Love, Pamela av Pamela Anderson

Jag såg den otroligt intressanta dokumentären på Netflix om Pamela Anderson, en dokumentär gjord av hennes ena son och som nominerades till två Emmys. Vi möter en helt osminkad Pamela, i vardagskläder, som bjuder in oss att ta del av hennes tättskrivna dagböcker och videos från sitt liv och barnens uppväxt. Det är livet om en kvinna som kom från en liten ö i Kanada till Hollywood och berömmelse men som aldrig riktigt fått visa sitt sanna jag. Hennes utseende var biljetten till berömmelse men den blev också hennes förbannelse. Till hennes stora sorg och besvikelse ville alla som intervjuade henne bara prata om hennes bröst. Ingen var intresserad av vad hon hade att säga eller ens OM hon hade något att säga. Hennes sons syfte med dokumentären var att visa den verkliga människa hon faktiskt är och som så få faktiskt känner till.

Om folk bara visste vad hon har lyckats åstadkomma när det gäller både skydd av djur och människor i lidande. En del av det nämns i dokumentären men ännu mer berättas i hennes biografi. Det är imponerande läsning.

Hon älskar ord och plöjer böcker i massor vilket hennes dagböcker vittnar om. I biografin finns flera av hennes dikter och det var aldrig tal om att ha en spökskrivare till biografin. Hennes son var dock orolig över att biografin skulle bli alltför ordrik och svår att förstå då hon ofta skriver i ett enda flow, utan punkter och stycken. Där gick förlaget in och styrde upp, och i epilogen skriver hon att hon i efterhand är tacksam för det.

Jag tycker om att läsa biografier, att få ta del av en människas livsöde och få se människan bakom rubrikerna. Om jag ska välja mellan bok och dokumentär väljer jag den senare just för att sonens kärlek till sin mamma lyser igenom så starkt. Och hennes kärlek tillbaka likaså. Kan verkligen varmt rekommendera den.

Bidrottningen av Veronica Linarfve

Vissa böcker talar till en lite extra. Det här var en sådan. Jag har läst med igenkännande skratt och gråt vartannat, med en klump i magen och hoppfullhet på samma gång.

”En dag hittas Gabriella Lind under ett skrivbord fast övertygad om att hon är ett bi. Före det var hon en fullt fungerande projektledare, fru och kapabel mamma som till och med gjorde barnens läxor. Dessutom tog hon – trots insektsallergi – hand om sin hemtjänstvägrande farfar och hans sexhundratusen bin.
En dag är kollapsen oundviklig.
För att få möjlighet till vila flyr hon till farfars gård och med bina som guider börjar hon se på livet ur ett nytt perspektiv.”

Vårt moderna liv kan ibland bli för mycket och så blir det för Gabriella som är huvudpersonen i den här boken. För mycket jobb i kombination med vardagspusslet och en gammal farfar som behöver hennes hjälp blir en ohållbar kombination som slutar i kollaps. Det är just det där med att alla behöver Gabriella men att hon aldrig funderar på vad hon själv behöver. Allt snurrar snabbare och snabbare tills kroppen gör det enda den kan göra för att rädda sig själv – den stänger ner och kollapsar.

Jag kan så väl känna igen mig i Gabriellas tankar om att ”bli bäst på att vila” och att vilja veta hur den där vilan ska redovisas. Den där perfektionisten som hela tiden vill göra rätt, prestera, vara duktig. Det var precis det som orsakade min egen kollaps. Och jag känner så starkt med Gabriella hela boken igenom, att i början vilja vara ensam och stänga ute allt och allt för att stilla huvudet och tankarna. För att hitta en väg tillbaka till livet och kunna fungera som människa igen.

Jag tyckte väldigt mycket om samspelet mellan Gabriella och bina, jämförelsen och insikterna från binas värld. Det finns ju en anledning till varför bin anses vara flitiga och hårt arbetande.

Det här var tankeväckande och samtidigt underhållande läsning som bjöd på både svärta och humor. Extra läsvärd för den som själv drabbats av utmattning eller har någon i sin närhet som har det. Alla har vi en Gabriella i vår närhet, eller så är vi det själva.

Om uträkning av omfång 1 av Solvej Balle

Tänk att fastna i tiden, att uppleva samma dag om och om igen. Det är vad Tara, huvudpersonen i den här boken råkar ut för då hon fastnar i den 18 november.

Det är lätt att föreställa sig en bombastisk science fiction-bok där huvudpersonen genom heroiska uppdrag lyckas lösa mysteriet och ta sig ut ur tidsloopen. I stället är det precis tvärtom. Vi bjuds på en stillsam, eftertänksam och filosofisk bok där vi får följa Tara den 18 november som verkar fortsätta i en evighet. Hon är den enda som vet att tiden har fastnat. Alla andra vaknar upp i tron att det är en ny 18 november. Tara gör försök att berätta för sin man men dagen efter, dvs 18 november igen, har han glömt allt.

Vad gör det med en människa att vara ensam i denna vetskap, en verklighet som ingen annan känner till och som hon trots försök inte verkar kunna lämna? Dessutom verkar hon lämna spår i tiden trots att den verkar ha fastnat. Purjolöken hon drar upp ur landet är borta dagen efter, matvaror hon köper gör att butikshyllorna börjar gapa tomma. Men ibland är det tvärtom att saker hon köper inte finns kvar nästa dag.

Om man väntar sig actionspäckad spänning är det här definitivt fel bok. Det är spännande läsning, men i form av frågor och tankar som dyker upp under läsningen. Det är intressant att följa hennes försök att bringa klarhet och skapa struktur, att lösa ett mysterium och samtidigt leva mitt i det. Huvudet bubblar av frågor efteråt och nu bara måste jag ju läsa vidare i kommande böcker för att få veta hur det ska gå för Tara. Kommer hon någonsin få uppleva 19 november?

Kärleken är död av Ashley Poston

Åh, vad jag tyckte om den här boken! Jag visste egentligen inte vad jag skulle förvänta mig när jag började läsa. Jag blev glatt överraskad när jag bjöds på en berättelse med både humor och djup, svärta och romantik. Det var njutläsning från början till slut och jag sträckläste boken.

”Florence Day är spökskrivare åt en av USA:s mest älskade romanceförfattare. Men det enda hon kan tänka är att kärleken är död, och hennes manus är i lika dåligt skick som hennes krossade hjärta. I hopp om att få sin deadline framflyttad söker hon upp sin nya redaktör. När han vägrar förbereder sig Florence på att karriären är över. Så får hon det värsta samtalet hon kan tänka sig och tvingas återvända till sin hemstad för att begrava sin älskade pappa. Florence har inte varit hemma på tio år, inte sedan stadens invånare vände henne ryggen. Hennes pappa är borta, men allt annat känns som vanligt. Och hon hatar det. Ända tills ett spöke dyker upp på tröskeln till familjens begravningsbyrå, och hon finner sig hemsökt av en väldigt attraktiv, och väldigt död, redaktör.”

Det låter kanske lite konstigt det här med att det är ett spöke i boken men det funkade alldeles utmärkt. Berättelsen är både underhållande och tänkvärd om sorg, familjeband, om att vara annorlunda och om att hitta sin väg i livet. Jag älskade karaktärerna och dialogerna dem emellan. Det är mycket humor och djupa samtal blandat i en perfekt mix.

Det här är en bok som verkligen fick mig på fall. Jag gillade precis allt med den. En riktig pärla!

Kvinna saknad av Mary Kubica

Jag började lyssna på den här boken utan att ha koll på vad den handlade om. Det var inte så smart. Det inledande kapitlet var så fruktansvärt obehagligt, om en förälders värsta mardröm. Skulle jag fortsätta eller avsluta där? Just för att det var så obehagligt behövde jag fortsätta, med en förhoppning om att det skulle sluta väl.

”Shelby Tebow är den första som försvinner. Inte långt senare försvinner Meredith Dickey och hennes sexåriga dotter Delilah, bara några kvarter från där Shelby sist sågs. Hänger försvinnandena samman? Efter en omfattande polisutredning, som väcker fler frågor än ger svar, förblir fallen olösta.

Nu, elva år senare, kommer Delilah plötsligt tillbaka. Alla vill desperat veta vad hon har råkat ut för, inte minst hennes pappa och bror, men när sanningen väl uppdagas vänds allt uppochner …”

Jag läste resten av boken i stället för lyssna men det här är verkligen inte min typ av bok. Alldeles för obehaglig och mörk läsning som kryper in i själen och får mig att må illa. Jag klarar inte av att läsa om barn som far illa, inte på det här sättet. Jag kan inte slå ifrån mig det.

En superpoppis och bästsäljande bok och jag är övertygad om att ni som gillar den här typen av böcker kommer att gilla den. Men nej, inte för mig. 💔

Som en vind genom Ådala av Åsa Liabäck

Vissa böcker vill man BÅDE läsa direkt och spara på för att läsa senare. Det här är en sådan. Jag ville kasta mig över den när den kom men samtidigt visste jag att det är sista delen och jag ville inte ta farväl av alla karaktärer jag lärt känna så väl. Jag var inte riktigt redo att läsa när den släpptes. Men nu! Jag fick ett sådant otroligt sug efter att få bege mig till Ådala igen, att få känna blomdoft och återse karaktärernas.

”Våren spirar i koloniområdet i Linköping, och Anna är helt förälskad i sin nykomna bebis. Men det känns som att något är fel med Patric? Stephanie kämpar på med sin musikkarriär – men räcker musiken för att livet ska kännas fulländat? Marcus håller på att rota sig i Linköping igen, men minnena från New York gör sig ständigt påminda. Kanske kan en ny vänskap vara lösningen?

Ådalas favoritgubbe Ragnar funderar mycket på kärlek, och oväntad förälskelse vänder plötsligt upp och ner på hans liv. Och så har vi Rigmor, som alltid varit säker på sin position i koloniområdet. Men ett besked från en familjemedlem får hennes självförtroende att vackla. Går det att förändra sig själv så sent i livet?”

Det här är ju fjärde och sista delen i serien om koloniområdet Ådala och jag tänker inte spoila eller avslöja något. Jag nöjer mig med att säga att det varit helt underbart att följa med i den här serien. Dessutom har jag haft lyckan att få guidad visning av Åsa Liabäck i just Ådala. Hon visade vilka hus som hon har hämtat inspiration ifrån, vi fikade nere vi ån vid kaffestugan och minsann – var det inte Ragnar som kom gående där? 😉 Nä, Ragnar finns tyvärr inte i verkligheten men Åsa har gjort sina karaktärer så verklighetstrogna att det är snudd på omöjligt att ta in att de inte finns där i Ådala på riktigt. Jag spanade för fullt efter dem när vi var där.

Serien om Ådala kommer alltid ha en speciell plats i mitt hjärta. Berörande, härlig och underhållande läsning i ljuvliga miljöer, och med de mest fantastiska karaktärer. Det här är en serie jag nog måste läsa om någon gång, inte minst för att få en dos av Ragnar.

Har du inte läst serien har du en väldigt fin läsupplevelse framför dig.

Utvandrarna av Vilhelm Moberg

I kväll träffades vi digitalt i bokcirkeln där vi läser klassiker och den här gången hade vi läst Vilhelm Mobergs Utvandrarna. Det blev en omläsning för min del. Jag läste den för två år sedan och då var jag osäker på om jag läst den tidigare eller inte. Många klassiker har man ju hört så mycket om, läst utdrag ur, sett filmsatsningen av så till slut tror man att man har läst fast man inte har gjort set.

Den här gången läste jag med lite andra ögon. Jag började släktforska för ett år sedan och har lärt mig mycket om flera generationer tillbaka. Min släkt är i alla led förutom ett smålänningar, och några återfinns faktiskt i trakterna där Utvandrarna tar plats. De flesta har också varit drängar, pigor och hemmansägare så att läsa den här boken kändes lite som att läsa om hur min släkt hade det. Otroligt lärorikt.

Alla var överens om att boken är värd ett högt betyg, några gav fyror och några gav femmor. För mig är detta en absolut fullpoängare. Jag levde mig så starkt in i berättelsen och deras liv och när boken slutade ville jag inte alls ta farväl av dem. Nu måste jag fortsätta läsa i serien för att få veta hur det går för dem i Amerika.

Till nästa gång ska vi faktiskt bege oss till just Amerika, i boken Att döda en härmtrast. Jag har haft den på min att läsa-lista länge så jag ser väldigt mycket fram emot att läsa den.

Kallt nog för snö av Jessica Au

Det här var en väldigt fin läsupplevelse, om en mor och en dotter och deras minnen. Lågmäld, vacker och tankeväckande läsning.

”En kvinna besöker Japan med sin åldrande mor. De går på konstmuseer, äter middagar och tar skydd undan regnet. De samtalar om livet, om banala saker, och mellan samtalen råder en svårtolkad tystnad. Under ytan tar en berättelse form, om migration, avstånd och den eviga gåta som en familj innebär.”

Den här boken skulle lämpa sig väl som bokcirkelsbok för det är en bok som bjuder på mycket att diskutera. Trots sina få sidor rymmer den mycket, eller är det tack vare? Jag tycker ofta att det är just de tunna böckerna som lockar till eftertanke och stora funderingar. Att med få, precisa och väl valda ord mejsla fram sin berättelse kräver sin ordkonstnär.

I den här berättelsen möter vi en åldrad mor och hennes dotter som är på resa i Japan. Modern är från Hongkong och dottern är uppvuxen i Australien. Trots att de tillhör samma familj har de därför kulturkrockar. En väldigt talande scen är när de är på restaurang och ska beställa mat. Dottern har svårt för de japanska tecknen och mamman tar över och gör beställningen. När de äter använder mamman ätpinnarna med en elegans medan dottern känner hur hon får kämpa och att pinnarna aldrig ligger riktigt rätt i sin hand. En mor och en dotter – från skilda kulturer. De når inte helt fram till varandra, det ligger alltid en hinna av utanförskap och främlingskap runt dem.

Det finns SÅ mycket att prata om kring den här boken. Jag kände när jag slog igen boken att jag hade velat samtala kring den, läsa den igen och grotta ner mig i deras minnen och upplevelser en gång till. Jag kände mig inte riktigt färdig med boken.

Missa inte den här pärlan till bok!

Jessica Au är en australiensisk författare och jag valde boken som mars månads Australien-bok, även om den som sagt utspelar sig i Japan.

Ryktet om systrarna Hamilton av Averil Kenny

Den här boken fick bli februaris val av Australien-bok då boken utspelar sig där och författaren även kommer därifrån. Under läsningen har jag googlat massa djur och växter som nämns, för att få en bild av hur det ser ut. Boken utspelar sig i Queensland och karaktärerna bor i nära anslutning till en smått magisk del av regnskogen. Vattenfall, vindlande stigar bland grönskan, lianer o.s.v. Jag hade sådan lust att fysiskt dyka in i boken och få se denna magiska plats. På beskrivningarna av den låter det som en otroligt vacker plats att få uppleva.

”Det gick rykten om Esther Hamilton i den lilla staden Noah Vale i Queensland, vilket slutade med att hon rymde hemifrån. Tjugo år senare anländer hennes döttrar Sonnet, Fable och Novella Plum till staden efter att deras mor gått bort. 

Sonnet är tjugo år gammal och sina systrars förmyndare. Hon har aldrig satt sin fot i Noah Vale men trots det har hon varit snacket i stan under två decennier. Fable är tolv år gammal, makalöst vacker, och redan en begåvad konstnär. Plum är tre år gammal och har precis förlorat sin mamma och det enda hem hon någonsin känt till. 

Allt eftersom åren går anpassar de tre systrarna sig till sina nya liv. De arbetar, går i skolan och simmar i det svalkande vattenfallet som ligger i närheten av staden. Men misstänksamhet och dömande följer systrarna Hamilton vart de än går. I en liten stad där alla tror att de vet allt om varandra är det svårt att fly från det förflutna. Kommer deras mors handlingar att avgöra flickornas framtid? Är historien ämnad att upprepa sig?”

Bokens handling utspelar sig på 1950-talet i Australien och det är tydligt att en kvinnas rykte är lätt att förstöra. Systrarna återvänder till mammans hemstad och där lever ryktet av henne vidare trots alla år som har gått och nu är det hennes barn som påklistras samma stämpel. Invånarna visar med all tydlighet att de inte har glömt och de tre systrarna får minst sagt jobba i motvind för att ens kunna få vänner.

Första halvan av boken läste jag med stort intresse, men sedan blev jag lite mätt på berättelsen. Det stod och stampade och inget nytt tillfördes. Det var tydligt att allt leddes mot en enda sak och läsaren förstår relativt tidigt att det är så boken måste sluta.

Är man sugen på att läsa en historisk roman om Australien på 50-talet, kvinnohistoria och med fantastiska miljöbeskrivningar av regnskog blandat med småstad då ska man spana in den här. Helt ok underhållning för stunden men den nådde inte riktigt ända fram för min del.

Att hitta hem av Caroline Twamley

Jag är väldigt förtjust i att läsa förord/efterord eftersom det kan berätta en del om bakgrunden till boken. I den här boken skriver Caroline Twamley i efterordet att hon fick inspiration till berättelsen genom en tidningsartikel som hon läste. Där berättades hur de hade funnit 800 nedgrävda barnlik på en tomt där det tidigare funnits ett hem för unga, ogifta gravida kvinnor. Vilken fruktansvärd historia som denna plats måste besitta. Boken handlar inte om exakt detta, men hon använde det som inspiration till sin berättelse.

”Irland, 1960. Hunger och smuts är sextonåriga Colleens ständiga följeslagare och bara den unge Billy kan få henne att glömma misären. När Colleen blir gravid är skammen så stor att den överskuggar både faderns alkoholproblem och hans misshandel av henne och modern. Colleen skickas till ett kloster som tar emot ogifta, gravida kvinnor. Vistelsen med nunnorna visar sig dock vara ännu värre än det liv hon just lämnat.

Sextio år senare är Irland drömresmålet för nyskilda Inga. Hon har tidigare alltid förlitat sig på sin make men under resan till den gröna ön växer hennes självförtroende sakta men säkert, inte minst tack vare de vänner som hon möter längs vägen.

Samtidigt i Sverige sörjer Malin sin bortgångna mamma. Under en vindsröjning inför försäljningen av barndomshemmet hittar hon oväntat ett brev vars innehåll vänder upp och ner på hennes tillvaro.”

Boken är upplagd på det där klassiska sättet man ofta finner i historiska romaner, där dåtida och nutida berättelser knyts samman mot slutet. Jag tycker väldigt mycket om det berättarperspektivet.

Det här är en ofta sorglig och gripande berättelse men vi bjuds också på en hoppfullhet. Jag tyckte om det nutida perspektivet om att våga leva sitt eget liv, att gå sin egen väg och stå upp för sina egna beslut. Jag hejade så på Inga, att hon skulle våga stå fast vid sitt beslut och äntligen våga ta för sig av livet.

Jag har läst flera böcker av Caroline Twamley och tycker att hon är så skicklig på att måla fram en så fin känsla i sina böcker. Jag kan verkligen rekommendera den här boken om man gillar historiska romaner, Irland och med fokus på kvinnohistoria.

Månadens lästa böcker – februari

Tack och hej februari, några dagar försenat. 📚

Februari bjöd på oerhört mycket fin läsning. Jag läste årets bästa bok, för ja det kommer bli svårt att slå denna läsupplevelse. Det var länge sedan jag grät så när jag läste en bok. Ni kan säkert gissa vilken bok det var som berörde så starkt? Tranorna flyger söderut av Lisa Ridzén har hyllats av så många, med all rätta.

⭐️Den hemliga gästen av Nita Prose
⭐️Jane Eyre av Charlotte Brontë
⭐️Tranorna flyger söderut av Lisa Ridzén
⭐️Lyckobalansen av Dr Rangan Chatterjee
⭐️Straff av Ann-Helén Laestadius
⭐️España por favor av Åsa Hellberg
⭐️Vägen vi måste gå av Katrine Wessel
⭐️Ta min hand av Dolen Perkins-Valdez
⭐️Än klingar toner falska av Susanne Fellbrink
⭐️Att hitta hem av Caroline Twamley
⭐️Maud Martha av Gwendolyn Brooks
⭐️Inget av det här är sant av Lisa Jewell
⭐️Ryktet om systrarna Hamilton av Averil Kenny

Den här månadens läsning har fått mig att läsresa i Sverige, Kanada, Storbritannien, Spanien, Norge, USA, Irland och Australien.

När jag ser tillbaka på månadens böcker blir jag glad. Så många fina läsupplevelser som har bjudit på lärdomar, tårar, skratt, spänning, förfäran, kärlek, vänskap och underhållning. Tänk vad mycket man får uppleva tack vare böckernas värld. 🥰

Jag planerar aldrig min läsning så jag vet inte vad mars månads läsning kommer att bjuda på, men jag fortsätter att snegla lite extra på de historiska romaner som finns i min bokhylla.