Filmtips – Gone girl

Som sagt, i lördags var mannen och jag på date och såg då Gone girl. Jag läste boken i somras, recension kommer, och egentligen läste jag den enbart för att ha läst den innan jag såg filmen. Boken har ju hyllats lite här och var, men egentligen är det inte alls min typ av bok. Jag som är så lättskrämd brukar ju undvika allt som kan vara det minsta skrämmande. Men, jag läste i alla fall, och trots att den faktiskt var väldigt läskig tyckte jag den var både bra och spännande. Och under hela läsningen såg jag framför mig vilken bra film det borde bli. Och det blev det!

Jag älskar när en biopublik lever sig in i en film. När de skrattar högt, flämtar chockerat eller nästan hoppar till i biostolen av rädsla. Och precis sådär var publiken i lördags. Det bidrog helt klart till stämningen. Efteråt applåderade t.o.m några.

Filmen är mycket trogen boken och jag kände aldrig att jag saknade något. Det var otroligt träffsäkert från början till slut. Mannen, som inte har läst boken, tyckte lika mycket om filmen som jag gjorde. Vi hade en hel del att diskutera i bilen på väg hem. Och ja slutet. Slutet! My gosh. Har ni läst boken? Alltså, det är så himla, himla bra.

IMG_2030.JPG

Och jag måste säga hur imponerad jag är av alla inblandade skådisar. Jag visste ju redan innan att Ben Affleck skulle vara helt rätt man för rollen, men jag visste inte så mycket om Rosamund Pike. De två tillsammans, de gjorde hela filmen. Helt perfekta. Och resten av alla skådisar var också helt rätt för varje roll.

Det var en mycket lyckad date night, som förutom en mycket bra biofilm innehöll en smått fantastisk fiskgryta. Så, dagens tips från mig – gå och se filmen. Och om ni någonsin har vägarna förbi Jönköping – titta in på en fika eller en bit mat på Bryggan.

Gone girl – filmen

IMG_2025-1.JPG
I kväll ska mannen och jag ut på date, och för oss brukar det innebära bio och middag. Valet föll på Gone girl, eftersom jag läste boken tidigare i år och är mycket, mycket nyfiken på filmen. Jag brukar gilla Ben Affleck, och jag tror att han kommer att passa ruskigt bra i den här rollen. Jag tror faktiskt att hela filmen kan vara bra, då boken kändes som upplagd för en filmatisering. Egentligen brukar jag inte gilla den typen av böcker, men det var något hos den som höll läsningen uppe hela vägen till slutet. Den var obehaglig – javisst, men också spännande och oväntad.

Som sagt, jag ser mycket fram emot i kväll! Jag hoppas bara på att hålla mig vaken under filmen… Vi har valt en tidig visning och därmed blir även middagen väldigt tidig. Men jag känner mig själv – klockan 22.00 brukar illamåendet komma och jag måste gå och lägga mig. Man hade ju kunnat tro att illamåendet skulle ha gått över nu i vecka 22, men icke. Så därför – restaurang och middag runt fyrasnåret, tidig bio och sedan hem till soffan innan 21. Det är vad jag numera kallar en riktig utekväll!

Filmatiseringar att se fram emot

thisisMin stora favorit Jonathan Tropper har fått en av sina böcker filmatiserade – This is where I leave you (Sju jävligt långa dagar). Den kommer i höst, med Jason Bateman i rollen som Judd. Enligt imdb kommer den i september och jag kan säga att den är ett måste att se för mig! Den åker rätt upp på bio-i-höst-listan. Och ni som fortfarande inte har läst något av Tropper måste se till att göra det. Just den här boken är en av favoriterna, men å andra sidan har jag ju hittills gillat allt jag läst av Tropper.

if I stayEn annan filmatisering jag ser fram emot är If I stay, av Gayle Forman (Om jag stannar). Den kommer inte förrän i december så det är ju ett tag till dess, men den hamnar absolut på listan över filmer jag bara måste se i höst. Det är en bok jag gärna rekommenderar till elever och den brukar gå hem. Även andra delen är fin, berörande. Filmen tror jag kan bli riktigt, riktigt bra om de får till känslan från boken.

divergentMen redan nu i vår och sommar finns det filmatiseringar att checka av på listan. Först ut är Divergent av Veronica Roth, som går just nu på bio. Jag har läst boken, men ännu inte recenserat den. Recension kommer framöver Jag måste bara få med mig någon som vill se filmen. Frågan är om sambon är så lockad?

the faultI juni kommer Filmen med stort FFörr eller senare exploderar jag. Det kan ju bli hur som helst att se sin favoritbok på film. Kommer det att lyckas eller kommer jag att avsky? Den här filmen kan jag tänka mig att gå på helt själv, för det finns risk att jag kommer sitta där och lipa i salongen. Jag kanske kan be sambon hämta mig i alla fall, om jag nu inte skulle klara att köra bil efteråt.

before ISist, men inte minst, kommer en film som inte verkar komma. Först skulle den komma redan i mars, sedan fanns inget datum och numera står det inte ens att den kommer till Sverige. Den kommer tydligen till Danmark den 25 september, men inte till Sverige. Hur ska de ha det? Innan jag somnar har favoriten Colin Firth och Nicole Kidman i huvudrollerna. En sådan film måste väl komma till Sveriges biografer?

Och – sedan kommer också några filmatiseringar vars böcker jag ännu inte har läst. De måste förstås upp på att-läsa-listan innan de går upp på bio. Gillian Flynns Gone Girl, med Ben Affleck i huvdrollen, kommer i oktober. Den har ju hyllats av många, och den tänker jag plöja i sommar. The Maze Runner av James Dashner är jag grymt nyfiken på. Jag köpte in boken till bibblan, och den hann inte komma in förrän en elev norpade den. En elev som hade stenkoll på att den kommer som film snart. Den ska jag norpa hem över sommaren i alla fall. Jag är också nyfiken på både boken och filmen Wild av Cheryl Strayed. Huvudrollen spelas av Reese Witherspoon, och hon brukar vara bra. En elev frågade faktiskt efter just den boken bara härom dagen, så den ska införskaffas och läsas. Filmen kommer i år någon gång, inget datum satt än.

Icke att förglömma – Hungerspelen fortsätter ju även i år. Första delen av sista delen, så att säga, kommer i november. Jag har ju läst och tyckt om alla tre delarna så att se dem på film är ett måste.

mocking jaygone girlmaze runnerwild

Ett mastigt bok-blir-film-år, definitivt. Nu hoppas jag på många härliga biobesök, och även många härliga lässtunder när det gäller böckerna jag ska läsa innan filmatiseringen kommer. Bara några veckor kvar på terminen nu, sedan väntar sommarlovet med en massa läsning på schemat.

We bought a zoo av Benjamin Mee

we bought a zooVi hyrde filmen med samma namn, med Matt Damon och Scarlett Johansson i huvudrollerna. Den visade sig vara mysig, charmig och riktigt bra underhållning för hela familjen. När jag senare såg boken, som jag inte visste fanns när vi såg filmen, när vi var i Spanien kunde jag inte låta bli att köpa den. Alla vet ju att boken alltid är bättre och innehåller så mycket mer än filmen, eller hur?

Boken (och filmen så klart) bygger på en sann berättelse om just Benjamin Mee och hans familj. Han och hans fru, samt deras två barn, har flyttat från England till Frankrike där de renoverar och fixar med en gård. Men så blir ett zoo till salu hemma i England, och Benjamin och hans familj åker och tittar på den. Hans familj betyder i detta fall även hans mamma och syskon. Efter mycket om och men blir de ägare till detta zoo, med hans mamma som förste ägare eftersom det är arvet efter hennes man som de använder för att kunna göra affären. Sedan får vi följa allt arbete det är med med att få igång ett förfallet zoo, både vad gäller att få i ordning själva inhägnaderna och byggnaderna, men också med att få tillstånd att öppna parken för besökare. Det är inte alltid så lätt eftersom de inte har någon förkunskap och måste få hjälp av andra kunniga runt omkring. Och den ständiga pengabristen gör ju ingenting lättare. Förutom allt arbete med själva parken, slåss de dessutom mot cancer mitt i allt. Benjamins fru får en tumör i hjärnan, och hennes tillstånd går från att verka bli bra till att gå mot allt sämre.

Eftersom jag såg filmen först hade jag ju en bild av hur boken skulle vara, och jag förväntade mig en fördjupning kring denna bild. I filmen är det Benjamin Mee och hans barn som köper djurparken, eftersom frun redan är död. Hans syskon och mamma finns inte med alls i detta köp. Filmen fokuserar väldigt mycket på familjelivet efter mammans död, och då speciellt hur svårt det är för barnen att gå vidare utan henne. Pappan (Benjamin) köper djurparken som en nystart, för att skapa något nytt med sina barn.

I boken nämns knappt barnen alls. De finns bara i några få meningar. Mamman finns också med på djurparken och dör inte förrän långt in i boken. Fokus i boken ligger helt på djurparken och med detaljerade beskrivningar av djuren och deras nya inhägnader. Det saknas den charm och mysighet som filmen har. Jag kan knappt förstå hur de har lyckats göra filmen med den här boken som grund. De är helt olika och filmen vinner kampen med hästlängder.

Så nej, boken är inte alltid bättre än filmen. I det här fallet vill jag varmt rekommendera filmen som jag tycker är så himla fin och perfekt för hela familjen. Boken däremot – nja. Jag är ändå en stor djurvän som älskar djur och att åka till djurparker. Kanske blev det en mer negativ upplevelse eftersom jag hade sett filmen först. Kanske hade jag läst den annorlunda om jag läst boken först – med öppna ögon och utan förväntningar. Men nu gjorde jag inte det, och därför blir omdömet bara ett nja. Det är ingen bok jag rekommenderar vidare. Men se filmen!

Små citroner gula

små citronerFör många år sedan, före bloggens tid, läste jag Kajsa Ingemarssons Små citroner gula. Jag minns att jag tyckte väldigt mycket om den här boken, men att många andra inte gjorde det. Två personer läser ju aldrig samma bok på samma sätt, och det här är nog ett tydligt exempel på det. Händelsen med mamman och Agnes sätt att hantera det och gå vidare var det som gjorde störst intryck på mig.

I lördags överraskade jag sambon med bio och restaurang eftersom han fyller år i dag. Jag fixade barnvakt och valde en eftermiddagsbio för att dottern inte skulle behöva sova över. Då finns det inte så mycket att välja mellan, i alla fall inte i Jönköping. Små citroner gula var ett av alternativen, och även om jag var lite osäker på om sambon skulle gilla den, fick det ändå bli den.

Det visade sig vara ett lyckokast, för vi tyckte båda väldigt mycket om filmen. Och då vill jag tillägga att både sambon och jag brukar undvika svenska filmer. Ingen av oss är särskilt förtjusta i svenska filmer. Men vi skrattade flera gånger under filmen, och skådespelarna var ovanligt bra och passande för sina roller. Det blev en väldigt lyckad biostund, för oss båda två. Förresten så skrattade hela biografen under filmen – det var väldigt härlig stämning därinne.

En riktigt mysig, rolig och härlig feelgood-film!

Och när jag hade sett filmen blev jag så klart sugen på att läsa mer av Kajsa Ingemarsson. Det var länge sedan jag läste något av henne nu. Senast jag var på bibblan lånade jag hem Lyckans hjul, och den känns ännu mer aktuell nu efter biobesöket. Visst är det konstigt det där – ibland glömmer jag liksom bort författare, trots att jag egentligen tycker väldigt mycket om dem. Då krävs det att något väcker minnet igen så att de kommer tillbaka i blickfånget.

Marley och jag – filmen

Jodå, jag satte mig framför tv:n för att se filmen i går. Det tog bara några minuter in i filmen för att minnet skulle vakna till liv och jag började komma ihåg den. För jag hade ju sett den innan, det kom jag i alla fall ihåg, men vad jag tyckte om den fanns inte kvar i minnet.

Så här i efterhand tycker jag (så klart…) att boken är oändligt mycket bättre. Filmen är lite småcharmig och mysig och visst grät jag en skvätt, men boken har ett helt annat fokus. I filmen känns det inte riktigt som Marley och hans egenheter kommer fram. Det känns mer som om fokus ligger på familjen och att han är lite av en bidetalj. I boken är det han som är i fokus och man förstår mycket mer varför han kallas ”världens värsta hund”. I filmen framstår han som rätt odräglig, men i boken – ojojoj…

Såg du filmen i går och gillade den kommer du att gilla boken ännu mer. Läs den!