Jag vågar nästan inte redovisa mitt läsresultat för maj månad… 🙈 Det har bara blivit två ynka böcker lästa, vilket beror på att jag har tillbringat mycket tid med att bara njuta av sommarvädret. Långa promenader i skogen, myskvällar på altanen osv. Jag har inte haft läslust helt enkelt. Men för juni månad hoppas jag på ett klart bättre läsresultat. 😊👍🏻
☀️Hon som inte vet av Karen Cleveland
☀️Det värsta av allt ont av Tobbe Möller
Jag har tidigare läst en novellsamling av författaren till den här boken, och då tyckte jag att många av novellerna var träffsäkra i den vardagliga tonen med både tankar och små egenheter hos karaktärerna. Och efter att ha läst hans första roman kan jag säga att han lyckats även här med just det.
I den här boken möter vi fyra personer (två par) – Ernie och Amanda samt Leah och Henrik. Ernie och Henrik har en massa filosofiska diskussioner om liv och död och hur man kan bli geniförklarad. Dessa diskussioner leder fram till att Ernie vill fejka sin egen död, men problemet är ju att han själv vill både se och höra hur folk i hans närhet (särskilt Amanda) tar emot nyheten om hans död. Och det är ju lite svårt att göra när man ska låtsas vara död, så att säga.
Mitt i allt det här går Leah omkring och längtar efter barn och familj och med tanke på killarnas diskussioner känner jag för att säga till henne att lämna honom.
Som sagt, det är många filosofiska diskussioner, längtan efter något annat och större som är fokus i den här boken. Det känns som om alla är fast i något de inte trivs med. Precis som i novellsamlingen är det träffsäkra vardagliga iakttagelser både vad gäller handlingar och tankar och det är här jag tycker att styrkan i boken ligger. Jag tycker kanske att slutet är live väl urflippat men å andra sidan skapar det en poäng och knyter ihop tråden.
Jag gillar Tobbe Möllers sätt att skriva, tonen i språket. Och diskussionen kring geni och folkkär är faktiskt klockren och fick mig att skratta högt. Man kanske kan säga att det här är en ironiskt filosofisk vardaglig betraktelse? Klart annorlunda mot vad jag brukar läsa och det kändes faktiskt befriande.
Recex från författaren
Att läsa noveller är perfekt när man busspendlar. Jag har rätt kort bussresa hem så en novell är lagom läsning. Jag skulle säkert hinna med ännu en, men jag har lärt mig att det liksom förstör novellerna om jag läser två åt gången. En är lagom, för att också kunna smälta den och fundera lite på vad jag just läste.
I den här boken finns 12 noveller samlade, alla med gemensam nämnare att de är som tagna ur vardagen och med en betoning på relationer. Och som med vilken bok som helst finns det vissa berättelser som når fram lite extra, medan andra lämnar mig mer oberörd. Min absoluta favorit är den där två män träffas och diskuterar vänskap. Eller rättare sagt, den ena mannen ställer väldigt ihärdiga frågor till den andra som snurrar in sig i formuleringar och tyckanden som inte riktigt går ihop. Är en vän någon man kan ringa mitt i natten om precis vad som helst? Är de sådana vänner? Jag kan inte låta bli att skratta åt deras samtal. Det är väldigt skickligt upplagt, samtalet dem emellan och allt som sker runt omkring dem. Flera andra noveller väcker igenkänning, som t.ex. den med burkskåpet där ett skåp där man förvarar just burkar är temat som novellen spinner kring. Ett något annorlunda tema, men som visar sig vara väldigt pricksäkert och underhållande. Jag gillar också den inledande novellen som levererar en oväntad twist som faktiskt fick mig att läsa novellen en gång till bara för att se om jag läste den annorlunda då.
Jag tycker att den här novellboken är väldigt trevlig läsning. Jag gillar ju allmänt att läsa berättelser från vår samtid, med helt vanliga människor och helt vanliga problem. Här finns tolv sådana berättelser, både underhållande och välskrivna. Om man gillar att läsa noveller, eller är nyfiken på att testa, kan jag rekommendera den här boken. Men som sagt – läs en novell i taget för bästa upplevelse.
*malins bokblogg* 