Förra året läste jag första delen i den här serien. Den passade väldigt bra in i mitt liv just då och jag kunde känna igen mig i mycket av hennes mående. Nu när jag har läst andra delen i serien kan jag konstatera att vi återigen är på en liknande plats. När man har bränt ut sig är det alldeles för lätt att trampa tillbaka i vanda hjulspår, bara köra på som man alltid gjort. Och så trilla dit igen.
”På den tusenåriga pilgrimsleden till Santiago de Compostela finns ett talesätt att den verkliga resan börjar när du har återvänt hem. Och precis så blir det för Emma.
Hon lämnar Caminon med förhoppningar om ett mer harmoniskt liv. Men hemma i Stockholm väntar ett oemotståndligt jobberbjudande och flera sms från Eric, amerikanen som ett par månader tidigare lämnat henne för en annan kvinna. Trots sina föresatser tackar Emma ja till det prestigefyllda jobbet och snart ser tillvaron helt annorlunda ut än hon tänkt sig.
En oväntad resa blir början på en negativ spiral som slungar Emma tillbaka ner i det mörker hon försökt lägga bakom sig. Hon ser ingen annan utväg än att återigen fly. Denna gång till en plats så nära, men ändå så fjärran att den kunde ha legat vid världens ände. Kan en tid på Fårö bli hennes räddning?”
Den här gången beger hon sig dock inte till Caminon utan nu blir det i stället Fårö. Jag har varken varit på Caminon eller Fårö, men båda platserna står på min vill se-lista.
Det jag gillar mest med den här boken är de delar när Emma lär sig något om det hon går och har gått igenom. Stunderna hos terapeuten tyckte jag var intressant läsning och samtalen med Olof likaså. Där läste jag lite långsammare för att kunna ta till mig insikterna.
Det finns ytterligare tre delar i serien, varav en gavs ut alldeles nyligen. Jag har redan påbörjat tredje delen och ser fram emot att fortsätta följa Emmas resa.