När jag först såg den här boken tänkte jag direkt att ”oj, den handlar ju om mig!”. När jag visade boken för T gav han mig en menande blick. Ja, jag är också en fröken duktig. Tyvärr, ska tilläggas.
Innan jag läste den här boken visste jag egentligen bara att Annika Sjöö hade varit med (och vunnit) Let’s Dance, att hon jobbade som instruktör och har varit presentatör på stora träningskonvent samt att hon hälsobloggar hos Amelia. Jag såg henne som den där käcka, söta tjejen med ett ständigt leende på läpparna, som dansade som en gud och som verkade så sund och hälsosam.
Efter att ha läst boken har jag även fått se hennes inre demoner, demoner som nog många tjejer lider av. Hon beskriver i boken att hon alltid haft ett behov av bekräftelse och uppmuntran. Att få höra hur duktig hon är blev nästan som en drog. Och det började i tidig ålder. I skolan ville hon ha alla rätt på proven och pluggade alltid flitigt och var alltid väl förberedd för att kunna få högsta betyg. Hon var van vid att alltid vara bäst i klassen och gillade inte situationer där hon mötte likasinnade, som var lika duktiga som hon.
Till slut blev allt för mycket. Det funkade inte att vara bäst på allt, i alla situationer. Hon ville vara den perfekta vännen, den perfekta flickvännen, smal, snygg och duktig. Det ledde så småningom till att hon fick ångest och var tvungen att söka hjälp. Och det var först då det vände och hon kunde släppa lite av sin prestationssångest.
Hon berättar väldigt öppet i boken om sin duktighetsångest, om sina höga krav på sig själv och att aldrig tillåta sig att misslyckas. Vi får följa henne genom uppväxten och fram till medverkan i Let’s Dance och vad som hände under den tiden och sedan därefter. Jag kan känna igen mig i så mycket av det hon skriver, även om våra duktighetssymptom inte varit helt lika rakt igenom. Hon resonerar också om varför det är så många tjejer som lider av just detta.
Jag måste säga att jag inte är särskilt van vid att läsa självbiografier. Det här är en av få jag har läst. Det är intressant läsning. Man har ju ofta en bild av hur en människa är, oavsett om de är kändisar eller inte. När man får tillfälle att verkligen lära känna en person, att kunna få gå under skalets yta och få förklarat de innersta tankarna och varför människan är som den är – det tycker jag är så lärorikt. Alla har vi våra inre demoner, stora eller små, men det är få som delar med sig och berättar och därför vet vi egentligen inte så mycket om hur andra är och varför. Hon skriver just om det i boken – hur hon ofta får höra att ”du som alltid är så käck och glad kan väl inte ha några problem?”. En kommentar som hon har tagit illa vid sig av, och det kan jag förstå. Vi ser ytan, men reflekterar kanske inte så mycket över vad som finns där under.
Det här var både intressant och lärorik läsning som gav mig många funderingar. Läs den du också! Antingen om du själv tillhör kategorin fröken duktig eller känner någon som är det. Som lärare kan man också få en hel del insikter.
Här kan du se Annika Sjöö prata om boken i Nyhetsmorgon.
Bok från Ica Bokförlag.
*malins bokblogg* 