Insnöade till jul av Sarah Morgan

Åh, det här är verkligen julbok när det är som allra bäst. Den innehåller precis allt jag önskar av en bra julroman. Det är snötäckta vyer, en brokig familj, humor, svärta, relationer och ett härligt julpyntat hem. Boken påminner faktiskt i vissa drag om min favoritjulfilm ”Medan du sov”. Huvudpersonen heter Lucy, hon har ingen egen familj, hon antas vara sonens flickvän och blir därmed omhändertagen av hans varma, kärleksfulla och lagom knäppa familj, precis som i filmen.

”Lucy Clark kommer göra allt hon kan för att inte bli av med jobbet lagom till jul. Även om det innebär att personligen leverera ett vackert inslaget marknadsföringspaket till Ross Millers föräldrahem i Skottland. Väl på plats är förvirringen total – hans familj tror att hon är Ross flickvän och Ross spelar av någon anledning med i missförståndet. Dessutom gör en snöstorm att Lucy inte kan ta sig tillbaka till London. Motvilligt dras hon in i gemenskapen och lockas av tanken på ett riktigt julfirande, en familj … och kärlek! Men flera i familjen bär på hemligheter som måste upp till ytan om det ska kunna bli en magisk jul.”

Jag älskar att läsa om familjer och relationerna inom den. Här är det tre vuxna syskon som åker hem till föräldrar och svärmor för att fira jul. Mamman försöker att inte lägga sig i sina vuxna barns liv alltför mycket men oroar sig konstant för dem. Barnen å sin sida tycker just att mamman frågar alldeles för mycket och de håller framför allt sina kärleksliv hemliga för henne, och har en egen syskonpakt.

Och farmodern! Åh, hon är underbar. Hennes roliga repliker och gärningar fick mig att skratta högt flera gånger. Och så skyller hon allt på att hon är gammal, för att komma undan med att både göra och säga precis vad hon vill. Hennes värme, humor och omtanke är ljuvlig läsning.

Jag har faktiskt bara läst en av Sarah Morgans julromaner innan den här men nu är jag sugen på att läsa mer. Jag har faktiskt en oläst här hemma i bokhyllan, så den ska jag läsa i mellandagarna.

Kan varmt rekommendera den här boken – underhållande, julig och mysig läsning.

Handbok för högkänsliga av Åsa Vikman

Visste du att ca 30% av befolkningen är högkänslig? Ändå känns det som om kunskapen och förståelsen kring HSP är låg. Den här boken, och Åsa Vikmans instakonto @orkidebarnsverige är mycket lärorik och informativ. Jag hittade till Åsa tack vare insta och när jag såg att det var en bok på gång blev jag smått lyrisk. Jag har lärt mig så otroligt mycket tack vare hennes konto, och nu fått ännu djupare förståelse och kunskap genom boken.

För ja, jag tillhör de där 30 procenten. Jag har alltid fått höra att ”du är så himla känslig Malin” och jag har själv funderat över varför jag har så svårt för att läsa om våld i böcker eller se våldsamma filmer, eller varför jag tar in så mycket av omgivningen och blir helt slut av sociala evenemang. Jag har svårt för skarpa ljud och dofter och den fysiska miljön är väldigt viktig för mig. När jag gjorde testet i boken svarade jag ja på väldigt många av frågorna.

I den här boken är det hög igenkänningsfaktor men jag känner också att jag har lärt mig en del nytt som jag inte tidigare tänkt på. Min utmattning bottnar mycket i min högkänslighet för jag har försökt jobba MOT mig själv så länge, piskat och pushat mig själv tills det bara tog stopp.

Men högkänslighet är inget negativt. Det förklarar en personlighet och det är en hjälp att känna till både för sin egen skull men också om man t.ex. har ett barn som är HSP. Att vara högkänslig är att ha stor empati och intuition, att lägga märke till saker som andra missar,att tänka mycket och djupt.

I boken presenteras såväl forskning som Åsas personliga resa och man får konkreta tips och råd. Precis som titeln anger är det en handbok i ämnet.

En väldigt uppskattad och lättillgänglig bok som jag varmt kan rekommendera.

En julsaga av Charles Dickens

I går träffades bokklubben där vi läser klassiker igen och vi hade läst Charles Dickens berömda En julsaga. Passande val nu inför jul. Och som vanligt hade vi intressanta diskussioner kring både form och innehåll.

Den har ju några år på nacken och har getts ut i flera olika versioner, både illustrerade som riktar sig mer mot barn, lättlästa versioner samt med enbart text och mer vuxet omslag. Vi hade nog alla lyckats läsa vitt skilda utgåvor och vårt intryck av boken påverkades av det.

Jag hade tänkt läsa min vackra engelska utgåva, längst ner till höger, men läsningen gick trögt så jag bytte till Storytel och versionen längst ner till vänster. Tyvärr var illustrationerna i den rätt tråkiga och med en urvattnad känsla. De som i stället läste en annan illustrerad utgåva beskrev att läsningen förhöjdes tack vare de fantastiska utsmyckningarna på varje sida tillsammans med de vackra illustrationerna.

Vi var överens om att språket kändes något stolpigt och gjorde boken svårläst. När jag senare bläddrade i en helt nyutgiven version märktes det tydligt att språket var moderniserat och att läsningen därmed flöt lättare. I de äldre versionerna stod språket i vägen för berättelsen.

Förra året såg jag den nya filmatiseringen av boken på Netflix och min läsning färgades av det då jag såg filmen framför mig under läsningen. Jag vet faktiskt inte om jag har läst boken tidigare eller bara utdrag. Den här berättelsen är ju så välkänd och har både filmats tidigare samt varit inspiration till andra böcker och filmer. Nu kan jag i alla fall säga med vetskap att jag har läst boken och även om den inte blev en fullpoängare tyckte jag ändå om den. Berättelsen är verkligen tänkvärd och förmedlar vad som är viktigt i livet.

Till nästa gång ska vi läsa Jane Eyre och det ser jag väldigt mycket fram emot. Jag läste den på engelska när jag studerade till lärare, men det är måååånga år sedan nu. 😅 Den här gången funderar jag på att läsa den på svenska i stället.

En snöängel till jul av Johanna Johansson, Sara Molin och Birgitta Gunnarson

Jag har knappt läst en bok på flera veckor, men jag kickade igång ett gäng adventsböcker i förhoppning att iaf läsa lite varje dag. Men så i går när jag skulle läsa tredje kapitlet i denna hände något. Jag fick feeling och bara fortsatte läsa – till boken tog slut! Så härlig känsla att äntligen känna njutning att läsa och en berättelse som flyter på. 🥰

”Aida ser sig åtminstone inte som en. Idén om att ordna en julfest för ensamma var ju bara ett sätt att slippa ta jobbjouren över jul. Nu finner hon sig i ett virrvarr av planering, med döttrarna som enda vapendragare. När hennes exman på nytt dyker upp i hennes liv börjar hela projektet alltmer likna en fars.

Margit tycker att hon vid sjuttioåtta års ålder har rätt god självkännedom. Ändå överraskar hon sig själv med att besvara en okänd människas nödanrop på Facebook. Men vad gör man inte, när åldern får släkt och bekanta att börja räkna bort en?

Milo är ingen att räkna med. Det har han fått bevisat för sig gång efter annan. Lika bra det, om det hjälper honom att undgå föräldrarnas bråk och skolans krav. Men när han blir skickad hem till en okänd tant för att sätta upp en julgardin, tar hans liv en helt ny riktning.

Julen närmar sig och alla tre är snart involverade i festplanerna. Men när motgångarna staplas på varandra börjar de fundera på om det ändå inte är de själva som behöver julfesten mest?”

Den här boken fick mig att sitta och le för den innehåller så många fina karaktärer och så mycket medmänsklighet. Precis vad jag behövde läsa just nu.

Jag gillar när det är flera olika huvudpersoner och temat ”oväntad vänskap”. Här är det tre väldigt olika personer med vitt skild bakgrund och i åldersspannet 18 till 78 år. Alla brottas de med ensamhet och osäkerhet, fast på olika sätt. När de möts uppstår en så fin hjälpsamhet och omtanke, både om varandra och om andra. Det blir som en snöbollseffekt av snällhet.

Jag tyckte så himla mycket om den här boken och det var ren njutläsning att följa Aida, Milo och Margit och deras planering inför julfesten för ensamma. En både tankeväckande och hjärtevärmande julbok med omtanke, vänskap och hopp. Jag hade gärna läst fler böcker om dessa tre omaka vänner.