Jag har läst många av Kristin Hannahs böcker och kan konstatera att hennes böcker bara blir allt bättre. Hennes senaste böcker har varit otroligt bra och fängslande och den här nya passar också in i den kategorin. En mycket fängslande, gripande och berörande berättelse som har hållit mig i sitt grepp det senaste dygnet. Den gick inte att släppa ifrån sig.
Huvudpersonen Leni är bara 13 år när hennes pappa bestämmer att de ska flytta till Alaska. Han var med i Vietnamkriget och kom tillbaka förändrad. Han är rastlös, lynnig och har svårt att behålla ett jobb. Leni och hennes mamma tassar på tå runt honom och går med på ännu en flytt med hoppet att det är den sista. Stugan i Alaska ligger ensligt, utan el och vatten. Invånarna i det lilla samhället är sammansvetsade och hjälper familjen att sätta bo, att förbereda sig inför den hårda vintern. Leni finner för första gången en vän, pappan verkar trivas och ha hittat sin plats i livet. Leni och hennes mamma börjar slappna av. Men med vintern kommer svårmodet tillbaka och hennes far gör livet svårt för dem.
Boken berättas i tre delar – 1974, 1978 och 1986. Vi får familjens kamp att lära sig Alaskas hårda klimat men också naturens fantastiska skönhet. Leni lär sig att älska Alaska och invånarna i samhället. Hon växer upp där, lär sig vad man behöver för att överleva. Men pappans temperament ställer hela tiden till det för dem. Och mamman förlåter ständigt.
Det är en så otroligt gripande och stark berättelse. Jag ville snabbspola berättelsen för att få veta hur det skulle gå för Leni. Och trots att boken är på över 500 sidor kändes varje sida viktig. Och jag som brukar gnälla när en bok passerar 400 sidor. Jag brukar tycka att det bara blir en massa utfyllnad då. Men inte i den här. Jag gnäller ingenting över sidantalet.
Den här boken vill jag verkligen rekommendera! Och vill ni läsa ännu en bra bok av samma författare är Näktergalen också en helt fantastisk bok.
*malins bokblogg* 
Pingback: The Great Alone av Kristin Hannah | Lottens Bokblogg