Dusty Farligt uppdrag av Johan Anderblad

Den här är den spännande fortsättningen i serien om Dusty med benämningen ”motorkrim”. En serie som utspelar sig på landsbygden bland motorintresserade ungdomar och med inslag av deckare. Och spännande är det!

”Dusty och Amir blir nästan prejade av vägen av en lastbil som kör långt över hastighetsgränsen. När de kommer hem inser killarna att de vårdslösa förarna anlitats av Dustys pappa att gräva en vändplan. Snabbt inser Dusty och Amir att det är någonting mystiskt med personerna som gräver i skogen. De gräver misstänkt djupt och verkar väldigt måna om att ingen ska komma för nära …”

Den här serien riktar sig från ca 9 år och uppåt. Min 8-åring påbörjade första delen, men fastnade inte riktigt för den så jag tror att han är lite för liten fortfarande. Jag får spara de här böckerna till honom att läsa längre fram i stället.

Det är bra driv i texten, mycket som händer och som man vill ha svar på. Det rör sig skumma typer i skogen och modiga och nyfikna ungdomar tar reda på varför och sätter dit dem.

En jättebra serie för den som är intresserad av motorer och som vill ha en relativt lättläst text med tempo och spänning. Rekommenderas!

Lydias liv av Gabriel Francke Rodau

Vissa böcker kräver lite mer eftertanke, att läsas långsamt för att hinna smälta och ta in. Den här boken tar upp frågeställningen kring hur väl vi egentligen känner våra föräldrar och vår bakgrund? Vi tänker ofta inte ens på de där frågorna som man borde ställa medan tid finns. Efteråt, när det är försent kan frågorna inte längre få svar.

”Aleks är en medelålders svensk-judisk man med framgångsrikt företag och ett välordnat familjeliv. Hans tvillingsyster Tami bröt för länge sedan kontakten med deras mamma. När mamman är döende inser syskonen att de inte riktigt vet vem kvinnan som ligger för döden är. Med ett svartvitt inramat foto som en av få pusselbitar startar den subtila jakten på sanningen om deras familjehistoria.

Mer än ett halvsekel tidigare får vi följa Lydias liv i ett hårt och kallt Leningrad. Ensam med sin mor växer hon upp i andra världskrigets skugga. Pianot och baletten är Lydias allt och snart inser hon att det är konsten som kan vara hennes biljett till ett bättre liv. Men hennes judiska arv smyger sig på och skapar en alltmer ohållbar situation.”

Det här en vackert skriven och sorgsen berättelse. En mor ligger för döden och de vuxna barnen samlas för att ta farväl. Men vad vet de egentligen om henne? För mig blev det ibland rätt tuff läsning då jag själv önskar att jag hade frågat min mamma om henne, när tiden fanns. Jag blev så påmind om alla de där funderingarna.

Det är fint att som läsare få följa både själva avskedet i nutid och Lydias liv i dåtid. Som läsare får man veta vad som hänt, hur hon tog sig från Sovjet till Sverige. Den dåtida berättelsen tyckte jag flera gånger var spännande läsning.

Precis som i författarens förra bok är texten vacker, stämningsfull och med stor själ. Det är en berättelse som dröjer sig kvar och verkligen berör. En läsupplevelse utöver det vanliga.

Jag är inte sådan här egentligen av Marie Aubert

Det här var intressant läsning! En tunn bok med ett stort innehåll. Om familjekonstellationer, vad vi bär med oss från barndomen, vilken bild vi vill visa utåt och vad vi går runt och tror att andra tänker om oss. En perfekt bok att bokcirkla om.

”Det är Linneas konfirmationshelg. Folkdräkten är struken och placeringskorten utplacerade men hon kan inte sluta tänka på den avspisning hon inte vill ska komma.

Hanne föreställer sig brorsdotterns konfirmation som en triumf till hemvändarhelg – hon har inte varit hemma sedan hon var ”hon den tjocka”. Istället känner hon ett stigande raseri över att folk behandlar henne mycket bättre nu.

Bård, Linneas pappa, är den lyckade som alltid gjort rätt val. Men vem blir man när allt börjar gå fel?

Och farfar Nils vill bara väl. Vad händer när det inte är gott nog?”

Vi möter familjen under en enda helg men i tankar och återblickar får man veta vad som har hänt tidigare. Två vuxna syskon, en äldre pappa och så konfirmanden Linnea. Alla bär de på en osäkerhet – vad vet de andra? Vad tycker de om mig? Vad händer om jag säger/gör så här? Det finns så mycket vilsenhet och ensamhet i dessa karaktärer. Trots att de tillhör samma familj känns de som ensamma själar.

Det är skavigt och lätt ångestladdat. Jag blir tokig på alla felaktiga antaganden, problem med kommunikationen och behov av att bevisa något. Det är en sådan där bok där jag vill hoppa in i boken och tvinga karaktärerna att prata med varandra. Så mycket skulle lätt kunna lösas om de bara kunde prata med varandra.

Det här är verkligen intressant och tankeväckande läsning. Ett riktigt familjedrama som stannar kvar i tankarna efteråt. Som sagt – en perfekt bok att bokcirkla om.

Månsystern av Lucinda Riley

Det tog sin lilla tid, men nu har jag äntligen läst ut femte delen i serien De sju systrarna. Den förra delen var min favorit, hittills, och kanske är det därför jag inte riktigt föll för den här? Det är svårt att komma efter en favorit.

Egentligen borde jag verkligen gilla den här eftersom den dåtida berättelsen utspelar sig i Spanien. Men jag har lite svårt för huvudpersonen, den dansande urmodern som inte känns särskilt sympatisk. Hon får t.o.m. höra av andra att hon är ego. Jag tycker att hela den dåtida historien är rätt trist ärligt talat och då får den nutida delen svårt att väga upp det.

Nu har jag två delar kvar att läsa innan den sista delen kommer i maj. Jag har hört av många att nästa del Solsystern är en av de bästa, så nu lägger jag Månsystern åt sidan och går vidare i serien. Allra mest nyfiken är jag faktiskt på sista delen. Jag har haft en teori om vem Pa är sedan första delen. Det är säkert helt fel, men det ska bli kul att äntligen få alla svar.

Coyote av Gabrielle Filteau-Chiba

Redan när jag såg den här boken visste jag att den skulle bjuda på en läsupplevelse utöver det vanliga. Det är gripande, stark och ibland väldigt brutal läsning. Det handlar om tjuvjakt, kvinnors utsatthet och hänsynslösa män. Eller som författaren själv beskriver det: det är en litterär vendetta där hon ger utlopp för vreden över att som kvinna stå maktlös inför tjuvjägarens våldsdåd i vår känsliga skog. Boken är inspirerad av en verklig tjuvjägare. Författaren levde själv tre år i Kanadas vildmark, i en liten stuga utan el och rinnande vatten.

”Raphaëlle är viltvårdare. Hon lever ensam med sin hund i en husvagn i hjärtat av Québecs djupaste skogar. Hennes närmaste grannar är vilda djur, björnar, lodjur och coyotes. Hon är precis där hon vill vara, men uppdraget att skydda de hotade djuren börjar kännas omöjligt. Tjuvjägarna är många, deras metoder grymma.

En morgon upptäcker Raphaëlle färska spår efter en björnhona utanför husvagnen. Några dagar senare försvinner hennes hund. Hon hittar tiken svårt skadad, fångad i en tjuvjägares snara. Utom sig av raseri lämnar hon ett varnande meddelande till tjuvjägaren. När hon hittar fotspår framför sin dörr och skinnet från en nyss flådd coyote på sin säng, förstår hon budskapet: nu är det hon som är tjuvjägarens byte. Men Raphaëlle är inte lättskrämd. Med hjälp av sin gamle vän Lionel och den egensinniga Anouk planerar hon en hänsynslös hämnd.”

Den här boken är en vildsint kärleksförklaring till vildmarken – våra djur och skogar som utnyttjas för pengar och makt. Det är alldeles för få människor som försöker skydda, maktbalansen haltar.

Det var oerhört intressant att läsa om Kanadas vildmark, ett ställe jag inte vet så mycket om. Det storslagna och verkligt vilda är långt ifrån mina Småländska skogar, men jag kunde ändå känna det som om jag var där med Raphaëlle och såg det genom hennes ögon. Jag skulle dock aldrig våga bo i en enslig husvagn i skogen som hon gör. Att vakna på morgonen och hitta björnspår utanför… med bara en tunn husvagnsvägg som skydd. Men frågan är vem som är farligast – björnen eller tjuvjägaren?

Det här var verkligen både tankeväckande och lärorik läsning som gick rakt in i hjärtat. Raphaëlle och hennes Coyote kommer finnas kvar i mina tankar länge. En fantastisk läsupplevelse som jag varmt rekommenderar.

Ett nyväckt hopp av Sofia Ymén

Jag älskar att läsa böcker som berör. Böcker som får mig att känna starkt, antingen för att boken i sig berör eller för att igenkänning rör upp känslor. Med den här boken var det nog en blandning. Viss igenkänning men också med en story som verkligen gick rakt in i hjärtat. Det här är definitivt min favorit av Sofia Yméns böcker.

”Rebeckas liv kan knappast bli bättre! Hon är nybliven partner på reklambyrån där hon arbetar, bor i en rymlig lägenhet i centrala Göteborg och hon har vänner som ställer upp när hon behöver dem. Men allt ställs på ända när en oväntad bröllopsinbjudan dimper ner i brevlådan. En inbjudan som tvingar Rebecka att möta den bakgrund hon försökt att lägga bakom sig.

Hopphästen Gigant är den sista presenten som Eriks nu bortgångna föräldrar lämnade till honom. Tillsammans har de nått större framgångar på Europas tävlingsbanor än vad Erik någonsin kunnat föreställa sig. Men när Gigant skadar sig och plötsligt inte kan tävla längre, återvänder Erik till sin syster Madeleines hästgård i Onsala i hopp om ett mirakel.

När Rebecka och Erik oväntat möts på en halländsk kurort, där ingen av dem egentligen vill befinna sig, upptäcker de att de kanske har mer gemensamt än vad de tidigare trott. Kanske kan de erbjuda varandra det hopp som de båda så väl behöver…”

Det här är fjärde och avslutande delen i Kungsbackakvartetten. Man kan läsa den här fristående, men som alltid med serier ger det mer om man läser alla och i rätt ordning. I den här delen har Rebecka huvudrollen och hon har en rätt tuff barndom bakom sig, något som har påverkat henne och gör så även i dag. Och det är just hennes historia som berörde mig så starkt. Jag satt med tårar i ögonen flera gånger under läsningen.

Den här boken tar upp psykisk ohälsa hos en förälder och hur det påverkar barn. Kan en människa förändras? Går det att förlåta och börja om? Ge någon en ny chans? Tuffa frågor och ett tungt ämne som jag tycker skildras så fint i den här boken. Både Rebecka och hennes mamma får komma till tals.

Det är med lite sorg i hjärtat som jag tar farväl till den här serien. Det har varit underhållande, mysig och hjärtevärmande läsning att följa alla människor i anslutning till Fors gård. Det har bjudits på vänskap, hemligheter, sorg, glädje, romantik och en dos hästar. Så himla härlig serie!

Ingen konst att falla för dig av Annelie Mannerström

Den här boken gillade jag. En modern romance med karaktärer som kändes verkliga och en intressant story där det också finns ett drag av spänning. Många intressanta livsöden – med sorger från barndomen, människor som sviker, ensamhet, att hitta sin väg i livet och förlåtelse.

”När systerns liv faller samman bestämmer sig Olivia Eriksson för att lämna sin internationella karriär som konservator och flytta tillbaka till Göteborg. Hon tar ett jobb på sin väns konstateljé och kunden Pascal fångar hennes intresse. Men rykten kopplar honom till ett omfattande konstbedrägeri, samtidigt som han beskrivs som en playboy. Och skulle Olivia inte fokusera på någon annan än sig själv för en gångs skull?

Den erkände konstsamlaren och galleristen Pascal Nordell har problem att få galleriets ekonomi att gå ihop. På kort tid blir han både lurad, polisanmäld och offentligt förtalad. Han försöker på alla sätt rädda det som räddas kan samtidigt som han tvingas hantera de känslor hans nya konservator väcker. Den färgstarka Olivia påminner inte det minsta om de kvinnor han tidigare har träffat, men kanske är det precis det han har letat efter?”

Jag tycker om när jag får lära mig något nytt av boken jag läser. I den här boken får vi följa med till Göteborgs konstvärld och det är verkligen en okänd värld för mig. Jag kan absolut ingenting om konst, förfalskningar, galleri, restaurering o.s.v. Och så intressant att jobba som konservator! Jag tyckte om att få följa med lite bakom kulisserna i Olivias yrke.

Det här är en bok med en bra mix av yta och djup, hetta och vardag. Jag tyckte lite extra mycket om mormodern som fick ta plats och vara en trygg vuxen. Kanske inte den klassiska mormodern, utan med lite mer humor och full-i-fan.

Kan varmt rekommendera denna om man söker mysig underhållning med humor, hetta, allvar och härliga karaktärer.

Barnmorskan i Berlin – Kvinnan i kanalen av Anne Stern

Den här boken bjöd på både spänning och en skildring av det vardagliga livet i 20-talets Berlin. Jag har läst väldigt många böcker som utspelar sig i Tyskland under andra världskriget men ingen som utspelar sig under tiden mellan första och andra. Här kan man ana att det ligger och pyr, det som sedan mynnar ut i krig.

”Den unga barnmorskan Hulda Gold är en kvinna som hävdar sin självständighet mot alla odds och som är de fattiga, förtryckta och föraktade kvinnornas trogna försvarare. En av de hon vårdar, en gravid kvinna i ett av Berlins många slumområden, är en dag alldeles förtvivlad. Hennes granne har hittats död och man tror att hon hoppat i kanalen av fri vilja. Det betvivlar den unga kvinnan. Och kanske är hon inte ensam, kriminalkommissarie Karl North verkar också intressera sig för fallet. Men han behöver Huldas hjälp, folket som lever på skuggsidan av staden pratar inte gärna med polisen och Hulda dras därför djupare och djupare in i fallet.”

Boken beskrivs som en deckare men är mycket mer än så. Det är en historisk roman blandat med en spännande story likt en pusseldeckare. Barnmorskan Hulda som är huvudpersonen rör sig mycket i fattiga områden och det är ibland ganska tung läsning när det beskrivs hur människor, och framför allt barn, lever där. Hjärtat brister flera gånger under läsningen. Dessutom får vi följa med in på ett sjukhus för ”svaga” och hur man behandlade och såg på psykisk ohälsa på den tiden är verkligen fruktansvärt. Vissa scener fick jag faktiskt skumma igenom för att ens klara av att läsa.

Hulda är väldigt stolt över sitt arbete som barnmorska och mån om att vara självständig och få välja sitt liv själv. Hon har en cykel som hon tar till sina patienter, men en cyklande kvinna är ovanlig och ses på som märklig. Det anses skadligt för kvinnor att cykla.

Det här är första delen i en serie och jag vill definitivt läsa mer. Jag vill läsa mer om både Hulda och kriminalkommissarie Carl North och jag hoppas att båda två kommer finnas med i kommande delar.

Som sagt, spännande och intressant läsning och jag kan verkligen rekommendera att läsa denna.

Månens syster av Fia Lien

Här kommer tips på en otroligt vackert illustrerad barnbok. En bok där äventyr blandas med magi och natur. En sån där bok där man skulle kunna rama in varje illustration.

”En natt upptäcker Lux och Lune att månen har en syster. För länge sedan, i tidernas början, föll månens syster rakt ut i rymden. Sedan dess har månen vandrat runt jorden och lyst över skogar och städer och ängar och åkrar, men utan att hitta sin syster. Kanske kan Lux och Lune se vad som finns i jordens alla gömslen dit månens blick inte når?”

Mina barn läste den här tillsammans – storasyster läste högt för lillebror. Det är en bok som lämpar sig väl för just högläsning eftersom texten är på vänstersidan och illustrationerna på högersidan. Illustrationerna är detaljrika, fantasifulla och stämningsfulla.

Dottern, 12 år, beskrev boken som mysig och sonen, 8 år, tyckte att den var fin. De ger boken 🌕🌕🌕🌕(och en halv) respektive 🌕🌕🌕(och en halv) av fem möjliga.

Jag är väldigt förtjust i barnböcker där naturen har en viktig del i berättelsen och så är det ju verkligen i den här boken. Hur ofta har man inte tittat upp på månen som barn och funderat över den?

Boken rekommenderas från ca 3 år och uppåt.

Den sista pusselbiten av Claire Alexander

Låt inte det rosa omslaget avskräcka, för det här är en bok med både svärta och sorg. Den här boken gav mig boksmälla, för vad läser man efter en sådan här bok?

”Meredith Maggs är en självständig kvinna som bor i Glasgow, den enda hon behöver bry sig om är hennes katt. Hon har ett framgångsrikt jobb, gillar att laga mat, lägger många pussel och får regelbundet besök av sin bästa vän Sadie och Sadies barn. Men Meredith är inte som de flesta andra 35-åringar. En traumatisk händelse och en splittring i familjen har gjort att hon inte lämnat hemmet på över tre år.

Meredith trivs med sin tillvaro, hon är frilansskribent och får många uppdrag, har en vardagsrutin som gör att hon får all motion hon behöver, och Sadies besök brukar alltid liva upp, även om det också är skönt när hon och barnen gått och lugnet sänker sig igen. Det är egentligen inget som fattas henne. Men när två nya människor kommer in i hennes liv och börjar ställa frågor om hennes förflutna, tvingas motvilligt Meredith att konfrontera den dåtid hon gjort sitt bästa för att förtränga. Och långsamt inser hon att hennes resa mot lycka och självacceptans innebär mycket mer än att gå ut genom ytterdörren.

Meredith har inte lämnat hemmet på över tre år och vi får följa henne både i nutid och i dåtid, från hennes barndom och framåt. Sakta men säkert får vi veta vad som har hänt som gjort att hon isolerat sig så från omvärlden.”

Jag blev så berörd av den här boken. Den var både fin och sorglig, smärtsam och hoppfull på samma gång. En bok om familj, relationer, vänskap och om att stå upp för sig själv. Vilket livsöde att få ta del av. Inte konstigt att jag fick boksmälla av den här boken.

En stark läsupplevelse som kommer stanna kvar i tankarna länge.

Mitt liv är bra som det är, tack av Johanna Sernelin

Den här boken gillade jag, men det var stundtals rätt tung läsning. Huvudpersonen Emelie bär på ett rätt tungt bagage och som läsare får man stegvis lära känna henne och allt hon har gått igenom i livet. Det är verkligen ett livsöde som berör.

”När Emelie anar att sambon är otrogen söker hon upp den hon tror är älskarinnan. Plötsligt befinner hon sig i ett trassel lögner samtidigt som det förflutna börjar göra sig påmint på ett minst sagt påträngande vis. Hon kommer inte bara den andra kvinnan nära utan upptäcker även fler sanningar än väntat, inte minst om sig själv. En samtida relationsroman om kärlek och vänskap, om modet att möta det förflutna och se ärligt på sig själv. Men det är också en roman kantad av smärta och svärta, som inte väjer för det mörka i livet eller lögnerna vi intalar oss själva.”

Boken beskrivs som en feelgood men jag håller inte med om det. Jag vill hellre beskriva den som diskbänksrealism, en samtida relationsroman där det skaviga och mörka får ta plats. Som läsare får vi ofta ta del av Emelies tankar och ibland hajar jag till av hennes brutalitet. Jag fick faktiskt pausa boken ett tag för att läsa när jag kände mig redo för att möta henne och hennes tankar igen.

Det här är andra boken jag läser av Johanna Sernelin och jag tycker hon skriver så himla bra. Det är verkligen här och nu, avskalat och ärligt och pang på. Dessutom är det SÅ härligt att få läsa om böcker som utspelar sig i Jönköping och få känna igen sig i miljöerna.

Rekommenderas!

Nära gränsen av David Waskuri

Jag agerade för sent. Jag hann ta mig ända in i väggen och lite till innan jag förstod att jag måste göra förändringar. Det har varit svinsvårt rent ut sagt och jag är fortfarande bara i början av min resa. Jag läser och lär, applicerar, ändrar, glömmer, kraschar, reser mig upp och tar nya tag.

Den här boken tar upp allt det jag hade behövt tänka på innan min krasch, men den ger också användbara lärdomar utifrån där jag är nu. Återhämtning är ett ord jag har fått lära mig det senaste året och i den här boken poängteras vikten av att lägga in det på schemat. Vi bokar in allt vi ska/måste göra men när ska vi ha tid för återhämtning om det inte bokas in? Väl värt att fundera på.

”Är något så pass viktigt för dig att det påverkar ditt välmående så är det också viktigt nog att finnas med i din planering.”

Boken tar upp områden som t.ex. beteenden, tankar, relationer och trauman. Det finns tips, konkreta råd och övningar att fylla i. David Waskuri skriver i förordet att han har en dröm att skapa en värld där alla människor har grundläggande kunskap om psykologi. Jag instämmer. Tänk om vi kunde prata mer om detta i skolan i tidiga år? Kraften i tankar, vikten av återhämtning och att hantera relationer.

Det här är en bok att läsa långsamt, för att hinna ta till sig och fundera. Jag kände igen mig i hans beskrivning av vissa drag många som har utmattningssyndrom delar (bild 2). Prestation och perfektionism – två ord som varit min ledstjärna. Jag jobbar med att byta ut dem till acceptans och good enough.

Mycket lärorik och tankeväckande läsning.

Än porlar mörka vatten av Susanne Fellbrink

Jag vill kalla detta spänning, snarare än deckare. För det här är precis den sorts spänning jag gillar, med vanliga människor och utan tråkigt polisarbete. Det är bra driv, spännande som tusan och samtidigt med karaktärer man lär känna och tar till hjärtat. Detta är ju femte delen om artisten Cilla och hon har verkligen gått igenom mycket genom serien samt vuxit som människa.

”Cilla försöker bryta sig loss från den cyniska underhållningsbranschen men blir oväntat uppvaktad av Hannele, en ny spännande väninna. Cilla smittas av hennes energi och snart har de storslagna planer för framtiden. Samtidigt märker Cilla att bekanta drar sig undan henne och hon förlorar flera uppdrag utan förklaring. Hon känner sig iakttagen och har en obehaglig känsla av att något är fel.

I samma veva får Cillas vän Meja ett besked som ställer livet på ända och hon blir fånge i sitt eget hem. Hon bestämmer sig för att hjälpa Cilla och häpnar över det hon får veta. Cilla vill inte tro henne, inte förrän det är för sent och både karriär, äktenskap och liv står på spel i en stor härva av lögner och svek.

Vem kan man egentligen lita på och vad döljer sig bakom människors fasader?”

I alla delar får vi möta nya bikaraktärer, alla med olika bagage och livsöden. Flera av dem har naggats i kanten under livets gång eller så möter vi dem mitt i en tuff livssituation. I den här delen kämpar en av karaktärerna med ett oerhört sorgligt livsöde som verkligen berör.

Jag tycker om blandningen av spänning och vardag. Cilla kämpar med livspusslet, att få ha sin karriär som innebar sena kvällar samtidigt som hon kan vara med sin familj. Hon har vänner som sviker, möts av både avundsjuka och illvilja men fortsätter ändå kämpa på.

Jag har sett att många tycker att det här är den bästa delen i serien och jag är nog beredd att hålla med, även om jag tycker att den förra är minst lika bra.

Jag kan varmt rekommendera den här serien om man gillar lite ”snällare” spänning. Jag har delvis lyssnat på serien och den passar jättebra i ljudboksformatet – korta kapitel med bra framåtdriv. Det är verkligen ”bara ett kapitel till” hela tiden.

Februari månads lästa böcker

Det sa bara poff och så var februari över. Men inte mig emot. Det betyder att vi går mot vår, grönska och ljusa kvällar. Älskar det!

Jag kämpar fortfarande med läsningen och kan inte läsa vad jag vill. Jag har iaf kunnat börja lyssna på böcker igen – det har jag verkligen saknat. Det blev 7 st böcker totalt, plus några påbörjade/halvlästa men de kommer kanske i mars månads statistik.

⭐️Under stjärnorna i Paris av Karolina Schützer
⭐️Ta ner solen av Sara Molin
⭐️Ingen du älskar kan dö av Anna Platt
⭐️Än brinner lågan av Susanne Fellbrink
⭐️Äkta kärlekar av Taylor Jenkins Reid
⭐️Silverviken av Jojo Moyes
⭐️Än porlar mörka vatten av Susanne Fellbrink

Bäst den här månaden var helt klart Anna Platts Ingen du älskar kan dö. Ojojoj, vilken härlig sträckläsning den boken bjöd på. Den kommer hamna på årets topplista.

För mars månad hoppas jag, återigen, på att få tillbaka min hjärna. Längtar efter att läsa vad jag vill och kunna skriva som jag vill. Och orka det jag vill. 🙏🏻