Läsning just nu

Jag missade den här boken när den kom ut eftersom jag var alldeles gravidmosig i hjärnan och det fortsatte ju med ett års amningshjärna. Hahaha… Jag stavade fel och fick faktiskt upp ordet amningshjärna som förslag. Det säger en del om det tillståndet… 😊 

Men nu ammar jag ju inte längre (sedan januari) och hjärnan börjar sakta återgå till att bli mer aktiv och mindre mosig. Det betyder mer läsning! Och det är så fantastiskt skönt att kunna läsa (och skriva!) igen. Jag lär ju inte komma upp i 100 böcker i år, men kanske 50? 

I alla fall, nu kan jag äntligen ge Jag ger dig solen en ärlig chans. Jag älskade ju verkligen Jandy Nelsons Himlen börjar här. 

Jag lät dig gå av Clare Mackintosh

Jag höll nästan på att missa den här pärlan då jag helt missuppfattat vad den handlar om. Jag fick för mig att den skulle vara sorglig, men så läste jag på baksidan att det är en psykologisk thriller i samma stil som Kvinnan på tåget och Gone Girl. Och när en bok jämförs med de två böckerna bara måste man läsa den! 

En 5-årig pojke blir påkörd av en bil och dör. Föraren smiter och poliserna Ray och Kate gör sitt bästa för att hitta föraren och skipa rättvisa för Jacob och hans mamma.

Jenna flyr från sitt tidigare liv och hamnar så småningom i en liten kuststad i Wales, där hon försöker bygga upp ett nytt liv. Hon lämnar allt det gamla bakom sig och är försiktig med att våga lita på nya människor som kommer in i hennes liv. Sakta men säkert skapar hon sig en ny tillvaro, börjar släppa folk inpå livet och tro på en framtid. Samtidigt jobbar Ray och Kate envist vidare med fallet, trots få ledtrådar och trots att fallet blir officiellt nedlagt. De ger inte upp och de vet att någon gång kommer en ny ledtråd att leda dem till Jacobs mördare. Det går inte att gömma sig för alltid.

Det ska sägas direkt – jag sträckläste den här boken. Jag satt uppe alldeles för sent eftersom det var helt omöjligt att slita sig från boken. Och ju längre in i boken jag kom desto svårare blev det att släppa den. Det är många oväntade vändningar i den här boken vilket gjorde läsningen ruskigt spännande. När jag slog igen boken var det nästan med en wow-känsla. Så himla bra! Spännande in i det sista. 

Om jag också ska jämföra med Gone Girl och Kvinnan på tåget så tycker jag att likheten ligger i att de alla tre kommer med överraskningar som är svåra för läsaren att förutse. Alla tre är spännande in i slutet och om jag skulle rangordna dem skulle jag sätta GG och Jag lät dig gå på delad förstaplats. 

Jag kan inte annat än att rekommendera den här boken. Om man är orolig över att läsa en bok där ett barn dör kan jag berätta att jag är världens blödigaste och undviker att läsa böcker där barn far illa. I den här boken sker olyckan direkt och sedan ligger fokus på att hitta smitaren, inte på olyckan i sig. Jag tyckte det var väldigt tungt att läsa om olyckan men sedan kunde jag faktiskt släppa den och fokusera på det andra i storyn. 

Så – ett semesterläsningstips! 

Bästa träningsboken just nu

Jag gillar Olga Rönnbergs tänk kring både mat och träning. Jag följer henne på Facebook och blir alltid väldigt inspirerad och peppad av hennes inlägg där. Tidigare har jag tränat efter hennes första bok och nu har jag kört igång min träning med den här boken. Tuff och rolig träning! 

De försvunna av Caroline Eriksson

Jag vann den här boken och blev riktigt glad för jag hade spanat på den en del. Jag var dock lite osäker på om jag skulle våga läsa den. Var den för läskig? Otäck? Det där är ju inte riktigt min grej, fegis som jag är. Men, men. Jag bestämde mig för att ge den en chans och att helt enkelt sluta läsa om den blev för läskig.

Greta tar båten tillsammans med sin man Alex och deras dotter Smilla till en ö. Alex och Smilla stiger i land och Greta sitter kvar i båten. Efter en stund börjar hon fundera på hur lång tid de egentligen har varit borta och om det inte är dags att komma tillbaka snart. Hon bestämmer sig för att leta efter dem men de är spårlöst försvunna. Hon tar båten tillbaka till deras stuga och där börjar man som läsare få pusselbitar till vem hon är, om hennes och Alex relation och varför hon reagerar som hon gör. 

Det är svårt att beskriva bokens handling utan att spoila för mycket, men man kan väl säga att det rör sig mycket i huvudet på Greta. Som läsare kan man rätt snart börja lägga pusselbitarna på plats, även om det är rörigt många gånger. 

Jag är väldigt kluven till vad jag egentligen tycker om den här boken. Den var lite spännande, javisst, och jag märkte att jag ivrigt läste fortare för att få svar på alla frågor. Samtidigt var den inte alls som jag trott och jag blev lite besviken. Den var inte alls så där spännande och mystisk som jag trodde och hoppades på. Jag förstod mig inte på de där mystiska typerna i skogen och jag tyckte att Greta var en rätt jobbig karaktär att följa. Jag hade förväntat mig mer mystik, mer gåta, mer övernaturligt som det faktiskt styrde in på lite ett tag i början. I stället blev det mer en resa i Gretas huvud. 

Så nja, det här var inte riktigt min grej. Det är ingen bok som jag kommer att rekommendera. Å andra sidan har den fått väldigt mycket beröm så om man är sugen på att läsa den tycker jag man ska göra det. 

Läser just nu

Efter en alldeles för lång tillvaro som hyllvärmare blir den här boken äntligen läst – En smula underbar av Dawn French. 

Att ligga i gräset och läsa bra bok

Dessa ljuvliga dagar. Sol och klarblå himmel OCH långledigt! Gissar att det blir många böcker lästa ute i gröngräset den här helgen. 

Jag har precis läst ut den här godingen och är ännu mer förtjust i Liane Moriarty. Nu ska jag se till att läsa hennes senaste också, väldigt snart. 

Öppnas i händelse av min död av Liane Moriarty

Jag hade sett att den här boken låg på en massa topplistor, men jag hade inte läst något om den. Jag tog för givet att det var antingen en deckare eller en läskig bok, pga namnet och det lite murriga omslaget. Men så stod jag på Landvetter och det obligatoriska besöket på Pocket Shop och tänkte att jag bara måste ta med mig en bok, även om resor numera betyder 0 sidor läst… Och så tog jag upp och läste baksidetexten på den här och kände att den nog inte alls var särskilt läskig? Så den fick följa med till Spanien och hem igen och under läsningen blev jag alltmer wow! Vilken bok! Jag är så glad att jag läste den för den gav en riktigt bra läsupplevelse.

Jag tycker inte riktigt att baksidetexten gör boken rättvisa. Där står bara om Cecilia som lever det perfekta livet med sin man John-Paul och deras 3 döttrar. Han reser mycket i sitt arbete och under en sådan resa hittar hon ett brev med hennes namn och att det ska öppnas om han dör. Hon tycker det låter märkligt och hon blir ännu mer fundersam när hon frågar sin man om det senare i telefon. Han ber henne lova att aldrig läsa det och han låter väldigt konstig. Hon kan inte sluta tänka på brevet och vad det skulle kunna innehålla. Han sa att han skrev det för länge sen och det gör bara hennes nyfikenhet ännu större och frågorna fler. Vad är det för stor hemlighet som hennes man döljer för henne?

Förutom Cecilia och hennes familj får man möta fler familjer och det var den infon jag saknade på baksidan. Helt plötsligt handlade det om Tess, Felicity och Will och jag tappade helt tråden. Och senare kom ännu fler personer in i bilden. Alla dessa personer är bekanta med varandra, mer eller mindre, och hur de är det kommer fram allt eftersom. 

Den här boken var verkligen en upplevelse att läsa. Ju närmare slutet jag kom desto fortare läste jag, för att få alla svar. Och brevet! Som jag gissade vad det innehöll, och nope, jag hade verkligen inte gissat rätt. Verkligheten var så mycket bättre än mina gissningar. 

En annan sak som jag gillade med boken var att den utspelar sig delvis i Melbourne (men mest i Sydney) eftersom vi nyss var där. Jag hade ingen aning om att Liane Moriarty är från Australien, men nu måste jag läsa mer av henne. Jag är barnsligt förtjust i Australien och allt som hör till landet så att läsa författare därifrån känns extra roligt. 

Sammanfattningsvis är det här helt enkelt en väldigt bra bok. Den är spännande samtidigt som den berör. Läs, gissa om brevets innehåll och njut av bra läsning! 

Vegofest av Jennie Benjaminsson och Stina Patetsos

Jag slutade äta rött kött efter julen 1999. Sedan dess har jag kallat mig semi-vegetarian, dvs jag har uteslutit allt rött kött. Jag äter fisk och kyckling, men alltså inte tex ko och gris, eller lamm som en restaurang envisades med att servera till mig 2 ggr i fredags. Folk har haft jättesvårt att acceptera mitt beslut och jag har ofta fått förklara och försvara mitt val under middagar, och jag har ofta fått en massa tråkningar från köttätare om att ”äter du bara frukt och blommor, hö hö hö”. Skitjobbigt, rent ut sagt.

Men något har hänt. Numera är det mycket mer accepterat att vara vegetarian och det kommer ut mängder av kokböcker med just vegetarisk mat. I dag är vi mer medvetna, vi har börjat inse att det inte är hållbart med allt köttätande och jag tror dessutom att många faktiskt också har blivit mer medvetna om hur en del djurhållning ser ut. 

Och! Många har insett att vegetarisk mat faktiskt kan vara riktigt gott! Något den här boken är bra på att bevisa. Namnet Vegofest antyder att det är lite festligare rätter, sådant man kan bjuda på även till vego-tvekare. Jag har haft hemma den här boken någon månad nu och hunnit laga en del av rätterna. Och allt, precis allt har varit mumsmums. Min favorit är nog ändå någon av pizzorna, kanske den med pumpa? 

Boken är skriven av två deltagare i Sveriges Mästerkock: Jennie Benjaminsson och Stina Patetsos. Alla foton i boken är tagna av fantastiskt duktiga Katarina di Leva. Hela boken är en ren fröjd för ögat och att bara bläddra i den och titta på bilderna är en njutning i sig själv. 

För att man ska ha användning av boken bör man äta mjölkprodukter eftersom en hel del recept innehåller ost, vissa recept innehåller också ägg. Boken är indelad i olika kapitel med tex förrätter, pasta och pizza, gratänger och pajer, desserter osv. Betoningen är som sagt att det ska vara lite festligare, att man ska kunna bjuda alla gäster på samma mat – vegetarian eller ej. Och det där tycker jag är så härligt. Det går alldeles utmärkt att göra grönsaker till huvudrätt, att inte behöva ersätta köttet med något, att en rätt kan vara helt vegetarisk utan att man känner att något saknas. Den här boken passar alltså för alla, man behöver inte vara vegetarian för att kunna uppskatta den. 

Och testa pizzorna! Alla jag har gjort har fått klart godkänt av både mannen och dottern och den sistnämnda är en riktigt kräsen finsmakare…