Maj månads läsning

Jag hade redan innan bestämt mig för att maj månad skulle bli en riktig bra läsmånad. Och det blev det! Det blev 12 st lästa böcker, men jag hade egentligen hoppats på att komma upp i ännu fler. Å andra sidan är 12 st rekord, så jag är rätt nöjd med månadens resultat.

⭐️Tistelhonung av Sara Paborn

⭐️Ödesmark av Stina Jackson

⭐️Svärmodern av Moa Herngren

⭐️Solsken och parmesan av Christoffer Holst

⭐️En bur av guld av Camilla Läckberg

⭐️Sånger från hjärtat av Kasie West

⭐️Cilkas resa av Heather Morris

⭐️Brevvännerna av Eli Åhman Owetz

⭐️Vingar av silver av Camilla Läckberg

⭐️Sprucket läder och svikna löften av Ewa Klingberg

⭐️Där kräftorna sjunger av Delia Owens

⭐️Förhandsläsning av en bok som kommer i höst

Det har varit många riktigt fina läsupplevelser den här månaden. Fina Tistelhonung var en av de största favoriterna. Ödesmark tyckte jag också väldigt mycket om. Svärmodern var den känslomässigt starkaste boken och Solsken och parmesan var den bok som efterlämnade den bästa känslan.

Månadens bottennapp blev faktiskt Vingar av silver som inte alls levde upp till förväntningarna efter första delen.

Så – hej härliga juni och min favoritmånad! Jag ser fram emot att fylla ”min” månad med massa härlig läsning. 😍

Vingar av silver av Camilla Läckberg

Jag har inte läst så mycket av Camilla Läckberg tidigare men En bur av guld läste jag nyligen och gillade. Därför var jag nyfiken på fortsättningen om Faye.

I den här boken får Faye problem med sitt företag när någon i smyg köper upp det. Men vem? Dessutom får vi många återblickar till hennes barndom och de grymheter hon utsattes för där.

Precis som i förra boken är det ett bra driv och läsningen går fort. Men den här gången tycker jag att Faye framstår son ytlig och otroligt kall som människa. Jag finner inga sympatier för henne efter att ha läst om hennes barndom. Att råka ut för grymheter i barndomen är ingen ursäkt för att göra det hon gör. Den ursäkten hörde vi ju ganska nyligen av en annan offentlig person.

När jag slog ihop boken kände jag mig faktiskt upprörd och lite äcklad av Faye och hennes handlingar. Och ja, det kanske återigen är en flirt med 80-talet och hur böcker skrevs då, men njae. Den här gången blev jag faktiskt besviken. Det är inte en bok för mig men för er som gillar deckare och gärna läser om grymheter – det kanske är mer en bok för er.

Recex från Ester bonnier.

En bur av guld av Camilla Läckberg

Det här var förra årets mest sålda bok. 💕 Det ska bli intressant att se hur uppföljaren som släpps nästa vecka tas emot.

Jag har inte läst så mycket av Camilla Läckberg innan eftersom hon skriver deckare. Därför blev jag glad när jag såg att hon med den här bytt genre. Jag vet inte varför jag inte har läst den förrän nu?

Faye har varit gift med Jack i många år och har gått från att vara en smart och driven kvinna med stora framtidsmål till att bli en uttråkad och utnyttjad hemmafru. Utåt sett har hon allt hon kan begära och många ger henne avundsjuka blickar. Hennes make är framgångsrik, de har en fantastisk lägenhet och en underbar dotter. Men så sviker han henne på allra värsta sättet och hon lämnas barskrapad och förlöjligad. Hon bestämmer sig ganska snart för att hämnas och smider en grundlig plan med hjälp av vänner. Hennes gamla jag kommer fram och Jack kan aldrig ana vad som är på väg att hända.

I boken får vi följa Faye i nutid men också tillbakablickar till hur Faye och Jack träffades plus hennes uppväxt. När andra delen kommer och den sanna Faye återvänder skruvas tempot upp och efter det blir boken bara bättre och bättre. Jag gillar andra och sista delen av boken bäst, där hennes handlingskraft får komma till nytta.

Jag gillar den här boken. Det är bra driv i storyn, intressant att följa och man hejar på Faye och att hon ska sätta dit den där mansgrisen Jack som är en riktigt hemsk människa. Det är mycket girl power. Och jag gillar flirten med 80-talets böcker då den här typen av storys var vanliga.

Men vad ska hända i nästa bok? Jodå, den tänker jag läsa också. 👍🏻

Lästa böcker i januari

Det blev 7 lästa böcker i januari, och egentligen är det bara för andra halvan av månaden. Jag lyckades få tillbaka läsglädjen och kom in i riktigt bra läsflyt tack vare semestern. Sedan har det bara fortsatt. Härligt!

Allra bäst den här månaden var Skönhetens väg som med sin hemska verklighet berörde. Men det var flera bra böcker den här månaden, vilket säkert bidrog till läsflytet.

🌟Skönhetens väg av Martha Hall Kelly

🌟Inuti huvudet är jag kul av Lisa Bjärbo

🌟Duktiga flickors guide till att sätta gränser och skita i vad andra tycker av Alexandra Reinwarth

🌟Kring denna kropp av Stina Wollter

🌟När du läser det här av Mary Adkins

🌟Sektens barn av Mariette Lindstein

🌟Häxan av Camilla Läckberg

Hela den här veckan har jag vabbat med först det ena och sedan båda barnen. I dag är jag däremot HELT ensam hemma hela förmiddagen. 😃🙏🏻 Det ska jag njuta av genom att sjunka ner på favoritplatsen och läsa i tyyyyystnad…

Häxan av Camilla Läckberg

I går läste jag ut den här, och jag tror att jag bara har läst en bok av Camilla Läckberg tidigare. Efter en extremt seg och låg inledning tyckte jag att boken tog sig och blev till helt ok underhållning. Jag antar att flera av personer i boken är återkommande från tidigare delar? Det var just presentationen och beskrivningen av alla karaktärer som gjorde inledningen så seg. Jag orkade inte ta in alla namn och deras relationer.

Boken har två (egentligen tre) parallella spår – ett (två) i nutid och ett på 1600-talet. I dåtid får vi följa änkan Elin som blir anklagad för att vara häxa och den delen har så klart en del i det som händer i nutiden. I nutid försvinner 4-åriga Linnéa från en gård och det väcker minnen från ett liknande fall 30 år tidigare. Då försvann en flicka i samma ålder från samma gård. Den gången hittades hon mördad och två tonåriga tjejer erkände sig skyldiga.

Ja, det är ju en deckare det här så upplägget ser ut som det gör i deckare. Det är polisarbete och pusslande med ledtrådar blandat med privatliv. Någon kommer på något men säger inte högt vad det är, men avslöjar det först mot slutet. Väldigt klassiskt och utan krusiduller.

Underhållande? Jodå, helt ok. Jag läser ju inte deckare annars och uppskattar när det är mer spännande än rått och brutalt. Den här deckaren är rätt ”snäll” eftersom den inte innehåller en massa ingående beskrivningar av brott och våld. Så där får den pluspoäng av mig. Däremot tycker jag att 600 sidor är alldeles för mycket! Det är väldigt få böcker som kan hålla tempot uppe så länge och här dippade det definitivt på flera ställen.

Så, tänker jag plöja igenom alla andra av Läckbergs böcker nu? Nä, det lockar faktiskt inte. Jag håller fast i mitt beslut att inte läsa deckare. Någon enstaka är ok, men jag föredrar hellre spännande framför deckare. Och ännu hellre relationsdrama, vardag och feel good. Det är där min läsning hör hemma.

Men det var ändå trevligt att stifta bekantskap med Läckberg och jag kan förstå varför hon har så många trogna läsare. Särskilt om man följer serien och lär känna karaktärerna.

Olycksfågeln av Camilla Läckberg

Det här är den första boken jag har läst av Camilla Läckberg. Jag har flera gånger försökt läsa debuten Isprinsessan, men varje gång har jag suckandes lagt den åt sidan efter bara några sidor. Efter otaliga försök att få den läst bestämde jag mig för att lägga den helt åt sidan och i stället testa en bok längre in i serien, för att se om det kanske blir bättre med tiden. Och jodå, den här boken kom jag igenom.

Huvudpersonerna är Erika och Patrik, som jag antar är de som återkommer i varje bok. Erika är mammaledig med parets första barn, samtidigt som hon får hjälpa och ta hand om sin syster och hennes två barn. Systern har råkat ut för något traumatiskt (jag antar att det finns förklarat i någon tidigare bok) och tillbringar nu en stor del av sina dagar i sängen, oförmögen att ta sig till något. Dessutom ska Erica och Patrik gifta sig inom bara några veckor och hon har ett bröllop att planera, vilket går sådär. Patrik å sin sida har fullt upp med jobbet. Han får en ny kollega, Hanna Kruse, och det pågår en dokusåpa i stan där en av deltagarna hittas mördad. Förutom detta mord hittas en kvinna död i en bilolycka som misstänks vara ett mord.

Det är verkligen en klassisk deckare, både i form av upplägg och innehåll. Kursiverade avsnitt där man som läsare får följa mördarens tankar, pusselbitar som läggs på plats, misstänkta som förhörs, ledtrådar som följs upp. Allt finns där och det är klart att man som läsare funderar över vem mördaren kan vara. Och ja, förutom mordutredningen finns jobbiga chefer, privata bekymmer och vardagsliv.

Så, vad tyckte jag då? Jag är ju ingen deckarefantast, men om jag nu läser deckare vill jag att de ska vara ganska snälla och oskyldiga – och det är den här. Men den är ärligt talat rätt så tråkig. Jag fångades inte av varken story eller karaktärer och dialogen kändes ganska krystad. Den kändes ganska platt och intetsägande, men det å andra sidan precis så som jag brukar tycka om just deckare. Det är helt enkelt inte min typ av genre.

Men nu har jag i alla fall läst något av Läckberg, vilket jag har velat göra länge – för att få en inblick i varför hon är så populär. Och visst kan jag förstå varför hon är så populär, varför så många läser henne. För min egen del blir det däremot inget mer läst av henne. Det räcker bra med den här inblicken. Och därmed kan jag också bocka av henne från årets Boktolva.