Rosengädda nästa! av Emma Hamberg


Åh, vilken härlig bok! Jag blir nästan arg på mig själv när jag tänker på att den här pärlan har stått som hyllvärmare här hemma ett par år. Att jag har missat den?! För trots att jag läst många positiva omdömen om den har jag ändå inte tagit mig för att läsa den. Förrän nu. Jag var i stort behov av något charmigt och mysigt och tänkte att den här nog skulle stämma in på det, och att den gjorde!

Bror är 13 år och lyssnar på sina grälande föräldrar varje kväll, genom sitt sovrums väggar. Han är rädd att de ska skiljas och att han är en orsak till det. För Bror är inte som andra i sin ålder. Han föredrar gammeldags kostymer, sidenpyjamasar, synonymordböcker och fransk musik, vilket gör honom väldigt ensam under rasterna i skolan. Han lurar sina föräldrar att han ska åka på seglarläger så att de åker själva till USA och lappar ihop sitt äktenskap. Själv har han sett en annons om en kvinna som tar emot skadade djur och han tar tåget upp till Stockholm med förhoppningen att hon ska ta sig an även honom.

Samtidigt tröttnar Tessan på sitt liv där hon som 29-åring fortfarande står i gatuköket och steker hamburgare. Och hon är fortfarande tillsammans med Flatan, som varit otrogen mot henne flera gånger. Hennes liv ser likadant ut som på gymnasiet och hon bor bara ett stenkast från lägenheten där hon växte upp med en fördömande mamma, där man aldrig fick stöka ner, tända finljusen eller använda gästtvålarna. Hon lever ett liv som hon känner att hon inte ens valt, det har bara blivit så. Men nu känner hon att hon fått nog, att hon inte orkar fortsätta så mer. Hon vill något annat med sitt liv, hon vet inte bara vad.

Både Bror och Tessan hamnar hemma hos Jane som har ekorrar i bh:n, rävar, grävlingar och geten Bella i sin trädgård. Där börjar de långsamt hitta både sig själv och varandra. 

Jag tyckte nog att baksidetexten lät lite konstig, att det lät som en udda bok. Men ack så fel jag hade. Det är en sådan mysig och varm bok med fantastiska karaktärer och det är ju skönt att veta att det är en serie med fler delar så jag får möta dem igen och se hur det går för dem. För jag är ruskigt nyfiken på hur det går för alla. Jag måste köpa hem de två andra delarna och plöja dem riktigt snart.

Det här är verkligen feel good när det är som bäst. En bok man blir så där härligt glad i magen av. Läs! 

Annonser

Baddaren av Emma Hamberg

När man läser baksidetexten på den här boken börjar man nästan le, för det låter rätt gulligt med en simskola för vuxna. Vad kan den berättelsen ge? Men så står det ”vågar du se under ytan?” och då förstår man att det kommer att bli lite djupare än så.

Och ATT man hittar en massa dolt under ytan i den här boken! Det bara bubblar under ytan. Grundstoryn är Maja och Pelle, ett konstnärspar som bor i ett slott som ligger på en helt egen ö. Han är känd och framgångsrik konstnär och var tidigare Majas lärare. De blev kära, gifte sig och flyttade till slottet. Maja är mycket yngre än Pelle och har ännu inte lyckats slå igenom som konstnär. Sedan de flyttade till slottet känner hon alltmer hur hon liksom försvinner och skaparglädjen med den. Hon inser att hon måste göra något helt annat ett tag, något som bara är för henne. Så hon startar en simskola för vuxna.

Till simskolan kommer 19-årige sportkillen Alex som måste lära sig simma inför en eventuell ö-luff i Grekland. Kulturskribenten Karin som utåt sett lever ett riktigt glassigt liv, och som alltid är välklädd och tjusig. Och så Jens, trädgårdsmästaren som lever för sina perenner. Alla tre nappar på erbjudandet att tillbringa 2 veckor på slottet med all inclusive.

Ganska snart börjar det dock bubbla upp sprickor i fasaden hos alla inblandade. Och när man bor så tätt inpå varandra är det inte så lätt att dölja sina inre demoner. Och det är lätt hänt att det blir lite krockar här och där när olika personligheter ska samsas tillsammans på en och samma yta. Det blir lite Big Brother över det hela med konflikter, dolda tankar och känslor, smussel, trassel och allmänt invecklat. Boken presenteras som en relationssaga och det är det verkligen.

Det är rätt rolig läsning, lite småsmysigt. Jag gillar Emma Hambergs språk och sätt att skriva. Det är lättsam underhållning, en bok som skulle passa perfekt som avslappning i hängmattan i sommar. Eller varför inte redan nu, i soffan under en varm och mysig filt? Och att hela boken utspelar sig under allra varmaste, skönaste sommardagarna gör inte det hela sämre. Härligt med lite somrig läsning så här i vinterkylan och mörkret.

Och så ett plus till det urfina omslaget, som är lika fint även när man tar bort själva omslagspappret. Somrigt tuggummirosa. Finfint!

Mossvikenfruar – Chansen av Emma Hamberg

Jag blir lite lätt illamående av boken redan de första sidorna. Det språk som är så typiskt för Emma Hamberg och som är en del av behållningen i Linas kvällsbok, blir bara jobbigt och skrikigt här och jag orkar nästan inte läsa vidare. Det passar inte in i en vuxenroman. Som tur är lägger sig detta efter ett tag och läsningen går lättare framåt.

Boken handlar om 29-åriga Anki som framkallar en filmrulle från sin mans ficka som visar sig föreställa honom i färd med att vara otrogen. Tillsammans på bilderna är även kompisen Lindas man, också han otrogen. De ställer sina män mot väggen och sedan drar Linda med sig dem båda till Stockholm. Linda verkar nästan lättad över separationen och är ute och festar och skapar sig ganska omgående ett helt nytt liv i Stockholm. Anki däremot sitter mest hemma och deppar och mår dåligt och undrar om hon har gjort rätt som bara stack. Inget blir bättre av att det dessutom visar sig att hon är gravid. Ska hon gå tillbaka till sitt gamla liv eller ska hon gå vidare?

Det här är en perfekt strandbok. Man läser den utan att behöva tänka så mycket och sedan kan man lämna kvar den på stranden när man går hem. Den lämnar inga större spår efter sig. Dessutom blir jag bara arg på slutet där man får precis allt serverat, hur det ser ut flera år framöver. Jag gillar inte det. Jag vill gärna ha någon liten olöst tråd hängandes kvar i luften så man får gissa lite själv.

Boken är ok, inte mer. Den är lättläst och lättsmält. Jag gillar inte slutet alls och innehållet i övrigt känns lite konstigt. Jag förstår inte riktigt karaktärernas val eller beteende. De ska ju ändå föreställa vuxna människor. Jag ska inte avslöja innehållet om det är någon som tänkt läsa den, men Ankis sista val och episoden i lastbilen blir lite mycket. Hur tänker människan egentligen? Det enda som är intressant i den här boken är faktiskt de stereotypa generationsskildringarna. Hur hennes föräldrar är och agerar. Det är på pricken beskrivet.
Men nä, det är ingen bok som jag vill rekommendera vidare. Jag hade förväntat mig mer och det blev en besvikelse.

Linas kvällsbok 1&2 av Emma Hamberg

Det här är en sån bok som jag tänkt läsa hur länge som helst, men som bara inte har blivit av. Förräns nu. Och den var precis så bra som jag trodde den skulle vara. Eller rättare sagt, dem var precis så bra som jag trott. För båda två var faktiskt lika bra.

I ettan får vi följa Lina 15 år och hennes stapplande steg in i vuxenvärlden, den första kyssen, kärleken – ja, allt ”första”. I tvåan har hon mognat och har flyttat hemifrån för att studera på ett naturbruksgymnasium långt hemifrån. Det är mycket tankar om livet och kärleken och sex. Och livet är inte alltid så enkelt när man är tonåring.

Man känner så väl igen sig i hennes tankar och liv. Och man kan dra en lättnadens suck att livet numera inte är så där jobbigt invecklat som det var när man var tonåring. Att den tiden är över. Alla kan läsa den här boken, oavsett ålder och kön. Det finns något som alla kan känna igen. Bra att läsa för de som helt lyckats förtränga sin egen tonårstid, eller för oss som kan skratta igenkännande åt alla roliga kommentarer och händelser. Man kan skratta både med Lina och åt Lina.

Det här är böcker som jag varmt rekommenderar både vuxna och tonåringar att läsa. Och nu när jag äntligen har läst dem kan jag gå och hyra även filmen. Man vill ju inte se filmen innan man läst boken.

Avslutar med att bjuda på ett av mina favoritcitat ur boken:


När jag gick i nian och låg hemma och var okysst brukade jag läsa Harlequinböcker. De var så romantiska att bladen krullade sig, och där det var riktigt krulligt brukade det stå saker som ”han åt upp henne med sina ögon” eller ”när han tittade på henne kände hon sig naken” eller ”han tog av henne plagg för plagg – med blicken”. Alltså, nu har jag förstått. Harlequinromaner är inte påhittat romantiskt bjäbbelibjäbb, de är dokumentära skildringar av livet.