Den här boken läste jag efter tips från Enligt O, där jag brukar få en stor del av mina boktips. Det är en bok som Jessica Schiefauer belönades med Augustpriset för.
Vi möter tre tjejer; Kim, Bella och Momo. Vid fjorton års ålder står de i gränslandet mellan flicka och kvinna. En vilja att fortfarande vara kvar i barnets värld med lekar och en kropp som utvecklas mot att bli en kvinna. De känner alla tre en maktlöshet mot killars reaktioner, kommentarer och rent fysiska påhopp på deras kroppar. De tvingas utstå tafsande och förnedrande kommentarer, av en enda anledning – de är tjejer. När de av en slump hittar en blomma vars nektar förvandlar dem till pojkar om natten, berusas de av känslan det ger. Att slippa blickarna och kommentarerna, av spänningen i att få vara någon helt annan. Men deras äventyr går överstyr och det visar sig vara svårt att kunna motstå att dricka ur blommans nektar.
Det är en otroligt stark skildring som känns ända ner i magen. Jag blir lätt illamående under läsningen, av vad tjejerna får stå ut med i kommentarer och blickar. Det är lätt att förstå den berusning de känner av att tillfälligt få vara i en killes kropp. Men jag har svårt att ta emot slutet. Det blir lite för starkt för mig, lite för rått. Jag har nästan lite ont i magen när jag slår igen boken.
Det är, som sagt, en stark skildring. Och även om jag fick en obehaglig känsla i magen av den betyder det inte att jag tyckte att den var dålig. Absolut inte. Det är en mycket läsvärd och tänkvärd bok. Det finns så mycket att fundera kring den här boken och den skulle vara perfekt som en diskussionsbok. Den ser så liten och tunn ut vid en första anblick, men den lyckas trots sina relativt få sidor förmedla en stor historia. Läs!
Läs mer om boken här.
*malins bokblogg* 