Snögloben av Amanda Hellberg

snöglobenAmanda Hellberg är en av mina favoritförfattare. Hon har ett så otroligt träffande och vackert språk. Varje ord bär en betydelse i texten och att läsa hennes böcker är lika delar njutning som skrämmande. Skrämmande eftersom hennes böcker har en ruskig underton av skräck och spänning. Gissa om förväntningarna är höga när hon kommer ut med en ny bok?

Det här är fjärde delen i serien om Maja Grå, och jag har läst alla utom den första som jag har haft svårt att få tag på. Den står definitivt på att-läsa-listan.

I Snögloben möter vi återigen Maja Grå och hennes pojkvän Jack. Hon jobbar numera i polisens speciella insatsstyrka, och hennes uppgift är att genom sina speciella förmågor bidra till information. Gruppen kallas in efter ett grymt mord som skett på Wytham Hall, i närheten av Oxford. Det är earlen som har blivit mördad, under sin egen bröllopsnatt. Både brudparet och gästerna har tillbringat natten på Wytham Hall, och när gruppen anländer har de flesta inte ens hunnit vakna och vet därmed inte vad som har hänt. Mordet har vissa likheter med andra mord som skedde för tjugo år sedan, och när Maja upptäcker att ett av de offren är Jacks bror väljer hon att hålla tyst för att få vara kvar i gruppen. Gruppen har en svår uppgift framför sig och det blir deras roll att nysta upp allt. Dessutom har Jack och Maja problem i sin relation och hon känner sig motarbetad både hemma och på jobbet.

Det här låter som en klassisk deckare och jag skulle vilja säga att det också är det. I de tidigare delarna Döden på en blek häst och Tistelblomman har handlingen varit deckare och skräck i en bra blandning. I den här delen tycker jag att skräckdelen försvinner, och det är oerhört tråkigt. Det är det där kusliga som Amanda Hellberg gör allra bäst och jag vill att hon skrämmer mig så som bara hon kan. Tyvärr blir jag inte det den här gången. Deckaren tar över och Majas förmågor blir inte riktigt så markant framträdande som de brukar. Däremot tycker jag att det hintas om att det kan komma väldigt spännande grejer i framtiden, så jag tar för givet att det kommer fler delar. För visst gör det?

Boken är fortfarande lika välskriven som de andra, men intrycket dras ner något när skräcken och spänningen inte tar lika stor plats. Jag älskar det övernaturliga momentet i hennes böcker och jag önskar att få se mer av det i framtiden. Mer skräck, mer övernaturligt, mer hårresande beskrivningar. Mer av allt! Som sagt, jag förväntar mig en fortsättning och jag ser fram emot att få träffa Maja Grå igen.

Och har du inte läst hennes tidigare böcker så gör det!

Läs mer om boken här.

Jag väntar under mossan av Amanda Hellberg

Det här är den tredje boken av Amanda Hellberg som jag läser, men den första ungdomsboken.

Tilda är från England men brukar tillbringa somrarna i Sverige med familjen hos sin morfar som bor i en rätt primitiv stuga i skogen. Tildas föräldrar ska iväg på en resa och lämnar henne hos morfadern. De trivs väldigt bra tillsammans, och han brukar berätta historier för Tilda om kvällarna. Han bor ensam sedan trettio år tillbaka då hans fru, Tildas mormor helt plötsligt försvann. Han är övertygad om att hon fortfarande är vid liv, att han känner hennes närvaro.

Ganska snart börjar Tilda både se och höra konstiga saker. Saker och ting är inte som de verkar. Hon blir snart varse om att det finns något eller någon därute i skogen som vill ha tag på henne.

Det här är en kuslig historia, precis som i Amanda Hellbergs andra böcker. Skillnaden är att den här gången är det klassiska sagoväsen som tar plats. Mytiska varelser såsom tomtar och häxor som är högst närvarande. Det är spännande, mystiskt och faktiskt riktigt läskigt många gånger.

Det märks att det är en bok som är riktad till ungdomar, och det säger jag inte som något nedvärderande – tvärtom. Det märks i språket hon använder att hon riktar sig till yngre läsare. Det påminner mycket om en saga i berättandet. I hennes andra böcker är språket något som bär berättelsen framåt och även här visar hon sin fingertoppskänsla. Det är mycket träffsäkert gjort.

Hon lyckas skrämma mig med alla sina böcker och ändå fortsätter jag att läsa dem. Jag som egentligen inte ens gillar skräck. Men det här gillar jag, starkt. Rekommenderas!

Läs mer om boken här.

Tistelblomman av Amanda Hellberg

Förra året fick jag Amanda Hellbergs Döden på en blek häst hemskickad i ett paket, tillsammans med ett doftkrus som doftade liljekonvalj. Hade jag inte fått boken hemskickad hade det definitivt inte varit en bok som jag hade läst. Och då hade jag missat en av förra årets stora favoriter! För det blev den för mig. Jag som annars inte läser skräck eller deckare föll totalt för den boken, mycket tack vare författarens briljanta språkbruk.

I den här boken möter vi återigen Maja Grå. Hon och pojkvännen Jack ska flytta in i ett mycket speciellt hus i Skottland, ett hus som kallas Tistelblomman. Ganska snart blir de varse om att huset inte är speciellt omtyckt av byns befolkning. De har svårt, för att inte säga omöjligt, att få dit hantverkare och taxichauffören vägrar att köra dem hela vägen hem när det är mörkt. Men när Maja försöker fråga sig fram visar det sig att ingen riktigt vill berätta varför huset är så illa omtyckt, vad som har hänt där tidigare. Jack är en framgångsrik och efterfrågad konstnär och när han får erbjudande om att åka till Paris några dagar tvingas Maja att stanna kvar i huset helt ensam. Maja har en förmåga att se och höra sådant som andra inte ser. Hon känner att det finns något eller någon i huset som vill berätta sin historia för henne. Men vem eller vad?

Det som fångar mig mest i den här boken är språket. Författaren får språket att nästan bli levande, och det är språket och dess små detaljer som sätter stämningen. Jag känner hur jag hela tiden sitter med nackhåren resta inför vad som kanske komma skall. Och det är detta kanske som gör hela historien så läskig. Det är så oerhört skickligt berättat, sådan mystisk stämning hela boken igenom.

Det är så otroligt läskig läsning, säger jag som är ovan skräckläsare. Jag vill inte gå in på detaljer så att jag sabbar läsningen för någon annan, men det är så många saker som händer som gör att jag nästan vill läsa mellan fingrarna, sådär som man gör när man tittar på skräckfilm. Ett hemsökt hus, en hel by som skyr huset som pesten, mystiska läten och syner. Herrejösses, den här boken förstörde verkligen nattsömnen för mig. Det är egentligen ingen bok som passar att läsa strax innan sömngående.

När jag hade läst den här boken kastade jag mig över hennes ungdomsbok Jag väntar under mossan (recension kommer även om den). För trots att Tistelblomman fick mig att se spöken i mitt eget hus älskade jag den. Alltså, fullkomligt älskade den. Den kommer definitivt att bli en av årets höjdpunkter när jag sammanfattar det här läsåret.

Döden på en blek häst av Amanda Hellberg

Som jag skrev i tisdags höll jag på att missa denna pärla till bok. Under graviditeten var jag så himla känslig för allt, och när boken beskrevs som en riktig skräckis vågade jag inte ge mig på den. I brevet som följde med fick man ett doftkrus med liljekonvaljdoft, en doft som man enligt följebrevet alltid skulle komma att uppleva som skrämmande efter att ha läst boken. Brr… Inte vågade jag mig på boken med all den skrämseln! Men det var ju en himla tur att jag vågade ta tjuren vid hornen nu i stället.

Maja Grå reser till Oxford för att studera konst. Hennes mamma Birgitta försvann när hon var liten och precis i samband med flytten till Oxford hittas mamman mördad i Brighton. När Maja reser till England vill hon också veta mer om mammans död och åker därför först till Brighton. Hon träffar en polisman angående mordet samt ser mammans lägenhet och träffar hennes kompisar. Där får hon en lite bättre bild av vem hennes mamma egentligen var. Men – så fort hon kommer dit får hon en känsla av att mammans vålnad dröjer sig kvar och att det är något hon vill berätta. En hastig glimt av något/någon, en doft av hennes liljekonvaljdoftande parfym. Det kommer flera små tecken på att det är just Birgitta.

Maja är en person som alltid har sett syner eller känt på sig saker som ingen annan har kunnat. När hon kommer till Oxford får hon en känsla av att det finns en koppling mellan stället och hennes mamma. Ganska snart börjar det hända saker och hon får visioner både i drömmande och vaket tillstånd. Men det är inte bara Birgitta som vill berätta sin historia, det finns fler som vill få fram sanningen. Det går rykten om tidigare elevers död – 4 kvinnliga elever som dog under mystiska omständigheter. Även de vill berätta sin historia och få upprättelse.

Boken är en blandning av deckare och spökhistoria/skräck. Hade det varit en film hade jag hållit för ögonen flera gånger, men det är ju lite svårt att göra det när man läser… Det finns en del stycken i boken som är riktigt läskiga (speciellt en badkarsscen) och som får nackhåren att resa sig. Men det är ändå inte så läskigt att man inte vågar läsa vidare. Storyn är spännande och det finns ett driv framåt som gör att man inte kan sluta läsa. Jag gillar den här boken skarpt! Det är lagom läskigt och lagom övernaturligt. Det är mer som en krydda i boken som ger den det där lilla extra. Boken är definitivt en av de bästa böcker jag läst hittills i år. Jag kunde helt enkelt inte sluta läsa den. Rekommenderas!

Bok från Forum förlag