar väldigt mycket om hur det är att växa upp, om vänskap och kärlek och relationer. Hur svårt relationer kan vara, hur ont det kan göra. Det finns en hel massa intressant att diskutera kring den här boken. Boken är ibland väldigt rå för att på andra ställen bli rolig och sedan sorglig. Den har kallats gränsöverskridande, och det kan jag verkligen förstå. Det är svårt att sätta in den i ett fack, eller ens att beskriva den för den delen.

Filmatiseringen av boken kom förra året och det är en film som jag gärna vill se. Den läggs till den redan så långa listan med filmer jag ska njuta av under jullovet. Det ser jag fram emot!

Läs mer om boken här.

Jag börjar på måndag av Charlotta Lithman

Den här boken fick jag tips om genom att någon la ut en bild på Instagram under läsning pågår. Boken kändes som en sådan där lagom lättläsning om ett ämne jag brinner för: träning. Eller rättare sagt; hur man tar tag i och kickar igång träningen.

Charlotta Lithman fick erbjudande från DN om att bli coachad av två experter som skulle hjälpa henne att komma igång med träning och ett mer hälsosamt liv. Vägen dit och resultaten för detta skulle redovisas i tidningen i en följetong. Experterna som skulle hjälpa henne var Gunilla Eldh och Martin Ingvar som bl.a. har skrivit boken Hjärnkoll på vikten (som jag gärna tipsar om att läsa!).

I boken får vi följa hennes resa i dagboksform, från den rätt tuffa starten till att sedan fortsätta även efter att själva projektet är över. Tanken är ju att det här ska göras till hennes livsstil; att hon ska träna och äta bra som en livsstil och inte bara ett kortsiktigt projekt. Hon är väldigt ärlig och öppen med hur det går. Ibland är det tungt, ibland blir det bakslag och ibland tappar hon helt lusten och orken. Men budskapet är tydligt; kan jag kan alla.

Det är ofta väldigt rolig läsning och hög igenkänningsfaktor. Samtidigt som man får följa henne bjuder hon också på tips för hur andra kan lyckas, recept på bra mat och allmän pepp och råd. Om man vill göra som hon är det bara att följa råden i boken och göra samma sak själv. Det är en mycket läsvärd och peppande bok som rekommenderas till alla som vill ha lite pepp och inspiration. Passar bra nu lagom till nyår när så många gör upp nyårslöften om att börja ett nytt liv, precis som titeln antyder.

Läs mer om boken här.

Och så var de bara sju

Eller för att vara riktigt petig: 6,5. Snart, snart når jag 100-målet!

När betygen är satta på onsdag kan jag andas ut och börja tänka på andra bokstäver än bara a b c d e f. Pust.

Att närma sig 100

Nu börjar jag se målet där framme! Så nära, så nära nu…

Jag har två halvlästa böcker här hemma, och när de är klara behövs bara 6 st till så har jag nått 100. Yay!

Jag hoppas på att nå 100 innan jul, för då kan jag ta itu med de där tegelstenarna som ligger och väntar på att bli lästa: Flickan från ingenstans och Nyckeln. Vid det laget är ju dessutom alla betyg både iklickade och utdelade, eleverna är hemskickade på lov och vi lärare kan sträcka ut oss på soffan och sova läsa böcker. Bara 9 arbetsdagar kvar nu…

Hemma kanske inte är en plats av Lin Hallberg

En av mina favoritböcker är Mannen som kunde tala med hästar, som inleds med en svår ridolycka. I den här boken är det också en hästolycka som utgör starten och därför blev jag nyfiken på att läsa.

Huvudpersonen Sara är 19 år och råkar ut för en svår olycka där en häst är inblandad. Det blir en lång sjukhusvistelse och sedan en lika lång väg tillbaka. Tiden i sängen gör att Sara spenderar mycket tid med bara sina tankar, och framför allt barndomsminnen poppar upp. I sin barndom levde hon och hennes familj i Argentina, en tid som Sara alltid tänker på med saknad. Deras flytt därifrån kantas av många frågetecken som Sara aldrig har fått svar på, och när hon får försäkringspengar bestämmer hon sig för att använda dem till att åka tillbaka. Hon har en massa frågor hon vill ha svar på, och framför allt vill hon återse de människor hon då betraktade som både familj och vänner. Hon har också en svag förhoppning att kanske, kanske få återse Nube, hennes gamla häst. Om han lever fortfarande.

Den här boken misstas tyvärr av många att vara en hästbok, men så är inte fallet. Visst finns det hästar med i boken och visst handlar det om en hästtjej, men hästarna är mer i bakgrunden. I stället är det fokus på människor, relationer och förändringar. Argentina har genomgått stora förändringar sedan hon bodde där, och återkomsten blir något av en chock för henne. Landet har förändrats, människor har förändrats och av hennes barndom finns mest bara minnena kvar. Det blir en stark resa där hon får svar på många av sin frågor, varav en del svar är svårare att få än andra.

Jag tyckte väldigt mycket om den här boken. Det är en bok som berör och som handlar mycket om identitet och sökande. Har man varit med om en olycka eller något stort som ändrar livet kan man definitivt känna igen sig i den. Nu älskar jag ju hästar så att det finns hästar med i boken är för mig bara en bonus. Jag tror i och för sig att man inte behöver gilla hästar för att kunna ta till sig berättelsen. Hästarna är som sagt mest i bakgrunden, även om de förstås utgör en stor del av Saras liv. Det här är en fin bok som jag vill rekommendera vidare.

Läs mer om boken här.

Bokbloggsjerka – om att möta karaktärer

Veckans Bokbloggsjerka har frågan: Vilken karaktär skulle du helst vilja möta IRL och varför?

Alltså, den här frågan är ju plättlätt. Och jag kan svara samma som förra veckan då vi fick dela ut kramar. Mitt svar blir (självklart) Mr. Darcy! Och varför jag skulle vilja träffa honom? Men, vilken onödig fråga. Jag hade mer än gärna spenderat en dag med Mr Firth, förlåt Mr Darcy menar jag ju, och kramat på honom lite.

Och förlåt kära sambo om du läser det här… 🙂