Årets bok 2021

⭐️Årets bok 2021⭐️

Jag har nu läst 11 av de 12 nominerade till Årets bok, och jag vet inte om jag ska strunta i den sista pga ämnet. Jag är rätt nöjd med att ha läst så många det här året eftersom jag tidigare år inte har gjort det.

Så här blir mitt val:

1. Älskade barn (har fått nästan alla mina röster)

2. Amerikansk jord

3. Stöld

4. Je m’appelle Agneta

5. Hoppets tåg

6. De kapabla

7. Flickan som fick en röst

8. Vänligheten

9. Brinn mig en sol

10. Rotvälta

11. Samtal från en ängel

Ej läst: Shuggie Bain

De tre första fick alla toppbetyg av mig. Så otroligt starka läsupplevelser alla tre. 🥰 Fyran kom inte långt efter i betyg.

Plats 5-8 hade alla något jag tyckte om, men också något jag saknade.

Plats 9 och 10 var traditionella deckare och det går inte hem hos mig. Plats 11 gillade jag inte alls.

Jag vet inte om jag är extremt kritisk för jag har sett andra sätta så mycket högre och jämnare betyg än vad jag har gjort. 😅 Men när de blir nominerade till Årets bok läser jag nog också med lite mer kritiska ögon och med en högre förväntan. Flera av böckerna stod på läslistan redan innan de blev nominerade men de som hamnade sist gjorde inte det. Jag har rätt bra koll på vad jag gillar att läsa och det är väldigt sällan numera som jag ogillar en bok. Jag gillar t.ex. inte att läsa deckare då de har ett innehåll som inte lockar så jag är inte förvånad att jag sätter låga betyg när jag väl läser en deckare.

Jag tycker fortfarande att Den sista migrationen saknades bland de nominerade. Den hade bidragit till en bredd bland genrer tycker jag. Och varför har Mattias Edvardsson aldrig nominerats? 🤷🏼‍♀️

Jag kommer fortsätta rösta på Älskade barn den röstningstid som är kvar. Jag tror inte att den blir årets vinnare, men det är MIN vinnare. 🥇Kanske Stöld vinner?

Je m’appelle Agneta av Emma Hamberg

Åh, vilken härlig bok det här är! Den är rolig, sorglig, livsbejakande och alldeles, alldeles underbar.
Agneta är 49 år och känner sig osynlig. Hennes man spenderar all fritid med att simma, cykla och fågelskåda. Han har bestämt att de ska äta nyttigt, vilket betyder inget bröd, fett eller vin, Agneta gömmer rostbröd och marmelad som hon ohämmat njuter av i smyg. Barnen är utflugna och hör bara av sig när de behöver pengar.
När Agneta ser en annons i tidningen om någon som behöver au pair till en stor pojke i Provence bestämmer hon sig för att åka. Annonsen är skriven på knagglig svenska via google translate, så den är lite oklar. Vad är det egentligen som väntar henne?
Agneta har spenderat sitt vuxna liv med att göra vad andra vill och hon har liksom suddat ut sig själv. I Provence lär hon känna sig själv igen och hon får färg. Hon får vänner, äter massa goda ostar, dricker vin, får höra andras livshistorier, bejakar sin kvinnlighet och sexualitet och känner att hon för första gången är på rätt plats med rätt personer.
Jag började med att läsa boken, men efter att ha lyssnat under en promenad var jag fast. Emma Hamberg ger berättelsen sådan härlig energi. Det känns nästan som att vara där med Agneta i Provence. Jag valde sedan att bara lyssna resten av boken för jag ville inte vara utan Emma Hambergs suveräna inläsning.
Jag har skrattat högt åt denna bok, för att i nästa sekund bli ledsen, för att sedan skratta igen. Det handlar om livet. Att leva det liv man vill leva och stå upp för sig själv.
Den här boken är nominerad till Årets bok 2021 och den är så väl värd sin plats där. Missa inte denna härliga bok!

Oktobers läsning

🍂OKTOBER🍂

.

Här kommer sent omsider oktobers sammanfattning. Det blev 10st böcker varav en var ljudbok.

Det blev en hel del barn-ungdomsböcker den här månaden och den absoluta favoriten av dem var roliga, fantastiska Mitt storslagna liv av Jenny Jägerfeld. Klockren! 👌🏻

Bäst av övriga var Pakten av Jodi Picoult. Hon är en av mina absoluta favoritförfattare och hon levererar varje gång. Måste, måste läsa mer av henne. Jag har många olästa böcker av henne, men jag tror att jag bör sprida ut läsningen av dem eftersom upplägget i varje bok är lika.

Jag vill också slå ett slag för Paris. Kärlek. Ost. av Victoria Brownlee eftersom det var så härlig och mysig läsning.

⭐️Välj mig av Christina Lindström

⭐️Systrarna av Silverdalen av Pascale Vallin Johansson

⭐️Dödvatten av Lena Ollmark

⭐️Kodnamn flamingo av Kate Atkinson

⭐️Pakten av Jodi Picoult

⭐️Kärlek börjar med mord av Maja Willander

⭐️Pojken i graven av Camilla Lagerqvist

⭐️Paris. Kärlek. Ost av Victoria Brownlee

⭐️Mitt storslagna liv av Jenny Jägerfeld

⭐️Resten av allt är vårt av Emma Hamberg

Novembers läsning är ju redan i full gång och just nu läser jag första julboken. 🎄

Resten av allt är vårt av Emma Hamberg

Alla tjatar om att man kan lära sig att lyssna på ljudböcker så jag tränar och förstör böcker i mina försök att lära mig. 😔 För den här boken hade jag garanterat tyckt bättre om ifall jag hade läst i stället för att lyssna. Nu fick jag i stället den där känslan jag alltid får när jag lyssnar- att jag blir så trött på den där personen som pratar hela tiden och gör det svårt att få tänka i fred. Jag har ett starkt behov av stunder av tystnad, särskilt vid mina skogspromenader. Att lyssna på bok då stör min promenad. Särskilt skönlitterära böcker är jobbiga att lyssna på tycker jag. Facklitteratur är mycket bättre och jag tror att jag ska hålla mig till det framöver. Men inte under mina promenader. 😊

Den här boken är självbiografisk och berättar om tiden när Emma Hambergs man blev svårt sjuk, att de separerade och att när han träffade en ny kvinna blev det en stor lättnad för henne. Då blev det dags att ge sig ut i dejtingvärlden även för henne. Hon får kontakt med sin gamla ungdomscrush Patrik och de inleder en romans som både går upp och ner.

I boken får vi följa hennes vardag med jobb, barn, vänskap, romans, sjukdomar och alla tankar kring det. Det är sms, chattar och samtal och det är ofta väldigt privat. Jag lyssnade på Emma Hamberg på bokmässan hos Storytel och hon sa att alla inblandade hade godkänt allt. Och med tanke på att allt omges av så mycket omtanke och kärlek är inte det svårt att förstå.

Hon läser själv boken och hon är fantastisk att lyssna på, men det faktum att det är en ljudbok förstör en del av mitt intryck. När det var ca 1 timme kvar upptäckte jag att den även fanns som e-bok på storytel och växlade till det. Mycket bättre! Jag önskar i efterhand att jag hade läst i stället för lyssnat, men gjort är gjort.

Den här boken har ju hyllats mycket av många och det kan jag verkligen förstå. Jag är lite mer försiktig i mitt omdöme och säger att den var intressant och tänkvärd eftersom den innehåller så mycket man kan relatera till. Jag tror som sagt att läsning hade gett ett högre betyg. Tänk vad olika vi är. För mig är texten och att kunna SE den tydligen viktig för upplevelsen.

Månadens böcker för februari

Februari bjöd på 7st lästa böcker, precis som januari gjorde. Tyvärr saknade jag de där riktigt starka skönlitterära läsupplevelserna. Det var bra böcker, men ingen riktig fullpoängare som verkligen berörde på djupet.

Den allra bästa boken den här månaden var en faktabok – Happy food 2.0 som jag läste med stort intresse och tog till mig. Den kan jag verkligen rekommendera för er som gärna läser om hälsa.

🌟 Happy food 2.0 av Niklas Ekstedt och Henrik Ennart

🌟 Sanningen om Ester Gråbergs försvinnande av Moa Eriksson Sandberg

🌟 Gillad som du är av Camilla Dahlson

🌟 Glasfällan av Ingrid Remvall

🌟 Late bloomer av Emma Hamberg

🌟 Våga vara rädd av Emma Holmgren

🌟 Bränn alla mina brev av Alex Schulman

Bara svenska författare den här månaden ser jag nu i efterhand. Det är helt och hållet en tillfällighet. Jag har en hög som jag plockar från utefter vad jag känner för att läsa i stunden. Jag kan inte planera min läsning framåt för då tappar jag läslusten helt. Jag är alldeles för mycket av en känsloläsare, på gott och ont. Det är också anledningen till varför jag slutade med läsutmaningar. Jag märkte att det var det bästa sättet att döda min läslust. Och det är ju väldigt dumt att utsätta sig för.

Hur gör ni? Planerar ni läsningen eller styr lusten vad ni läser?

Late bloomer av Emma Hamberg

Det här är det nya, mindre pocketformatet Månpocket exklusiv. Jag gillar formatet väldigt mycket då det är supersmidigt att få plats med i handväskan och jag gillar det lite tjockare omslaget som är som danskt band.

I boken möter vi Ulla som har tappat livslusten. Hon har startat projekt dö och helst om ett år. Fast inte tidigare, för hon har tecknat en livförsäkring och den gäller inte om dör innan ett år. När hon dör ärver sonen en miljon. Hon kedjeröker, äter sockerbitar, bara fryst färdigmat med massa tillsatser. Men att bara vänta på döden är lite tråkigt så hon beställer en stor kikare för fågelskådning och upptäcker att hon kan se rakt in i lägenheterna på andra sidan gatan. Särskilt en av lägenheterna fångar hennes blick. Varför drar de för de tjocka röda sammetsgardinerna varje dag? Plötsligt händer något som gör att Ulla måste gå över och knacka på.

Det är en lite smårolig historia samtidigt som den är tragisk. Det är tydligt att Ullas man inte var världens roligaste att leva med. Trots att det är en tunn bok har den stort innehåll. Många livsfrågor ryms i den. Jag gillar Ulla och jag gillar hur det så småningom slutar för henne.

Om man har gillat Emma Hambergs tidigare böcker kommer man att känna igen sig i den här. Hon skriver medryckande, med vardaglig träffsäkerhet och med de där lite speciella karaktärerna som jag tycker kännetecknar hennes skrivande. En mycket läsvärd, fin berättelse som jag varmt rekommenderar.

Recex från Månpocket exklusiv / Älska pocket

Rosengädda nästa! av Emma Hamberg

Åh, vilken härlig bok! Jag blir nästan arg på mig själv när jag tänker på att den här pärlan har stått som hyllvärmare här hemma ett par år. Att jag har missat den?! För trots att jag läst många positiva omdömen om den har jag ändå inte tagit mig för att läsa den. Förrän nu. Jag var i stort behov av något charmigt och mysigt och tänkte att den här nog skulle stämma in på det, och att den gjorde!

Bror är 13 år och lyssnar på sina grälande föräldrar varje kväll, genom sitt sovrums väggar. Han är rädd att de ska skiljas och att han är en orsak till det. För Bror är inte som andra i sin ålder. Han föredrar gammeldags kostymer, sidenpyjamasar, synonymordböcker och fransk musik, vilket gör honom väldigt ensam under rasterna i skolan. Han lurar sina föräldrar att han ska åka på seglarläger så att de åker själva till USA och lappar ihop sitt äktenskap. Själv har han sett en annons om en kvinna som tar emot skadade djur och han tar tåget upp till Stockholm med förhoppningen att hon ska ta sig an även honom.

Samtidigt tröttnar Tessan på sitt liv där hon som 29-åring fortfarande står i gatuköket och steker hamburgare. Och hon är fortfarande tillsammans med Flatan, som varit otrogen mot henne flera gånger. Hennes liv ser likadant ut som på gymnasiet och hon bor bara ett stenkast från lägenheten där hon växte upp med en fördömande mamma, där man aldrig fick stöka ner, tända finljusen eller använda gästtvålarna. Hon lever ett liv som hon känner att hon inte ens valt, det har bara blivit så. Men nu känner hon att hon fått nog, att hon inte orkar fortsätta så mer. Hon vill något annat med sitt liv, hon vet inte bara vad.

Både Bror och Tessan hamnar hemma hos Jane som har ekorrar i bh:n, rävar, grävlingar och geten Bella i sin trädgård. Där börjar de långsamt hitta både sig själv och varandra. 

Jag tyckte nog att baksidetexten lät lite konstig, att det lät som en udda bok. Men ack så fel jag hade. Det är en sådan mysig och varm bok med fantastiska karaktärer och det är ju skönt att veta att det är en serie med fler delar så jag får möta dem igen och se hur det går för dem. För jag är ruskigt nyfiken på hur det går för alla. Jag måste köpa hem de två andra delarna och plöja dem riktigt snart.

Det här är verkligen feel good när det är som bäst. En bok man blir så där härligt glad i magen av. Läs! 

Baddaren av Emma Hamberg

När man läser baksidetexten på den här boken börjar man nästan le, för det låter rätt gulligt med en simskola för vuxna. Vad kan den berättelsen ge? Men så står det ”vågar du se under ytan?” och då förstår man att det kommer att bli lite djupare än så.

Och ATT man hittar en massa dolt under ytan i den här boken! Det bara bubblar under ytan. Grundstoryn är Maja och Pelle, ett konstnärspar som bor i ett slott som ligger på en helt egen ö. Han är känd och framgångsrik konstnär och var tidigare Majas lärare. De blev kära, gifte sig och flyttade till slottet. Maja är mycket yngre än Pelle och har ännu inte lyckats slå igenom som konstnär. Sedan de flyttade till slottet känner hon alltmer hur hon liksom försvinner och skaparglädjen med den. Hon inser att hon måste göra något helt annat ett tag, något som bara är för henne. Så hon startar en simskola för vuxna.

Till simskolan kommer 19-årige sportkillen Alex som måste lära sig simma inför en eventuell ö-luff i Grekland. Kulturskribenten Karin som utåt sett lever ett riktigt glassigt liv, och som alltid är välklädd och tjusig. Och så Jens, trädgårdsmästaren som lever för sina perenner. Alla tre nappar på erbjudandet att tillbringa 2 veckor på slottet med all inclusive.

Ganska snart börjar det dock bubbla upp sprickor i fasaden hos alla inblandade. Och när man bor så tätt inpå varandra är det inte så lätt att dölja sina inre demoner. Och det är lätt hänt att det blir lite krockar här och där när olika personligheter ska samsas tillsammans på en och samma yta. Det blir lite Big Brother över det hela med konflikter, dolda tankar och känslor, smussel, trassel och allmänt invecklat. Boken presenteras som en relationssaga och det är det verkligen.

Det är rätt rolig läsning, lite småsmysigt. Jag gillar Emma Hambergs språk och sätt att skriva. Det är lättsam underhållning, en bok som skulle passa perfekt som avslappning i hängmattan i sommar. Eller varför inte redan nu, i soffan under en varm och mysig filt? Och att hela boken utspelar sig under allra varmaste, skönaste sommardagarna gör inte det hela sämre. Härligt med lite somrig läsning så här i vinterkylan och mörkret.

Och så ett plus till det urfina omslaget, som är lika fint även när man tar bort själva omslagspappret. Somrigt tuggummirosa. Finfint!

Mossvikenfruar – Chansen av Emma Hamberg

Jag blir lite lätt illamående av boken redan de första sidorna. Det språk som är så typiskt för Emma Hamberg och som är en del av behållningen i Linas kvällsbok, blir bara jobbigt och skrikigt här och jag orkar nästan inte läsa vidare. Det passar inte in i en vuxenroman. Som tur är lägger sig detta efter ett tag och läsningen går lättare framåt.

Boken handlar om 29-åriga Anki som framkallar en filmrulle från sin mans ficka som visar sig föreställa honom i färd med att vara otrogen. Tillsammans på bilderna är även kompisen Lindas man, också han otrogen. De ställer sina män mot väggen och sedan drar Linda med sig dem båda till Stockholm. Linda verkar nästan lättad över separationen och är ute och festar och skapar sig ganska omgående ett helt nytt liv i Stockholm. Anki däremot sitter mest hemma och deppar och mår dåligt och undrar om hon har gjort rätt som bara stack. Inget blir bättre av att det dessutom visar sig att hon är gravid. Ska hon gå tillbaka till sitt gamla liv eller ska hon gå vidare?

Det här är en perfekt strandbok. Man läser den utan att behöva tänka så mycket och sedan kan man lämna kvar den på stranden när man går hem. Den lämnar inga större spår efter sig. Dessutom blir jag bara arg på slutet där man får precis allt serverat, hur det ser ut flera år framöver. Jag gillar inte det. Jag vill gärna ha någon liten olöst tråd hängandes kvar i luften så man får gissa lite själv.

Boken är ok, inte mer. Den är lättläst och lättsmält. Jag gillar inte slutet alls och innehållet i övrigt känns lite konstigt. Jag förstår inte riktigt karaktärernas val eller beteende. De ska ju ändå föreställa vuxna människor. Jag ska inte avslöja innehållet om det är någon som tänkt läsa den, men Ankis sista val och episoden i lastbilen blir lite mycket. Hur tänker människan egentligen? Det enda som är intressant i den här boken är faktiskt de stereotypa generationsskildringarna. Hur hennes föräldrar är och agerar. Det är på pricken beskrivet.

Men nä, det är ingen bok som jag vill rekommendera vidare. Jag hade förväntat mig mer och det blev en besvikelse.

Linas kvällsbok 1&2 av Emma Hamberg

Det här är en sån bok som jag tänkt läsa hur länge som helst, men som bara inte har blivit av. Förräns nu. Och den var precis så bra som jag trodde den skulle vara. Eller rättare sagt, dem var precis så bra som jag trott. För båda två var faktiskt lika bra.

I ettan får vi följa Lina 15 år och hennes stapplande steg in i vuxenvärlden, den första kyssen, kärleken – ja, allt ”första”. I tvåan har hon mognat och har flyttat hemifrån för att studera på ett naturbruksgymnasium långt hemifrån. Det är mycket tankar om livet och kärleken och sex. Och livet är inte alltid så enkelt när man är tonåring.

Man känner så väl igen sig i hennes tankar och liv. Och man kan dra en lättnadens suck att livet numera inte är så där jobbigt invecklat som det var när man var tonåring. Att den tiden är över. Alla kan läsa den här boken, oavsett ålder och kön. Det finns något som alla kan känna igen. Bra att läsa för de som helt lyckats förtränga sin egen tonårstid, eller för oss som kan skratta igenkännande åt alla roliga kommentarer och händelser. Man kan skratta både med Lina och åt Lina.

Det här är böcker som jag varmt rekommenderar både vuxna och tonåringar att läsa. Och nu när jag äntligen har läst dem kan jag gå och hyra även filmen. Man vill ju inte se filmen innan man läst boken.

Avslutar med att bjuda på ett av mina favoritcitat ur boken:

När jag gick i nian och låg hemma och var okysst brukade jag läsa Harlequinböcker. De var så romantiska att bladen krullade sig, och där det var riktigt krulligt brukade det stå saker som ”han åt upp henne med sina ögon” eller ”när han tittade på henne kände hon sig naken” eller ”han tog av henne plagg för plagg – med blicken”. Alltså, nu har jag förstått. Harlequinromaner är inte påhittat romantiskt bjäbbelibjäbb, de är dokumentära skildringar av livet.