Anna Fredriksson är en författare jag vill läsa mer av. Jag tror att jag bara har läst en enda bok av henne innan denna. Konstigt. Det måste bli ändring på det.
Den här boken har hög igenkänning om man någon gång har separerat efter ett längre förhållande. Rebecca och Jacob enas i god ton om skilsmässa och berättar det för kompisgänget under deras årliga resa till en av vännernas stuga. De vill kalla det för avskedsfest, att de fortfarande vill umgås som vänner och att allt kommer bli så enkelt och bra. Men nyheten tas inte alls emot som de hoppats och vännerna fortsätter efteråt att träffas utan dem. Rebecca som sett fram emot sitt nya liv i sin alldeles egna lägenhet, och att få bjuda hem vännerna dit, upptäcker att det nya livet är ganska ensamt. Och att ge sig ut på dejtingmarknaden visar sig jobbigare än hon trott.
Som sagt, det är hög igenkänning i den här boken. En separation gör ofta att även vänner försvinner – en del väljer sida och en del väljer bort båda. Det har jag tyvärr fått uppleva och det gör ont än i dag att tänka på.
Boken skildras främst från Rebeccas perspektiv, men även vännerna får varsitt kapitel som berättar hur de tar emot nyheten under själva avskedsfesten. Det visar sig bubbla mycket under ytan som inte Rebecca vet något om.
Det är en finstämd, berörande och inkännande berättelse som är både tragisk och hoppfull på samma gång. Den skildrar väldigt väl det vardagliga, känslor och tankar. Jag tror många också kan känna igen sig i den där tomheten och utanförskapet. Man behöver inte ha separerat för att känna igen sig i den känslan.
Jag har ytterligare en oläst bok av Anna Fredriksson här hemma och den måste jag se till att läsa snart också. Jag läser ju väldigt gärna samtida romaner om vardag och relationer – precis som den här.
*malins bokblogg* 