En del böcker ligger på att-läsa-listan i flera år, innan de äntligen får en chans. Det här är en sådan bok. Inte förrän den stod mitt framför ögonen på mig på bibblan fick den följa med hem.
Tina och Cilla är tvillingar i tonåren. En dag när de båda två ska korsa vägen till busshållplatsen blir Cilla påkörd och dör. Ensam kvar blir Tina som har svårt att acceptera och förstå att hennes syster inte längre finns mer, att hon aldrig mer kommer tillbaka. Det blir en tid för henne och familjen att bearbeta sorgen och gå vidare i livet.
Det här borde vara en bok som tilltalar mig, med tanke på innehållet. Trots det är det något som inte når fram till mig. Jag får kämpa och känner mig på något sätt inte välkommen i boken. Jag får kämpa för att komma in i språket och handlingen, men när jag väl kommer in flyter det på utan problem. Men det drabbar mig om och om igen – så fort jag lägger ifrån mig boken får jag kämpa för att komma in i den igen.
När jag väl är inne i handlingen och läsningen flyter på blir det en mycket känslosam läsning. Det är ofattbart svårt att förlora en närstående, att ta in det här med att aldrig mera ses. Aldrig. Det är ett stort ord. Att dessutom råka ut för det i tonåren, och att den man mister är en älskad tvillingsyster – det går inte att ta in.
Cilla och hennes familj kämpar med att bearbeta sorgen och att kunna bli en familj igen. Och Cilla kämpar med att gå vidare i livet. Att fortsätta livet utan att längre vara tvilling, att våga skratta och känna glädje igen. Att få vara tonåring och få njuta av livet, även om en av dem man älskar mest inte längre finns kvar.
Boken bygger på en sann historia. När Kinna Gieth var tretton år förlorade hon sin tvillingsyster. Bara några veckor innan hon dog hade de båda läst Alltid den där Anette av Peter Pohl och pratat om hur hemskt det skulle vara att förlora en syster. Kinna Gieth tog kontakt med Peter Pohl via brev och frågade om han ville skriva hennes historia, och resultatet blev den här boken. De belönades med Augustpriset för den, och hon blev med sina blott 16 år den yngsta någonsin att motta priset.
Jag vet att många hyllar denna som en av sina favoritböcker, och jag önskar att jag kunde säga detsamma. Jag fick kämpa lite för mycket för att enbart hylla boken, men den är läsvärd – absolut. En bok som definitivt håller genom åren och för många tonåringar att ta del av.
*malins bokblogg* 