Nytt från bibblan!

Det här verkar vara en bok precis i min smak. Så himla intressant! Arkeologen i mig hoppar förtjust jämnfota av glädje. 

Då tänker jag på Sigrid av Elin Olofsson

Hanna bestämmer sig för att fly Stockholm och sitt jobb på en reklambyrå för jämtländska Gärningsberg där hon växte upp. I Stockholm har hon ett förhållande med en gift kollega, och eftersom hon inser att det ger mer smärta än glädje flyttar hon ifrån det. Hon bosätter sig på hennes familjs släktgård som numera står tom och övergiven. Hennes farmor Sigrid bor numera på ett hem, inte alltid klar över var hon är och vilken tid det är. Som läsare förstår man ganska snart att det ligger mycket sorg och smärta dold i samband med den där släktgården. Farmodern har inte varit en särskilt trevlig människa, Hannas pappa bär på en massa sorg och smärta från sin barndom och Hanna själv har aldrig fått lära känna farmodern eller sin släkthistoria. Sakta men säkert rullas det förflutna upp och svaren kommer fram.

Det låter kanske som en rätt ordinär historia, men personligen tycker jag inte att det är själva berättelsen i sig som är viktig. Det är språket som gör boken. I början tyckte jag att boken var svårläst, att jag hade svårt att hitta flytet och komma in i berättelsen. Språket är mycket personligt och speciellt och jag insåg ganska fort att den här boken inte funkade att pluttläsas. Den funkade endast om jag läste långa sjok i taget, när jag kom in i språkets rytm. När jag gjorde det tyckte jag att boken blev vacker läsning, sorglig och berörande. Jag tycker alltid att det är så sorgligt att läsa om familjer som inte når fram till varandra, där de känns som främlingar. Och i det här fallet när en enda person styr och ställer och förstör för så många andra och även för sig, utan att kanske ens förstå det.

Det är en bok om familj och förlåtelse, att kunna lägga bakom sig och gå vidare. Det är en vemodig och känslofylld berättelse. Som sagt – den rekommenderas att läsas i längre sjok åt gången för att bäst komma till sin rätt. Jag vill verkligen rekommendera den här boken eftersom den är så vackert skriven. En liten pärla som dock kräver engagemang av sin läsare.

Läs mer om boken här.

Miniatyrmakaren av Jessie Burton

När jag köpte den här boken visste jag egentligen ingenting om den. Den lät spännande och lite mystisk, precis som sådana böcker jag gärna läser. Så jag klickade hem den och den var också den första i bokhögen som jag valde att börja läsa. Så gissa om jag blev besviken när det visade sig att den inte alls var sådär mystisk som den utlovat. Dessutom står det en massa utmärkelser om ”Årets bok” och ”En av årets bästa böcker” på insidan av omslaget, så förväntningarna var ju ganska höga när jag började läsa.

Det här är snarare en historisk roman än en mystisk bok. Handlingen utspelar sig i slutet av 1600-talet i Holland. Artonåriga Nella har blivit gift med den rika köpmannen Johannes Brandt och hon anländer till Amsterdam med stor förväntan. Hon kommer från landet och ser med spänning och viss skräck fram emot att uppleva storstadslivet och med ett alldeles eget hushåll. Väl på plats i Johannes stora hus är Johannes inte ens där och tar emot henne. I stället möts hon av hans syster Marin som visar sig vara den som styr i hushållet. De har också två tjänare – Cornelia och Otto. Äktenskapet och livet blir inte alls som hon har tänkt sig. Hennes man är ofta borta i resor och jobb, och Nella får ett kabinettsskåp, som är en kopia av deras hus, i bröllopspresent av honom. Som ett slags tidsfördriv. Nella beställer saker till skåpet från en miniatyrmakare och ganska snart märker hon att denne miniatyrmakare vet mer om hushållet än hon borde. Hon skickar föremål och dockor som speglar vad som kommer att hända i framtiden, tillsammans med svårtolkade meddelanden som Nella kämpar med att tolka och förstå. Hennes hushåll döljer en hel rad hemligheter som kommer fram en efter en, den ena värre än den andra. Nella tänker att hon kan stoppa händelserna om hon bara lyckas klura ut vad miniatyrmakaren vet.

Det låter förmodligen mer spännande än vad det är. Handlingen kretsar mest kring deras hushåll och dess hemligheter, samt hur det var att leva i Amsterdam på den tiden. Det är ett ställe och tid som jag inte vet så mycket om så på sätt är det intressant läsning. Ungefär halvvägs in insåg jag att det inte kommer att bli särskilt mystiskt så den förhoppningen stuvade jag undan. Nu gillar ju jag att läsa historiska romaner så besvikelsen var bara tillfällig, men om man inte gillar historiska romaner tror jag att man blir väldigt besviken på den. Den är välskriven och det är underhållande läsning. Om man gillar historiska romaner kan jag rekommendera att läsa den. Det var särskilt intressant att läsa om hur det var att vara kvinna på den tiden. Det var en hård tid, och då är ändå Nella och hennes priviligierade eftersom de tillhör den rika skaran.

Jag har hört många som har läst den här och blivit besvikna och mycket av det beror säkert på att baksidetexten och framtoningen fokuserar mycket på det mystiska. Jag är besviken på boken just vad gäller den biten. Jag hade verkligen sett fram emot att läsa just en mystisk bok. Jag läser ju inte deckare, men jag gillar att läsa lite mystiska och spännande böcker – gärna med inslag av det övernaturliga. Så på ett sätt är jag både nöjd och besviken med den här boken.

Läs mer om boken här.

Läser just nu

Extremt snyggt omslag och med en massa lovord på insidan av omslaget. Men, väldigt annorlunda  mot vad jag trodde. Så här halvvägs igenom väntar jag fortfarande på den där mystiken som jag trodde att den här boken skulle innehålla. Den är bra, men känns mer som historisk roman än  mystisk och spännande. 

Det här med att slalomläsa

Oktober som var så bra, så bra. Jag läste bok efter bok och allt flöt på. Så kom november och den stora slalomläsningen började. Några sidor här och några sidor där. Egentligen har det inte varit något fel alls på böckerna jag har påbörjat, men jag har liksom inte riktigt fastnat för någon. 

Men nu i helgen ska jag organisera min läsning. En bok i taget. Ordning och reda. Först ut blir Fredrik Backmans Björnstad som jag pausade för en månad sedan. 

Lindas matbröd av Linda Andersson

Alltså, jag vill verkligen rekommendera den här boken om man gillar att baka. Eller ja, om man gillar att äta hembakat bröd. För det är ju bröd det handlar om i den här boken. 

Jag bakar gärna, fast inget avancerat. Bröd är egentligen lite för avancerat för min del men jag har faktiskt bakat många olika bröd ur den här boken. Så pass mycket att min man lite upprört fnös häromdagen att ”måste vi äta köpebröd i morgon?”. För jo, vi har varit bortskämda med att ha hembakat bröd här hemma ett bra tag. Ett av favoritbröden lingonlimpa går nämligen så smidigt att göra att jag har gjort det på kvällen så vi har nybakat till frukost. Mums!

Recepten är enkla och flera av recepten har foton på flera steg av processen. Och hittills har precis alla bröd blivit både bra och väldigt goda. Recepten är enkla att följa och boken har upplägget – recept på ena sidan och foto (-n) på andra. Tydligt och bra, precis som jag gillar det. Hittills har jag undvikit alla recept där man måste knåda degen för hand, men flera av dem står faktiskt på att-göra-listan – trots att jag måste knåda. Men, än så länge är alltså den enkla lingonlimpan favoriten. Där använde jag lingonsylt som mannen kokat ihop, av lingon som svärfar plockat. Kan det bli mer hembakat än så?

Recex från Semic bokförlag. Läs mer om boken här.