Juni månads böcker

Tack och hej älskade juni, min favoritmånad❣️

Det blev 11st lästa böcker och 1st ljudbok. Jag påbörjade även en annan ljudbok, men det är svårt det här med att lyssna tycker jag. Jag kom halvvägs iaf och resten ska jag försöka lyssna på nu i juli. För mig verkar skönlitterära böcker vara svåra att lyssna på. Där föredrar jag helt klart fysisk bok (eller läsplatta).

⭐️Säg nåt då! av Ida Ömalm Ronvall

⭐️Förlåt för att jag rymde av Hanna Landahl

⭐️Zombiejägarna svart blod av Nicole Boyle Rödtnes

⭐️Bara min av Pia Hagmar

⭐️Ur askan av Lina Areklew

⭐️I lögn och lust av Pernilla Lindroos

⭐️Den franska fotografen av Natasha Lester

⭐️Balladen om sångfåglar och ormar av Suzanne Collins

⭐️Goda grannar av Mattias Edvardsson

⭐️Nästa! av Nina Lykke

⭐️Falska toner och söta vinbär av Ewa Klingberg

⭐️Lycka till med resten av livet av Isabel Boltenstern

Favoriten den här månaden blev utan tvekan Mattias Edvardssons Goda grannar som var en riktig bladvändare. 👌🏻 Men jag blev också väldigt berörd av ljudboken Lycka till med resten av livet av Isabel Boltenstern.

Nu börjar juli som även innebär semester och då brukar jag få mindre lästid än vanligt. Det är ju så mycket annat man vill göra på semestern. Jag hoppas iaf på att hinna läsa de fyra böcker jag valt ut som absolut måste-läsning under semestern (se tidigare inlägg). Hinner jag med endast den högen är jag nöjd, allt annat är en bonus.

Bara min av Pia Hagmar

När jag var liten läste jag BARA hästböcker, och det tog rätt lång tid innan jag insåg att det faktiskt funkade att läsa en bok som inte innehöll hästar. 😅 Numera är det ju tvärtom att det nästan aldrig finns hästar i böckerna som jag läser. Så gissa om jag blev glad när den här boken låg i brevlådan. 🐴

Boken handlar om hästtjejen Juli vars föräldrar ska skiljas. Föräldrarna är inte direkt sams och båda försöker locka Juli att välja att bo hos just dem. Mamman bjuder med henne på en resa till Irland, en resa som innehåller mycket hästeri men också några lite obehagliga överraskningar. Pappan som alltid sagt nej till egen häst vill plötsligt ge Juli en egen ponny och hon börjar läsa annonser för att hitta den rätta ponnyn. Men båda föräldrarna visar sig ha hemligheter som snart avslöjas.

Det här är tydligen del 2, men det var inget jag tänkte på under läsningen. Som gammal hästtjej känner jag igen mig så väl i den här boken. Längtan efter en egen häst och den oerhörda lyckan när man slutligen får den. Men jag känner också igen mig i skilsmässan. Julis föräldrar snackar skit om varandra till Juli vilket gör mig riktigt arg. Så där höll mina föräldrar också på.

Dottern, 9 år, har också läst och hon tyckte också om boken trots att hon inte är hästtjej. Men hon älskar djur, och kan känna igen sig i önskan om att ha ett eget djur. Hon tyckte boken var väldigt bra och spännande och så gillade hon slutet, utan att spoila vad som hände. Hon har läst flera böcker av Pia Hagmar och träffade dessutom henne på Smålands Litteraturfestival i våras. Hon gillar hennes böcker väldigt mycket.

Den här boken riktas mot 9 år och uppåt men funkar fint även för något yngre. En lättläst, hästig bok med hög igenkänningsfaktor.

Recex från B|Wahlströms

Du och jag och vi av Pia Hagmar

En hästbok för vuxna, klart man blir nyfiken! Särskilt som jag i yngre år slukade varenda hästbok jag fick tag på.

Boken handlar om fyra kvinnor som har en enda gemensam nämnare: de har häst i samma stall. Det är Lisbeth, Linn, Ellen och Annika – den sistnämnda är stallägaren där de andra hyr in sig. Det är fyra väldigt olika kvinnor, som kanske inte ens skulle ha blivit vänner om det inte var för att de delade samma stall. Men nu står de i samma stall, och allt eftersom tiden går lär de känna varandra och inser att de har mer gemensamt än de först trodde. Det som alla först ser på ytan visar sig vara lite annorlunda när man kommer närmare varandra.

Bokens handling utspelar sig under ett år och vi får följa med i alla karaktärernas liv månad för månad. Och visst får vi en inblick i stallvärlden, men även livet där hemma. Och det är livet där hemma som så småningom kommer upp till ytan allt eftersom. Från början vet de inte så mycket om varandra, och som alltid när man inte vet något om en människa är det lätt att ha förutfattade meningar och anta saker som kanske inte alls stämmer. Alla har de sin börda att bära, problem där hemma med familjen eller på jobbet. Relationer, familjepussel, drömmar, önskningar, längtan. Det tar ett tag innan det där riktigt stora kommer upp till ytan, men när det gör det visar de alla vems sida de står på.

Det finns saker som jag gillar med boken och det finns saker som jag inte gillar. Jag gillar att det är fyra helt vanliga människor med de bekymmer och tankar som de allra flesta nog har. Jag känner igen det där med att dela stall med folk man egentligen inte känner, eller ens har något gemensamt med. Att stallet är en egen värld dit man kan ta sin tillflykt, men också att man faktiskt finner vänner där. Jag gillar hur stallet är den centrala punkten i boken och att få läsa om hästtjejer som brottas med att hinna med sin egentid i stallet, samtidigt som familj och vardag också kräver sin uppmärksamhet.

Det jag inte gillar med boken är de kursiva avsnitten. Det tar mig nästan halva boken innan jag börjar förstå vem som är vem i de där kursiverade avsnitten, som alltså berättar om livet innan de kom till stallet. Det blir ett irriterande pussel för min del och det förstör en del av läsupplevelsen eftersom det saktar ner tempot i läsandet och gör att jag kommer av mig. Jag gillar inte heller den mörka tonen i boken som blir, på grund av det där stora som jag inte kan avslöja här för er som eventuellt vill läsa boken. När jag slår igen boken känner jag att jag inte fick svar på alla frågor, det blev en lite konstig twist i slutet.

Jag hade önskat en lite mer positiv ton genom boken, att få en härlig känsla av läsningen. Nu blev det lite väl dystert och mörkt för min smak. Jag hade inte förväntat mig en hästbok likt de man läste som liten hästtjej, där det är happy ending så det bara dryper om det. Men måste det verkligen vara så himla dystert och allvarligt bara för att man blir vuxen?

När jag hör vad andra säger om boken hör jag bara positiva saker så kanske är det så att jag läste den under fel tidpunkt. Den här veckan har jag ju gått från att ha två hästar till att ha ingen alls. En åkte till fodervärd och en avlivades. Ingen rolig hästvecka med andra ord. Och kanske, kanske påverkade det mig när jag läste den här boken. Jag hade kanske behövt det där happy ending i boken för att verkligen kunna uppskatta den.

Läs mer om boken här.